Himlauret eller det profetiska ordet

HIMLAURET ELLER DET PROFETISKA ORDET H�nvisningar. 3 �fversigtstabeller och 1 diagram AF F. FRANSON CHICAGO: CHICAGO-BLADETS F�RLAG. 1898. INNEH�LL: Sid. F�retal 3 F�RSTA AFDELNINGEN. Domedagen och den sanna beredelsen derf�r 7 ANDRA AFDELNINGEN. Vakna! Vakna! Uppb. 1-5 18 TREDJE AFDELNINGEN. Jordens er�fring begynner. Uppb. 6-7 39 FJERDE AFDELNINGEN. De 70 �rsveckorna 66 FEMTE AFDELNINGEN. Jordens er�fring forts�ttes. Uppb. 8-9 76 SJETTE AFDELNINGEN. De tusen �ren, m.m. Uppb. 20 158 SJUNDE AFDELNINGEN. Det nya Jerusalem. Uppb. 20-21 177 �TTONDE AFDELNINGEN. Efter de tusen �ren 183 NIONDE AFDELNINGEN. N�r kommer Kristus? 203 TIONDE AFDELNINGEN. Historisk och pr�teristisk tolkning af skrifterna 219 ELFTE AFDELNINGEN. Inv�ndningar mot Guds ords tydliga l�ra, att Herrens ankomst kan intr�ffa n�r som helst 250 TOLFTE AFDELNINGEN. Brudens inbjudning till sin brudgum 266 Slutord 271 Diagram Tre �fversigtstabeller F�RETAL. D� jag f�r ett par tiotal �r sedan reste omkring med fr�lsningens evangelium i Schweitz, h�nde sig en p�skmorgon, att jag ej hade n�got m�te utsatt, hvarf�r jag begaf mig till en af de reformerta statskyrkorna att h�ra predikan, som ju handlade om Kristi uppst�ndelse. Jag var icke s� s�rskildt intresserad uti hvad jag h�rde, hufvudsakligast p� grund af att jag ej visste, huruvida mannen, som talade, menade Kristi verkliga uppst�ndelse, eller om han endast trodde p� de id�ers, de sanningars och den karakters uppst�ndelse uti menskligheten, som Kristus predikade och var i besittning af. Detta s�tt att tolka Kristi uppst�ndelse och andra kristliga sanningar �r ej ovanligt hvarken i Schweitz eller Tyskland bland de rationalistiske presterna. Mina tankar lupo s�lunda snart i en annan rigtning. Jag begynte fundera p�, om n�gon �fverensst�mmelse kunde f�refinnas emellan den tid, Kristus tillbragte p� korset och i grafven till uppst�ndelsen, och Kristi f�rsamlings lidande och uppst�ndelse; detta d� enligt 2 Petr. 3:8, der vi l�sa, att en dag �r f�r Herren som tusen �r f�r oss. Min f�rsta tanke blef, att detta ju ej vore m�jligt, d� ju Kristus l�g i jorden tre dagar och tre n�tter. Men vid n�rmare eftertanke blef det snart klart, att ehuru Jesus l�g under en del af alla de tre dygnen, i grafven--hvadan s�lunda uttrycket enligt judiskt f�rest�llningss�tt var ber�ttigadt--var det dock i verkligheten ej fullt tv� dygn fr�n kl. 3 fredagseftermiddagen, d� han nedtogs fr�n korset, till s�ndagsmorgonen. P� f�rsta dygnet l�g han blott tre timmar, fr�n kl. 3 till 6 e.m., d� dygnet enligt judisk ber�kning slutade, och p� tredje dygnet l�g han endast fr�n kl. 6 l�rdags afton till tidigt p�f�ljande morgon. N�r jag kom hem, begynte jag att r�kna: Om en dag �r = 1,000 �r, s� �r en timme (1/24 dels dygn) = 41-2/3 �r, och s�lunda utg�ra de sex timmarne, Jesus tillbragte p� Golgata, fr�n kl. 9 f.m. ("tredje timmen," Mark. 15:25) till kl. 3 e.m. ("nionde timmen," v. 34), jemt 250 �r (41-2/3 x 6.) Huru f�rv�nad blef jag ej att finna, att detta �fverensst�mde precis med den f�rf�ljelsetid af jemt 250 �r, som �fvergick Guds f�rsamling fr�n �r 63, d� aposteln Jakob blef d�dad med sv�rd, till �r 313, d� kejsar Konstantin antog kristendomen och (alldeles som fordom Josef af Arimatia gjorde med Kristus) nedtog den korsf�stade f�rsamlingen fr�n korset, sedan den varit der 1/4 �rtusende, liksom Kristus hade varit p� sitt kors 1/4 dygn. Nu blef jag h�gst intresserad att finna ut, huru l�ngt vi s�som Kristi kropp hafva "uppfyllt det, som fattas i Kristi lidande," Kol. 1:24, eller huru l�ngt vi hafva f�ljt v�r fr�lsare mot uppst�ndelsen, enligt samma ber�kning, eller med andra ord, huru n�ra vi �ro v�r p�skmorgon. De 63 �ren innan Jakob blef d�dad (= 1-1/2 timme) och innan f�rsamlingens sv�raste lidanden begynte, fingo motsvara den bespottelse, hudfl�ngning och t�rnekr�ning, som Jesus led, innan han blef korsf�st, och jag fann s�, att f�rsamlingen, Kristi kropp, hade f�ljt sitt hufvud tills efter kl. 1/2 5 p�skmorgonen. F�r att nu taga detta �r, 1897, till �ndpunkt vid ber�kningen, se vi, att fr�n �r 313 till 1897 �r 1584 �r, hvilken tid, omsatt i himmelska timmar, utg�r just omkring 38, och att s�lunda _det himmelska uret visar_ kl. 5 p�skmorgonen. N�r uppstod Jesus? Matteus s�ger "i gryningen," Markus "mycket bittida, d� solen gick upp," Lukas "mycket bittida" och Johannes "tidigt p� morgonen." Det synes s�lunda, som om v�r uppst�ndelse ej borde vara s� l�ngt borta! Uti Os. 5:15 s�ger Herren om Israel: "Jag skall g� tillbaka till mitt rum, till dess de erk�nna sin skuld och s�ka mitt ansigte," och f�ruts�ger, att de skola v�nda sig till Herren med den f�rvissningen: "Han skall g�ra oss lefvande efter tv� dagar; p� tredje dagen skall han resa oss upp, att vi m� lefva inf�r hans ansigte." Himlauret f�r Israel har p� s�tt och vis st�tt, alltsedan de korsf�ste sin konung. Det stannade vid den 69:de �rsveckans slut (hvarom mera l�ngre fram), men judarne begynna nu f�rst�, att uret under tiden har g�tt f�r hedningarne och f�r Guds f�rsamling. Snart �r f�rsamlingens tid slut, hon upptages, och Herren skall �nyo "l�ta Israel lefva f�r hans ansigte." M� Herren nu v�lsigna denna boks l�sare, och m� himlauret--det profetiska ordet,--blifva dem alltmera k�rt, ju n�rmare det lider mot �nden. Med denna �nskan uts�ndes denna bok, som jag p� m�ngas uppmaning �ndtligen f�tt tid att skrifva. Den vill vara ett pekfinger p� bibelns s�kra ur--dock ej p� n�gra minut- eller sekundvisare, ty s�dana har himlauret inga--utan p� dess timvisare. "Dag och timme" �r oss ej uppenbaradt, men vi kunna och b�ra veta den ungef�rliga tiden, eller n�r han �r "n�ra f�r d�rren," jemte s� mycket som m�jligt af allt det h�rliga, som denna tilldragelse b�r i sitt sk�te. Skulle pekfingret f�r n�gon vara sv�rt att f�lja, hjelper en half timmes b�n betydligt. Gnugga endast s�mnen ur �gonen, t�nd p� lampan, _se noga p� uret_, d.v.s. _st� upp och understryk hvarje st�lle, som anf�res, i din egen bibel_, och du f�r snart b�de f�rst�nd ang�ende himlauret och insigt om att--det �r tid att stiga upp! Stockholm, Sverige, i Nov. 1897. F. Franson. F�RSTA AFDELNINGEN. Domedagen och den sanna beredelsen derf�r. Att Kristi tillkommelse, jemf�rd med andra sanningar, intager en mycket mera framst�ende plats i bibeln, �n den f�tt uti de troendes hjertan i allm�nhet, �r uppenbart. Icke mindre �n 318 g�nger n�mnes denna sanning i nya testamentet, s�lunda gifvande den en mera framskjuten plats �n n�gon annan sanning. Endast i brefven h�ntydes derp� 67 g�nger, hvaremot p� f�rsoningen endast 57 g�nger. Hvarje inv�ndning emot dess betoning vare sig i tal eller skrift, �r s�lunda alldeles obeh�rig. Vi vilja begynna med betraktelsen af: _Domedagen och den sanna beredelsen derf�r_. "Det var en torr b�rjan," h�r jag n�gon utropa. Till svar f�r jag upplysa, att dessa ord endast �ro ett annat uttryck f�r inneh�llet af en hel bok i bibeln, n�mligen Uppenbarelseboken. Hvad �r v�l egentligen summa summarum af denna bok? Jo, med undantag af n�gra f� verser uti b�rjan af kap. 21, hvilka beskrifva det egentliga evighetstillst�ndet, utg�r hela boken ingenting annat �n en framst�llning af domedagens olika h�ndelser. Hvad �r v�l f�rsta kapitlet, om ej en beskrifning p� domaren sjelf, Jesus Kristus, �t hvilken "all dom �r gifven?" Joh. 5:22. Hvad inneh�lla v�l andra och tredje kapitlen, om ej sju varningsbref fr�n domaren till hans folk att vara honom trogna, till dess han kommer, s� att de m� undg� att med verlden f�rd�mas? M�rk uttrycken: "Annars kommer jag snart till dig," 2:5, och samma uttryck i v. 16. Vidare: "Jag �r den, som ransakar njurar och hjertan," v. 23. "Om du icke �r vaken, skall jag komma �fver dig som en tjuf," 3:3. "Jag skall utspy dig ur min mun," v. 16. "Den som �fvervinner" och "den som har �ra, han h�re." Kan n�got vara tydligare, �n att domaren h�r p�minner de sina om, att "domen skall begynna p� Guds hus." Skilsmessan f�rsigg�r emellan dem, som "h�rt" och "�fvervunnit," och de andra p� det s�tt, att de f�rra upptagas och de senare qvarlemnas. Denna delning utg�r just domen �fver Guds folk--�tminstone r�rande den fr�gan, huruvida de ega lif eller ej. Efter upptagandet synas de d�mas r�rande sin trohet, d� l�nen skall utdelas. Hvad inneh�lla kap. 4 och 5, om ej den sk�naste beskrifning p� dem, som d�mts "v�rdiga att undfly allt detta, som skall komma," efter deras upptagande i h�rligheten, kap. 4, och domarens h�gtidliga f�rklaring, att han har r�tt ocks� att d�ma den qvarlemnade ogudaktiga verlden? Han bevisar sig verkligen ega denna r�tt genom att djerft taga bokrullen (= testamentshandlingarna till jorden och _symbolen af hans domarev�rdighet_) ur hans hand, som satt p� tronen, hvilken handling sanktionerades af helgon och �nglar, ja, af allt skapadt, kap. 5. Hvad utg�ra kap. 6-19 annat �n domens utf�rande �fver jordens folk, f�rorsakande bland annat hos m�nga det h�rliga resultatet, beskrifvet hos profeten: "N�r Herrens domar g� �fver jorden, skola folken l�ra sig r�ttf�rdighet," Es. 26:9. "De komma och tillbedja f�r dig, ty dina domar hafva blifvit uppenbara!" Upp. 15:4. M�rk huru orden "domar," "dom" och "d�ma" oupph�rligt f�rekomma i dessa kapitel. I kap. 6 l�sa vi om krig, hungersn�d och pest, hvarigenom 1/4 af jordens befolkning bortsopas; i kap. 8: "M�nga menniskor dogo;" i kap. 9 har det redan g�tt s� l�ngt, att det talas om "de �friga menniskorna, som ej hade blifvit d�dade genom dessa pl�gor;" i kap. 11 l�sa vi: "Din vrede kom och tiden, att de d�da skulle d�mas;" kap. 12: Domen �fver satan att nedkastas; kap 13: Domen �fver menniskorna genom antikrist och den falske profeten; kap. 14: "Stunden, f�r hans dom har kommit;" kap. 15: "Dina domar ha blifvit uppenbara;" kap. 16: "R�ttf�rdig �r du, att du har d�mt s�;" "sanna och r�tta �ro dina domar;" kap. 17: "Kom hit; jag skall visa dig domen �fver sk�kan;" kap. 18: "Stark �r Herren Gud, som har d�mt henne;" kap. 19: "Han har d�mt, den stora sk�kan," och domen �fver antikrist och den falske profeten; kap. 20: Domen �fver satan och domen under de tusen �ren (n�mligen i samma bem�rkelse, som d� vi l�sa om t.ex. Jeftah, att han d�mde, d.v.s. styrde, regerade �fver Israel i 6 �r, eller om Simson, att han hade d�mt Israel i 20 �r); och slutligen domen framf�r den hvita tronen, v. 11-15. �fven st�rre delen af kap. 21 och 22 tala om Kristi och hans heligas dom, d.v.s. regentskap fr�n det himmelska Jerusalem �fver jordens nationer under de tusen �ren. "De skola regera," l�sa vi, "i evigheters evighet," eg. "intill" (eis) "tids�ldrars tids�ldrar," s�lunda icke under "tids�ldrars tids�ldrar," hvilket ju blefve att regera l�ngre �n Jesus sjelf (som ju ej skall regera l�ngre �n under de tusen �ren, 1 Kor. 15:24), utan till b�rjan af den egentliga evigheten, som ben�mnes tids�ldrarnas tids�ldrar. Vi hafva nu liksom "i anden" �fverfarit hela Uppenbarelseboken och funnit, att den utg�r en beskrifning p� domedagen eller "Herrens dag," som den kallas i Uppb. 1:10. Johannes var i anden (s�lunda ej i verkligheten utan �fverf�rd i ett h�nryckningstillst�nd) p� denna dag och s�g liksom ett panorama �fver det hela. Vi hafva gjort detsamma. Men liksom Johannes beskref allt noga, vilja vi ock noga genomg�, hvad han skrifvit. Dock vilja vi f�rst anf�ra flera st�llen ur andra delar af Guds ord, der det talas om "domens dag," "den yttersta dagen" och "Herrens dag" eller "Kristi dag"--alla uttryck, hvarmed n�sta tids�lder betecknas. Vi �nska n�mligen framst�lla dessa sanningar s� tydligt, att �fven den mest enfaldige m� kunna fatta desamma. Detta �r s� mycket vigtigare, som vi fr�n barndomen insupit de mest f�rvillande uppfattningar r�rande m�nga af bibelns sanningar. Vi hafva t.ex. fr�n barndomen f�rest�llt oss, att yttersta dagen eller domens dag vore en dag p� 24 timmar samt att derunder vore att v�nta endast pina och lidande. Uti 2 Petr. 3:7 l�sa vi om "de ogudaktiga menniskornas doms och f�rtappelses dag," men i f�ljande vers s�ges oss lyckligtvis, huru l�ng den �r, n�mligen 1,000 �r. Dessa uttryck: "En dag �r f�r Herren s�som tusen �r," och "han �r l�ngmodig f�r eder skull" o.s.v. anv�ndas n�stan best�ndigt p� tiden f�re Kristi tillkommelse, under det att de helt tydligt utg�ra en klar definition p� betydelsen af ordet domedag och l�ngden deraf och visa oss, att Herren �r s� l�ngmodig f�r v�r skull, att han tager ett helt �rtusende till domedag i st�llet f�r att afg�ra allt p� 24 timmar. Gud t�nker p� sina barns m�nga b�ner f�r judars och hedningars omv�ndelse och skall icke n�ja sig med de svar p� b�nh�relse, han gifvit oss f�re sin sons tillkommelse. O, nej, "f�r v�r skull," f�r v�rt tr�gna arbetes och v�ra innerliga b�ners skull tager han 1,000 �r till domedag, s� att skaror m�tte fr�lsas s�v�l under vederm�dan som under den l�nga tid, d� satan �r bunden. Uttrycket "den yttersta dagen" f�rekommer fyra g�nger i kap. 6 af Johannis evangelium, n�mligen i v. 39, 40, 44, 54. Och p� alla st�llena s�ges det, att Herren skall uppv�cka de troende "p� den yttersta dagen." Huru kan detta st�mma �fverens med de troendes uppst�ndelse redan vid b�rjan af de tusen �ren? Skulle yttersta dagen vara detsamma som domen framf�r "den hvita tronen" eller de tusen �ren, Uppb. 21:11, d� st�mmer det icke alls in. Men det �r den icke, utan "yttersta dagen" �r detsamma som "domedagen" och �r s�lunda tusen �r l�ng. Jesus s�ger icke i Joh. 6, vid hvilken tid af yttersta dagen de r�ttf�rdigas uppst�ndelse skall f�rsigg�, om vid dess morgon eller dess afton; Uppenbarelseboken �ter, som uppenbarar h�ndelsernas ordning, upplyser oss om, att den sker vid dagens b�rjan, 20:5, 6. Likas� s�ges uti 2 Petr. 3:10, att p� "Herrens dag" skola "elementen uppl�sas af hetta och jorden och de verk, som �ro derp�, f�rbr�nnas," men utan att angifva, om detta skall ske vid b�rjan eller slutet af dagen. �ter kommer Uppenbarelseboken oss till hjelp och visar, att denna katastrof skall ske f�rst vid dagens afton, efter de tusen �rens slut, 21:1. R�rande det andra missf�rst�ndet, eller att domedagen uteslutande skulle vara full af fasa, se vi, huru annorlunda redan gamla testamentets heliga f�rest�llde sig saken, d� t.ex. psalmisten utbrister: "Himmelen fr�jde sig och vare glad, hafvet bruse. Alla skogens tr�d juble, ty han kommer f�r att d�ma jorden!" Ps. 96:11-13. Likas� Ps. 98: "Str�mmarne klappe i h�nderna, alla berg juble, n�r han kommer till att d�ma jorden." Orsaken till deras jubel vid tanken p� domedagen angifves i n�sta vers: "Han skall d�ma jordens krets med r�ttf�rdighet och folken med r�ttvisa," vers 9. N�r Paulus predikade p� Areopagen i At�n om den man, genom hvilken Gud skulle "d�ma verlden med r�ttf�rdighet," menade han icke endast att varna dem f�r straffet f�r deras or�ttf�rdigheter, utan �fven att tr�sta dem med den r�ttf�rdighets spira, som Guds son d� skall f�ra �fver jorden. Jfr Luk. 13:35. Uttrycket "Herrens dag" begagnas mycket ofta af de gamla profeterna och genom hela bibeln f�r att fastst�lla samma sak eller de f�rf�rliga straffdomar, den regeringsprocess, som skall �fverg� menskligheten och de derp� f�ljande tusen frids�ren--med andra ord den tid, d� han g�r sig k�nd s�som Herre. Uti 2 Mos. 6:3 s�ger Gud till Moses f�ljande m�rkliga ord: "Jag uppenbarade mig f�r Abraham, f�r Isak och f�r Jakob s�som Gud allsm�ktig, men under mitt namn af Herren gjorde jag mig icke k�nd af dem." Moses deremot fick l�ra k�nna, att Gud var Herre, d� han s�g straffdomarne �fver Egypten. F�ljande bibelst�llen gifva oss en god id� om denna dags karakt�r: "Si, Herrens dag kommer grym och med harm och med gl�dande vrede f�r att g�ra landet till en �demark och f�r att utrota dess syndiga inbyggare. Jag skall g�ra en man s�llsyntare �n finaste guld och en menniska s�llsyntare �n guld fr�n Ofir. Jag skall skaka himmelen, och jorden skall b�fva p� sitt rum vid Herren Sebaots harm och p� hans gl�dande vredes dag." Es. 13:9, 12. "Hvad viljen I med Herrens dag? Den �r m�rker och icke ljus. Det skall g� eder s�som den, som flyr f�r ett lejon och m�tes af en bj�rn." Am. 5:18, 19. "Sol och m�ne svartna, och stjernorna draga in sin glans. Och Herren skall ryta ifr�n Sion." Joel 3:15-16. "N�r Herrens dag l�ter h�ra sig, bittert ropa d� de starke. En vredens dag �r den dagen, en dag af n�d och �ngest, en dag af �del�ggelse och f�r�delse, en dag af m�rker och dimma, en dag af moln och t�cken och en basunens och h�rskriets dag f�r de bef�sta st�derna och f�r de h�ga tinnarne. Och jag skall tr�nga folket, att de skola g� s�som blinda, emedan de hafva syndat mot Herren, och deras blod skall kastas kring s�som stoft, och deras k�tt s�som tr�ck. �fven deras silfver och deras guld skall icke kunna hjelpa dem p� Herrens vredes dag, och af hans nit�lskans eld varder hela jorden f�rt�rd; ty han skall g�ra pl�tsligt slut p� alla, som bo p� jorden." Sef. 1:14-18. Att dock icke bokstafligt hvarje menniska d�das, s�som adventister och andra p�st�, ses af det f�ljande kapitlet: "S�ken Herren--s�ken �dmjukhet! T�rh�nda kunnen I varda bergade p� Herrens vredes dag." Sef. 2:3. "Jag skall l�ta qvarblifva af dig ett folk, �dmjukt och undergifvet, och dessa skola f�rtr�sta p� Herrens namn." Sef. 3:12. Det �r h�r som i beskrifningen p� Noas flod, der ocks� uttryck begagnas som: "Jag vill utrota ifr�n jorden alla varelser, som jag har gjort," 1 Mos. 7:4, och "allt k�tt f�rgicks" och "alla menniskor," 1 Mos. 7:21, och dock l�sa vi der om att _n�gra, n�mligen de �tta, blefvo r�ddade_. S� ock h�r. N�gra af Israel och n�gra af de andra folken skola omv�nda sig under vredestiden och sedan begynna att fortplanta en r�ttf�rdig befolkning. Att icke Herrens dag endast upptages af straffdomar visar t.ex. Sak. 14, som begynner med orden: "Herrens dag kommer," v. 1. Vi l�sa der, efter beskrifningen p�, att Herren satt sina f�tter p� oljoberget, d� domen utf�res, att Herren sedan skall "vara konung �fver hela landet," v. 9, att "ingen f�rbannelse skall mer ega rum," v. 11, att alla �fverblifna af de folk, som hade kommit emot Jerusalem �r efter �r "skola draga upp f�r att tillbedja Herren Sebaot, och f�r att fira l�fhyddoh�gtiden," v. 16, och att p� samma "dag, som brinner s�som en ugn," skall "r�ttf�rdighetens sol uppg� med salighet under sina vingar" f�r n�gra, hvilka skola "g� ut och springa som g�dda kalfvar." Mal. 4:2. Nya testamentets sista kapitel slutar med Kristus s�som "den klara morgonstjernan," och gamla testamentets sista kapitel talar om honom s�som "r�ttf�rdighetens sol." F�r nya testamentets folk kommer Herren s�som morgonstjernan, och det g�ller f�r dem att vaka genom nattens ensliga timmar f�r att bli upptagna. _Brudskarans upptagande �r f�rsta tilldragelsen p� Herrens dag_. Derefter komma straffdomarna, som afslutas med, att Herren framtr�der offentligt och s�tter sina f�tter p� oljoberget; det �r d� solen uppg�r till dagen, det �r d� Israel f�r se honom, blir fr�lst och jordens f�rn�msta folk under de tusen �ren. Liksom i nordliga l�nder tiden just f�re solens uppg�ng �r den allra kallaste, och i sydliga l�nder denna tid �r den osundaste, ity att d� strid liksom p�g�r emellan � ena sidan k�lden eller nattens dimmor och osunda �ngor och � andra sidan solen, s� synes det, att den tid, som f�reg�r Herrens uppenbara tillkommelse, d� han nedstiger p� oljoberget, skall bli den f�rf�rligaste, jorden n�gonsin sk�dat. P� n�gra st�llen synes dock, som profeterna r�knat Herrens dags b�rjan endast fr�n solens uppg�ng p� densamma, s�som i Joel 2:31, der vi l�sa, att "solen skall f�rvandlas till m�rker och m�nen till blod, innan Herrens stora och f�rskr�ckliga dag kommer," och Mal. 4:5: "Si, jag skall s�nda eder Elia, profeten, f�rr�n Herrens dag kommer, den stora och f�rskr�ckliga." Uttrycken "stora och f�rskr�ckliga" synas visa, att de mena sjelfva h�jdpunkten af straffdomarna, d� Herren nedg�r de stora antikristiska arm�erna. Det var denna Herrens dag, som icke skulle komma �fver de troende s�som en tjuf, 1 Tess. 5:4, emedan de voro "dagens barn" och "h�rde dagen till," v. 8. Kristus och hans folk skola n�mligen d�ma och regera tillsammans med hvarandra. Det vore d�, menar aposteln, lika orimligt, att Guds barn skulle drabbas af detta el�nde, som om en domare skulle d�ma sina egna barn, och s�rskildt om han insatt dem till sina egna meddomare, 1 Kor. 6:2, och medregenter. Nej; det �r verlden, som �r som en upprorisk stad, uti hvilken konungen har n�gra trogna. N�r nu staden skall straffas med underg�ng, s�nder han f�rst bud p� sina trogna att m�ta sig p� en viss plats utanf�r stadens omr�de f�r att der v�lkomna dem, bel�na dem f�r deras trohet och f�r att l�ta dem derifr�n hjelpa till med att bombardera staden och till sist f� �tf�lja honom tillbaka, d� stormningen af densamma skall f�rsigg�. Vi skola f� vara med honom i det himmelska Jerusalems kamrar, medan dessa f�rut p�pekade f�rf�rliga Herrens bomber sl� ned under vredestiden, som synes komma att upptaga 7 �r, hvarom mera senare. Att vi s�som hans meddomare, enligt l�ftet: "Veten I icke, att de heliga skola d�ma verlden," 1 Kor. 6:2 (se ock Uppb. 2:26, 27), skola hjelpa till att rikta dessa bomber, betyder med andra ord, att vi, genom v�ra vittnesb�rd om den och den stadens, det och det landets st�rre eller mindre motst�nd mot evangelium, skola f�ranleda, att st�rre eller mindre straffdomar bli dem tillm�tta. ANDRA AFDELNINGEN. Vakna! Vakna! Uppenbarelseboken. Kap. l-5. Af det f�reg�ende hafva vi sett, att Guds best�mda afsigt �r att underl�gga sig jorden och ej i l�ngden till�ta ogudaktigheten att rasa som den vill. Som detta ej kan ske genom n�d och barmhertighet, m�ste han l�ta det ske genom den ena domshandlingen efter den andra, hvarunder dock Gud tillbjuder dem n�d, som ej f�rh�rdat eller f�rh�rda sig. Vi hafva sett, att han skall g�ra sig k�nd s�som Herre[1] och att menniskorna m�ste v�lja, antingen att omv�nda sig eller att utrotas. Satan har haft sex dagar (= 6,000 �r) att p� dessa vara denna verldens furste och gud. Det �r ej f�r mycket d�, att Herren f�r en dag (= 1,000 �r), som tillh�r honom. Detta handlingss�tt �r f�r resten intet nytt, i ty att Herrens ande redan p� Asas tid dref konungen att f�rsamla folket och, fatta det beslutet, att "de skulle s�ka Herren, sina f�ders Gud, af hela sitt hjerta och af hela sin sj�l, och att hvar och en, som icke s�kte Herren, Israels Gud, han skulle D�DAS, b�de liten, och stor, b�de man och qvinna." 2 Kr�n. 15:12, 13. Sakernas st�llning blir mer och mer f�rtviflad i verlden. Och vi kunna tacka Gud icke endast f�r Uppenbarelseboken, som visar oss, hvad som komma skall, utan rent af tacka Gud f�r Uppenbarelsebokens straffdomar, ty de �ro de b�sta Gud kan s�nda. Om en person m�ste genomg� en operation, tycker han ju b�st om, att den f�retages med det f�rsta. Verlden har en operation att genomg�, ty n�got annat hjelper den ej; b�st d� att v�lkomna knifven. Syndafloden var nog den b�sta v�lsignelse, Gud d� kunde s�nda i ty att menniskornas ondska eljest hade g�tt s� �fver alla br�ddar, att den snart f�rvandlat jorden till ett helvete. B�st var s�lunda att utrota det sl�gtet och b�rja ett nytt med den r�ttf�rdige Noas familj. Uppenbarelseboken handlar s�lunda om framtiden, och hvarje tolkning af den, som f�rl�gger densamma eller en del af den till f�rfluten tid (r�knad fr�n den tidpunkt d� den skrefs, som allm�nt antages vara omkring �r 95), strandar ohjelpligt redan emot f�rsta versen i boken, der det heter, att Herren visat Johannes, "hvad som snart skall ske" (m�rk, icke hvad som har skett.) Om n�gon s�lunda skulle p�st�, t.ex. att "vilddjuret," 13:1, framst�ller den gudsfientliga verldsmagten �nda fr�n Faraos dagar och sedan hela tiden, eller att gossebarnets upplyftande, 12:5, framst�ller Kristi himmelsf�rd m.m., s� se vi, att dessa f�rklaringar, huru tr�ffande de �n m� synas vara, ej h�lla profvet, d� ju dessa h�ndelser redan d� tillh�rde det f�rflutna.[2] Att Uppenbarelseboken b�r l�sas och f�rst�s lika bokstafligt som andra bibelns b�cker, �r bland annat klart deraf, att Herren sjelf f�rklarat det, som han talat i bild. S�som exempel derp� vilja vi endast h�nvisa till ett enda kapitel, det 17, der icke mindre �n fem den helige andes f�rklaringar finnas. "De sju hufvudena" f�rklaras vara "sju berg" och "sju konungar," v. 9; "vilddjuret, som uppstiger ur afgrunden," f�rklaras vara en konung, "den �ttonde," v. 11; "de tio hornen" f�rklaras vara "tio konungar," v. 12, "vattnen, p� hvilka sk�kan sitter," f�rklaras vara icke vanliga vatten, utan "folk, skaror, sl�gter och tungom�l." "Qvinnan" f�rklaras vara icke en verklig qvinna, utan en stad, n�mligen "den stora staden Babylon," v. 18, 18:2, som synes komma att �nnu en g�ng tr�da fram p� verldsarenan. Vi sade, att f�rsta kapitlet beskrifver domarens utseende, hans, som vandrar pr�fvande midt ibland de sju ljusastakarna eller de sju f�rsamlingarna, v. 13, hvilka han hvilket �gonblick som helst kan "st�ta bort fr�n sitt rum" och som "h�ller i sin hand" "de sju stjernorna" eller f�rsamlings�ldste, hvilka han hvilket �gonblick som helst kan bortslunga fr�n den andliga verksamhetens firmament, om de ej �ro honom trogna. Hans �gon �ro en domares, "s�som en eldsl�ga." M�nga menniskor hafva en blick s� skarp, att det f�rekommer oss, som de skulle kunna genomborra oss med styrkan deraf; dock �r den blicken endast en menniskas. Hvilken sk�rpa m�ste det ej ligga i denna blick! Den om Niagarafallet ("mycket vatten") p�minnande "r�sten," v. 15, och "det tveeggade sv�rdet," allt passar in p� hans framtr�dande i egenskap af domare. Men han �r icke endast domare utan �fven f�ngvaktare. "Han har nycklarna till d�den och d�dsriket," han �r herskare �fver lefvande och d�da. Sedan Johannes, f�rskr�ckt af synen, blifvit tilltalad med orden: "Frukta icke, jag var d�d och se jag lefver" o.s.v., f�r han nu uppdraget att skrifva domarens varningsord till de f�rsamlingar, till Guds folk, med hvilka "domen skall begynna." M� det f�runnas s�v�l evangelister som f�rsamlingsl�rare i v�ra dagar att f� ett s�dant personligt m�te med Herren, att de sedan m� kunna s�ga de slumrande troende sanningen, lika allvarligt som Johannes gjorde det. Jakob hade haft ett s�dant m�te med Herren, d� han sade: "Sucken icke, mina br�der, mot hvarandra, se domaren st�r f�r d�rren," Joh. 5:9. Paulas likas�, d� han sade: "D�men derf�r icke i f�rtid, innan Herren kommer." 1 Kor. 4:5. Petrus �fven, d� han skref: "Och om I s�som fader �kallen den, som utan anseende till person d�mer efter hvars och ens gerning, s� vandren i fruktan under edert fr�mlingsskaps tid," 1 Petr. 1:7. Det torde ej finnas n�got uppdrag, som �r s� viktigt f�r Herrens offentliga vittnen, s�rskildt nu s� n�ra Herrens tillkommelse, som att f�rbereda Guds f�rsamling p� dess f�rest�ende ransakning. Den blir tv�faldig, f�rst r�rande egandet af lifvet, och f�r det andra r�rande l�nen. Skola alla troende upptagas, n�r Herren kommer? Det �r en fr�ga, som mycket syssels�tter de troende. St�llen s�dana som: "Men �ro vi barn, s� �ro vi ock arfvingar," Rom. 8:17; "de, som hafva d�tt i Kristus skola uppst� f�rst," 1 Tess. 4:16 (alla s�lunda) och "vi, som lefva," (icke n�gra endast) "skola f�rvandlas," synas tydligt bevisa, att alla de troende skola upptagas. Andra st�llen, s�som: "Vaken f�rdenskull alltid och bedjen, att I m�n aktas v�rdige att undfly allt detta, som skall komma, och att st�llas inf�r menniskans son," Luk. 21:36, och "Genom tron togs Enok bort," Ebr. 1l:5, synas visa, att det �r en s�rskild v�rdighet, som till och med en troende m�ste f�rskaffa sig, och att han s�lunda ej b�r l�ta sig n�ja med att han helt enkelt �r en troende. Den b�n, som h�r omtalas, kanske somliga aldrig bedja. Och om sjelfva f�rvandlingen skall bli en troshandling � v�r sida--likas�v�l som en allmaktshandling, � Guds--framst�ller sig den fr�gan: Huru m�nga hafva en s� stark tro, att de kunna taga ett s�dant trossteg? Att f�runnas det stora f�retr�det att slippa att d�, slippa att genomg� den process, som �r hela sl�gtet f�relagd, �r ingen sm�sak. N�r vi d�, �r det ingenting nytt, som vi m�ste tro oss till. Att sj�len lemnar kroppen, �r en process, som, �fven f�rsigg�r med de ofr�lsta, och att de troendes andar d� h�ja sig till den atmosfer, f�r hvilken de passa, och att de ofr�lsta sjunka till det rum, som de �ro beqv�ma f�r, ligger, synes oss, i sjelfva sakens natur. Men d� vi skola f�rvandlas, �r det _n�got nytt som m�ste fram_, n�mligen den f�rh�rligade kroppen. Den fr�gan uppst�r l�tt h�r: Om nu de troende, som lefva, skola f�rvandlas genom en trosakt, skulle man d� ej kunna antaga, att detsamma skulle bli f�rh�llandet med de d�da, att de �fven genom tro skola frambringa sina uppst�ndelsekroppar. Vi hafva ibland undrat, om Paulus menade n�got s�dant, d� han sade: "Att jag om m�jligt m�tte hinna fram till uppst�ndelsen fr�n de d�da." Fil. 3:11. S� skulle vi aldrig uttrycka oss, utan hellre tala vi om n�dv�ndigheten af att f� en salig d�d, att komma v�l in i paradiset. Skulle man f� tro, att Paulus, syftade p� denna trosakt med detta uttryck, d� �r det ej underligt, att han s� innerligt �nskade att redan h�r, "vara funnen i Kristus" och att "likbildas till hans d�d." Fr�gan uppst�r, huru det d� skall g� med svaga kristna, som i tron hafva afsomnat. Vi veta ej s� mycket om, hvad som f�rsigg�r inom d�dsrikets boningar, men ehuru vi ej tro p� n�gon sk�rseld i katolsk bem�rkelse, kunde det dock vara t�nkbart, att en mognad, ett fullkomnande egde rum hos de afsomnade uti mellantillst�ndet. Skola vi finna det underligt, om andens st�ndiga varande hos Jesus skulle �stadkomma mognad b�de uti tro och k�rlek? Tro i motsats till �sk�dning skall ej finnas till p� andra sidan grafven, men tro i bem�rkelse af f�rtroende, tillit skall finnas der i �nnu h�gre grad �n h�r. "Men nu f�rblifva tro, hopp, k�rlek, dessa tre." 1 Kor. 13:13. Vare nu med det f�rut n�mda huru som helst, ett �r visst, att n�got s�dant tillf�lle till att mogna f� ej de lefvande troende i det �gonblick, som Herren kommer. De f� ej heller n�gon d�dsb�dd, som m�nga f�tt. Nej, de m�ste vara fullt redo att g� i det �gonblick, man icke vet, eller ock blifva qvar. Likasom uti en jordisk familj oftast finnas sjuka s�v�l som friska barn, s� �r det tyv�rr ock i Guds f�rsamling. Somliga �ro "sjuka i ordtr�tor och sp�rsm�l," andra ligga bundna i girighet, njutningslystnad m.m. De hafva s�llan tid att l�sa bibeln eller att bedja. De �ro afund-sjuka, sjuka i m�nga h�nseenden, och de veta, att de s� �ro. Huru skall Herren kunna taga upp dessa sjuklingar i ett �gonblick till himmelen? Om�jligt! I himmelen finns intet hospital. F�rvandlingen har inflytande p� deras kroppar, men ej p� deras sj�lar. Kan d� Gud lemna dem qvar, d� de ju, ehuru sjuka, dock �nnu hafva lif, �ro hans barn? Det f�rekommer lika orimligt. Hvad g�ra? V�r mening �r, att vi h�lla p� att inkomma eller hafva redan inkommit p� en tid, d� det g�ller f�r dessa sjuka att v�lja emellan antingen att taga till sig salfvan fr�n Gilead och bli friska eller ock att d� den andliga d�den. V�r tro �r, att detta myckna talet om Herrens tillkommelse blir antingen till f�rb�ttring eller f�rv�rring r�rande dessa sjuklingars andliga helsotillst�nd. Aff�rsmannen, som f�rh�rdar sig emot andens r�st, som bjuder honom alltid tala sanning; f�rtalerskan, som g�r detsamma, som forts�tter med sitt om skadegl�dje vittnande ordsvammel; den enskilde, som m�rker huru "sk�mt" och "andel�sa ord" drifva bort anden och icke tager det till hjertat; den f�rsamling, som m�rker, huru fester och tillst�llningar af tvifvelaktig natur suga lifvet ur de troende, och �ndock fortfar dermed; den predikant, som vet med sig, att hans ord sakna den sm�rjelse, som de borde hafva, och det p� grund af, att hans enskilda umg�ngeslif med Gud och hans v�ntan efter Herrens tillkommelse ej �r detsamma, som det en g�ng var, som ej v�gar h�ja sin st�mma emot de synder, hvilka �ro i svang inom f�rsamlingen, som ser sin hjord f�rsm�kta och d� utan att bekymra sig om Josefs skada p� det s�tt, att han s�ker till hvilket pris som helst f� den botad--s�dana predikanter, s�dana f�rsamlingsmedlemmar m� veta, att de blifva qvarlemnade, n�r Herren kommer, om ej en f�r�ndring intr�der. De blifva dock ej qvarlemnade s�som Guds barn, ty _Gud kan ej lemna qvar ett enda af sina barn_, �fven om de �ro svaga. Nej, _dessa �ro icke barn, n�r han kommer_, ty lifsprocessen har s� sm�ningom upph�rt, "�mbaret vid k�llan" (= hjertat, Pred. 12:6) har "krossats" och "silfversn�ret" eller lifstr�den har "brustit," och de blifva qvar s�som--andliga lik, och s�dana m�ste blifva qvar, �fven om de ej �nnu hunnit att blifva utstrukna ur den troende f�rsamlingen, ja, �fven om de �nnu st� s�som dess l�rare; de m�ste blifva qvar, �fven om hvarken de sjelfva eller andra misst�nka, att de blott �ro passande att "utspys ur Herrens mun." Med en del g�r det den v�gen, men med en del g�r det s�, att de taga saken mer och mer p� allvar. De bedja om att blifva bevarade till hvilket pris som helst. De v�nta och l�ngta �n mera innerligt efter Herrens ankomst. De bedja derom, de �ro glada �fver hvarje tros�fning Herren s�nder dem. Och de f� s�som Enok den saliga f�rvissningen, att "de t�ckas Gud," att de kunna f�rvandlas, att deras tro skall samverka med Guds allmaktskraft likav�l vid det h�gtidliga �gonblicket som vid hvarje annan troshandling de utf�rt. De g�ra, som Herren gjorde, hvarom vi l�sa i Luk. 9:51 (nya eng. �fvers.): "Det begaf sig, n�r dagarne voro fullbordade, att han skulle upptagas, d� v�nde han stadigt sitt ansigte till att vandra mot Jerusalem." Af de tio jungfrurna blifva h�lften f�vitska jungfrur. Af de sju f�rsamlingarna var det endast tv�>, som kunde best� inf�r Herrens eldsblick. Skall du blifva qvarlemnad, broder och syster? Skall jag? Vi sade, att de som g�ra anspr�k p� att vara troende, komma att examineras tv� g�nger, f�rst huruvida de hafva lif eller ej, sedan med afseende p� vandeln, d� l�nen skall utdelas. De, som best� vid f�rsta eldsprofvet och verkligen blifva upplyftade till Herrens m�te, komma sedan att unders�kas, hvilken plats dem skall tillm�tas i det rike, Herren skall uppr�tta. Ett Guds barn, som kanske f�rst de senaste m�naderna af sitt lif lemnat sig helt �t Herren och som p� grund af att tillfrisknandet �nd� skedde, blir upptaget, kommer dock ej att erh�lla den l�n som andra, hvilka, lefvat hela lifvet med Gud. Och detta helt enkelt derf�r, att det ej utf�rt det arbetet, detta m� nu vara enskildt arbete eller offentligt, genom f�rb�n, samtal eller vandel, som de andra utf�rt. Hvad �r det linne, som omtalas uti Uppb. 19:8, hvari bruden skall kl�das? Icke de heligas r�ttf�rdighet. Ordet st�r n�mligen i flertal, men som man ej godt kan s�ga "r�ttf�rdigheter" p� v�rt spr�k, s� f� vi s�tta dit "r�ttf�rdiga handlingar" (nya eng. �fvers.) Det �r h�r du v�fver din dr�gt, broder och syster, den du skall b�ra i evigheten. Hvarje �del handling, hvarje andefullt ord, hvarje k�rleksfull blick, hvarje ren tanke, hvarje uppoffring af sjelfvet, af jaget, af de egna intressena, �r att sl� in en spole uti den v�fstol, en tr�d uti den v�f, hvaraf din evighetsskrud skall g�ras. Det �r h�r, vi sitta i v�fstolen, det �r der, vi b�ra dr�gten. Att vara ikl�dda Kristus, bringar oss in i himmelen, att hafva vandrat i anden g�r, att vi der f� en kostlig dr�gt. O, hvem skall h�lla profvet vid b�da dessa unders�kningar! Detta �mne �r s� vigtigt, att jag knappt kan lemna det, ty det g�r mig s� ondt att t�nka, att en s� stor del af de troende af mina landsm�n, s�v�l som af andra folk, skola slappas af uti deras andliga lif och--d�. De sju f�rsamlingarna �ro portr�tt, och uti en eller annan af dem kan hvarje f�rsamling och hvarje troende se sin egen bild. Har du kanske f�rlorat den f�rsta k�rleken, s�som den f�rsta bilden visar? H�r domen: "Kom ih�g, hvarifr�n du har fallit, och b�ttra dig och g�r de f�rsta gerningarna. Annars" o.s.v. Se kap. 2:5! Har du Bileams v�ltalighet p� l�pparna, men n�rer fiendskap i hjertat till de helhjertade; har du nikolaiternas rena l�ra, men ej ett rent hjerta, h�r domen: "B�ttra dig, annars kommer jag snart till dig" o.s.v., 2:14. Har tillst�ndet i f�rsamlingen blifvit s�dant, att de helhjertade blifvit en hop f�r sig, och du h�r till dessa "andra," 2:24, som icke hafva den f�rf�ljelselystna Jesabels l�ra, "beh�ll vad du har." �r du "p� v�g att d�," 3:2, ehuru du "f�tt och h�rt" mycket godt af din Gud, beh�ll den sanning "du f�tt," "var vaken, eljest kommer jag �fver dig s�som en tjuf." �r du hvarken varm eller kall "utan ljum" och Jesus st�r utanf�r din hjerted�rr, ehuru du kallar dig troende--Herren "skall utspy dig ur sin mun," d� han kommer, han skall lemna dig qvar. Men � andra sidan: h�ller du p� att t�ligt lida f�r hans skull, d� v�ntar dig "lifvets krona," 2:10; h�ller du p� med att verka, att g� in genom de �ppnade missionsd�rrarna, 3:8, att f� syndare att komma och tillbedja Gud inf�r dina f�tter, v. 9, att tala om Herrens snara tillkommelse och bevarandet fr�n (icke endast frestelsen, utan fr�n) _sjelfva frestelsetimmen_, d.v.s. fr�n sjelfva den tid, d� den stora antikristiska frestelsen och vederm�dan g�r �fver jorden, h�r Herrens ord: "Beh�ll det du har, att ingen m� taga din krona," 3:11. Af sju f�rsamlingar �ro endast tv�, som slippa klander, och m�rk, att endast till dessa tv�, till Smyrna = lidandets f�rsamling, och till Filadelfia = br�drak�rlekens, missionerandets och vakandets f�rsamling, talas det om kronor, n�mligen lidandets krona, 2:10, och vakandets och verkandets krona, 3:11. Kap. 4. Uti kap. 1 hafva vi sett domarens person beskrifven och uti kap. 2 och 3, huru noga Herren skall taga det med sitt folk. I kap. 4 se vi de fr�lsta i himmelen efter upptagandet, framst�llda genom de tjugofyra �ldsta och de fyra lifsv�sendena; de f�rra framst�llande de troende s�som prester och de senare s�som konungar. Konungav�rdigheten blir dyrbar f�r oss i himmelen, men prestv�rdigheten, om m�jligt �r, �nnu dyrbarare. Alla troende �ro prester, och en prests embete �r att offra, att bedja och v�lsigna folket samt framf�r allt att tillbedja. Liksom Jesus offrade sig, medan han var p� jorden och nu beder f�r oss deruppe och sedan skall v�lsigna oss med det tusen�riga rikets v�lsignelser samt f�r �frigt �r f�rsjunken uti att tillbedja fadern, s� offrar Guds f�rsamling, s� l�nge den �r p� jorden, andliga offer, deribland �fven "sina kroppar," Rom. 12:1. Och de tjugofyra �ldste ses i himmelen bedja f�r den verld de nyss lemnat, framb�rande sina egnas och Guds f�rsamlings b�ner, "sk�larna fulla med r�kverk, hvilka �ro de heligas b�ner," 5:8, samt f� vara medel till v�lsignelse f�r jordens folk under de tusen �ren. Men deras allra k�raste syssels�ttning skall blifva att sitta i en ring omkring den tron, p� hvilken den "satt, som var till utseendet lik en jaspis- och sardersten," n�mligen Jesus. Jaspisstenen var en str�lande hvit �delsten och sarderstenen en blodr�d. V�nnen v�r �r "hvit och r�d, utkorad ibland m�nga tusen!" Att betrakta honom, att f�rsjunka i betraktande af honom, att tillbedja honom skall blifva v�r k�raste syssels�ttning. De tjugofyra �ldste falla ned och "tillbedja" (se 4:de kap.), s� snart de kommit hem, kastande sina kronor inf�r tronen; v. 10; de tillbedja: (se 5:te kap.), s� snart deras brudgum tillk�nnagifvit, att han �mnar er�fra jorden, derigenom att han tager bokrullen i sin hand, v. 7, 9, 14. De "tillbedja," n�r slutligen sjunde basunen lj�d och riket var er�fradt, 11:17. Likas�, n�r i domen g�tt �fver sk�kan, 19:4. Deras presterliga deltagande visar sig s� sk�nt uti kap. 5 vid �synen af Johannes t�rar. Johannes, som endast "i anden" var p� Herrens dag, f�rstod ej, huru jordens er�fring skulle g� till och "gr�t mycket" af oro �fver att kanske till sist intet b�ttre f�rh�llande skulle bli p� jorden--_han gr�t af fruktan, att det icke skulle blifva n�got tusen�rigt rike_. Strax skyndar en af de �ldste att tr�sta honom med, att "lejonet af Juda" kan bryta inseglen. Huru sk�nt p�minnas vi ej h�r om Jesu ord till den gr�tande enkan i Nain: "Gr�t icke." Der, om ej f�rr, skall v�r k�rlek sl� ut i full blomma. Vid ett annat tillf�lle framlockar en af de �ldste (troligen en annan s�lunda) genom en fr�ga fr�n Johannes mun ett yttrande, som visar, att aposteln f�rstod att begagna sig af den presterliga tjenst uti att undervisa, som tillh�r en �ldste. Hans: "Herre, du vet det," bragte honom upplysning ang�ende den stora skaran, att den utg�res af s�dana, som komma ur "den stora bedr�fvelsen." Att nu dessa tjugofyra �ldste icke �ro �nglar, synes klart i kap. 7, der alla englar s�gas st� omkring tronen och omkring de �ldste. H�r talas om alla �nglarna, och dock om en annan klass, n�mligen de �ldste. �nglarna skapades troligen alla p� en g�ng. Ibland dem kan s�lunda inga �ldste f�rekomma. Vi l�sa om deras indelning uti �nglar och �fver�nglar eller erke�nglar. Vi l�sa om "de sju �nglar, som st� inf�r Gud," Uppb. 8:2, om �nglar, som "alltid se faderns ansigte." I Dan. 10:13 l�sa vi om "de f�rn�mste furstarne"--bland hvilka Mikael �r en, han, som i kap. 12:1 kallas "den store fursten"--uttryck, som l�ta oss f�rst�, att det finns andra mindre och mindre f�rn�ma.[3] Men om n�gra "�ldre" (ordet betyder egentligen �ldre) eller yngre �nglar vet bibeln ingenting; hvad den deremot vet af �r f�rsamlings�ldste, s�som representanter af Guds f�rsamling redan p� jorden. Det �r n�mligen precis samma ord i grekiskan f�r dessa tjugofyra "�ldste," som anv�ndes om f�rsamlings�ldste, eller det v�lbekanta ordet "presbyteros," som �ter och �ter f�rekommer i nya testamentet. Om nu "de �ldste," som representera Guds f�rsamling p� jorden, �ro menniskor, hvarf�r skulle ej "de �ldste," som representera Guds f�rsamling i himmelen, ock f� vara menniskor. D:r Fjellstedt s�ger h�rom: "De tjugofyra �ldste afbilda de tolf patriarkerna och apostlarna s�som f�rsamlingens dubbla grundtal i det gamla och nya testamentet. Deras troner framst�lla den sanningen, att de utvalda skola regera med Kristus, kap. 20:4, och deras presterliga verksamhet utm�rkes genom de hvita kl�derna. Kronorna betyda, att segern ar vunnen i striden p� jorden. De �ro hufvudm�n f�r det konungsliga presterskapet." Den nya oss s� v�lbekanta s�ng, som just dessa �ldre sjunga, bevisar ock icke s� litet: "Du �r v�rdig att taga boken och bryta hennes insegel, ty du har blifvit slagtad och har k�pt oss �t Gud med ditt blod" o.s.v., 5:9. Man har velat f�rringa kraften af detta bevis genom att visa, att ordet "oss" icke fins i alla handskrifter. Det fins dock uti tv� af de �ldsta manuskripten: Codex Vaticanus n:o 1160, Eph�mi Rescriptus n:o 9 samt uti den s� v�rderade Codex Sinaiticus.[4] Annat vore, om de andra hade haft ett annat ord, men att de utelemnat ett ord �r icke tillr�ckligt bevis deremot. F�r att taga ett annat exempel: ordet "apostlar" �r utelemnadt uti Codex Vaticanus i Efes. 3:5, der st�r endast "uppenbarad f�r hans heliga och profeter." Ordet "apostlar" har der troligen blifvit utegl�mdt. Det kan �fven vara m�jligt h�r. Ordet "oss" finnes dessutom i s� m�nga manuskript, att dess plats ansetts ber�ttigad uti m�nga �fvers�ttningar, deribland bibelkommissionens. Lektor Waldenstr�m s�ger: "Sannolikast synes den uppfattningen vara, att dermed (med de tjugofyra �ldste) f�rst�s de tolf patriarkerna och de tolf apostlarna s�som representanter f�r Guds folk i gamla och nya testamentet." N�gon torde undra p�, hvarf�r de s�ga "k�pt oss," men "gjort dem" �t v�r Gud till ett konungad�me och till prester, och "de" skola regera p� jorden. Litet eftertanke visar oss dock, att detta uttryckss�tt �r fullt ber�ttigadt. Om en f�rsamling, ja, vi kunna hellre s�ga om ett tusental af f�rsamlingar s�nde en enda �ldste s�som deras ombud till ett m�te, skulle vi aldrig f�rv�na oss �fver, �fven om han oupph�rligt begagnade ordet "dem" p� tal om f�rsamlingens eller f�rsamlingarnas beslut och intressen och aldrig ordet oss. Om tjugofyra �ldste skola representera millioner af troende, f�r man ej f�rundra sig �fver, om de, gl�mmande sig sjelfva, begagna ordet "dem" om de millioner, som de representera. Ja, om till och med ordet "dem" ocks� hade st�tt efter "k�pt," kunde dessa tjugofyra �ldste �nd� tillh�ra brudskaran. Men s� st�r det ej, utan i somliga manuskript st�r intet och i andra "oss." Strax nedanf�r l�sa vi ju dessutom om �nglarnas hyllning, v. 11, b�de huru m�nga de voro och hvad de sade (ej sj�ngo.) �nglarna s�gas der st� "omkring de �ldste;" s�lunda varande en helt annan klass. Huru enkelt blir icke allt, om vi endast f�lja den allm�nna regeln i allt bibelstudium, n�mligen att se p� sammanhanget. I kap. 3:21 st�r l�ftet till Guds f�rsamling att f� sitta p� tronen, och i femte versen derifr�n se vi en klass, p� hvilken detta l�fte g�tt i uppfyllelse, n�mligen de tjugofyra �ldste. Att d� fatta dem s�som representanter af f�rsamlingen, faller s� naturligt som n�got kan vara. Huruvida nu dessa tjugofyra �ldste, som sitta der s�som representanter, �ro desamma alltid, torde ej vara s� godt att afg�ra. Somliga, deribland den framst�ende lutherske teologen d:r Seiss i Philadelphia, Amerika, tro, att de tjugofyra �ldste alltid vexla efter en viss ordningsf�ljd i den presterliga tjensten, hvartill vi se f�rebilder i 1 Kr�n. 24:1-19. Ang�ende "de fyra lifsv�sendena" s�ger d:r Seiss, att "de ocks� m�ste vara f�rklarade menniskor, ty de sjunga samma s�ng som de �ldste (5:9) och �ro �fven k�pta med Kristi blod af allehanda folk." Utaf dessa fyra lifsv�sen var det f�rsta likt ett lejon, hvilket tyder p� konungslighet (lejonet �r konung bland djuren), det andra likt en oxe, som tyder p� uth�llighet (uti att jubla och uti att g�ra Guds vilja; jemf�r: "utan uppeh�ll dag och natt"), det tredje hade en menniskas ansigte, som ju tyder p� f�rst�nd, insigt (inga misstag d� mera.) Att det fjerde var likt en flygande �rn, l�rer oss den sanningen, att de f�rklarade skola uti uppst�ndelsens l�tta dr�gt snabbt f�rflytta sig fr�n plats till plats, fullg�rande Herrens befallningar (se "�rnen," 8:13, som beklagade de lidande menniskorna p� jorden.) P� snabbheten tyder ock de sex vingarne.[5] De tjugofyra �ldste framst�lla de heliga s�som tillbedjare (de "sutto"), under det att de fyra lifsv�sendena visa oss dem i full verksamhet med den konungsliga v�rdighet, den ih�rdighet, den insigt och den snabbhet samt med den stora f�rm�ga att �fversk�da b�de framtiden, det f�rflutna och sig sjelfva, ja, hela verldsalltet, som deras m�nga �gon framtill, baktill, under vingarne och rundt omkring tyda p�. En vigtig omst�ndighet m�ste vi till sist l�gga m�rke till, n�mligen, att som dessa tjugofyra �ldste sutto p� troner och hade kronor p� sina hufvuden, voro de inga kroppsl�sa andar utan egde f�rh�rligade kroppar, hvaraf vi f� draga den slutsatsen, att uppst�ndelsen d� allaredan egt rum. Men hade uppst�ndelsen egt rum, hade ock _de lefvande troendes f�rvandling f�rsigg�tt_. Kap. 5. Uti femte kapitlet �fverlemnas af Gud fader fastebref, s� att s�ga, p� jorden till dess r�ttm�tige herskare, Jesus. Boken eller pergamentsrullen, som inneh�ll detta fastebref, var f�rseglad med sju insegel, hvilkas brytande begynner i kap. 6. De straffdomar, som deras brytande tyda p�, �ro, s�som vi f�rut bevisat, n�dv�ndiga, p� det att Jesus m� komma i besittning af sin r�ttm�tiga egendom. Huru sk�nt dock att se, att innan en enda af de sju vredessk�larna utgjutas, innan en enda af de sju basunerna ljuda, innan en enda af de sju inseglen brytes, till och med innan bokrullen, som var f�rseglad med dessa insegel, lemnades till lammet _f�r att �ppnas_, var brudeskaran i skyn. Pris ske Gud f�r denna h�rliga sanning! M�nga flera bevis finnas f�r densamma, hvilka vi snart skola komma till. F�r att f� en r�tt uppfattning af denna bokrulle, beh�fva vi endast sl� upp Jer. 32:6-15 och se, huru det gick till, d� Jeremias fick fastebref p� �kern, som han hade k�pt af Hanameel. Han fick d� "ett f�rsegladt k�pebref med de deruti best�mda vilkoren." Hvem �r jordens r�ttm�tige egare? Det �r v�r Herre Jesus, som nu skall "f�rlossa sin egendom." Ef. 1:14. Urkunden var skrifven b�de p� in- och utsidan, v. 1. Hvad stod i den? Somliga hafva trott, att den inneh�lle blott profetior och endast vore en ny slags uppenbarelse. Dess f�rn�msta inneh�ll utgjordes nog af de f�r egendomens besittning best�mda vilkoren. P� den ena sidan voro kanske sjelfva vilkoren och p� den andra vittnenas namn, som hade underskrifvit k�pebrefvet. Se Jer. 32:12. Vi hafva h�r samma m�rkliga �fverl�tande af verldsv�ldet �t Jesus hvilket �r s� sk�nt beskrifvet uti Dan. 7:13: "Jag s�g i nattliga syner, och si, i himmelens sky kom en, som liknade en menniskoson, och gick fram till den Gamle af dagar och vardt f�rest�ld inf�r honom; och _�t honom blefvo gifna v�lde och �ra och konungad�me_, och alla folk o.s.v. tjenade honom." Det �r detta "�fvertagande af riket," som �r s� tr�ffande framst�ldt f�r oss �fven i Luk. 19:11: "En man af �del b�rd for till ett afl�gset land f�r att �fvertaga ett rike" o.s.v. Det var detta rike, som satan erbj�d Jesus vid frestelsen i �knen, Matt. 4:9, men Jesus ville icke taga det ur satans hand, �fven om han hade f�tt det utan korsets bittra d�d. Han ville v�nta, tills han fick det af sin fader. Icke �r det underligt, att den m�rkliga handlingen: "Lammet kom och tog bokrullen ur hans h�gra hand, som satt p� tronen," f�rorsakar ett �ndl�st jubel bland helgon, Uppb. 5:9, och �nglar, v. 11, 12. Bruden visste, att om hennes brudgum blef konung, blef hon drottning, och de _101 millioner �nglar_, v. 11, visste, att om jorden blef er�frad, skulle de slippa att se det myckna el�nde, de m�nga brott, som beg�s p� jorden, det myckna h�n mot Herren och hans smorde, som de under deras tjenst p� jorden "f�r deras skull, som skola �rfva fr�lsning," hade m�st bevittna. "Allt skapadt" jublar, v. 13. M�nga kr�ningsakter hafva h�llits p� jorden, men ingen kan jemf�ras med denna, som vi snart skola f� bevittna i skyarna. Lammet skall regera! O huru mycket vilddjursregemente denna jord f�tt bevittna �nda sedan skapelsen: �ndtligen skall ett lamm b�ra spiran. Det heter egentligen "ett litet lamm," v. 6. "Det lilla lammet" tog boken ur hans hand, som satt p� tronen. De, som skola regera med honom, m� s�lunda f� lammnatur redan h�r, blifva milda, v�nliga, t�liga, oskyldiga. Det m�rkliga �r, att under det Herren kallas "lejonet" en enda g�ng i hela Uppenbarelseboken, kap. 5:5, kallas han "lammet," eg. "det lilla lammet" 27 g�nger. Vill han icke dermed visa, att han icke vill tillm�ta jorden en enda straffdom, ett enda lidande utom det, som �r alldeles absolut n�dv�ndigt f�r att er�fra jorden? Han ville s� gerna slippa att visa lejont�nderna och sl� till med lejonramarna, men han m�ste, ty, s�som vi redan sagt, jorden m�ste er�fras till hvad pris som helst. Sk�nt �r emellertid att se, huru n�d och barmhertighet under hela vredestiden erbjudas menniskorna och �fven huru, s�rskildt att b�rja med, stora skaror skola begagna sig af dessa Kristi �delmodiga anbud. TREDJE AFDELNINGEN. Jordens er�fring begynner. Uppenbarelseboken. Kap. 6-7. I det sjette kapitlet se vi, huru jordens er�fring p� allvar begynner. Och dock, huru sk�nt �r det ej, att det f�rsta inseglet tros vara ett fredsanbud till de upproriska, som kanske �nnu knappt hunnit att sluta upp med f�rv�ningen och f�rskr�ckelsen--eller kanske hos de flesta hellre h�net och speorden (i tidningar, p� teatrar, krogarna och danslokalerna) �fver Guds barns f�rsvinnande, Es. 27:4 synes passa s� v�l in p� v�r Herres k�nslor d�: "Jag, hyser ingen vrede. Ack, att jag hade tornet och tisteln emot mig i krig! Dem ville jag angripa, dem samtliga ville jag uppbr�nna. Eller--man s�ke mitt skydd, g�re fred med mig, g�re fred med mig!" "Ryttaren p� den hvita h�sten," v. 1 tros vara densamma som ryttaren p� den hvita h�sten i Uppb. 19:11, eller Kristus. Dock �r han ej �nnu synlig "med manteln, doppad i blod," eller med, "det hvassa sv�rdet" och jernspiran i sin hand s�som i kap. 19 utan med en b�ge, liksom ville han s�ga: "Vill n�gon icke omv�nda sig, s� sp�nner jag min b�ge och riktar den." Att han �r bev�pnad med b�ge och ej med sv�rd visar, huru han kan tr�ffa sina fiender p� afst�nd. M�nga skola d� falla Herren till fota, b�de bland judar och hedningar, ja, utan tvifvel �fven uti de s.k. kristna l�nderna. M�nga af de troende bedja icke om Kristi tillkommelse p� grund af, att deras sl�gtingar icke �ro fr�lsta. Deras b�n �r icke: "Kom, Herre Jesus!" utan: "Dr�j, tills alla v�ra sl�gtingar �ro fr�lsta!" Denna b�n �r en orimlighet, i ty att om v�ra n�rmaste blefve fr�lsta, skulle ju d� dessa nyomv�nda bedja samma b�n f�r sina oomv�nda sl�gtingar, och om dessa blefve fr�lsta, d� de f�r sina, och p� s� s�tt skulle ju icke Herren kunna komma, f�rr�n hvarje menniska p� jorden vore fr�lst. Men mera om detta i sista kapitlet. Den fr�gan uppst�r nu: Skola n�gra af de v�ra kunna fr�lsas under sjelfva vederm�dan? Det �r sv�rt att svara p� en s�dan fr�ga. Dock m� jag �rligt s�ga, att om jag skulle f� lof att v�lja emellan att se n�gra af mina ofr�lsta sl�gtingar d� ofr�lsta eller blifva qvarlemnade ofr�lsta, skulle jag hundrade g�nger hellre v�lja det senare. Ty m�rk, de vore �nd� qvar _p� jorden_. Man brukar ju s�ga: S� l�nge en menniska lefver, �r det hopp. Detta �r dock icke sant, i ty att m�nga hafva s� f�rh�rdat sig, att anden redan nu vikit ifr�n dem f�r evigt. Huruvida n�gra af v�ra sl�gtingar komma att fr�lsas eller ej under vederm�dans tid, beror nog mycket p�, huru l�ngt de f�rut g�tt i f�rh�rdelse. D:r Seiss tror, att det �r d�, som den stora r�relsen skall uppst� bland jungfruskaran, och att det �r f�rst d�, som dessa i Matt. 25 vakna upp. Bruden var vaken och togs upp, och nu b�rja liknelserna om himmelriket att g� i sin egentliga fullbordan. M�rkligt �r ju, att det icke st�r, att det �r f�rsamlingen, som liknas vid de tio jungfrur, utan riket. "D� skall himmelriket varda likt." Det synes s�lunda, att jungfrurna tillh�ra riket och ej f�rsamlingen. Men �fven bland jungfrurna blir sedan s�mn, s�som vi tydligen kunna se, att till och med s� l�ngt fram som vid sjette vredessk�len, 16:15, finnes det Guds folk p� jorden, som uppmanas att "vaka." Om ock m�nga skola h�na, n�r de troende upptagits, blir det dock massor, som komma att taga saken p� allvar. De skaror, som l�ta sig fr�lsas vid det f�rsta inseglet, �ro troligen desamma, som vi sedermera finna liggande under altaret vid det femte inseglet, v. 9. De �ro d� redan "halshuggna f�r deras vitnesb�rds skull." F�rf�rliga f�rf�ljelser och martyrd�den v�nta n�mligen dem, som d� omv�nda sig. Ehuru antikrist ej kommer att f� verldsv�ldet och upps�tta sin bild att tillbedjas f�rr�n i midten af Daniels sjuttionde �rsvecka, d.�. i midten af de sju �ren, som vreden synes upptaga, skall han dock redan nu vid de sju �rens b�rjan hafva makt nog att uppreta jordens folk till att sl� ihj�l dem, som vilja omv�nda sig.[6] Hvem skall predika under dessa sju �ren? S� fr�gas ofta. Svar: "De tv� vitnena," omtalade i kap. 11, vidare de 144,000 judar, som blifvit omv�nda, troligen genom dessa tv� profeters vitnesb�rd, kap. 7, vidare "de tre �nglar," omtalade i kap. 14:6-10. Innan vi lemna f�rsta inseglet, b�ra vi n�mna, att de orden "och se", kap. 6:1, 3, 5, 7, anses af de b�sta bibelkritiker f�r o�kta. Skillnaden blir den, att om vi l�ta uttrycken st�, se vi huru de fyra lifsv�sendena inbjuda till att komma och se p�, hvad ryttarne taga sig till. Men om vi utelemna dessa ord se vi, att det �r de fyra lifsv�sendena, d.v.s. representanter af Guds f�rsamling, hvilka frammana de fyra h�starna enligt l�ftet: "Veten I icke, att de heliga skola d�ma verlden." Huru sk�n �r icke d� den tanken, att vi, efter upplyftandet skola f�rst f� frammana den hvita h�sten, som tyder p� den stora v�ckelsen, innan vi frammana de andra ryttarne, som tyda p� krig (den andra), hunger (den tredje) och pest (den fjerde). Ropet: "Kom" fr�n v�ra l�ppar der uppe, skulle s�lunda bli detsamma, som vi h�rnere s� ofta upprepat: "Kom, Herre Jesus, kom till v�ra p� jorden qvarlemnade sl�gtingar och v�nner, till judar och hedningar, och fr�ls s� m�nga som m�jligt �r och med anv�ndande af hvilka medel som helst." En del l�ta ju sig fr�lsas genom det kraftiga inflytande, som de heligas borttagande ut�fvar p� dem, men hos andra m�ste, d� detta ej hjelper, andra medel tillgripas; och s� hafva vi det andra inseglet med det verldskrig, som der s� tydligt framst�lles. Ryttaren p� den r�da h�sten �r troligen antikrist sjelf. Den r�da h�sten passar mycket v�l tillsamman med det skarlakans_r�da_ vilddjuret, 17:3, hvilket betecknar antikrist. Denne, som under det f�rsta inseglet verkat mera obem�rkt, framtr�der nu med stor djerfhet. Det �r nu fulla uppfyllelsen af 2 Tess. 2:10, 11 sker: "De hafva icke mottagit k�rleken till sanningen, att de m�tte blifva fr�lsta. Och f�rdenskull skall Gud s�nda dem kraftig villfarelse, s� att de skola tro l�gnen, p� det att alla m� varda d�mda, som icke hafva trott sanningen." Icke underligt, att antikrists kraftiga villfarelse f�ljer f�r dem, som hvarken f�re brudskarans upptagande, ej heller ens under det f�rsta inseglet l�tit sig fr�lsas. Icke underligt, att Gud s�nder ryttaren p� den r�da h�sten omedelbart efter ryttaren p� den hvita! De, som ej vilja hafva Kristus, f� d� antikrist. Vi se hvilket el�nde som uppst�r, om friden borttages endast emellan tvenne l�nder, s�som t.ex. i kriget emellan Tyskland och Frankrike, men h�r s�ges friden borttagas fr�n hela jorden. Ett slagtande skall icke endast f�rekomma emellan olika nationer utan �fven emellan olika folkstammar, raser, religioner och familjer. Det �r d� kriget skall uppl�ga emellan arbetsgifvare och arbetstagare, emellan million�rerna och de fattiga, emellan katoliker och protestanter, emellan svarta och hvita, emellan h�ger- och vensterm�n, emellan monarkiskt och demokratiskt sinnade folkklasser, emellan f�r�ldrar och barn. Luk. 21:16. Ingen frid gifves d� p� hela jorden. Alla passioner �ro l�ssl�ppta. Allt �r i uppl�sningstillst�nd. Det tredje inseglet. P� verldskriget--nej, det �r f�r svagt uttryck, hellre m� vi s�ga p�--"verlds_slagtandet_" (de skulle slagta hvarandra) f�ljer den f�rf�rligaste hungersn�d. P� detta tyder den svarta h�sten. Br�det �r s� dyrt och arbetsl�nerna s� l�gt nedtryckta, att en menniskas hela arbetsl�n, en denar, just r�cker till br�d f�r en person, hvadan de giftas familjer intet f�, ej heller blir n�got �fver till kl�der eller bostad m.m. Det fjerde inseglet. P� hungersn�d f�ljer pesten, som h�r kallas "d�den" i samma bem�rkelse, som vi tala om digerd�den. Den framst�lles genom den blacka, likf�rgade h�sten. Under fjerde inseglet synes, att de f�reg�ende pl�gorna, n�mligen slagtandet och hungern, forts�tta. Och genom allt detta: krig, hunger och pest, Luk. 21:11, jemte vilddjuren p� jorden, bortsopas en fjerdedel af jordens befolkning, motsvarande �fver tre hundra millioner menniskor. Vid det femte inseglet se vi "sj�larna under altaret," d.v.s. de, som blifvit fr�lsta vid det f�rsta inseglet och strax derp� f�tt lida martyrd�den genom halshuggning. De tills�gas att v�nta p� flera. Dessa halshuggna �terfinna vi uti Uppb. 20:4 jemte (uti senare delen af samma vers) den klass, som dessa v�ntade p�. De f�rra synas bli fr�lsta under f�rra halfvan af vederm�dan (de f�rsta 3-1/2 �ren,) de senare under den senare halfvan; hvaremot den redan uppst�ndna och f�rh�rligade brudskaran framst�lles uti allra f�rsta delen af versen. Af detta st�lle finna vi, att ett medvetet tillst�nd �r m�jligt i mellantillst�ndet. De aflidna kunna bedja--"de ropade med h�g r�st." De kunna v�nta p� full�ndningen--"huru l�nge dr�jer du?" De kunna vara medvetna om, hvad som f�rsigg�r p� jorden. De visste, att deras blod ej var h�mnadt �nnu, och att deras m�rdare ej �nnu voro d�mda. De kunna h�ra--de lyssnade till svaret de fingo. De kunna f� uppenbarelser--de fingo reda p�, hvad som skulle ske i framtiden (n�mligen, att flera skulle d�das �nnu.) Mellantillst�ndet framst�lles ofta under bilden af en s�mn, men s�mnen �r ej alltid detsamma som medvetsl�shet, hvilket somliga mena vara de d�das tillst�nd. M�nga hafva f�tt uppenbarelser i s�mnen, s�som de vise m�nnen. Somliga hafva f�tt h�rliga l�ften p�pekade under s�mmen, hvarigenom de hafva blifvit fr�lsta; somliga hafva f�tt syner af himmelsk salighet, varningsrop m.m., allt i s�mnen! Somliga m�nniskor till och med g� i s�mnen (somnambulister). N�r Stefanus sade: "Herre Jesus, mottag min ande!" d� menade han ej: Mottag min andedr�gt. Nej, _anden--den egentliga varelsen--_lefver, �fven sedan den blifvit af med stofthyddan. Hade Paulus endast sagt: "Jag �stundar att bryta upp," Fil. 1:23, kunde man ju f�rs�kt antaga, att han menade upph�ra med att existera, men han tillade: "Och vara hos Kristus." Skulle detta: "Och vara med Kristus" syfta p� uppst�ndelsen, d� �r uttrycket meningsl�st, i ty att han i s� fall ej kommit till honom n�got tidigare derigenom, att han d�tt. De d�da uppst� ju samtidigt med de lefvande. 1 Tim. 4:15-18. Att nu Paulus t�nkte sig, att detta "varande hos Kristus" skulle hafva intr�ffat samtidigt med hans arbete p� jorden (om han valt att stanna der) framg�r tydligt deraf, att han m�ste v�lja och taga endast endera delen. Eljest hade intet val beh�fts, i ty att han ju kunnat taga den ena "delen" (att skaffa sig "frukt i arbetet") f�rst, och den andra "delen" ("att vara hos Kristus") sedan. Om han stannat n�gra �r p� jorden, hade hans tid "hos Kristus" icke blifvit mindre l�ng f�r det. Huru s�rskildt troende, som erh�llit det eviga lifvet, kunna tro, att de skola vara utan detta eviga lif--apostlarna nu snart i 2,000 �r--emellan d�den och uppst�ndelsen, �r of�rklarligt. Om anden d�r, d� skulle ju det fr�, hvarur v�ra kroppar skola uppspira p� uppst�ndelsens morgon, inneh�lla fr�et ocks� till anden, men derom vet bibeln ingenting. "Det varder s�dt en naturlig kropp," st�r det. Icke: kropp och sj�l, eller kropp och ande utan endast kropp. Nej, Paulus visste om ett tillst�nd "borta fr�n kroppen," der han till och med kunde vara "Herren behaglig;" 2 Kor. 5:9, liksom dessa sj�lar under altaret voro, d� de t�ligt v�ntade p� h�ndelsernas utveckling p� jorden, eller "behagliga," som de �ro, hvilka genom umg�nge med Kristus i paradiset s� st�rkas i tro, att de kanske till och med kunna en g�ng tro fram sina uppst�ndelsekroppar. Fil. 3:11. Paulus visar uti uttrycket: "Om han var i kroppen eller utom kroppen," tv� g�nger upprepadt uti samma brefs 12:te kap., att han trodde p� m�jligheten af ett tillst�nd utom kroppen, och det utan att f�rena denna tanke med n�gon uppst�ndelsekropp. Man l�srycker orden: "Icke har David farit upp i himmelen;" Apg. 2:34, f�r att bevisa, att de troendes andar icke ens kunna vara komna till paradiset. I grundtexten st�r det icke "himmelen," utan "himlarna," och dermed menas p� detta st�lle Guds faders eget palats ("faderns h�gra sida"), s�som tydligt framg�r af samma vers. I b�nen "Fader v�r" heter det ock: "Fader v�r, du, som �r i himlarna" (ej himmelen.) Matt. 6:9. Att nu icke David kommit �nda till Guds egen boning, �r ej s� underligt, d� icke en g�ng det gemak, som brudgummen h�ller p� att iordningst�lla f�r sin brud, Joh. 14, �ppnas f�rr �n efter brudeskarans upplyftande. Lika litet som det kan s�gas om en utl�nding, som t.ex. endast bes�kt Malm� (en enda af Sveriges st�der), att han "uppfarit" till st�derna (i landet), lika litet kan det s�gas om David, att han farit upp till himlarna (till alla s�lunda), derf�r att hans ande kommit in i en enda af dem. Men hvad Petrus h�r talar om, �r intet af allt detta. Hvad han vill bevisa �r, att det var Kristus och icke David, som farit upp i himlarna _f�r att s�som medregent sitta p� faderns h�gra sida_. Det �r denna senare del af versen, som �r dess hufvudkl�mm. Petrus bevisar, att det var Kristus och icke David, som uppstod, v. 31, och som s�som uppst�nden har farit till himlarna. Hvem kan s�ga, att David eller n�gon af v�ra afsomnade syskon egentligen farit till himlarna, s� l�nge deras kroppar ligga i grafven och endast deras andar g�tt till paradiset! David har icke farit upp i himlarne, f�rr�n, hela David �r der, d.v.s. hans sj�l med hans f�rh�rligade kropp. Men till och med d� �r han icke faren upp till himlarna f�r att sitta p� Gud faders sida, ty den platsen innehafves af Kristus ensam, och det var just detta, Petrus ville bevisa. P� samma s�tt l�srycka somliga orden: "De d�da veta intet," Pred. 9:5, ur sitt sammanhang. Om de ej s� gjorde, skulle de snart se meningen vara den, att de d�da s�som regel "alls intet" veta om och "ingen del hafva" uti det, som sker "under solen," v. 6, d.�. p� jorden. H�r st�r s�lunda intet ord om, huru mycket de veta om det, som sker i d�dsriket, ej heller hvad Gud undantagsvis (och det d� i andliga saker och ej r�rande "mat och dryck," v. 7) m� meddela vissa, s�som skedde med sj�larna under altaret. Likas� orden: "Ingen verksamhet, klokhet o.s.v. finnes i grafven, dit du far," v. 10. Ordet kan, s�som h�r �r gjordt, �fvers�ttas med "graf," och d� �r ju allt klart. Men �fven om vi �fvers�tta det med "d�dsriket," �r det l�tt att f�rst� meningen. Salomo vill endast s�ga: Tro ej, att i d�dsriket n�got tillf�lle gifves dig till samma slags njutningar (n�mligen de �ktenskapliga, se v. 9) eller till samma slags verksamhet (n�mligen den, som sker med "handen," v. 10), som du h�r kan hafva. Ingen s�dan njutning, verksamhet eller klokskap finnes i d�dsriket, som duger "under solen" v. 9, d.�. f�r denna jorden--ty det �r just om den saken, det �r fr�ga. Om en fader s�ger till sina s�ner: "�ten nu, gossar, och dricken, v. 7, l�sen s� p� edra lexor, varen i 'verksamhet' att f�rv�rfva eder 'kunskap,' ty snart �r s�ngdags och i s�mnens rike, dit I nu snart faren, kunnen I hvarken spisa, dricka eller studera," d� menade ej fadern dermed, att de ej skulle kunna f� n�gon slags njutning eller kunskap, t.ex. genom dr�mmen, under s�mnen, utan endast, att de ej kunde f� den njutning och kunskap, hvarom han talade. �nnu mindre menade han, att de skulle tillintetg�ras. Likas� h�r. Om vi ocks� ej skulle komma att predika under mellantillst�ndet, s�som somliga mena, kunna vi dock, om vi d�, innan Herren kommer, utom alla tvifvel f� h�rliga uppenbarelser af Jesus, f� h�ra der s�som h�r om den "lilla tiden," som �terst�r till uppst�ndelsen (jemf�r "en liten tid," Uppb. 6:11 med "en liten tid," 1 Petr. 1:6). Vi kunna tacka f�r tidens v�lgerningar, vi kunna njuta af Jesus--hvilket v�l blir v�r hufvudsakliga syssels�ttning--vi kunna bedja om Guds saks framg�ng p� jorden--o, hvilka trosb�ner!--och, om Herren s� behagar, f� underr�ttelser derom, Uppb. 6:11, samt innerligt v�nta efter hans uppenbarelse--detta dock mest f�r Jesu egen del, att han m�tte blifva erk�nd p� jorden, men �fven f�r v�r full�ndnings skull. Vi skola utan tvifvel i paradiset �fven bedja om en lycklig uppst�ndelse och befrielse ifr�n d�dsriket, n�mligen kroppens fr�n grafven och sj�len fr�n det kroppsl�shetens och ofullkomlighetens tillst�nd, hvaruti vi, i trots af en njutningsfull andegemenskap med Jesus under mellantillst�ndet, dock befinna oss. Och �ndtligen, n�r vi segerrikt "hunnit fram till uppst�ndelsen fr�n de d�da," skola vi sjunga v�rt: "Du d�dsrike, hvar �r din seger?" lika h�gljudt som de lefvande, hvilka aldrig d�tt, sjunga sitt: "Du d�d, hvar �r din udd?" 1 Kor. 15:55. Dessa senare lemna n�mligen d� den d�d bakom sig, som under hela deras lif liksom v�ntat p�, ehuru f�rg�fves, att f� stinga dem med sin udd. Att sj�len fortlefver efter kroppens d�d bevisar �fven Matt. 10:28, der vi l�sa om m�jligheten att dr�pa kroppen, utan att sj�len dermed dr�pes. Likas� Luk. 16 om den rike mannen och Lasarus. Om sj�larna under altaret yttrar sig d:r Seiss: "Dessa sj�lar under altaret �ro icke de g�ngna �rhundradenas martyrer, ty de hafva redan f�tt sina kronor och �ro, s�som kap. 4 och 5 visa, redan f�rklarade n�r Kristus, utan de �ro den sista domstidens blodsvittnen." Sjette inseglet--det stora b�nem�tet. Uppenbarelseboken uppenbarar s�dant som ej f�rr varit uppenbaradt. Men �fven det f�rut uppenbarade, som varit dunkelt, g�r hon klart. N�r det i Sak. 4:2, 3 talas om "tv� oljetr�d och tv� ljusstakar," vore det ej s� l�tt att f�rst� meningen, om ej Uppenbarelseboken uppenbarade f�r oss, att dermed menas de tv� vittnena, kap. 11:4. N�r det mystiska uttrycket "en tid, tv� tider och en half tid" n�mnes, Dan. 7:25, 12:7, var det om�jligt f�r Daniel att f�rst� det, Dan. 12:7, 8, men s� kommer Uppenbarelseboken och s�ger, att dermed menas 1,260 dagar, (jemf�r kap. 12:6 med kap. 12:14), eller att med en tid s�lunda menas ett �r. Likas�, n�r det s�ges uti Es. 24:20, att "jorden skall ragla s�som en drucken och gunga s�som en h�ngmatta;" uti Joel 3:15, att "solen skall svartna;" uti Joel 2:31, att "m�nen skall f�rvandlas till blod;" uti Matt. 24:29, att "stjernorna skola falla fr�n himmelen;" uti Mark. 14:62, att "de ogudaktiga skola f� se menniskosonen sitta p� kraftens h�gra sida"--d� kunna vi nog deraf se, att allt detta skall intr�ffa p� Herrens dag, men under hvilken s�rskild tid af denna dag det h�nder, vore sv�rt att se utan Uppenbarelseboken. Men denna bok visar oss, att detta skall ske, hvarken vid det f�rsta eller andra eller sjunde inseglet utan vid det sjette. Uti Jesu tal i Matt. 25 �ro tre h�ndelser s� n�ra f�rbundna med hvarandra, n�mligen Jerusalems f�rst�ring, Kristi tillkommelse och tids�lderns �nde, att det �r om�jligt, att utan Uppenbarelseboken kunna se, hvart det ena eller andra h�r. Som Uppenbarelseboken skrefs efter Jerusalems f�rst�ring enligt temligen enst�mmigt vittnesb�rd, �r dermed strax en hel del sv�righeter undanr�jda. Vidare omtalar Uppenbarelseboken s� tydligt, n�r b�de det ena och det andra, som ej intr�ffade vid Jerusalems f�rst�ring, skall intr�ffa, att vi ej beh�fva hafva n�gra tvifvel. Evangelii predikan "bland alla folk" (i sin fullhet i Matt. 24:14) s�ger oss Uppenbarelseboken skall ske genom en af de tre �nglarna, 14:6. "F�r�delsens styggelse,", Matt. 24:15, och "f�rtrampandet af Jerusalem" skall begynna med de (senare), 3-1/2 �rens b�rjan. Uppb. 11:2. F�r att kunna r�tt fatta dessa Herrens profetiska tal m� man komma ih�g, att han f�r det f�rsta �nskade att gifva f�rmanings- och uppmuntringsord till sina d�varande l�rjungar, som voro troende men judetroende, och hvilka egentligen blifvit utkallade med det m�l i sigte att blifva Jesu medregenter uti det rike, som just d� hade blifvit uppr�ttadt, om ej judarne i det afg�rande �gonblicket f�rkastat sin konung. Herren Gud visste, att s� skulle ske, och det var p� grund deraf, som f�rsoningen af evighet blef satt i f�rbindelse med judarnes f�rkastelse af Kristus, eljest hade v�l Gud ordnat om f�rsoningen p� annat s�tt. Herren Jesus, som var medveten om, att en ny n�deshush�llning skulle begynna, n�mligen f�rsamlingens, samt att denna skulle beh�fva tr�stens och f�rmaningens ord, ville naturligtvis �fven s�ga henne n�got. Vidare visste han, att efter f�rsamlingens undanryckande, under sjelfva vredesperioden, skulle ett Herrens folk finnas, �fven af judar, hvilket skulle beh�fva hans ord. Nu st�ller han sina ord s�, att de i allm�nhet passa f�r alla dessa tre klasser, ty de voro alla hans folk, hans l�rjungar. Att s�ga, att den eller den versen tillh�r den eller den s�rskilda klassen af dessa tre perioders l�rjungar, �r i allm�nhet sv�rt utan Uppenbarelseboken. Och att p� grund af ett eller annat uttryck uti Jesu profetiska tal s�ka bevisa, t. ex att Herren icke kan komma n�r som helst, �r alldeles obefogadt. Ett s�dant uttryck kan ju syfta p� den tredje klassen, p� de judetroende under vredestiden, till hvilka de judetroende under Jesu tid f�re hans d�d voro f�rel�pare. Skyarna synas vid sjette inseglet komma att pl�tsligt undanrullas, s� att den himmelska staden med den, som sitter p� tronen, och lammet of�rmodadt blifva synliga f�r jordens inv�nare. Nu blir det ett b�nem�te utan like: konungar, ministrar och riksdagsm�n (= "storm�nnen"); generaler, amiraler och kommendanter (= "bef�lhafvare"); million�rer och atleter (= "de rika och starka"); negrer(= "tr�lar") och hvita, alla bedja om hvarandra, men ej Mose b�n: "Visa mig, Herre, ditt ansigte!" eller grekernas: "Vi vilja se Jesus," utan till klippor och berg bedja de: "Skylen oss f�r hans ansigte, som sitter p� tronen, och f�r lammets vrede!" Hvad kan det vara f�r en ryslig ogerning, som framkallat "det lilla lammets" vrede? Jo, det egensinniga motst�ndet emot Herrens _�fven under inseglens_ f�rnyade inbjudning till fr�lsning. Emellertid har det nu kommit s� l�ngt, att �fven de ogudaktiga veta, att vredesdagen har begynt. De borde hafva f�rst�tt det, n�r de troende f�rsvunno, kap. 4 och 5.--De borde hafva f�rst�tt det, n�r hungern och pesten sopade bort de �fver 300 millionerna, men de voro f�rblindade. Nu �ndtligen blir det dem klart, och nu kunna de ej f�rdraga lammets vredgade blick. H�r n�gra ord ang�ende betydelsen af vreden. Bland de troende, som g�ra skilnad p� den antikristiska f�rf�ljelsen, vederm�dan och vreden, antaga n�gra, att de troende skola f� lof att vara med under den f�rsta, men slippa de tv� senare; andra, att de skola f� lof att vara p� jorden under de tv� f�rsta och slippa den sista. Begge dessa klasser tro dock, likasom vi, att de troende skola slippa "den tillkommande vreden." 1 Tess. 1:10. M�rk, att h�r ej �r fr�ga om vrede i allm�nhet, hvilken ju �r lika gammal som synden, utan om en s�rskild vrede. Det st�r icke vrede endast, ej en g�ng tillkommande vrede, utan den tillkommande vreden. Det �r fr�n denna s�rskilda vrede och fr�n hela denna vrede, som de troende skola fr�lsas. De tro ock, att de troendes fr�lsning fr�n vreden icke sker p� det s�ttet, att dessa �ro qvar p� jorden, under det att vrede dryper rundt omkring dem (s�som verkligen senare blir fallet med dem, som fr�lsas under vredestiden, 16:2, 15), utan p� det s�ttet, att Guds f�rsamling af Herren sjelf tages helt bort fr�n jorden. De tro s�lunda, att "Guds son, hvilken de v�nta fr�n himmelen," skall _genom denna sin ankomst_ fr�lsa dem fr�n vreden: 1 Tess. 1:10. L�tom oss d� stanna f�r fr�gan: Hvad menas med vreden? En del af dessa k�ra v�nner synas n�mligen tro, att med vreden menas endast domen �fver antikrist och hans h�rar, d� Kristus kommer uppenbarligen. Uppb. 19. De mena s�lunda, att ingen tid alls ligger emellan Kristi tillkommelse att hemta sin brud och hans uppenbarelse att d�ma antikrist. Andra �ter mena, att dock n�gon tid m�ste f�rflyta emellan dessa tv� h�ndelser. R�rande vreden synes det, som om det m�ste vara absolut om�jligt att f�rneka, det "de sju _vredes_sk�larna" tillh�ra denna vrede. De kallas _vredes_sk�lar. S�lunda skola de troende vara borta fr�n jorden, medan vredessk�larna utgjutas. L�s nu beskrifningen p� dem, Uppb. 16, och du skall snart finna, 1) att det m�ste taga tid f�r alla de h�ndelser, som omtalas vid alla dessa sk�lars utgjutande; 2) att Herren har ett folk �fven under den tiden p� jorden, som han uppmanar att "vaka," v. 15, och som ej kan vara den Guds f�rsamling, som blef upptagen f�re vreden; 3) att antikrists f�rf�ljelser just d� p�g�, ty det �r �nnu vid den sjette vredessk�len, som han f�rsamlar nationerna till strid och d� det g�ller f�r de troende att ej l�ta afkl�da sig sin sk�na fr�lsningsskrud och "g� nakna" f�r att undg� hans f�rf�ljelser. L�gg vidare m�rke till 4) den vederm�da, som de arma menniskorna d� m�ste lida: de "br�ndes med stark brand," v. 9; de m�ste "dricka blod," v. 6; "de s�nderbita sina tungor af sm�rta," v. 10. Vi se s�lunda h�r tydligt, att antikrists f�rf�ljelser, vederm�dan och vreden �ro samtidiga h�ndelser, att de tv� f�rra forts�tta �nda till slutet, likas�v�l som vreden, och, om Guds barn komma undan den ena vreden, komma de ock undan de tv� andra. Det kallas vrede, emedan det kommer fr�n Gud; f�rf�ljelser och vederm�da, emedan det kommer genom och till menniskorna.--Gud s�nder det, menniskorna lida det; det �r hela skilnaden. Men vi forts�tta. Guds barn skola fr�lsas fr�n vreden. Derom �ro alla ense p� grund af Rom. 5:9, 1 Tess. 1:10, 5:9 m.fl. st�llen. Huru f�rv�nade blifva vi nu ej att l�sa i Uppb. 15:1, att med de sju vredessk�larna �r Guds vrede endast "fullbordad" eller afslutad. Ingen, som uppmanas att t.ex. afsluta ett m�te med b�n, tror derf�r, att hans b�n utgjorde hela m�tet, och lika litet b�ra vi tro, att de sju vredessk�larna utg�ra hela vreden. De �ro afslutningsprocessen p� vreden,--det �r nu allt. Vreden synes s�lunda begynna med n�got s�rskildt, forts�tta med n�got, och s� fullbordas med sk�larna. Det ligger nu mycket n�ra till hands att tro, eftersom vi hafva tre serier af straffdomar, n�mligen sju insegel, sju basuner och sju sk�lar, att vreden begynner med inseglen, forts�tter med basunerna och slutar med sk�larna. Men hafva vi d� vrede (likasom vederm�da och f�rf�ljelser) under dessa insegel och basuner? Ja, och alldeles liknande vrede till och med. Den andra sk�len utg�ts, och "hafvet vardt blod," 16:3; den andra basunen lj�d, och "tredjedelen, af hafvet vardt blod," 8:8. H�r �r skilnad i grad, men icke i art, och det ena �r vrede och det andra �r vrede. Den tredje utg�t sin sk�l i floderna och i vattenk�llorna, och det vardt blod, 16:4; den tredje basunen lj�d, och tredjedelen af floderna och vattenk�llorna vardt mal�rt, 8:11. Vrede b�da g�ngerna. "Den fjerde utg�t sin sk�l �fver solen, och henne vardt gifven makt att br�nna menniskorna med eld," 16:8; "den fjerde �ngeln basunade och tredjedelen af solen vardt slagen," 8:12. Solen sl�s b�da g�ngerna, den ena g�ngen frambringande onaturligt m�rker, den andra g�ngen onaturlig hetta. Vrede b�da g�ngerna. Vid sjette vredessk�len har Gud ett folk p� jorden, 16:15, likas�v�l som vid den femte basunen, 9:4, och de som af det senare vilja bevisa, att Guds f�rsamling �r p� jorden under basunerna, borde p� grund af det f�rra tro, att den �r der �fven under vredessk�larna: �r det icke vrede, d� vid femte basunen menniskorna under fem m�nader l�ngta att d� och ej kunna, 9:6, eller d� en tredjedel af hela jordens befolkning bortsopas vid den sjette basunen? v. 18. Det �r vrede fr�n Gud, s� att det f�rsl�r, och vederm�da f�r menniskorna. "Under den n�d, som st�r i samband med antikrists upptr�dande, skola de troende vara qvar p� jorden," s�ga somliga. I s� fall skulle man hellre kunna antaga, att de skola f� vara p� jorden under sk�larna och borta under basunerna,[7] i ty att under basunerna ej ett ord talas om n�gon direkt "n�d, som st�r i f�rbindelse med antikrists upptr�dande," hvaremot det tydligt st�r derom under sk�larna. Det �r n�mligen under sk�larna--d� utur den onda treenighetens mun, satan, antikrist och den falske profetens, de andar utg�, som v�rfva rekryter f�r antikrists armee-- som Guds barn uppmanas att "vara vakande och bevara kl�derna," bevara sin uniform. Af allt detta se vi, att vrede och vederm�da f�rekomma utan �tskillnad s�v�l under basunerna som under vredessk�larna. Men huru �r det d� under inseglen? �r der n�gon vrede under dem? Vi hafva just l�st, huru vid sjette inseglet hvarenda menniska p� jorden, till och med tr�larna, visste, att vreden redan hade begynt. �r icke det rysliga krig, den hungersn�d och den pest, hvarigenom en fjerdedel af jordens befolkning bortsopas, 6:8, derf�r att de f�rkastat Kristus och antagit den snart efter de troendes f�rvandling upptr�dande antikrist--�r det icke vrede s�v�l som vederm�da och n�d? De ogudaktiga skola kanske s�ka f�rklara, att dessa straffdomar h�rr�ra sig fr�n naturliga orsaker och icke �ro vrede fr�n Gud, men icke skola Guds barn--f�r att kunna bevisa, att Herren icke kan komma n�r som helst--anv�nda s�dana sk�l. Men mera om detta framdeles. De st�llen, s�dana som 1 Tess. 1:10, som s�ga oss, att det �r fr�n vreden vi skola fr�lsas, eller att vreden ej kan bryta ut, f�rr�n Guds barn �ro borta, visa oss ju dessutom, att vreden begynner omedelbart efter de troendes bortryckande, och att inseglen s�lunda tillh�ra vreden. Ja, till och med vid f�rsta inseglet st�r ju Herren redan med vredens b�ge i sina h�nder, sigtande p� dem. L�tom oss till sist se, om det �r n�gon egentlig skillnad, s�som ofta p�st�s, p� de straffdomar, som utf�ras under dessa insegel och basuner, och de, som komma, n�r Herren personligt nedstiger p� oljoberget till domen i Josafats dal. Sak. 14:4-15; Upp. 19:11. Somliga synas mena, att Herren d� skall i egen person anv�nda sv�rdet. L�tom oss h�ra! "Och det skall ske p� den dagen, att f�rvirringen _ifr�n Herren_ blifver stor ibland dem, och att den ene fattar tag i den andres hand, och den enes hand lyftes emot den andres." Sak. 14:13. Det hvassa sv�rdet syftar s�lunda p� inb�rdes slagtande, men inb�rdes slagtande hade vi redan under det andra inseglet. Vidare skulle de sl�s med en pl�ga, v. 12, hvarigenom de skulle bli passande mat f�r alla f�glar under himmelen o. s. v. Ang�ende pl�gor hafva vi sett nog deraf i Uppb. 9:5, 11:6 m.m. Icke heller �r der n�gon skillnad, om vi stanna vid hvilka som d�mas. Redan i kap. 12 se vi, huru en antikristisk arm� f�rg�s genom att jorden �ppnade sin mun och uppslukade dem (vattnen = "skaror af folk," 17:15). I Uppb. 19 f�rg�s dylika arm�er jemte sin general genom inb�rdes krig. Jemf�r Hes. 38:21. Till och med antikrist sjelf, dessa arm�ers ledare, synes hafva blifvit d�dad af sv�rd i midten p� veckan, 13:14, ehuru han genom satanisk kraft hade uppst�tt. Ja, �fven satan f�r sin dom delvis f�rut, d� han kastas ned fr�n lufthimmelen. Se kap. 12:7-12. Enda skillnaden vid en vrede, som utf�res vid Herrens nedstigande till oljoberget, synes vara den, att Herren sjelf d� �r n�rmare sjelfva drabbningen �n f�rr. Men �fven detta Herrens n�rvarande sker gradvis. Uti kap. 6:2 st�r han p� afst�nd, rigtande fr�n tronen sina pilar. I v: 14 f�rsvann himmelen s�som en bok som hoprullas, d.v.s. skyarne kommo p� n�got m�rkligt s�tt undan, s� att den himmelska staden pl�tsligt blef synlig jemte tronsittaren och lammet. Det synes vara vid detta tillf�lle, som det nya Jerusalems stad s�nker sig s� l�gt ned, som den kommer att vara under de tusen �ren, d.v.s. s� l�gt, att folken kunna vandra i dess ljus, 21:24, eller att den blir synlig f�r jordens folk. Det �r troligt, att det �r den himmelska stadens glans, som drifver undan skyarna, d� den s�nker sig, liksom molnen f�rsvinna f�r den uppg�ende solen. I denna st�llning f�rblifver staden under resten af vederm�dan, och det �r emot denna alltid synliga stads inv�nare, som antikrist l�ter sina h�delser uppstiga, 13:6. Herrens sista steg ned�t, d.v.s. hans nedstigande p� oljoberget, hvarvid m�jligen staden s�nker sig �nnu mera mot jorden, synes s�lunda endast vara en l�nk uti kedjan af hans framgl�nsande och synes icke en g�ng framkalla s� mycken f�rskr�ckelse som hans nedstigande med den nya staden till skyarna. Se kap. 6:16. Tv�rtom, i st�llet f�r att f�rskr�ckas, hafva menniskorna d� till den grad hunnit v�nja sig vid den himmelska stadens och dess innev�nares n�rhet, att de, "samlas f�r att strida med honom som satt p� h�sten och med hans h�r," 19:19. Kap. 7. Detta kapitel utg�r en beskrifning p� tv� klasser, hvilka fr�lsas under vederm�dan. F�rst en klass af 144,000 judar. M�nga sm� grupper af religi�sa menniskor hafva trott sig vara dessa 144,000, deribland irvingianer, adventister, mormoner, tempelv�nnerna och andra. Det �r h�gligen f�rundransv�rdt, i ty att det ju icke st�r svenskar, norrm�n, danskar, engelsm�n, tyskar o.s.v., utan "12,000 af Juda stam, af Rubens" o.s.v., s�lunda tydligt visande, att de �ro judar. Att s� en annan skara af alla folkslag och stammar o.s.v. omtalas strax derefter som en s�rskild klass, bevisar 1) att dessa 144,000 �ro af det verkliga Israel efter k�ttet, 2) att f�rsamlingens n�deshush�llning, under hvilken ju ingen skillnad g�res p� judar och de andra folken, �r slut. S�som vi hafva sett, �r f�rsamlingen redan d� upptagen, innan dessa tv� klasser fr�lsas. Huru man kan f�rklara, att dessa 144,000 �ro beseglade f�r att bortryckas undan vederm�dan, �r om�jligt att f�rst�, d� det tydligt st�r, att de beseglas f�r att kunna blifva qvar under vederm�dan och dock ej drabbas af straffdomarna, 7:3, 9:4. Hvilken �r d� den stora skaran? "Dessa �ro de, som komma ur den stora bedr�fvelsen," v. 14. S� lj�d svaret. M�rk, icke stor bedr�fvelse, utan den stora bedr�fvelsen, m�rk, icke �ro komna utan komma. Johannes ser dem, just d� de g� in genom portarna. De synas ha blifvit upptagna, utan att beh�fva d�, strax f�re det sjunde inseglets brytande. Att hela denna syn, beskrifven i kap. 7, sker f�re basunerna, framg�r f�rst deraf, att de fyra �nglarna, som blefvo tillbakah�llna, v. 3, skulle utf�ra just den "skada" p� "jorden" och p� "hafvet," 7:2, som f�rsta och andra basunerna tyda p�, 8:7, 8, och vidare deraf, att dessa "beseglade," de 144,000, s�gas vara p� jorden under den femte basunen, 9:4. Samtidigt med att dessa 144,000 skulle beseglas (ej hade blifvit det) 7:3, ser Johannes redan den stora skaran komma ur den stora vederm�dan. Insigten om, att Guds f�rsamling f�rsvunnit (den f�rsta domshandlingen) och medvetandet om, att "b�gen" var rigtad mot jordens barn och dess r�ttm�tige herskare, f�rorsakar en ofantlig uppst�ndelse p� jorden. Dertill komma fyra Guds straffdomar, Hes. 14:21.: "Krig" (andra inseglet), "hunger" (tredje), "pest och vilddjur" (fjerde). Dessa �ro Guds f�rsta bomber, som s�ndas mot den upproriska jorden. Vi l�ta krutr�ken f�rsvinna, och hvad finna vi?--Jo, icke mindre �n tre grupper, som underkastat sig konungen, nedlagt upprorsfanan--ja, af hvilka m�nga till och med f�tt lida martyrd�den f�r deras trohet mot den nye h�rskaren: 1. Sj�larna under altaret, hvilka d� som martyrer genom halshuggning, 6:9. 2. De 144,000, som f� stanna p� jorden, 7:3. 3. En stor skara, palmb�rarne, 6:9, som icke d� utan upplyftas till det samtidigt sig neds�nkande nya Jerusalems sk�na stad. En klass hade s�lunda genom d�den f�tt besegla sitt vitnesb�rd och g�tt till paradiset; en annan f�r stanna p� jorden, ehuru beseglad emot straffdomarna, 9:4; en tredje klass upplyftes till himmelen. B�de paradiset, jorden och himmelen f� s�lunda jubla �fver detta stora antal af rebeller, hvilka mottagit de �delmodiga fredsanbuden fr�n ryttaren p� den "hvita h�sten," 6:2, nedlagt upprorsfanorna och blifvit ben�dade. Om den stora skaran, 7:9, l�sa vi s� sk�nt, att den tvagit sina kl�der. Icke endast sina hjertan, utan ock sina kl�der--hvarmed enligt kap. 19:8 menas lefvernets r�ttf�rdighet ("de heligas r�ttf�rdiga handlingar")--hade de gjort hvita. De hade s�lunda kommit till insigt om, att Herren �r oss af Gud gifven till helgelse och f�rlossning, 1 Kor. 1:30, n�got, som m�nga af dem kanske f�rut h�rt talas om, men utan att l�ta det g� sig till hjertat. Nu �ndtligen hade de tvagit kl�derna och voro s� passande att upptagas. Under det att det stora b�nem�tet af konungar och storm�n h�lles p� jorden, p� grund af den f�rskr�ckelse, som den himmelska stadens n�rhet hade f�rorsakat, d� den blir synlig, skyndar denna skara in i samma himmel. Johannes synes knapt hafva hunnit att ordentligt betrakta denna f�rskr�ckelsens syn p� jorden, f�rr�n han h�r ropet till de fyra englarna att v�nta med nya straffdomar, tills dess de 144,000 blifvit beseglade. Och knappt har han uppf�ngat detta gl�djebudskap, f�rr�n hans �ga tjuses �fver att se palmb�rarne under jubel t�ga in i staden. De tolf �nglarna i de tolf portarna helsa dem v�lkomna, och att den p� dem v�ntande, redan f�rut upplyftade brudskaran, skall g�ra det, �r alldeles sjelfklart, i ty att den utan tvifvel bland dessa nykomlingar uppt�cker t�cker s�v�l anh�riga som andra bekanta. Mission�rer se der hedningar, som f�rut icke b�jt sig f�r Herren, eller f�r hvilka de ej f�rut hunnit f�rkunna evangelium, men som sedan f�tt h�ra det. Kineser, japaneser, hinduer, tibetaner, alaskabor, afrikaner skola vara med der, ty skaran best�r af "alla folkslag och stammar och folk och tungom�l." Hvilka hafva predikat f�r dessa? De tv� vittnena och troligen �fven de 144,000. Att dessa 144,000 �ro trogna arbetare i ving�rden kan man l�tt sluta sig till deraf, att de anses v�rdiga att beseglas emot straffdomarna. De kallas ju dessutom "Guds tjenare," v. 3. Dock ej s� till f�rst�endes, som att de judar, som nu blifva sant omv�nda, skulle blifva qvar och blifva bland dessa. Nej, de h�rde till brudskaran och blefvo med dem upplyftade, men derefter komma dessa 144,000 att vakna upp, och det kanske mest p� grund af deras landsm�ns f�rsvinnande. Vidare �r sannolikt, att redan f�re dessas upptr�dande m�nga, som f�rut varit aff�llingar eller ljumma och f�rlorat den f�rsta k�rleken b�de i hem- och hednal�nderna, komma att, hvar och en p� sin ort, vakna upp och ropa till sina medmenniskor att omv�nda sig. Jag h�rde ber�ttas om pastor Stockmayer, att han vid sitt bes�k i Kina blef tillfr�gad af mission�rer, hvad deras m�nga predikolokaler skulle anv�ndas till, om Herren skulle komma. "Kanske n�gra af er mission�rer blifva qvarlemnade," blef hans betecknande svar, "och d� beh�fva de dem." "L�nar det sig att uts�nda mission�rer nu, om Herrens tillkommelse �r s� n�ra?" S� fr�gar en och annan. Jag kommer ih�g, att f�ljande svar afgafs p� den fr�gan af en k�r amerikansk dam i San Francisco: "Om mission�rerna ej mer �n hunnit ut och s�lunda ej f�tt tid att l�ra sig spr�ket, innan Herren kommer, skall kanske deras f�rsvinnande fr�n stationerna blifva f�r hedningarna den allra skarpaste predikan." M� s� ske! Amen! Sedan vi nu betraktat dessa tre klassers fr�lsning och huru de alla blifvit satta uti en st�llning, hvari de kunna vara Gud behagliga, n�mligen de 144,000, som Guds tjenare p� jorden, sj�larna under altaret, tjenande Gud med att gifva sig t�lig ro i paradiset, och den stora skaran, "tjenande honom dag och natt i hans himmel," 7:15, �fverg� vi till n�sta afdelning. FJERDE AFDELNINGEN. De 70 �rsveckorna. Vi vilja, innan vi g� l�ngre uti Uppenbarelseboken, p�peka Daniels sjuttionde�rsvecka, alldenstund den gifver oss upplysning om, huru l�nge vederm�dan eller vreden skall r�cka, och det sedan blir oss l�ttare att f�rst� de tidsuppgifter, hvilka likaledes finnas i Uppenbarelseboken. Daniel, den store profeten och statsmannen i Babylon kom genom forskande i skrifterna att se, att tiden n�rmade sig f�r uppfyllelsen af Jeremias profetia ang�ende de sjuttio �ren. Dan. 9:2. Han tog sig d� en f�ste- och b�nedag, v. 3, och fick, sedan han hade bek�nt sin och sitt folks synd, v. 4-19, uppenbarelse om, att, ehuru visserligen en delvis �terst�llelse af Israel d� snart skulle intr�ffa, finge han dock icke v�nta, att Israels fulla �terst�llelse skulle ske s� snart. Daniel synes hafva v�ntat, att Esaias gl�dande profetior om Israels h�rliga framtid och messiasrikets (= de tusen �rens) uppr�ttande i sin fulla glans strax skulle ega rum. �ngeln s�ger till honom, att detta skulle ske icke efter 70 �r, utan "efter 70 sjuor," n�mligen af �r (ty det var ang�ende �r, han hade fr�gat, v. 2) d.v.s. efter 490 �r (= 70 x 7). Vid dessa �rs slut skulle f�r�ndringar intr�ffa med folket och med staden. Folkets "�fvertr�delse," "synd" och "skuld" skulle "f�rtagas," "bet�ckas" och "f�rsonas," d.v.s. det skulle fr�lsas och renas i Kristi blod, (se Sak. 12:10, 13:1;) och i st�llet f�r syndadr�gten skulle de ikl�das r�ttf�rdighetens f�r dem "framhafda" sk�na dr�gt, Es. 60:21. Ja, till och med templet med sitt "allraheligaste" skulle d� varda byggdt och smordt. Denna period af 70 �rsveckor eller 490 �r indelar Gabriel uti tre perioder: 1) en tid af 7 �rsveckor eller 49 �r; 2) en tid af 62 �rsveckor eller 434 �r; och till sist 3) en tid af 1 �rsvecka eller 7 �r. Hela perioden af de 70 �rsveckorna skulle begynna, n�r befallningen utgafs, att staden Jerusalem skulle uppbyggas, s�lunda icke n�r templet skulle byggas. Nu g�fvos befallningar om templets byggande b�de uti Cyri f�rsta regerings�r, Esra 1:1, och uti Darii andra regerings�r, Esra 4:24, men som dessa r�rde templet endast, f� vi icke r�kna derifr�n, utan fr�n konung Artahsastas (eller Artaxerxes) 20:de regerings�r, hvarom vi l�sa i Neh. 2, ty d� gafs tydlig befallning att uppbygga staden. Detta intr�ffar �r 454 f�re Kristus. Den f�rsta perioden af 7 veckor eller 49 �r anv�ndes till arbetet p� stadens uppbyggande, och vid den andra perioden af 62 veckor eller 434 �r skulle Messias, "den smorde fursten," framtr�da, v. 25. Af v. 26 f� vi ytterligare l�ra, att med hans framtr�dande ej f�rst�s hans f�delse eller hans upptr�dande s�som l�rare utan hans framtr�dande s�som offerlamm, hans d�ds�r. Efter dessa 62 �r, det �r efter de 62, som f�lja p� de f�rut omtalade 7 eller efter 69 �r tillsammans, d.v.s. _efter 483 �r skulle Messias d�das_. Om vi nu r�kna 483 �r efter �r 454 f�re Kristus, s� komma vi till �r 29 efter Kristus. Nu anses just �ren 29-31 vara den ungef�rliga tidpunkten f�r Kristi korsf�stelse. (Hans f�delse�r infaller n�mligen n�gra �r f�re v�r tidr�kning, hvadan Jesu f�rsta �r s�lunda egentligen ing� uti den vanliga tidr�kningen f�r gamla testamentet). S� l�ngt �r det l�tt att f�rst� profetian om de 70 veckorna. Det �r ingen sv�righet med de f�rsta 69, i ty att dessas b�de begynnelse och slut l�tt f�rst�s b�de fr�n profetian sjelf och fr�n historien--profetians uppfyllelse. Helt annorlunda �r det med den 70:de, ty under det hela perioden (70 veckor), str�cker sig till de tusen �rens begynnelse, str�cka sig de f�rsta 69 endast till Kristi d�d, hvadan s�lunda hela tiden fr�n Kristi d�d till de tusen �rens b�rjan kommer p� den ena veckan, p� de sista sju �ren. N�got afbrott uti tidr�kningen m�ste s�lunda hafva gjorts n�gonst�des, i ty att den sista veckans stora h�ndelser passa just in p� de 7 �ren, som f�reg� de 1,000 �rens b�rjan. Hvar skedde detta uppeh�ll? Utan tvifvel vid Kristi d�d, ty att f�rl�gga afbrottet uti r�kningen till Jerusalems f�rst�ring eller n�gon annan tidpunkt passar ej alls in med beskrifningen. Som vi veta, kom Kristus f�rsta g�ngen till denna jord med det m�l i sigte att uppr�tta riket. Hans f�rel�pare Johannes, de tolf apostlarne, de sjuttio l�rjungarna, s�v�l som Jesus sjelf, predikade oupph�rligt: "Riket �r f�r handen," "himlarnes konungarike �r n�ra." folket trodde det, i ty att de visste fr�n Daniel, att den tid skulle komma, d� efter de fyra verldsrikenas tid, Dan. 2, himmelens Gud skulle uppr�tta ett rike, v. 44. Det var talet om detta Gudsriket, som gjorde, att hela Palestina kom i r�relse redan genom Johannes d�paren, ehuru han "gjorde intet underverk," och sedan �nnu mera, d� de tolf och de sjuttio och Herren sjelf gjorde underverk till bekr�ftelse p�, att han var den r�tte konungen. N�gra g�nger ville �fven folket "med v�ld g�ra honom till konung," Joh. 6:15, men "_han drog sig undan_." Men vid ett senare tillf�lle drog han sig icke undan, n�mligen vid int�get i Jerusalem. Folket ropade d�: "V�lsignad vare han, som kommer en konung i Herrens namn!" Luk. 19:38. Det var icke underligt, att faris�erna sade: "M�stare, n�ps dina l�rjungar," v. 39, ty hela upptr�det s�g mycket bet�nkligt ut; det s�g ut som h�gf�rr�deri mot den romerska staten. I Jerusalem satt Pilatus som romersk guvern�r, och dit drager nu en skriande folkhop och bringar fram en ny konung. �nnu i dag anse judarna, att "profeten Jesus" d� gjorde det misstaget, att han, h�nf�rd af folkets �rebetygelser, uti ett obevakadt �gonblick l�t utropa sig till konung. Faris�ernas (fr�n deras synpunkt h�gst ber�ttigade) klander bem�tte Herren med de skarpa orden: "Om dessa tiga, skola stenarna ropa!" Med andra ord: _Jesus erbjuder sig vid detta tillf�lle att blifva deras konung_. Han ville liksom s�ga: "Nu hafven I i �fver tre �rs tid sett, hvad slags man jag �r, I alla, ibland hvilka jag g�tt omkring och gjort v�l, botat edra sjuka och gifvit eder goda lagar, Matt. 5-7; I hafven sett, att jag g�r ingen skilnad p� fattiga och rika, att jag endast vill, att folk skola blifva r�ttf�rdiga menniskor och derigenom lyckliga. H�r �r jag, och nu erbjuder jag mig att �fvertaga konungad�met och inf�ra de tusen �rens h�rlighet." Detta hade han ock otvifvelaktigt gjort, om de satt konungakronan p� honom i st�llet f�r t�rnekrona. Den 70:de �rsveckan hade d� f�tt f�lja p� den 69:de utan afbrott. Och p� sju �rs tid hade han renat hela Israel fr�n deras synder (genom "dom och r�ttf�rdighet") utdrifvit romarne och gjort Israel till jordens f�rn�msta folk, Jerusalem till jordens f�rn�msta stad, och genom Israel s�som budb�rare (och genom f�rskr�ckliga straffdomar s�som deras handtlangare) hade han sedan bragt samma r�ttf�rdighet till hedningarna och uppr�ttat riket. Nu h�r jag n�gon s�ga: men huru hade det d� g�tt med f�rsoningen, om judarna hade mottagit Kristus? Svaret p� alla s�dana fr�gor, huru det skulle hafva g�tt med det och det, om det och det icke hade intr�ffat, �r helt enkelt s� h�r: det skedde icke s�, och det visste Gud. Och just derf�r, att han visste, att det icke skulle ske s�, ordnade han med f�rsoningen i f�rbindelse dermed, och l�t profeterna i f�rv�g f�ruts�ga det. Hade han ej sett, att det skulle g� som det gick, hade han i sin allvishet best�mt, att f�rsoningen skulle ske p� ett annat s�tt eller p� en annan tid och l�tit profeterna f�ruts�ga det. P� judarna kommer s�lunda i f�rsta hand ansvaret f�r, att Jesus icke d� blef konung, s�som han erbj�d sig att blifva. Herren Gud hade t�lamod med Israel, s� l�nge de endast h�nade hans son, men d� de sade: "Denne �r arfvingen, l�tom oss d�da honom, s� blir arfvet v�rt," n�r de satte t�rnekronan p� hans sons hufvud i st�llet f�r konungadiademet och s�lunda f�rkastade sin konung, d� f�rkastade ocks� konungen dem, d� "slutade judarnes klocka att g�," och sedan har den st�tt hela tiden och skall forts�tta dermed, till dess det folk, n�mligen Guds f�rsamling, Jesu brudskara (som upptages under mellantiden) blir fulltalig och upptages i skyn. D� drages klockan upp p� nytt, och d� uppfylles den tid, som st�r �ter af de 70 veckorna, n�mligen den 70:de �rsveckan eller de 7 �r, under hvilka Uppenbarelsebokens stora h�ndelser, kap. 6-19, uppfyllas. Rikets uppr�ttande uppsk�ts p� grund af, att judarne f�rkastade konungen; f�rsamlingen uttages under tiden. N�r dess uttagande �r slut, som bevisas dermed, att den upptages--d�, men ej f�rr, begynner �ter den rensning af templet, den judafolkets omv�ndelse som ett helt och de straffdomar �fver hedningarna--med ett ord, det domare- och fr�lsningsarbete, som han f�rra g�ngen ej fick utf�ra, och d� skall det ske, med eller mot deras vilja. Visst f�rs�kte han redan i Matt. 21:12, och det med halft v�ld, att rena templet, och g�ra det till, hvad det skall blifva under de tusen �ren; n�mligen ett b�nehus f�r alla folk. Matt. 21:13; Es. 56:70. Men af alla templets bes�kare synas inga andra �n de sm� barnen velat hafva honom till konung. De ropade i templet: "Hosianna, Davids son!" M�jligen erk�ndes han ock s�som konung af "de blinda och halta" i templet, Matt. 21:14, hvilka han botade s�som ett f�respel till, hvad som skall ske i stor skala vid de tusen �rens b�rjan, d� de "blindas �gon skola �ppnas" och "den lame springa s�som en hjort." Es. 35:5, 6. Han upptr�dde s�som konung under de omkring sex dagarna f�re korsf�stelsen, Joh. 6:12, och mottog hyllning, hvarest han fick den. Och dock visste han och s�g dag efter dag, huru allt skulle afl�pa, hvarf�r han ock gr�t �fver staden, Luk. 19:41, bannande det torra fikontr�det s�som en illustration p�, huru han nu i mer �n tre �r s�kt frukt p� det judiska fikontr�det utan att finna n�gon, 13:6, och uttalade liknelserna om, huru han m�ste �fverlemna ving�rden �t andra ving�rdsm�n, som skola gifva honom frukten i r�tt tid, Matt. 21:41, samt de �tta ve �fver faris�erna i st�llet f�r de �tta v�lsignelserna uti Matt. 5, hvilka skulle hafva kommit dem till del, om de mottagit honom och hans rikslag (bergspredikan). Derp� tager han afsked af den judiska nationen och dess ledare, s�gande, att de icke skulle f� se honom, f�rr�n de skulle v�lkomna honom med samma ord, v. 39, som folket sex dagar f�rut hade v�lkomnat honom med, n�mligen: "V�lsignad vare han, som kommer i Herrens namn," 21:9. Det var d� Os. 5:15 gick i uppfyllelse: "Jag skall g� tillbaka till mitt rum (himmelen) till dess de erk�nna sin skuld och s�ka mitt ansigte." De komma att s�ka hans ansigte i den stora vredestiden och s�rskildt i stor skala, d� Herren �ter s�tter sina f�tter p� samma oljoberg, icke d� ridande p� en �sna och �tf�ljd af en maktl�s folkhop utan ridande p� "den hvita h�sten," Uppb. 19:11, och �tf�ljd af "ryttarne p� de hvita h�starna," vers 14, det �r af sin f�rsamling, sin drottning, som han vunnit under mellantiden. Det �r denna sista, denna 70:de vecka, som vi hafva en s�dan klar beskrifning p� uti den sista versen af Dan. 9: "En vecka skall g�ra f�rbundet starkt �t m�nga." Hvilket f�rbund? Naturligtvis detsamma, som Daniel i sin b�n talat om: "Ack, Herre ... du, som h�ller f�rbundet," v. 4. Det �r samma f�rbund, hvarom vi l�sa i kap. 11:30-32: "Han (antikrist och hans f�rebild Antiokus) skulle v�nda sin vrede emot det heliga f�rbundet och verkst�lla den (n�mligen vreden) och �ter s�tta sig i godt f�rst�nd med dem, som hade �fvergifvit det heliga f�rbundet--och afskaffa det dagliga offret och uppst�lla f�r�delsens styggelse." Antikrist, som i allt s�ker efterlikna Kristus, skall, synes det, �fven g�ra det derutinnan, att s�ka f� till st�nd ett antikristiskt f�rbund med Israel eller med dem af Israel, som han lyckas g�ra till aff�llingar fr�n det messianska f�rbundet. Ja, det skall lyckas honom att afskaffa de slagt- och spisoffer, som blifvit begynta uti det nybygda templet i Jerusalem, Uppb. 11:1, och i st�llet deri upps�tta f�r�delsens styggelse, det �r sin egen bild, 2 Tim. 2:4 (eller kanske att begynna med sin guds bild, Dan. 11:38, intill dess han f�r djerfhet nog att kalla sig sjelf gud). Detta sker redan under den f�rra halfvan af veckan. "En half vecka skall afskaffa slagtoffer," o.s.v. D:r Fjellstedt, som ocks� tror, att den 70:de �rsveckan �r denna tids�lders sista 7 �r, s�ger, sedan han visat det oh�llbara uti tv� andra uppfattningar: "Andra skrifttolkare tyda derf�r denna vecka p� Israels �terst�llelse, f�r�delsens styggelse p� uppr�ttandet af det antikristiska bel�tet. Uppb. 13:15. Det hebreiska ordet: F�r�delsens styggelse betyder �fverallt, hvar det finnes: afgudabel�ten. Offrens och spisoffrens upph�rande midt i veckan, n�mligen gudstjenstens upph�rande, och afskaffandet �fven af all kristlig gudstjenst (s�som i Frankrike f�r 70 �r tillbaka) f�rklaras d� af Uppb. 13:6, 14, 15. I den f�rsta h�lften af veckan ske stora ting med Israels folk och med m�nga stadf�stes f�rbundet; midt i veckan f�r antikrist �fverhanden och inf�rer sin falska gudstjenst och sitt bel�te, och den andra h�lften af veckan utg�r de 42 m�nader eller 1,260 dagar, under hvilka hans �fverv�lde skall r�cka, och derp� drypes eller utgjutes �fver honom straffet efter profetians ord." Hes. 38:22. S�lunda g�r det fort, n�r tiden �r inne. S� l�ngt Fjellstedt. Vi hafva nu af Dan. 9 sett, huru hela verldsperioden utg�res af 7 �r, indelade i tv�nne halfvor af hvardera 1,260 dagar. Om vi dermed jemf�ra de tidsbest�mmelser, som vi finna i Uppenbarelseboken och uti Dan. 11 m.m., samt dem vi kunna sluta oss till af �rsdagsuppfyllelsen (hvarom mer framdeles) torde det h�gst intressanta studiet gifva oss en sammanh�ngande id� om s�v�l den ordning, uti hvilken domshandlingarna m.m. utf�ras, som huru m�nga dagar hvar och en beh�fver. FEMTE AFDELNINGEN. Jordens er�fring fortsattes. Uppenbarelseboken. Kap. 8-9. Det blir "en tystnad i himmelen omkring en half timme," 8:1, innan det sjunde inseglet brytes. Vi kunna deraf f�rst�, att n�got ovanligt skall intr�ffa. Vid hvarje af de sex f�rsta inseglens brytande f�ljer en beskrifning p� de stora h�ndelser, som d� intr�ffa. Vid det sjunde inseglets brytande l�sa vi i st�llet om de 7 basunernas straffdomar, 8:1,2. Detta gifver oss den �fvertygelsen, att de 7 basunerna �ro inneslutna uti det sjunde inseglet eller med andra ord, att det 7:de inseglets straffdomar indelas uti sju afdelningar, hvilka hvar f�r sig s�rskildt beskrifvas. Samma egendomliga f�rh�llande finna vi med den 7:de basunen, 10:7. Inga straffdomar beskrifvas, utan i st�llet kommer l�ngre fram, 16:1, beskrifningen af de 7 sk�larna, hvilket visar oss samma sak: 7:de basunen uppdelas uti de 7 vredessk�larnas h�ndelser. P� s� s�tt se vi, att vi egentligen ej hafva att r�kna med mer �n 7 insegel, ty _uti 7:de inseglet ligga s�v�l alla 7 basunerna som alla 7 vredessk�larna inneslutna_. Huru l�ng tid upptager d� detta m�rkliga 7:de insegel? L�tom oss d� se p� dess sju underafdelningar, de 7 basunerna. Om den 5:te basunen s�ges tydligen i kap. 9:5, att den varar 5 m�nader = 150 dagar (efter 30 dagar per m�nad, som �r den bibliska r�kningen.) Det 6:te inseglet varar 391 dagar. Det �r n�mligen ganska allm�nt antaget, att uttrycket "timmen, dagen, m�naden och �ret," 9:15, �r en tidsbest�mmelse; d.v.s. de 200 millioner afgrundsfoster, v. 16, hvilka der beskrifvas, f� f�rst en timme och s� ytterligare en dag och s� en m�nad. Och d� detta ej blir nog att utf�ra deras verk p�--som skall best� uti att p� Guds befallning d�da tredjedelen af de menniskor, som d� finnas qvar p� jorden--s� f� de ytterligare ett helt �r tillagdt. 1 �r (= 360 dagar) + 1 m�nad (= 30 dagar) + 1 dag + 1 timme blir s�lunda 391 dagar och 1 timme. Bet�nk, huru noga Gud ber�knar tiden; f�rut 1/2 timme, 8:1; h�r 1 timme. �fven den 7:de basunens l�ngd tror man vara uppm�tt uti det uttrycket: "Ingen tid skall vara mer," 10:6. M�nga antaga n�mligen, att man med ordet "tid" h�r f�r f�rst� detsamma, som n�r det i kap. 12 talas om 1 tid, 2 tider och 1/2 tid, eller 1 �r, d.v.s. 360 dagar. Ingen tid skulle d� betyda intet �r, d.v.s. det skall ej dr�ja fullt ett �r f�r den 7:de basunens h�ndelser att utf�ras. Huru mycket mindre �n ett �r st�r ej, ty eljest skulle Guds folk under vredestiden kunna r�kna ut dag och timme, n�r Herren kommer. L�tom oss nu under v�rt studium komma ih�g, att 7:de basunen �r detsamma som det tredje ve, �fven detsamma som de 7 vredessk�larna. De 5:te och 6:te basunerna �ro det f�rsta och det andra ve. T�nk, huru sk�nt att veta, huru v�l Herren afm�tt lidandet! Det �r oss s�rskildt dyrbart, att tiden f�r dessa tre f�rf�rliga ve �r s� noga meddelad. De f�rsta fyra basunerna, kap. 8:7-13, synas ej upptaga l�ng tid. Brinnande hagel kan nog p� n�gra timmar br�nna upp allt gr�nt gr�s och alla tr�d p� 1/3 af jordens yta (1:sta basunen, 8:7); berget faller naturligtvis p� n�gra �gonblick, och f�rvandlingen till blod af 1/3 af hafvet kan ej taga l�ng tid, som man kan se af Moses historia (2:dra basunen, v. 8); likas� med flodernas f�rvandlande till mal�rt (3:dje basunen, v. 11), och med solens, m�nens och stjernornas f�rm�rkande (4:de basunen, v. 12.) De andra tre talen 150 + 391 (och en timme) + 360 dagar utg�ra 901 dagar (och 1 timme) eller 1 dag och 1 timme �fver 2-1/2 �r. Om vi nu s�ga, att de fyra f�rsta basunerna upptaga s� mycken tid, som vi f� lof att afkorta det sista talet 360, s� komma vi nog sanningen temligen n�ra. Vi f� d� s�ga, att de 7 basunerna upptaga en tid af 2-1/2 �r. Nu utgjorde de sju basunerna tillsammans det 7:de inseglet, och s�lunda se vi, att det m�rkliga 7:de inseglet kommer att upptaga en tid af _omkring 2-1/2 �r_. Vi beh�fva ej f�rundra oss �fver, att det 7:de inseglet f�r s� mycket mera tid f�r sitt brytande �n de f�reg�ende sex, d� vi bet�nka, att uti det ligger inneslutet s�v�l de 7 basunerna som de 7 vredessk�larna. Det �terst�r s�lunda 4-1/2 af de 7 �ren f�r de f�rsta sex inseglen. N�r vi �terigen betrakta dem, finna vi, att det femte och det sjette inseglet ej kunna upptaga n�gon n�mnv�rd tid. Det kunde ej taga Johannes m�nga �gonblick att se sj�larna under altaret, 5:te inseglet, ej heller f�r den stora jordb�fningen att ega rum och de andra naturfenomenen att intr�ffa. Det �r s�lunda egentligen p� de fyra f�rsta inseglen, vi f� f�rdela de 4-1/2 �ren. Om vi d� gifva ett �r f�r det andra, ett �r f�r det tredje och ett �r f�r det fjerde inseglet, skulle det �terst� 1-1/2 �r f�r det f�rsta--f�r den stora v�ckelsetiden. Herren brukar alltid taga l�ngre tid f�r sin n�d �n f�r sitt straff (se t.ex. 1 Mos. 6:3, 7:12; 2 Mos: 34:7), och det kan ju vara m�jligt, att han �fven g�r det i b�rjan af sjelfva vredestiden. Ett �r emellertid s�kert, att han icke skall till�ta, att en droppe vrede kommer mer, �n som �r alldeles n�dv�ndigt. Dessa 4-1/2 �rs h�ndelser f� vi sedermera n�rmare betrakta enligt ett annat indelningss�tt. * * * * * Nu kommer n�sta fr�ga: Kunna vi ock f� klart f�r oss, n�r ungef�r under de 7 �ren, som de olika skarorna fr�lsas, och n�r andra h�ndelser intr�ffa, som Uppenbarelseboken omtalar? L�tom oss se! Den stora skaran, som ingen kan r�kna, upplyftes strax f�re det 7:de inseglet. Johannes s�g dem d� komma. Nu upptager det 7:de inseglet, s�som vi sett, 2-1/2 �r. S�lunda f� vi g�ra den intressanta uppt�ckten, att denna skara blir fr�lst under de 4-1/2 f�rsta �ren af vredestiden och upplyftes f�re de 2-1/2 sista. Men n�r skola de tv� vitnena begynna och sluta sitt vitnesb�rd? Af kap. 11:3 l�ra vi, att de skola vitna under 1,260 dagar. Men n�r begynna de? N�r upplyftas de? Af kap. 11:12-14 se vi, att de upptagas till himmelen just f�re b�rjan af det tredje ve. Detta ve upptog n�ra ett �rs tid. Om de nu sluta sina vitnesb�rd n�ra ett �r f�re slutet af de 7 �ren; begynna de f�ljaktligen n�ra ett �r f�re midten, eller omkring samtidigt med det tredje inseglet, troligen alldeles samtidigt (se tabell III), ty hvad kan v�l vara mera passande och Jesuslikt �n att samtidigt med jordens hungerstid, 6:6, och innan krig och hunger och pest n� sin h�jdpunkt vid det fjerde inseglet, hvarigenom 1/4 af jordens folk bortsopas, 6:8, s�nda dessa tv� kraftfulla vitnen. De �ro nog i f�rsta hand s�nda till Israel, men att deras vitnesb�rd ej inskr�nker sig till Israel �r klart deraf, att vid deras d�d alla ogudaktiga p� hela jorden synas jubla, "emedan dessa tv� profeter pl�gade dem, som bo p� jorden." Vidare deraf, att "de af folken och stammarna och tungom�len och folkslagen skola icke tillst�dja, att deras lik l�ggas i grafvar," 11:9. De tv� vitnena synas s�lunda haft ett vidstr�ckt f�lt f�r sin verksamhet och hafva troligen f�tt vara medel till fr�lsning och uppmuntran icke endast f�r de 144,000 utan �fven f�r sj�larna under altaret och palmb�rarna, 6:9, 7:14. De vittna f�r dessa under det tredje och fjerde inseglet (omkring 2 �r), och vid det femte ser Johannes dessa antingen halshuggna eller f�rvandlade eller tecknade. Hvilka vittna d� under de f�rsta 2-1/2 �ren? Troligen de, som vaknat upp genom brudens upplyftande, och som redan f�rut f�tt nog af kunskap om sanningen f�r att blifva fr�lsta. De vakna upp, och somliga af dem begynna profetera, till dess de tv� vittnena upptr�da och hjelpa till att st�rka de nyfr�lsta f�re blodbadet p� dem af antikrist. N�r skall d� gossebarnet upplyftas? Det sker troligen redan under andra inseglet (se tabell III). Det m�ste ske l�ngt f�re midten af veckan ty det �r f�rst efter "kriget i himmelen," efter satans nedkastande och sedan han lyckats f� till st�nd arm�erna emot qvinnan, som denna qvinna flyr till �knen, der hon skall vistas i 1,260 dagar, 12:16. Att s�lunda icke gossebarnet kan vara detsamma som de 144,000 i kap. 7, �r klart deraf, att gossebarnet blef upplyftadt redan l�ngt f�re midten af veckan, under det att de 144,000 f�rst blefvo beseglade just f�re det 7:de inseglet, d.v.s. f�re de sista 2-1/2 �ren. Gossebarnet upptages nog �fver 2-1/2 �r, innan de 144,000 beseglas. �fven efter deras besegling f� de troligen stanna p� jorden, tills Herren s�tter sina f�tter p� oljoberget. Uttrycket "f�rstling," som begagnas om de 144,000, 14:4, betyder, att de �ro en f�rstling af de klasser af Israel, som skola f�rblifva i sina jordiska kroppar under de tusen �ren. Att de 144,000 beseglas emot straffdomarna synes bevisa, att Herrens afsigt med dem �r att hafva dem qvar p� jorden--antikrist och hans anhang till f�rtret--under hela tiden, tills Herren nedstiger p� oljoberget. De skola d� v�lkomna honom med �ppna armar. De utg�ra (eller tillh�ra) troligen dessa "utkorade," som till sist skola ropa till Gud "dag och natt," Luk. 18:7, om att "skaffa dem r�tt" emot "den or�ttf�rdige domaren" eller antikrist, och som dock �fverraskas af Messias ankomst, d� han nedstiger, s� att han ej ens finner tro hos dem. S�lunda finner han ej tro p� hela jorden vid sin ankomst. Med "tro" h�r menas nog icke fr�lsande tro utan tro p� b�nh�relse r�rande de b�ner om Herrens tillkommelse, som de hade upps�ndt. Vi l�sa, att f�rsamlingen i Jerusalem hade "st�ndig b�n" f�r den f�ngne Petrus, och dock �fverraskades de s� af b�nh�relsen, att de trodde tjensteflickan Rode vara "ifr�n sina sinnen," Apg. 12:15, d� hon sade, att det var "Petrus, som stod utanf�r porten." Likas� med dessa och kanske andra, som �ro tr�ngda af antikrist i Josafats dal: de skola ropa och bedja om Messias ankomst och dock blifva helt f�rv�nade, n�r han �ndtligen kommer. M�rk uttrycket: "Hans f�tter skola p� den dagen st� p� oljoberget," Sak. 14:4, och uttrycket h�r: "Lammet stod p� Sions berg," Uppb. 14:1, strax efter beskrifningen p� antikrists 3-1/2-�riga verldsv�lde, 13:5-18. Herren skall kanske f�rst te sig f�r dessa sina utkorade p� Sions berg ett �gonblick, f�rr�n han s�tter sina f�tter p� oljoberget. Genom att jemf�ra skrift med skrift synes det s�lunda vara m�jligt att f� en temligen klar id� om, under hvilken tid den och den klassen fr�lsas, d�r eller upptages. (Om de andra klasserna, 14:12, 13, 16; 15:2, 15; 18:4 m.fl., sedermera). * * * * * Vi �terg� nu p� nytt till det sjunde inseglets basuner. Ehuru vi sett att tre stora skaror blifvit fr�lsta och inh�stade, 6:9; 7:3, 9, fortg� dock "de heligas b�ner," kap. 8:4, att uppstiga inf�r Gud. Dessa heliga �ro v�l f�rst och fr�mst de 144,000 qvarlemnade p� jorden samt alla, som d�tt eller f�rvandlats och redan �ro i himmelen. Resultatet af dessa b�ner blir, att nya straffdomar komma, n�mligen de sju basunernas. Under de fyra f�rsta drabbas 1/3 af jorden, v. 7, af hafvet, v. 8, af floderna, v. 10, och af sol, m�ne och stjernor, v. 12. Ett af de 4 lifsv�sen, "�rnen," 8:13, d.�. en medlem af Guds f�rklarade f�rsamling i himmelen (jemf�r "�rn," Upp. 4:7), far derefter genom himmelen, beklagande de stackars menniskor, som skola lefva under det, som nu skall komma, n�mligen under de 3 ve, som �r detsamma som femte, sjette och sjunde basunerna. Under den femte basunen, som upptager 5 m�nader, kap. 5:10, �ro pl�gorna s� stora, att menniskorna s�ka beg� sjelfmord men utan att lyckas. Sjelfmordsmanien tilltager med hvarje �r p� jorden, och det beh�fves hos m�nga menniskor numera icke mycket af sv�righeter, f�rr�n de anse sig b�ra f�rkorta sina lif. D� synes denna epidemi blifvit s� allm�n, att "menniskorna" "s�ka d�den." Det st�r icke menniskor endast utan menniskorna, gifvande vid handen att de allm�nt s�ka beg� sjelfmord, men ingen skall lyckas att g�ra det. Att de skola l�ngta att d� och d�den flyr samt den omst�ndigheten, att dessa afgrundsgr�shoppor skola pl�ga alla menniskor (utom de 144,000, 9:4), synes visa, att ingen menniska d�r af n�gon annan orsak heller under dessa 5 m�nader. Alla menniskor pl�gas, alla l�ngta efter d�den hela tiden och fr�n alla flyr den. Underliga fem m�nader i sanning, under hvilka ingen d�dsattest utskrifves, ingen kyrkklocka kallar till begrafning, och ingen l�kare tillkallas f�r att f�rhindra den d�dsankomst, efter hvilken alla l�ngta, utan hellre f�r att hjelpa patienterna att blanda tillsammans skarpa, d�dande gifter, hvilka dock ej medf�ra �nskad verkan! Hvad �ro d� dessa gr�shoppor? Af sammanhanget se vi, att de uppstiga fr�n "afgrundens brunn." Gud tillst�der, att d�rren emellan jorden och de onda andarnas f�rvaringsrum �ppnas genom en fr�n himmelen fallande stjerna (troligen en ofantlig meteorsten, enligt andra en fallen �ngel), hvarp� dessa andar skola bes�tta de menniskor, som f�rut s� troget tjenat m�rkrets furste, hvilka s� ofta bedit tusentals onda andar bes�tta sig, ja, hvilka s�kt att genom sina "medier" f�rut tr�da i f�rbindelse med dessa andar. Femte basunen �r s�lunda straffet �fver spiritismen, �fver dessa "onda andars l�ror," 1 Tim. 4:1-3, som nu f�r tiden utbasunas och praktiseras. Redan nu blifva s�dana menniskor ofta vansinniga, som syssla med spiritismen eller med att komma i f�rbindelse med andeverlden, men det �r f�rst d�, som det egentliga straffet kommer. Den moderna systematiska spiritismen �r ej gammal. Den g�r ej l�ngre tillbaka i tiden �n till 1850-talet, och dock r�knar den sina anh�ngare redan nu till m�nga millioner. Intet annat religionssystem har gjort s� stora framsteg p� s� kort tid, och intet har s� stora utsigter att er�fra verlden. D� satan icke lyckas att bedraga n�gon st�rre del af menniskorna med den krassa materialismen, eller att menniskan d�r s�som ett djur, anv�nder han nu med st�rre framg�ng detta system f�r att bedraga en annan del. M�rkligt �r, att just uti s�dana l�nder, der den helige ande verkat som kraftigast, s�som England och Amerika m.fl., der hafva spiritismens onda andar sina flesta tillbedjare. Det �r icke heller endast de ol�rda och l�gre klasserna, hvilka tro p� denna slags religion, utan l�kare, domare, framst�ende aff�rsm�n, prester, guvern�rer, presidenter, drottningar, konungar och kejsare finnas bland dess anh�ngare. Katoliker och protestanter, muhammedaner och hedningar, frit�nkare och gudsf�rnekare, osedliga och dygdiga, alla inbjudas till denna rymliga kyrka, alla vilja tr�da i f�rbindelse med sina aflidna sl�gtingar och af dem f� upplysningar och r�d. Somliga hafva antagit, att alla spiritismens f�reteelser �ro vanligt taskspeleri, �fvadt af medierna. Detta antagande h�ller dock icke alls st�nd. Skola vi v�ga s�ga, att dessa millioner spiritister, bland hvilka finnas m�n och qvinnor, k�nda f�r intelligens och sanningsk�rlek, blott s�ka bedraga hvarandra, medan de dock f�rs�kra b�de inf�r utomst�ende och inf�r hvarandra, att de �ro alldeles vissa p�, att de spiritistiska meddelandena och uppenbarelserna �ro fr�n deras v�nners �ndar? Visst icke. Bibeln f�rnekar icke m�jligheten af att kunna samtala med de aflidnas andar, men den s�ger, att det �r en stor synd att s� g�ra. S�dan synd straffades med d�den. "Man eller qvinna, som befattar sig med andebesv�rjning ... skall d�das. Man skall stena dem." 3 Mos. 20:27. F�r detta varnas �fven genom Esaias: "Och n�r man s�ger till eder: Fr�gen d�dsbesv�rjare och teckentydare, som hviska och mumla, s� svaren: Skall icke ett folk fr�ga sin Gud? Skall man fr�ga de d�da om de lefvande?" Es. 8:19. Till dessa "onda andars l�ror" h�r �fven det att "f�rbjuda �ktenskap." 1 Tim. 4:3. Det �r ju ej �nnu kommet s� l�ngt som till att f�rbjuda, utan endast till att ringakta �ktenskapet, betrakta det s�som n�got onaturligt, slafviskt, ja, "qvinlig f�rnedring." En framst�ende f�rel�sare om spiritismen, som sjelf varit spiritist, s�ger: "�ktenskapet �l�gger inga f�rbindelser enligt spiritismens �sk�dning. M�n, som i �ratal varit s� h�ngifvet f�sta vid sina hustrur, att de sagt, att intet utom d�den skulle skilja dem �t, hafva �fvergifvit sina hustrur och knutit brottslig f�rbindelse med andra qvinnor, emedan andarna sagt dem, att det fans en st�rre spiritistisk fr�ndskap emellan dessa �kta m�n och vissa andra qvinnor �n emellan dem och deras lagliga hustrur. Hustrur hafva af samma anledning lemnat sina m�n och barn." I ett tal vid en spiritistisk konferens i staten Ohio, U. S. A., sade en fru Lewis helt �ppet: "Att inskr�nka sin k�rlek till en enda man vore en inskr�nkning af hennes r�ttigheter... Ehuru hon hade en man i Cleveland, ans�g hon sig sjelf gift med hela menniskosl�gtet. Alla m�n voro hennes m�n. Hvad ang�r det verlden, om en man �r fader till mina barn eller tio m�n." Ett f. d. medium, d:r V. Potter, s�ger: "Den yttre verlden har ingen r�tt uppfattning af den fria k�rleken, d�rskaperna och liderligheten bland spiritisterna, s�rskildt bland de s.k. 'helande' och 'utvecklande' medierna. En del spiritister. och medier gifva sig n�mligen af med sj�lsfr�nder f�r att f� spiritualistiskt element eller f�r att meddela lifsmagnetism till botande af sjukdomar." Pastor Blumhardt i W�rtenberg i Tyskland, som under sin lifstid hade s� mycken erfarenhet r�rande besatta personer och utdrifvandet af onda andar fr�n dem, var af den �fvertygelsen, att dessa demoner voro _aflidna menniskors andar_. Det f�rekom bland dessa besatta enfaldiga landtbor, som icke ens kunde tala h�gtyska utan endast sin provinsialism (plattyskan), att de p� en g�ng kunde tala �n latin, �n franska, �n grekiska o.s.v., allt efter som den persons ande, af hvilken de voro besatta, ledde dem. Det spr�k, han hade talat eller k�nde till, medan han lefde, talade den af densamma besatte, eller r�ttare: anden talade genom den besatte. Man m�rker tydligt vid samtal med s�dana personer, att man har med en annan person att g�ra, �n med den man har framf�r sig. En troende syster i Kristiania, som endast en enda g�ng bes�kte en spiritistisk s.k. s�ance eller m�te, blef s� besatt af en ond ande, att de troende der m�ste hafva en hel vako- och b�nenatt, f�rr�n hon blef fri fr�n densamma. Jag vill varna de troende f�r att n�gonsin bes�ka dessa m�ten med mindre de mottaga f�rut s� mycken kraft, att de kunna g� dit f�r att drifva bort de orena andar, som frammanas vid m�tet. N�r de onda andarna p� Kristi tid gingo in i svinen, st�rtade sig dessa i hafvet, men s� sker icke, n�r dessa onda menniskors aflidna andar taga i besittning de helvetiska kroppar, om hvilka vi l�sa i Uppb. 9:1-11, och i hvilkas gestalt icke endast menniskan ("deras ansigten voro som menniskors ansigten," v. 7), utan �fven h�st, lejon och skorpion �ro f�renade. De skola icke skada dessa sina tillf�lliga kroppar, s�som de f�rra gjorde, utan menniskorna p� jorden. D� man kommer ih�g alla menskliga pl�goandar under alla mennisko�ldrar sedan skapelsen; n�r man t�nker p� alla f�rf�ljelser f�r religionens skull, och huru r�ttf�rdiga menniskor pl�gats med all den sataniska ondska, deras pl�goandar kunde hitta p�; n�r man t�nker p� en Nero, m.fl.; p� inqvisitionens b�dlar, och den tanken kommer f�r oss, att s�dana andar skola sl�ppas l�sa, fulla af hat till allt och alla efter att under �rhundraden, ja �rtusenden varit i d�dsrikets m�rker; sl�ppas l�sa _p� kort tid_ f�r att pl�ga andra--d� vill blodet stelna i v�ra �dror. Skall "afgrundens brunn" �ppnas, skola underjordens portar sl�s upp p� vid gafvel, och dess onda inv�nare �nnu en g�ng till�tas pl�ga menniskorna, d� hafva vi f�rf�rliga saker att v�nta. Somliga h�nf�ra femte basunen (uti dess �rsdagsuppfyllelse, hvarom mera sedan) till p�fved�mets maktperiod, och det torde i s� fall vara just bland dettas antal vi hafva att v�nta, att dessa pl�goandar skola v�ljas i d�dsriket. Att spiritismen d� �r djupt rotf�stad, kan man f�rst� deraf att hvarken denna ej heller den sjette basunens fasor kunna f�rm� menniskorna att upph�ra att "tillbedja de onda andarna," 9:20. Liksom dryckenskapens demon kan p� det hemskaste pl�ga menniskor utan att de derf�r sluta upp med att dyrka densamma, s� synes h�r, att de onda andarnas pl�gande visst icke skall hafva den f�ljden, att menniskorna sluta upp att tro p� och praktisera spiritismens f�rvillelser. Den "afgrundens �ngel," Abaddon eller Apollyon (hvilka ord betyda f�rderfvaren), som �r konung �fver dessa afgrundsv�senden, kommer troligen att under de 5 m�naderna blifva en kraftfull medhjelpare till den falske profeten uti hans arbete att f� menniskorna att tillbedja antikrist, som ungef�r ett �r f�re dessa h�rars uppkomst fr�n afgrunden sjelf stigit derur s�som uppst�nden. I midten af veckan uppstiger antikrist ur afgrunden, och ungef�r ett �r derefter, d.�. circa 2-1/2 �r f�re slutet af de 7 �ren (s�som f�rut �r visadt) uppstiga dessa afgrundssv�rmar. * * * * * Liksom den 5:te basunen framst�ller spiritismens f�rf�rliga utbredning och domen �fver densamma, beskrifver den 6:te basunen muhammedanismens sista angrepp p� verlden f�rr�n den d�mes. Fyra onda �nglamakter, som h�llits bundna vid floden Eufrat, st�rta nu fram �fver jorden �tf�ljda af 200 millioner helvetiska ryttare. Genom dessa d�das 1/3 af de menniskor, som d� �nnu lefva p� jorden, 1/4, s�som vi minnas, bortsopades redan vid det 4:de inseglet, vidare m�nga under de andra inseglen och basunerna och nu 1/3 af dem som �terst�. Denna pl�ga upptager en tid af 13 m�nader och 25 timmar (ett �r, en m�nad, en dag och en timme) eller 391 dagar och en timme. Att menniskorna d� �ro f�rf�rligt h�rda, bevisas af orden: "De �friga m�nniskorna, som icke hade blifvit d�dade af dessa pl�gor, b�ttrade sig icke af sina h�nders verk, s� att de upph�rde att tillbedja de onda andarna och afgudabel�tena af guld och silfver ... och icke fr�n sina mordgerningar, trolldomskonster, sk�rlefnad och tjufverier," 9:20, 21. Spiritister skola, s�som vi redan anm�rkt, forts�tta med sina trolldomskonster, hedningar med att tillbedja sina gudar. Hor, mord, st�ld p�g� i trots af allt liksom f�rut, alldeles som Farao f�rh�rdade sig midt under straffdomarna. Det d�dande, som sjette basunen omtalar, utf�res af den muhammedanska verlden och andra med den besl�gtade falska religionssystems bek�nnare, hvilka hafva sitt ursprung fr�n Eufratstrakterna (Babylon), fr�n hvilka fiendtliga verldsmakter s� ofta frambrutit lik en, mot Guds folk riktad, h�rjande flod. Islams bek�nnare bo b�de uti Europa,. Asien och Afrika, b�de ibland kristna och hedningar. I Indien tror man finnas 60 millioner, i Kina 10 � 15 millioner. De finnas i Armenien, Palestina, Persien, Arabien, Afghanistan, Himalajabergen o.s.v., vidare i norra och mellersta Afrika och i s�dra Europa. Deras antal ansl�s till n�ra 200 millioner, ungef�r samma antal s�lunda som antalet af dessa h�rar. De hafva utgjutit blod i str�mmar, men �nnu skola de f� utgjuta mer, innan deras tur kommer att sl�ppa till sitt blod d� den gudomliga vederg�llningens tid kommer f�r dem. Deras ohyggliga blodbad p� de stackars armenierna, om hvilka vi nyligen h�rt s� mycket, har icke varit deras enda mordiska v�ldsbragd, mot s�dana, som ej velat underkasta sig deras v�lde, och det blir utan tvifvel ej heller det sista. Turkar, araber, perser och tartarer hafva alla under olika tider, lifvade af muhammedanismens fanatism, spr�ngt fram p� sina ystra h�star, �fver hvilkas snabbhet de s�rskildt varit stolta, spridande d�d och f�r�delse omkring sig. Nu skola de dock f� h�star att rida p�, till hvilka de aldrig f�rr kunnat uppst�lla maken. Det synes n�mligen, att det egentligen �r h�starna, som utf�ra striden. En tredjedel af menniskorna d�das af "elden, r�ken och svaflet, som utgick fr�n h�starnes munnar." Ryttarne synas endast beh�fva f�lja med. Skola dessa 200 millioner ryttare enligt somligas f�rmenande vara demoner? Skola �fven de vara aflidna onda menniskors andar? Skall satan kanske finna sitt n�je uti att--sedan han begynt med att gifva antikrist en ny kropp och l�tit honom uppstiga ur afgrunden, Uppb. 17:8, (detta sedan han f�rst blifvit "sargad till d�ds," 13:3, d.v.s. dr�pt, och kastad till afgrunden)--forts�tta med att skapa kroppar?. Satan kunde skapa ormar och grodor, 2 Mos. 7:12; 8:7, redan p� Mose tid. Icke underligt, att han kan gifva antikrist en ny kropp, och att han kan skapa de f�rut under femte inseglet beskrifna kropparne, uti hvilka h�st, menniska, lejon och skorpion �ro f�renade. Icke heller underligt, att han kan frambringa dessa afgrunds_h�star_, som skola framrusa �fver verlden vid den sjette basunen. Kanske skola till sist muhammedanismens f�rk�mpar, som nu legat i d�dsriket i �rhundraden, till�tas (sedan de f�rst i likhet med antikrist erh�llit nya kroppar) att spr�nga fram �fver jorden p� dessa afgrundsh�star, hvilka utan tillhjelp af deras ryttare �ro m�ktiga nog att utf�ra detta f�rf�rliga d�dandet af menniskor p� jorden? Eller �r det endast h�starna, som �ro fr�n afgrunden, och deras passiva ryttare vanliga menniskor, hvilkas framfart st�r i f�rbindelse med Eufratsstaden (9:14) Babylons uppkomst i de sista dagarna. Att Babylon p� nytt skall framtr�da p� verldssk�deplatsen b�de som stad och som stat, �r klart b�de af Uppb. 16:19; 18:2 och icke mindre af Dan. 2:45, der den stora bildstodens alla delar, s�lunda icke allenast "jernet" (= de 10 vestromerska staterna), "kopparn" (= Grekland), "leret" (= det turkiska v�ldet, inneslutande den kommande "konungen af Nordens rike," Rysslands framtida vasallstat, hvarom mera framdeles) och "silfret" (= Persien), utan �fven "guldet" som �r Babylon, skola _tillsammans existera_ och tillsammans krossas uti den yttersta tiden. Babylon m�ste s�lunda p� nytt blifva ett rike. F�rst synes staden bli centralpunkten f�r den falska profetens v�rldsreligion, och s� hjertat f�r ett nytt rike. De folk, som nu bo deromkring, �ro ju i allm�nhet muhammedaner. Men detta skall visst icke hindra dem att slita sig l�sa ifr�n Turkiets el�ndiga styrelse. Turkiets delning torde begynna vid dess yttersta �ster i st�llet f�r dess yttersta vester, s�som m�nga v�ntat. Vi torde snart f�rv�nas �fver att finna Indiens och vestra Kinas m�nga millioner muhammedaner f�rena sig med muhammedanerna i Afghanistan, Persien, Babylonien och Armenien om att uppr�tta ett nytt rike oberoende af turkarna. Indien ensamt har 60 millioner muhammedaner (de andra l�nderna att f�rtiga), l�ngt b�ttre passande att regera �n b�de turkar och araber. Att ett nytt, sjelfst�ndigt rike, Assyrien, skall finnas till under de tusen �ren, �r klart af Es. 19:24: "P� den dagen skall Israel vara den tredje till Egypten och till Assyrien." I v. 23 l�sa vi: "Och egyptier och assyrer skola tjena Herren." Hvilken f�rn�jelse �r det icke att l�sa om detta kommande fr�lsta assyriska folk, d� vi komma ih�g, att de f�rf�ljda armenierna nu bo i dessa trakter. Rolerna skola bytas. Nu �ro de f�rtryckta; d� kanske de skola herska. Om det ock �r Babylon, som under vredestiden spelar den ledande rolen och Assyrien endast f�r hjelpa till med Babylons grundande, s� blir det dock Assyrien och ej Babylon, som under de tusen �ren skall hafva hedersplatsen, ty Babylon skall efter dess brand aldrig mera uppbyggas. Uppenbarelseboken 18:21. Den sjette basunen synes s�lunda framst�lla ovanliga r�relser bland folken i och omkring Eufrat. Kap. 10. �ngeln, som var kl�dd i en sky och med regnb�gen �fver sitt hufvud, kan icke gerna syfta p� Kristus, s�som somliga mena, ity att han s�ges sv�rja vid "honom, som lefver i evigheters evighet," v. 6. Detta �r nemligen samma uttryck, som begagnas om Kristus, 1:18, hvilken der s�ger: "Jag var d�d och se jag �r lefvande i evigheters evighet." Kristus framst�lles dessutom p� flera st�llen s�som skapare af himmel och jord, Joh. 1:3-10; Kol. 1:16; Ebr. 1:10 m.fl. Den lilla �ppna boken kan nog vara densamma som i femte kapitlet. Att bokrullen var liten, kan man l�tt f�rst� deraf, att pergamentet afvecklats rullen, allt eftersom brytningen af inseglen f�rsigg�tt. Nu voro alla inseglen brutna, och endast den del �terstod, som betecknade h�ndelserna under det sjunde inseglets sjunde basun. Den var s�ledes "�ppen," ej s�som f�rut f�rseglad och "liten." Bokrullen i Uppb. 5 s�ges dessutom aldrig hafva varit en stor rulle. S�som �ppen kunde den ock �fverlemnas �t �ngeln, som tycks hafva meddelat dess vigt och betydelse �t Johannes. Johannes var glad �fver denna meddelelse. Den var "i hans mun s�t s�som honung." Men vid genomt�nkandet af dess inneb�rd, nemligen de strider och straffdomar, som �nnu m�ste komma �fver jorden, och om hvilka han �nnu m�ste profetera, blef den honom bitter. "Den sved i hans buk." Han fick nemligen tills�gelse att "�ter profetera �fver m�nga folk och folkslag och tungom�l och konungar." Betydelsen af, att �ngeln satte sin h�gra fot p� hafvet och den venstra p� jorden, blifver oss klar, n�r vi i kap. 13:1, 11 komma att se, hvad som menas med haf och jord. Med hafvet eller vattnen menas "folk, skaror, folkslag och tungom�l," 17:15. Det f�rsta vilddjuret eller antikrist skall nemligen stiga upp ur det af politiska strider uppr�rda folkhafvet, hvaremot det andra vilddjuret--den falske profeten--skall stiga upp ur jorden--motsatsen till hafvet--det �r ur den lugna, stilla, religi�st anlagda delen af jordens befolkning. Genom att nu s�tta ena foten p� hafvet och den andra p� jorden vill engeln visa, dels att han tager den i besittning (liksom allt skulle tillh�ra Josua, p� hvilket "hans fotablad tr�dde," Jos. 1:3), dels att straffdomarna �fver antikrists och den falske profetens alla anh�ngare absolut f�rest�, om de ej omv�nda sig, och detta i de dagar, d� den sjunde engelns r�st h�res. Hans r�st synes s�ga s� mycket som: B�jen eder f�r min Herre eller g�n f�rlorade! Den lj�d s�som ett lejons rytande. P� detsamma syfta de sju tord�nens talande. De kallas tord�n, och �fven om deras ord �ro "f�rseglade," kunna vi i nog f�rst� deras syftem�l. Denna sista basun kommer att upptaga en tid af mindre �n ett �r, icke en full "tid," v. 6. Ty att orden i v. 6 ej kunna betyda, att ingen tid skall vara mer i detta uttrycks vanliga bem�rkelse, �r ju klart deraf, att tiden ju icke d� �r slut. Nej icke ens denna tids�lderns tid, ty vredessk�larna, �terst� ju, och de taga tid. Derefter kommer ju de tusen �ren och sedan de derp� f�ljande tids�ldrarna. Kap. 11. Det Guds tempel, som h�r omtalas, �r det tempel, som judarne skola bygga efter deras �terv�ndande i massor till Palestina, sedan brudskaran upplyftats. Det �r bygdt �t Gud, och derf�r kallas det Guds tempel. Att det �r samma tempel, som omtalas i Hes. 40-44, �r ock ganska troligt. Hela Palestinas yta, och icke minst Jerusalem, kommer dock att underg� stora f�r�ndringar f�re de tusen �rens begynnelse. Esaia s�ger: "Det berget, der Herrens hus �r, skall varda st�ldt upp�fver andra berg och upph�jdt �fver andra h�jder," 2:2. Sakaria s�ger: "Hela landet skall f�rvandlas och blifva lik Jordansl�tten, och staden skall varda h�g och trona p� sitt rum," 14:10. Uti Uppb. 16:19 l�sa vi, att "den stora staden" (som �r Jerusalem, se 11:8) genom en stor jordb�fning "delas i tre delar." Es. 66:1-5 synes visa, att Herren icke skall, �tminstone i begynnelsen, blifva synnerligt bel�ten hvarken med deras tempel eller offrande, ej heller i allm�nhet med dem sjelfva. "Himmelen �r min tron" o.s.v., "hvilket �r d� det hus, I skullen bygga �t mig?" v. 1. "Den, som offrar en oxe, han sl�r ihjel en man" (mandr�pare synas vara ibland dem, som offra), "den, som offrar ett f�r (�r som om) han vrider halsen af en hund," "den, som framb�r spisoffer (�r som om) han framb�r svinblod" o.s.v. "Deras sj�l f�rlust�r sig med styggelser, s� skall ock jag v�lja deras of�rd." Af v. 5 se vi, att n�gra af Israel �ro gudfruktiga, och att de "hatas," "f�rskjutas" och begabbas af de andra. Dessa utg�ra det "gossebarn," som f�des "i f�dslov�nda." Uppb. 12:2. Derefter talar profeten om det gossebarn, som skulle f�das "utan v�rk," som framst�ller Israels fr�lsning vid Herrens nedstigande p� oljoberget, och f�rst derefter om den s�llhet, som "skall ledas till henne s�som en str�m" o.s.v., (v. 12). D:r Fjellstedt kommer till den �fvertygelsen, enligt ber�kningarna i Hes. 40-44, att det nya templet skall byggas midt uti det heliga landet, _p� berget Garisim_ i n�rheten af Sikem vid Mores eklund, hvarest han f�rst gaf Abraham det l�ftet: "�t din s�d vill jag gifva detta land:" 1 Mos. 12:7. Det �r der, bergen Ebal och Garisim �ro bel�gna. Den heliga staden, tror han, skall byggas omkring tre a fyra svenska mil s�der derom eller omkring en och en half sv. mil norr om Jerusalem, hvarest det forna Betel var bel�get. Staden skulle, enligt Melin, blifva en och en fjerdedels sv. mil i fyrkant och templet omkring ett hundra alnar l�ngt och femtio alnar bredt. D:r Fjellstedt tror, att templet h�r i Uppb. 11:1 �r detsamma, som omtalas i Hesekiel, och s�ger: "Somliga tro, att ett dylikt tempel med s�dan gudstjenst kommer att finnas under den korta tid, som f�rflyter fr�n den tidpunkt, d� en del af Israels folk �ter f�rsamlat sig till Judalandet, och till dess de blifvit omv�nda till Kristus," samt anf�r hvad den utm�rkte kyrkol�raren M. F. Roos s�ger: "Men nu bet�nke man, om icke Herren genom profeten Hesekiel kunnat f�reskrifva Israel en s�rskild kyrko- och polisordning p� en tid, d� det �ter skall f�rsamlas i sitt land och utg�ra en s�rskild f�rsamling." Om nu de offer, som omtalas i Hes. 40-44, skola forts�tta under de tusen �ren, m�ste man naturligtvis antaga, att dessa icke kunde peka fram�t till n�gon kommande Messias, utan hellre peka tillbaka till den, som redan kommit, d.v.s. hafva ungef�r samma betydelse, som nattvarden har f�r oss. Att offren skulle vara "till f�rsoning f�r Israel hus," 45:17, torde d� betyda detsamma som Jesu ord i nattvarden: "Detta �r min lekamen" och "mitt blod, utgjutet till syndernas f�rl�telse." Dessa offer �ro dessutom mycket enklare �n de mosaiska. Folket, som under gamla f�rbundet g�fvo, allt inber�knadt, omkring 2/10 af sina sk�rdar, skola under den nya f�rordningen gifva endast 1/60 af hvete och korn, 1/100 af oljan och 1/200 af boskapen "ifr�n Israels vatturika mark," Hes, 45:11-15,--hvilket naturligtvis icke blir n�gon uppoffring alls, n�r man bet�nker, att hela landet �r s�som en lustg�rd. St�rre delen af k�ttet som offras blir naturligtvis f�rt�rdt, och det hela kan ju godt betraktas s�som vanliga k�rleksm�ltider. Af Es. 66:23 se vi, att �fven den judiska sabbaten sk�ll firas af Israel under de tusen �ren. Det m�ste medgifvas, om Israel skall bygga en ny stor stad med ett nytt tempel nu med det f�rsta, att det skulle g� l�ngt l�ttare f�r dem s�v�l att f� rymligare plats som till�telse att bygga 1-1/2 mil norr om Jerusalem �n p� Moria berg i sjelfva Jerusalem, ty der st�r nu Omars mosk�, och den f�r man v�l ej undan med det f�rsta. Det �r f�r �frigt ganska vanligt i Palestina, att st�der byggas med samma namn ett godt stycke fr�n de gamla. S� �r t.ex. f�rh�llandet med det nuvarande Jeriko, som �r bel�get ett godt stycke fr�n det gamla Jeriko, men dock b�r det gamlas namn. Om sjelfva den heliga staden blir 1 1/4 mil l�ng, s� skulle det ej blifva fullt en svensk mil fr�n det nuvarande Jerusalem till utkanten af det nya. "H�r �r Herren," blir ju stadens nya namn, Hes. 48:35, hvilket ju ej hindrar, att den �fven kallas Jerusalem. Om templet blir bygdt vid Sikem, s� blir det p� den h�gst bel�gna delen af Palestina, ty just der delar sig vattnet, s� att en del rinner �t Medelhafvet och en del �t Jordan, derf�r ock ordet Sikems betydelse, nemligen: rygg. Det �r liksom p� en bergsrygg. Om, s�som d:r Fjellstedt tror, templet dertill blir bygdt upp� sjelfva berget, vid hvars fot Sikem ligger, nemligen p� berget Garisim, synes det som om profetian i Es. 2:1 redan dermed g�r i uppfyllelse. Orden der kunna l�tt f�rst�s s�, att det berg skall v�ljas till byggnadsplats f�r Herrens hus, som �r upph�jdt �fver andra berg och h�jder. Ett �r sant, att om det blir bygdt der, f�r det ett sundt l�ge, redan som det nu �r. Sikem �r bekant f�r sitt klara rinnande vatten. Jag kommer �nnu ih�g, huru det tjuste mitt �ga, d� jag var der f�r n�gra �r redan. Ett annat berg, Ebal, ligger p� andra sidan om Sikem. P� berget Ebal uttalades "f�rbannelsen," och p� berget Gerissim (eller Garisim) v�lsigneisen, 5 Mos. 27:14, 15. Kanske Herren till sist behagar att l�ta templet byggas p� Ebal, som �r n�got h�gre �n Garisim (Ebals h�jd �r 920 meter, Garisims 870 meter), dermed visande att f�rbannelsen �r borttagen fr�n landet, och att Herren numera endast �mnar v�lsigna. Profetian i Es. 2:1 synes �nnu b�ttre passa in p� Ebal �n Garisim. Jesu ord till den samaritiska qvinnan: "Den tid kommer, d� I hvarken p� detta berget (Garisim) eller i Jerusalem skola tillbedja, utan i ande och sanning," skulle d� ock f� en mera bokstaflig uppfyllelse. Sikem vore ett passande st�lle att med ens g�ra slut p� afundsjukan emellan Juda och Israel och "g�ra dem till ett folk i landet p� Israels berg," Hes. 37:22, ity att det var just vid den derst�des sammankallade stora r�dsf�rsamlingen, som Rehabeam, Salomos son, genom sitt ovisa svar st�tte ifr�n sig de tio stammarna. Salomos r�tte eftertr�dare, Jesus, skulle s�lunda f� godtg�ra Rehabeams of�rst�nd, och det till och med p� samma st�lle. Detta tempel synes blifva bygdt med stor hastighet, ty enligt Dan. 9:27 skulle offren vara i full g�ng redan i midten af veckan, d� antikrist kommer dit och afskaffar dem samt uppst�ller f�r�delsens styggelse. Enligt Dan. 8:13 synes det som s�v�l "offrens tid," "den �del�ggande syndens" tid och "helgedomens (templets) och h�rskarans (folkets) f�rtrampande," skulle tillsammans upptaga 2,300 dagar, nemligen de sista 2,300 dagarne af de 2,520, som utg�ra de 7 �ren. De f�rsta 220 dagarna skulle s�lunda blifva anv�nda till att erh�lla till�telse att bygga och till sjelfva byggandet, hvarp� offrandet omedelbart begynner. Detta tempel kan nog byggas p� mycket kort tid, om allt g�res i ordning f�rut, s�som ju f�rljudes, att portar och pelare f�r detta �ndam�l redan tillverkas i olika l�nder. Kanske man skall h�ra hammarslag lika litet nu som vid Salomos tempels byggande. Man beh�fver endast t�nka p�, huru p� f� dagar stora hus springa upp nu f�r tiden (s�som i Amerika), om penningar endast finnas f�r handen. Judarnes millioner kunna nog g�ra, att detta tempel blir bygdt (s�som �rsdagsuppfyllelsen visar, hvarom mera sedan), p� lika m�nga dagar som Esras tempel p� �r, eller p� 49 dagar. Ang�ende de tv� vittnena, 11:3, hafva vi redan f�rut n�mnt, att de �ro tv� profeter och �fven n�mnt, n�r de upptr�da (n�mligen omkring 2-1/2 �r efter de 7 �rens b�rjan) och huru vidstr�ckt de skola vittna (�fver hela jorden). Att den ena profeten �r Elia, �r man enig om p� grund af l�ftet i Mal. 4:5. Uttrycken "eld g�r af deras mun och f�rt�r deras fiender" och att de hafva makt att tillsluta himmelen under de 3-1/2 �r de profetera, p�minna ju starkt om Elia. 1 Kon. 18:38; Jak. 5:17. Uttrycken "sl� jorden med allehanda pl�ga" och "f�rvandla vatten till blod," p�minna starkt om Mose. Det torde vara desamma tv�, som f�rr en g�ng visade sig p� f�rklaringsberget. (Dock passar Enok ock mycket v�l som den ene. Enligt Juda bref �r Enok den store domsprofeten.) Ej f�rr�n de slutat sitt vittnesb�rd, kan antikrist d�da dem. N�gon torde undra p�, huru Elia och Mose (eller Enok) skola kunna d�. Svar: Elia, liksom Enok, for visserligen till himmelen, men det st�r ej, att han fick f�rh�rligad kropp. Han kunde ej en g�ng f� det, i ty att Jesus d� ej f�tt vara den "f�rstf�dde fr�n de d�da, p� det att han i allt skulle vara den fr�mste." Kol. 1:18. Elia blef upptagen f�r att st� "inf�r jordens Herre," men utan att f� f�rh�rligad kropp. Han kan s�lunda komma tillbaka till jorden och d�, uppst� och fara till himmelen. Ang�ende Mose synes ju, att han m�ste d� tv� g�nger, om han skall �terv�nda och d�das. Detta �r ej om�jligt, ty Lasarus dog ocks� tv� g�nger. Tertullianus s�ger: "Enok och Elia blefvo bortryckta utan att se d�den; deras d�d �r blott uppskjuten, p� det att vid deras tillkommande lidande och d�d deras blod m� utrota antikrist." Andra kyrkof�der hafva antagit detsamma; deribland �fven Luther, som sagt, att han ej ville strida emot en s�dan uppfattning. Judarne v�nta s� ifrigt p� Elias ankomst, att de alltid frams�tta en stol f�r honom vid hvarje p�skh�gtid. Vid de tv� vittnenas himmelsf�rd d�das sjutusen menniskor genom en jordb�fning i Jerusalem, och detta antal s�ges vara en tiondedel af staden. Om befolkningen vore jemnt spridd �fver staden, skulle Jerusalem vid den tiden s�lunda hafva 70,000 inv�nare. Nu har den redan l�ngt mer �n detta antal, om de som bo utom murarna medr�knas. Men straffdomar skola bortrycka en del af dessa. Ja, kort f�re Herrens nedstigande p� oljoberget, skall h�lften bortdrifvas i landsflykt samtidigt med, att tv� tredjedelar af landets hela inv�nareantal skola utrotas. Sak. 13:8; 14:2. Det �r om denna landsflykt, Herren talar i Matt. 24:20: "Bedjen, att eder flykt icke sker om vintern eller om sabbaten," hvilken flykt han s�ger skall ske _under den stora vederm�dan_. M�rk skilnaden p� flykten vid: Jerusalems f�rst�ring, Luk. 21:21, och den flykt Matteus talar om! (M�rk ock, huru l�rjungarne uti Lukas ev. endast fr�gade ang�ende tecknen f�r Jerusalems f�rst�ring, hvaremot de i Matt. 24 fr�gade �fven om tids�lderns slut.) Vid slutet af kap. 11 ljuder den sjunde basunen, hvilket framkallar utropet fr�n de tjugofyra �ldstes l�ppar, som "sutto inf�r Gud p� sina troner": "Verldens rike har blifvit v�r Herres och hans Smordes, och han skall regera" o.s.v. "Och tiden kom, att de d�da skulle d�mas och att du skulle l�na dina tjenare" o.s.v. M�rk, att det ej st�r h�r, att n�gra d�da uppstodo, utan endast att de "d�mas." De r�ttf�rdiga voro redan uppst�ndna, ehuru ej l�nen utdelats till dem, �tminstone offentligt. Men nu skall det ske vid Herrens nedstigande p� oljoberget. Det �r dock m�jligt, att med dessa "d�da" menas de tv� klasser, "sj�larna under altaret" och "dem, som, ej tillbedt vilddjuret," Uppb. 20:4, hvilka uppst� efter satans bindande och hvarmed den f�rsta uppst�ndelsen af slutas. Uti kap. 11:19 l�sa vi, att Guds "f�rbunds ark blef sedd i hans tempel" och i 15:5, att "vittnesb�rdets tabernakels tempel i himmelen �ppnades." Ett tempel synes s�lunda finnas i himmelen, men i kap. 21:22 l�sa vi: "Och tempel s�g jag icke deruti (n�mligen i den himmelska staden), ty Herren Gud �r dess tempel och lammet." Huru f�rst� detta? Som vi veta, fick Mose befallning att g�ra allt efter den f�rebild, som blef honom visad p�. berget. "Afbilderna af de himmelska tingen" renas med "kalfvars och bockars blod," men "de himmelska tingen sjelfva beh�fva b�ttre offer." S� l�sa vi i Ebr. 9:23. Det tabernakel, som Mose gjorde, hvilket var en f�rebild till Salomos tempel, var s�lunda endast en kopia af ett annat tabernakel i himmelen, som var urbilden. Likas� med templet. Urbilden fins i himmelen. Det �r der det verkliga �r b�de r�rande tempel, ark, guld och �delstenar, kronor och palmer, lifstr�d och lifsfrukt. Hvad vi hafva h�r nere �r i b�sta fall bara kopior, aftryck, f�rspel. Det �r m�jligt, att templet i Hes. 40:40 �r den sista kopian, som beh�fver g�ras af det himmelska templet, och att originalet sedan ej l�ngre beh�fs i himmelen. R�rande tabernaklet s�ges himmelen sjelf vara i denna helgedom. "Kristus har icke ing�tt i en helgedom, som �r gjord med h�nder, s�som en motbild till det sannskyldiga, utan i sjelfva himmelen." Ebr. 9:24. Det �r detta tabernakel, n�mligen det himmelska Jerusalem, som han skall uppsl� p� den nya jorden efter de tusen �ren, d� det skall heta: "Se, Guds tabernakel bland menniskorna." Uppb. 21:3. Kap. 12.--Solqvinnan och gossebarnet. Kunna vi best�mdt veta, hvem denna qvinna �r? Vi l�sa, att �t henne "gifves den stora �rnens tv� vingar, att hon skulle flyga ut i �knen till sin plats, der hon n�res under tid och tider och en half tid, fj�rran ifr�n ormens �syn." Detta samma tidsuttryck hafva vi i Dan. 7:25, der vi l�sa, att "den h�gstes heliga" eller Daniels folk, "ditt folk," som de kallas i kap. 12:1, n�mligen judarne, skola vara gifna i antikrists hand f�r "en tid, tv� tider och en half tid." Qvinnan �r s�lunda Israel, som ju ofta i bibeln liknas vid en qvinna, ehuru ofta en Herren otrogen qvinna. Hes. 16:35. Herren Gud s�ger, att han skall "trolofva sig med Israel i n�d och barmhertighet," Os. 2:19, och att "han, som har skapat dig �r din man." Es. 54:5. Israel �r s�lunda i egentlig bem�rkelse Guds, faderns, brud, hvaremot det nya f�rbundets folk, f�rsamlingen, �r den brud, som sonen har utvalt. Hon kallas "lammets hustru." "Denna hemlighet �r stor (om att en man skall blifva hos sin hustru och de tv� blifva ett k�tt), men jag s�ger det om Kristus och om f�rsamlingen." Ef. 5:32. Om nu qvinnan i Uppb. 12 �r Israel, s� f� vi dock icke f�rst�, att dermed menas Israel under alla tider och tillst�nd, utan om Israel s�dant, som det kommer att framst� under den tid, hvarom Uppb. 6-19 talar, n�mligen under vredestiden, vederm�dans tid. Hon �r "bekl�dd med solen." Uti Ps. 84:12 l�sa vi: "Herren Gud �r sol och sk�ld," och uti Es. 62:1: "F�r Sions skull vill jag ej tiga, till dess att dess r�ttf�rdighet uppg�r s�som solens sken." Solen syftar s�lunda p� den Gud, som d� uppr�ttar f�rbundet med Israel samt p� den r�ttf�rdighet, som skall bli f�ljden deraf. "En vecka, skall g�ra f�rbundet starkt �t m�nga," s�ger Herren. Dan. 9:27. "Si, de dagar skola komma, d� jag skall g�ra ett nytt f�rbund med Israels hus och Juda hus." Jer. 31:31. Israel s�som en nation eller �tminstone dess representanter i Palestina skola omslutas af denne Israels Guds h�rlighet, s�som vi omslutas af solen, d� vi vistas i den. Israels folk har f�rut liksom bott i skuggan, nu kommer det i solljuset. M�nen �r nattens drabant och en bild af m�rkrets rike. Den har hon under f�tterna, d.v.s. herskar �fver den, �fver m�rkret s�lunda. De tolf stjernorna �ro icke nattens stjernor utan �delstenar uti hennes krona och syfta tydligt p� de tolf Israels stammar. Det var elfva af dessa tolf stjernor, som redan Josef s�g buga sig f�r honom, och sjelf var han den tolfte, och hvilkas namn st� inskrifna p� de 12 perleportarna till det nya Jerusalem. Uppenbarelseboken 21:12, 21. Qvinnans barnsn�d syftar naturligtvis p� de stora lidanden, som �ro f�renade med gossebarnets framf�dande. Det �r intressant att l�gga m�rke till, att denna qvinna, s�som redan �r antydt, har mer �n ett gossebarn. Detta i Uppb. 12 kap. framf�des med v�rk ("i f�dslov�nda"), men vi l�sa om ett annat, som framf�des "utan v�rk." Es. 66:8. "Innan hon har k�nt n�gon v�nda, f�der hon barn; innan hon haft n�gra f�dslosm�rtor, blifver hon f�rl�st med gossebarn. Hvem har h�rt och sett s�dant? Kan p� en dag ett land frambringas, eller kan ett folk f�das p� en g�ng." Eftersom nu qvinnan �r Israel, blir det sjelfklart, att �fven gossebarnet h�r �r n�gon s�rskild klass af Israel, d.�. s�dana deraf, som f�rst komma till mognad. Det f�rsta gossebarnet fr�lsas under vederm�dans tid, d� draken st�r redo att uppsluka detsamma. Det upplyftes redan f�re midten af veckan, ty qvinnan d.�. den judiska nationen i sin helhet, som m�ste flyga ut i �knen undan ormen, blef der under de senare 3-1/2 �ren. Gossebarnet i Es. 66 deremot fr�lses, n�r Herren nedstiger p� oljoberget, eller "n�r han kommer med eld och hans vagnar s�som en storm, f�r att l�ta sin vrede utbryta i gl�d," Es. 66:15. Hans vrede skall d� drabba hans fiender, men f�r Israel kommer han s�som en befriare, nedg�rande de antikristiska id�erna. Det �r d� det h�rliga v�ckelsem�tet, beskrifvet i Sak. 12:10, skall ega rum, d� Israel "skall v�nda sina blickar till den de hafva stungit och h�lla klagol�t �fver honom, s�som �fver ende sonen." De gr�ta d� s�rskildt �fver en viss synd, nemligen �fver den, att "ende sonen" s� l�nge blifvit af dem missk�nd, men de f� strax dr�nka alla sina synder i k�llan, omtalad i f�ljande kapitel. "P� den dagen skall en k�lla varda uppl�ten f�r Davids hus och Jerusalems inbyggare emot synd och orenlighet," Sak. 13:1. Detta blir det gossebarns f�delse, som sker utan v�rk. Det f�rstf�dda f�r dock dubbelt arf, i det att det "upplyftes till Gud och till hans tron," under det att det sista f�r en jordisk h�rlighet. De f�rra styra fr�n himmelen; de senare fr�n jorden. Somliga vilja af kap. 19:15 bevisa, att Kristus �r gossebarnet. Att detta icke g�r att bevisa (annat �n m�jligen uti n�gon slags f�reskuggande uppfyllelse) ses b�de deraf, att samma ord "styra med jernspira" anv�ndes om Guds f�rsamling, 2:27, och skulle af samma grund kunna tydas p� henne, samt deraf, att Johannes skref om s�dant, som "snart skall ske," 1:1, och ej om s�dant; som hade skett. Kristi uppst�ndelse var redan skedd, n�r Johannes fick uppenbarelsen om gossebarhet, och s�lunda kan gossebarnets upplyftande till Gud och hans tron icke syfta p� Kristi uppst�ndelse. Jesus kan nog h�lla i jernspiran, �fven om han ej �r gossebarnet, och Guds f�rsamling likas�. Med denna jernspira f�rst�s ju tydligt det r�ttf�rdighetens regemente, som skall f�ras �fver jorden under rikets tid. Samma ord (rabdos), som h�r �r anv�ndt f�r spira, begagnade �fven Paulus, d� han s�ger: "Skall jag komma till eder med ris (k�pp, staf), eller med k�rlek och saktmodig ande?" 1 Kor. 4:21. Under de tusen �ren skall god f�rsamlingstukt h�llas ibland hela jordens befolkning, och hvarje skrymtande Ananias och Saffira kommer d� att utrotas. Ordet "jernspira" syftar helt enkelt p�, att intet motst�nd d� skall t�las mot Guds regemente. Gud och Kristus h�lla s�lunda tag uti �fversta �ndan af denna jernspira, gamla testamentets heliga och Guds f�rh�rligade f�rsamling h�lla sina h�nder under dem p� spiran, derunder andra fr�lsta af judar och hedningar, som upptagits under vederm�dan, derunder gossebarnet i de nedre luftrymderna och sist Israel p� jorden, som ju skall s�som jordisk underregent styra de andra nationerna. Det blir dock icke endast jernspira, utan �fven lammets spira; jernspira, om n�gra skulle falla p� den id�n att blifva aff�llingar och g�ra uppror, men eljest �r det det milda lammet och hans himmelska heliga, som ock f�tt lam-natur s�som hans, hvilka skola trycka pr�geln p� de tusen �rens frids�lla regering. Att nu flera klasser af heliga finnas, �r klart af bibeln, likas� �r klart, att icke alla bortryckas samtidigt, emedan de ej �ro mogna. D:r Seiss p�pekar, huru �fven Selnecker (vid Uppb. 19:5) likasom Luther och andra nyare kyrkol�rare hafva medgifvit, att de heliga med vissa mellanrum bortryckas eller uppv�ckas. Det f�rsta gossebarnets upplyftande f�rorsakar strid i himmelen. Hvarf�r, fr�ga vi, blef ingen strid i himmelen, d� Guds f�rsamling upplyftades 3-1/2 �r f�rut? Svaret �r l�tt att gifva. Guds f�rsamling stannade aldrig uti de l�gre luftrymderna, s�som detta gossebarn skall g�ra, utan fortsatte sin v�g med Jesus �nda till tronen. Likasom han "uppfor �fver alla himlar," Ef. 4:10, s� gjorde hon. Brudskaran drog endast genom det territorium, som beherskas af "de onda andemakterna i de himmelska rymderna," och det gick v�l s� fort, att satan knapt hade tid att v�nda sig om. Annat blir det med gossebarnet, hvilket synes vara best�mdt att utg�ra liksom en mellanl�nk mellan de fr�lsta af Israel p� jorden och Guds f�rsamling (och de fr�lsta i allm�nhet) i himmelen. N�r gossebarnet kommer, ljuder det till satan och hans anhang ungef�r s�: "Skynden ut h�rifr�n, ty vi skola nu bo h�r. Lufthimmelen skall rensas, tills lammets och brudens br�llopsresa skall f�retagas genom den ned till jorden, och sedan skall den f�rblifva ren f�r evigt!" Detta afl�per ej utan krig. Satan gifver icke s� l�tt upp sitt omr�de, och derf�r m�ste saken afg�ras genom krig. Mikael, Israels skydds�ngel, Dan. 10:21; 12:1; Jud. v. 19, och hans �nglar uppst� och hjelpa till i striden f�r deras skyddslingars v�lf�rd och r�ttigheter. Gossebarnet begagnar "lammets blod" s�som vapen, d.v.s. den Jesu eviga lifskraft, som de hade boende uti sig �fven i skyn, och de aflade vittnesb�rd om deras r�ttighet att intaga det omr�de, som Jesu blod hade k�pt och nu skulle rena. De himmelska tingen skulle nemligen renas med b�ttre blod �n bockars, Ebr. 9:23. Blodet var utgjutet f�r att rena sjelfva den l�gre himmelen. De stredo i detta medvetande, de aflade detta "vittnesb�rd," v. 11, och--"de �fvervunno honom," v. 11. De hade ofta p� jorden sett d�den i ansigtet, s�lunda innan de framf�ddes, d.v.s. innan deras antal blef fullt, men ehuru de aldrig dogo, "�lskade de dock icke sitt lif allt intill d�den," d.v.s. de hade varit redo att d� n�r som helst, om det hade beh�fts. Deras mannamod p� jorden gjorde dem passande f�r striden i himmelen. Den skara, fr�n hvilken jubels�ngen �fver satans nedst�rtande, v. 10, kommer, �r nog b�de gamla och nya f�rbundets f�rklarade helgon i himmelen. Med "br�derna," som blifvit af satan anklagade, menas nog gossebarnet. "Satan--vardt nedkastad till jorden,--och hans �nglar blefvo nedkastade med honom," v. 9. "Ve jorden och hafvet! Ty djefvulen har stigit ned till eder i stor vrede, vetande, att han icke har l�ng tid," 12:12. Ej underligt, att satan nu �r vred, vetande, att han f�rlorat ett mycket stort omr�de, och �nnu mera, d� han nog �r medveten om, att detta ej �r hans sista utkastande, ty efter 3-1/2 �r skall han kastas "till afgrunden," 20:3, och efter de tusen �ren "till eldsj�n," 20:10. 3-1/2 �r f�re denna tid hade f�rsamlingen tagits bort �fver hans hufvud och nu gossebarnet. Hvad �r allts� nu att g�ra? Jo, han v�nder sig nu mot qvinnan, som f�dt gossebarnet, d.�. mot den judiska nationen, som �nnu �r qvar p� jorden. F�ljden blef, att hon m�ste "fly till �knen." Enligt m�ngas f�rmenande blir detta samma �ken, der Israel f�rr blef "n�rd" p� ett underbart s�tt i fyratio �r, nemligen Sinais �ken. Draken sprutar ur sin mun vatten s�som en flod efter qvinnan, d.�. han uppv�cker jordens arm�er till krig mot henne. Dessa arm�er f�rg�s, s�som det skedde med Korahs, Datans och Abirams rote derigenom, att jorden �ppnade sin mun och uppslukade floden, d.�. d�dade arm�erna. Detta antikrists infall i Palestina synes vara det andra i ordningen, beskrifvet i Dan. 9:27; 11:29-39, vid hvilket han afskaffar "det dagliga offret" och upps�tter "f�r�delsens styggelse." Draken g�r d� bort att strida mot "de �friga af qvinnans s�d, som h�lla Guds bud och hafva Jesu vittnesb�rd." Qvinnan har s�lunda mer �n tv� gossebarn. Emellan de tv� f�rut n�mnda framf�das dessa, som, h�r n�mnas. Vi se l�ngre fram i tiden dessa helgon i kap. 14:12 beredda p� att d�, om det g�ller, lyckliga genom l�ftet: "Saliga �ro de d�da, som i Herren d� h�refter," eller att upplyftas, om Gud hellre s� vill. En del af dem synas d� och hvila sig fr�n sitt arbete under den tid af omkring ett �r, som �nnu d� �terst�r, d.v.s. under det, att de sju vredessk�larna utgjutas, och en del af dem synas blifva upplyftade, ty vi se dem i kap. 15 samtidigt st� p� glashafvet. Uttrycket "Guds bud och Jesu vittnesb�rd," 12:17; 14:12, och att de sjunga "Moses och lammets s�ng," 15:3, synas visa, att dessa fr�lsta �ro af Israel, s�lunda qvinnans tredje och fjerde gossebarn. De 144,000, som beseglas omkring ett �r efter veckans midt, b�ra nemligen ock r�knas till qvinnans gossebarn, till "de �friga af hennes s�d;" det i Es. 66 �r ett af de sista. Det sista vi se i detta kapitel �r, att draken stod vid folkhafvets strand, blickande efter antikrists uppkommande till sin hjelp uti att skaffa honom nya h�rar att dermed f�rf�lja de r�ttf�rdiga hvarom n�sta kapitel handlar. Kap. 13.--Antikrist. "Och jag s�g ett vilddjur uppstiga ur hafvet, och det hade tio horn och sju hufvud och p� sina horn tio diadem" o.s.v. N�r man f�rst l�ser uttryck s�dana som dessa, uppst�r l�tt den tanken: S�dana mystiska framst�llningar l�nar sig aldrig ens att s�ka f�rst�. Men om man s� finner, att Gud sjelf samtidigt lemnat f�rklaring p� dem, st�ller sig saken helt annorlunda. Se h�r Guds egen f�rklaring: "De tio horn" �ro "tio konungar," 17:12, och "de sju hufvuden" likas� "sju konungar," v. 9, eller "sju berg." Horn tyder p� styrka; hufvud p� f�rst�nd, ledning, r�d. Vilddjuret sjelft f�rklaras ock vara en konung, nemligen "den �ttonde," 17:11. Hvarje f�rs�k att f� vilddjuret att syfta p� n�got visst �rhundraden l�ngvarigt system strandar s�lunda mot Guds ords best�mda utsago, att vilddjuret �r en konung, nemligen "syndens menniska" eller den sista antikrist,[8] och en s�dan kan ju icke lefva under �rhundraden. Uti den romerska kyrkan eller den romerska staten kan man p� det h�gsta sp�ra en slags f�reskuggande historisk s.k. �rsdagsuppfyllelse, men �fven denna f�rst nu vid tids�lderns �nde. Skulle man d� n�ja sig med denna skugga och lemna sjelfva varelsen, d� gjorde man samma grofva misstag, som om man blefve s� f�rtjust i en v�ns portr�tt (som ju egentligen �r hans skugga), som s�ndes en p� f�rhand, att man gl�mde, att v�nnen sjelf komme efter. Vi f� aldrig gl�mma, att Gud skrifvit hvad han menat och menat hvad han skrifvit; och att s� tro blir i l�ngden s�krast. Portr�ttets studerande p� f�rhand kan hafva sin betydelse f�r att l�ra oss k�nna igen v�nnen, d� han kommer. Och likas� kan profetiornas skugga, den historiska tolkningen, hjelpa oss att i vissa punkter f� en id� om visse h�ndelsers f�rh�llanden till hvarandra, tidsl�ngd m.m. I detta ljus vilja vi i denna bok allt emellan�t gifv� h�ntydningar till �rsuppfyllelsen. (Se �fven tabell III h�rom.) Vi se s�lunda uti det f�rsta vilddjuret en stor konung framst�ld f�r oss, som har sju hufvud, d.�. sju riksr�d. Likasom vi l�sa om konung Xerxes sju riksr�d uti Esters 1:14: "Och de, som voro honom n�rmast, voro sju h�fdingar i Persien och Medien, som s�go konungens ansigte och sutto fr�mst i riket." Hvad menar konung Oscar II med ordet "vi" d� han s�ger: "Vi Oskar med Guds n�de?" Naturligtvis sig sjelf och sina ministrar. Dessa tillsammans blifva "vi Oscar." Likas� utg�r antikrist sjelf och hans r�dgifvare tillsammans den antikrist, som om han skulle begagna det uttrycket, icke skulle s�ga: "Med Guds n�de," utan med satans, ty det heter, att draken gaf honom sin kraft och tron och stor makt, 13:2. Vi f�rst� den skilnad som ligger i uttrycket: "Jag Oskar" och "Vi Oskar." I f�rra fallet menas konungen personligen och i senare konungen och. hans minist�r. Likas� se vi understundom antikrist framtr�da s�som ett af vilddjurets hufvud, 13:3, och understundom s�som det vilddjur, som eger alla hufvuden. Det var t.ex. icke antikrist tillsammans med sitt ministerium, som blef d�dad, gick ned till afgrunden och uppsteg derur, 13:3; 11:9, utan endast konungen personligen. Antikrist s�lunda sjelf ett af dessa hufvud, eller med andra ord: konungen utf�r personligen ett af ministrarnas g�rom�l. Han tager, r�rande n�got visst departements angel�genheter, endast r�d af sig sjelf. Huru f�rst�, att "fem hafva fallit, en �r, och den andre har �nnu icke kommit, och n�r han kommer, skall han icke l�nge f�rblifva," 17:10, under det att Johannes dock s�g, att vilddjuret hade alla dessa sju hufvud qvarsittande p� en g�ng? Vi veta, huru en konung byter om minist�r. Om ej den minist�r, som representerar en viss politisk fraktion i ett land, vinner f�rtroende f�r sina r�d och kan drifva dem igenom, utan oppositionen blir f�r stor, utn�mner konungen n�gon att bilda en ny eller g�r det sjelf. Men d� v�ljas i regeln nya personer. Antikrist �ter synes kunna f�r�ndra sitt ministerium utan att byta om personerna med undantag af, att den f�rn�mste ministern (premierministern, rikskansleren) f�r afg� och intaga en annan ministers plats. N�r Birmarck "f�ll" s�som rikskansler i Tyskland, hade det nog icke lyckats kejsaren att f� honom qvar uti n�gon gren af ministeriet, men antikrist synes hafva st�rre makt med sina rikskanslerer. Om n�gons politiska uppfattning bland dem icke l�ngre �r gynnsam f�r antikrists politik, f�r han aftr�da s�som rikskansler och dock innehafva n�got annat �mbete i hans minist�r. Fatta vi �terigen saken, s�, att dessa hufvud efterhand verkligen f�llo helt af vilddjuret, s� blir den enkla bilden af _sju furstliga rikskanslerer_, som f�r�ndras allt efter konungens godtycke, tillr�cklig. Att fem hafva fallit, betyder s�ledes, att antikrist vid den tidpunkt uti den profetiska utvecklingen, som h�r skildras-- s�lunda visst icke vid den tidpunkt, d� Johannes lefde (se 17:1, 3)--sedan f�rs�kt med de fem olika regeringsformer, dertill r�dd af lika m�nga konungsliga r�dgifvare. Att "en �r" betyder, att han nu tog r�d af den sjette, hvarefter skulle komma en sjunde, hvars r�d han dock skulle taga blott en kort tid eller som det heter: "N�r han kommer, skall han icke l�nge f�rblifva," 17:10, d. v. s. s�som hufvud eller r�dgifvare �t antikrist. Vi kunna l�tt f�rst�, att antikrist skall f�rst� sig p�, att likt kameleonten f�r�ndra f�rg allt efter omst�ndigheterna. �n �r han full anarkist, som synes vara hans f�rsta id� om regering, sedan kanske mera sansad eller socialist, �n �r han demokrat och ordar om folkstyrelse, �n vill han hafva inskr�nkt monarki och �n despotism o.s.v. och till sist kristokrati och teokrati, d.�. h�ri utgifver sig sjelf f�r att vara f�rst Messias och sedan Gud sjelf. Ibland �r han religionsv�nligt st�md s�som i Uppb. 17:3, d� han b�r sk�kan eller den falska gudaktigheten, ibland �terigen religionsfiendtlig, s�som d� hans tio konungar "hata sk�kan och br�nna henne upp i eld," 17:16, hvilket senare dock icke intr�ffar f�rr�n under vredessk�larna, s�ledes alldeles p� slutet. Det synes, som om han kommit till den h�jdpunkten att kalla sig Gud redan i midten af veckan, Dan. 9:27, d� han upps�tter sin egen bild uti templet och tillbedes. Uti 2 Tess. 2:3-4 l�sa vi om "syndens menniska, f�rderfvets son, att han s�tter sig i Guds tempel s�som en Gud och f�regifver sig sjelf vara Gud." F�rst derefter kommer hedningarnas f�rtrampande af den heliga staden i tre och ett halft �r. Uppb. 11:2. Det sjuttonde kapitlet synes beskrifva antikrists st�llning just f�re den tidpunkt, d� s�v�l han sjelf som hans tio generaler--de tio hornen med hvilka vilddjuret st�ngas--f� verldsv�lde. De tio hornen, 17:3, hafva inga diadem p� sig, som de samma hornen hafva i kap. 13:1. De s�gas "�nnu icke f�tt rike," 17:12, vid den tidpunkten uti synen, som d� upprullades f�r Johannes. Men de s�gas skola "f� makt" s�som konungar eller f� konungamakt, d.�. blifva verkliga konungar "tillika med vilddjuret," d.v.s. samtidigt med att antikrist blir konung �fver jorden, som sker i midten af veckan. Denna heder att blifva verldsherskare erh�ller antikrist dock ej, f�rr�n han varit i afgrunden och der af satan f�tt sin uppst�ndelsekropp. Det �r s�som uppst�nden (eller sedan "d�dss�ret blifvit l�kt") som "hela jorden s�g med f�rundran efter vilddjuret," 13:3, alldeles som Kristus s�som uppst�nden fick det vidstr�ckta verldsinflytandet. Samtidigt f� hans tio generaler deras konungsliga makt och myndighet. Det �r p� denna h�ndelse allt v�ntar i Uppb. 17. Det blir s�lunda l�tt att f�rst� uttrycken "vilddjuret, som du s�g, var, men �r icke, och det skall uppstiga ur afgrunden," 17:8, eller "skall komma," v. 8. De betyda helt enkelt, att antikrist hade varit p� jorden (dock utan att vara kr�nt till verldsherskare), nu var han ej der, ty han var i afgrunden, men _skulle uppstiga ur afgrunden till jorden_, vid hvilket tillf�lle hans kr�ning skulle f�rsigg�. S� snart antikrist uppstigit ur afgrunden och af draken f�tt all hans makt och visdom (liksom Gud gaf all makt �t sin son) synes han ej l�ngre bry sig om n�gra r�dgifvare. Den sjunde, som "icke skall l�nge f�rblifva," afskedas, hvarp� antikrist synes bli sin egen rikskansler, d.v.s. han tager r�d af ingen utom sig sjelf under de sista tre och ett halft �ren. Det �r han sjelf, som �r "den �ttonde" och som g�r till f�rtappelse, nemligen vid Herrens nedstigande p� oljoberget, 19:19, 20. Att den �ttonde s�ges vara af de sju, nemligen dessa hufvud, d.�. r�dgifvarena, visar, att antikrist redan f�re sitt nedstigande till afgrunden n�gon tid personligen sk�tt rikskanslersembetet, d.v.s. varit sitt eget hufvud eller r�dgifvare, hvilken st�llning han ansett sig tvungen att d� uppgifva. Detta synes af uttrycket "en �r," v. 10, hvilket bevisar, att n�gon sk�tte det arbetet, medan antikrist var i d�dsriket. Det ber�ttas fr�n Voltaires dagar, att en g�ng en stor fest h�lls till hans �ra, hvarvid �fven en p� Herren troende var n�rvarande. P� tillfr�gan, hvad han tyckte om Voltaire, svarade han helt lugnt, att det var "en sak till, han borde hafva gjort, s� hade folk trott p� honom b�ttre." "Hvad m�nde detta vara?" blef den undrande fr�gan af den, som f�rst st�lt fr�gan till honom, hvilken ju menade, att Voltaire dock hade gjort allt mycket v�l, som s� kraftigt bidragit till att afskaffa all religion i Frankrike, att ordna om en hvilodag hvar tionde dag i st�llet f�r hvar sjunde, att f�rvandla domkyrkan i Notre Dame i Paris till en teater, der f�rnuftets gudinna tillbads. "Jo," blef svaret, "han borde hafva d�tt och sedan _uppst�tt p� tredje dagen_." Det �r �fven uti denna punkt, som antikrist skall lyckas efterapa Kristus och derefter begynna h�da Gud och "dem, som bo i himmelen" samt strida mot de heliga, som �ro p� jorden, 13:6,7. Det �r d�, han riktigt skall visa sig lik "leoparden" uti list, lik "bj�rnen" uti att s�nderrifva och lik "lejonet" uti att s�ndermala med sina t�nder och f�rskr�cka genom sitt rytande, 13:2. Det �r d� han f�r "makt �fver alla stammar och folk och tungom�l och folkslag," v. 7. Det �r d� "alla, som bo p� jorden, skola tillbedja det, hvilkas namn fr�n verldens grundl�ggning icke �ro skrifna i det slagtade lammets lifsbok," v. 8. En s�dan makt har aldrig hvarken det romerska riket, ej heller p�fved�met haft. M�rk, huru det om de heliga, som h�r besegras, s�ges, att deras namn �ro skrifna i lifsboken "fr�n verldens grundl�ggning," 13:8; 17:8, hvaremot det om Guds f�rsamling heter, att de "�ro utvalda i Kristus f�re verldens grundl�ggning," Ef. 1:4. Under denna f�rskr�ckliga antikristiska vederm�da uppmanas de troende, v. 10, att ej d� s�ka begagna v�ld mot v�ld, sv�rd mot sv�rd, ity att sv�rdet i s� fall skall drabba dem r�ttvist och de ingen l�n f� f�r sitt lidande. Deras vapen skall vara "t�lamod och tro," och om de d�das, f� de martyrernas h�rliga lott. Det andra vilddjuret--den falske profeten. Vilddjuret, som uppstiger ur jorden, d.v.s. ur det solida, religi�st anlagda element af jordens befolkning, �r den falske profeten, hvilket vi tydligt kunna se genom att jemf�ra uttrycken: "G�ra tecken," v. 13, "och det f�rvillar dem, som bo p� jorden, uppmanande dem att g�ra en _bild �t vilddjuret_," v. 14, "det g�r s� att ingen kan k�pa eller s�lja, utom den, som har m�rket" v. 17, med samma slags uttryck uti Uppb. 19:20 om den falske profeten: "Vilddjuret vardt gripet tillika med _den falske profeten_, som i dess �syn hade gjort tecken, med hvilka han hade f�rvillat dem" o.s.v. "De blefvo b�da kastade i den brinnande sj�n," heter det, visande ganska tydligt �fven der, att ocks� antikrist �r en person, att vi s�lunda hafva att g�ra med tv� personer, af hvilka den senare (den falske profeten) st�r uti en s�dan st�llning till den f�rra (antikrist), att hans embete g�r ut p� att f� folk att tillbedja honom. Antikrist �r den politiske mannen och den falske profeten den religi�se. Liksom antikrist lyckas samla all verldslig makt uti sina h�nder, skall det lyckas den falske profeten att samla all religi�s makt uti sina. Han skall lyckas f� alla religionssystem att sammansm�lta till ett. Hans motto skall bli det gamla tyska ordspr�ket: "Wir haben ja alle einen Gott, Krist, Jude, T�rk und Hottentot" (= vi hafva ju alla en och samma Gud, vi m� s� vara kristna, judar, turkar eller hottentotter), eller den id�, som v�ckts genom de religi�sa parlament, hvilka allt sedan v�rldsutst�llningen i Chicago blifvit s� omtyckta. "Alla religioner �ro ungef�r lika goda," det �r slagordet. "Vi hafva ju en och samma Gud, och alla religionsl�rarne, s�dana som Buddha, Confucius, Zoroaster, Kristus, Moses och Muhammed voro ju alla goda och ungef�r lika goda. Och vi b�ra l�ra af dem alla det som �r godt, om der finnes n�got, som vi ej sjelfva f�rst�" o.s.v. Det l�r icke heller blifva sv�rt f�r den falske profeten, som troligen blir det st�rsta spiritualistiska medium, som verlden n�gonsin har sett, att genom sina under sammanf�ra alla menniskor till ett. Han erk�nner deras l�ror, att b�rja med �tminstone, men med till�gg af sina egna. Muhammed var en v�rdig f�reg�ngare till honom, ty han menade sig hafva upptagit det goda b�de hos kristendom och judendom, hvartill han fogade sina egna uppenbarelser. Den falske profetens alla planer g� ytterst ut p� att kunna f� menniskor att tillbedja antikrist. Detta skall ocks� lyckas honom, men f�rst n�r antikrists "d�dss�r blifvit l�kt," v. 12, d.v.s. sedan han uppstigit ur afgrunden. Den falske profeten �r s�lunda falsk uti allt, hvad han g�r, och �r uti det h�nseendet �nnu v�rre �n sk�kan, hvarmed hans anh�ngare af Herren ben�mnas, ty m�nga af dem �ro nog uppriktiga uti sin falska tro. Det �r intressant att se, att ingenting namnes om n�gra �tg�rder af den falske profeten, d� till sist antikrists generaler, sedan de en l�ng tid l�tit sk�kan rida p� sig, 17:3, begynna "hata sk�kan och g�ra henne �de och naken och �ta hennes k�tt och uppbr�nna henne uti eld." (Detta synes ske strax f�re den sjunde vredessk�lens utgjutande, s�lunda alldeles p� slutet.) Han kan naturligtvis ej hjelpa dem att nedg�ra det system, som han sjelf frambragt, hvilket skulle se alltf�r illa ut. Han tiger derf�r helt stilla, men �r p� samma g�ng fullkomligt n�jd med hvad som sker, ty han �r antikrists villiga redskap, antikrists kultusminister uti en alldeles s�rskild bem�rkelse. Och n�r antikrist finner det i �fverensst�mmelse med sina planer att utrota all religion, �fven sk�kans, s� �r han dermed lika bel�ten, som n�r han f�rut fick uppspinna sin religion. Han blir lika n�jd med att se sina anh�ngare dr�pas af antikrists soldater, i trots af deras trohet mot antikrists och sina egna l�ror, som han f�rut var att dr�pa den, som ej ville antaga hans religion. Han blir lika n�jd med att se sk�kan skuffas ned fr�n vilddjurets rygg, som han f�rut var att hjelpa upp henne dit. Liksom den helige andes arbete g�r ut p� att f�rh�rliga Kristus, s� g�r den falske profetens embete ut p� att f�rh�rliga antikrist. Dessa tre, satan, antikrist och den falske profeten, hvilkas uppkomst p� jorden vi se i 12:12; 13:1, 11, utg�ra ett slags treenighet: satan motsvarande fadern, antikrist sonen, och den falske profeten den helige ande. Uti kap. 19:19 och 20:2 se vi denna onda treenighets st�rtande fr�n jorden. Det "m�rke," som den falske profeten skulle tvinga alla att taga, skulle utg�ra antikrists namn, v. 17. Detta �r mycket vigtigt att veta, i ty att man eljest kan f� alla m�jliga falska uppfattningar derom. Sabbatisterna tro, att s�ndagen �r m�rket, men huru man skall kunna taga s�ndagen uti h�gra handen och p� pannan �r ej l�tt att f�rst�. Men det tyckes vara l�tt att f�rst�, att man kan tvingas att l�ta intrycka eller inbr�nna verldsherskarens namn p� h�gra handen och p� pannan. D� det troligen redan finnes 666 olika gissningar om, hvad som menas med detta tal 666, som bokst�fvernas talv�rde uti antikrists namn skulle l�ta sig hopsummeras till, vilja vi icke komma fram med n�gon ny, ty d� kanske det blir den 667:de, utan n�ja oss med, att det �r l�ngt vigtigare att f�rst� antikrists sanna karakter, �n att veta hvad han skall heta. Kap. 17. Sk�nt �r nu vidare att se, huru de 144,000 (i b�rjan af detta kapitel) blifvit bevarade genom allt det nu beskrifna, och det utan att hvarken d� eller blifva f�rvandlade. Det har lyckats v�r Gud att bevara dessa _p� jorden_, satan, antikrist och den falske profeten till trots, s� att de vid Herrens nedstigande f� st� med lammet p� Sions berg i Jerusalem, 14:1. Deras m�rke p� sina pannor, hvilket bestod uti "faderns" och "lammets" namn, b�ra de ock, der de st� p� berget. De h�llo just p�, n�r Johannes s�g dem, att l�ra sig en ny s�ng af himmelska harpospelare, v. 2, hvilkas toner tr�ngde till deras �ron, en omst�ndighet, som synes bevisa, att med Sions berg menas det jordiska, ej det himmelska Sion,[9] ty i himmelen l�ras v�l icke n�gra s�nger. Hvilka dessa harpospelare �ro, st�r ej, troligen n�gra af de helgonskaror, hvilka �tf�lja Jesus p� de hvita h�starna, 19:14, och hvilkas bekantskap de nu f�r f�rsta g�ngen f� g�ra--i s� fall ett nytt bevis f�r, att Guds f�rsamling, ehuru f�rh�rligad, kan, liksom Jesus de fyratio dagarna emellan hans uppst�ndelse och himmelsf�rd, f� vara till v�lsignelse f�r de �nnu i sina d�dliga kroppar varande menniskorna under de tusen �ren. De utm�rkande egenskaperna hos dessa 144,000, utom att de voro pr�glade med Guds namn p� sina pannor och l�raktiga, voro: ett obesmittadt lif, v. 4, vidare en best�md f�resats, som de ock h�llit, att "f�lja lammet, hvarhelst det g�r." Lammet g�r n�mligen icke endast p� de friska �ngarna och till de klara vattenk�llorna, utan till dem, som klippa det, och till sist till-- slagtb�nken. Lammet hade icke alltid "st�tt" stilla s�som nu och l�tit dessa 144,000 endast vara sysselsatta med att l�ra sig att sjunga s�nger, utan hade ledt dem till skarpa "klippningar," ja, ofta bragt dem n�ra b�delsb�nken. M�nga sjunga: "Jag vill f�lja lammet, hvart det g�r," utan att �fvert�nka, hvad de sjunga. Dessa voro villiga att d� f�r Kristus, om s� hade fordrats, likasom f�rut �r p�pekadt om gossebarnet och om skaran p� glashafvet, 14:13; 15:2. De voro vidare jungfrur, ett ord som likav�l kan betyda jungfruliga m�n eller jungfruliga andar, d� det grekiska ordet anv�ndes om b�da k�nen. De voro afskilda fr�n verlden och all falsk gudsdyrkan. De passade som en f�rstlingsk�rfve, ty de voro mogna. Och slutligen, de blefvo aldrig befunna "med l�gn"--n�got mycket betecknande, d� vi bet�nka, att alla dessa voro judar; ett folk, som genom sin syssels�ttning, s�som k�pm�n kanske g�ra sig, som ett helt, skyldiga till l�gnens synd mer �n n�got annat folk. Om full sanningsk�rlek var m�jlig, f�r dessa, s� �r det lika mycket m�jligt f�r de kristna nu f�r tiden. Och dock finnas s.k. troende k�pm�n, som s� sm�ningom l�ra sig att ljuga i sina aff�rer och dermed forts�tta, tills deras samvete ej pl�gas deraf. Vaknen upp, alla k�pm�n, som lefven i denna synd, medan det �nnu �r tid, ty straffet f�ljer p� synden. Och lika visst som Guds ord �r sanning, lika visst �r det, att I f�n eder lott bland andra l�gnare, och det �fven om I st�n uti troende f�rsamlingar. "Och alla l�gnare skola f� sin del i den sj�, som brinner med eld och svafvel," 21:8. De tre �nglabudb�rarne. Uti kap. 14 l�sa vi om �nnu ett n�debudskap, �nnu ett fredsanbud till den upproriska verlden just f�re de sista vredessk�larna. En �ngel f�rkunnar evangelium, en annan varnar emot den falska gudstjenst, inf�rd af den falske profeten och praktiserad af sk�kan. Med full vetskap om, huru "hatet" till sk�kan, 18:16, redan begynt uti folkopinionen, och i helig f�rbidan och f�rvissning om sjelfva staden Babylons fall, som nu omedelbart f�rest�r, n�mligen vid den sjunde sk�len, ropar han sin dubbla: "Fallet, fallet �r det stora Babylon!" Den tredje varnar emot att tillbedja antikrist. �ngeln, som f�rkunnar evangelium, s�ger icke: "Stunden f�r hans dom" �r n�ra att komma utan "har kommit," visande s�lunda, att under sjelfva domshandlingarna skall evangelium f�rkunnas. Orden i Matt. 24:14: "Detta evangelium om riket skall varda predikadt i hela verlden till ett vittnesb�rd f�r alla folk, och d� skall �nden komma," anv�ndas ofta f�r att bevisa, att Jesus icke skulle kunna komma nu, men deri ligger alls intet bevis, ity att det icke st�r, att det skall vara f�rkunnadt, innan Jesus kommer att hemta sin f�rsamling, utan innan �nden kommer. Den �nde, hvarom de fr�gade, var �nden p� denna tids�lder, ty just derom hade de fr�gat. Med "denna verldens �nde" menas "denna tids�lders �nde." De ville med andra ord veta n�r n�sta tids�lder eller de tusen �ren skulle begynna. Det predikande, som h�r omn�mnes, Uppb. 14:6, 7, �r den egentliga uppfyllelsen af detta l�fte i Matt. 24; och det �r f�r alla folk, det �r efter f�rsamlingens upplyftande och dock f�re �nden p� denna och f�re b�rjan af n�sta tids�lder. Det uppfylles under sjelfva domstiden. Men mera om detta sedan. Denna �ngel uppmanar folket att tillbedja Gud, och de f�ljande att ej blanda sig in med sk�kov�sendet och att ej tillbedja antikrist. Resultatet af dessa tre budb�rares predikan blir, synes det, de tre skarors fr�lsning, som omtalas i detta och f�ljande kapitel, samt de andras f�rh�rdelse. En klass d�r, 14:13; de andra tv� upplyftas (jfr Matt. 13:39). De, som d�, �ro nog af b�de judar och hedningar (s�lunda egentligen tv� klasser), och af de tv�, som f�rvandlas, synes en skara vara af hedningakristna, nemligen den till sk�rd torkade "s�den," 14:15, och. en skara af judar, nemligen skaran "p� glashafvet," 15:2. "Jorden blef sk�rdad," heter det, n�r de mogna k�rvarna blefvo upptagna, 14:16. De hade mognat, Mark. 4:29, f�r himmelen och sk�rdas med jubel, d.�. de upptagas af ingen mindre �n Herren sjelf, menniskans son, v. 14. Under samma tid hade en annan skara mognat f�r straffet, som blef att kastas i Guds vredes stora vinpress, d.�. uts�ttas f�r de straffdomar, som �tf�lja Herrens nedstigande p� oljoberget, d� blod skall flyta i str�mmar, s� att det skall g� "�nda upp till betslen p� h�starna," en str�cka af ett tusen sex hundra stadier, v. 20, hvilket utg�r omkring hela Palestinas l�ngd. Detta drufvornas kastande i pressen �r endast ett uttryck f�r att de samlas till "Harmageddon," 16:16, eller till "Josafats dal," hvarom vi l�sa i Joel 3:12-15: "Kommen, trampen, ty pressen �r full (nemligen af menniskoskaror), presskaren rinna �fver, ty deras ondska �r stor. Skaror tr�nga p� skaror i straffdomens dal. Sol och m�ne svartna" o.s.v. Det n�rmar sig nu slutet p� allvar, hvarf�r ock Guds f�rsamling i himmelen genom ett af de fyra lifsv�sendena s�som dess representant utlemnar �t de sju �nglarna de sju vredessk�larna med de sju sista pl�gorna, hvilkas utgjutande beskrifvas i det f�ljande kapitlet. Likasom Guds f�rsamling f�rut hade frammanat de fyra h�starna vid straffdomarna under inseglen, 6:1-8, s� f� de �fven nu vara med att i forts�ttningen fr�n den himmelska staden leda domarnas utf�rande, d.�. vara med att "d�ma verlden," 1 Kor. 6:2. Kap. 16. Vid den f�rsta sk�len straffas antikrists tillbedjare med ett ondt och sv�rt s�r, v. 2. Vid den andra och tredje blef det "haf" och de "floder," som vid andra och tredje basunerna slogos till tredjedelen, nu fullst�ndigt f�rvandlade till blod, s� att "allt i hafvet, som hade lif, dog." Och p� det att ingen m�tte t�nka att straffdomarna voro f�r stora eller kommo p� menniskorna utan orsak, utropar f�rst vattnens �ngel: "R�ttf�rdig �r du, som �r och som var, du helige, att du har d�mt s�. Emedan de hafva utgjutit heligas och profeters blod, har du ock gifvit dem blod att dricka; de �ro det v�rda." Derefter s�ger altaret detsamma om Guds domar. Uttrycket: "Jag h�rde altaret s�ga" o.s.v. betyder naturligtvis detsamma som att han h�rde s�gas fr�n altaret, d.v.s. i de derunder varande martyrernas namn, 6:9, 10, hvilka s�lunda f� underr�ttelse om, hvad som sker p� jorden. Vid fjerde sk�len br�nner solen menniskorna med stark brand, men f�ljden blir icke omv�ndelse utan h�delse. (Jemf�r, huru solen vid fjerde basunen sl�s med partielt m�rker.) Den femte utg�t sin sk�l �fver sjelfva antikrists tron. Hvar antikrist skall hafva sin tron, torde ej vara s� l�tt att s�ga. Somliga hafva t�nkt p� Rom, de sju kullarnas stad, p� grund af uttrycket "sju berg," 17:9, Men det finnes andra st�der, som �ro byggda p� sju kullar. Till och med om Jerusalem kan det s�gas, att den �r byggd p� sju kullar (utan att r�kna oljoberget): Moria, Sion, Bezetka, Akra, Golgata, "Onda r�dets berg" och den kulle, som nu b�rjar af m�nga anses s�som det verkliga Golgata. Att det �r det �rev�rdiga Jerusalem, som antikrist har till m�l att f� till sin hufvudstad, synes af hans flerfaldiga f�rs�k att bem�ktiga sig denna stad, Det �r ock i Jerusalem, han "utgifver sig f�r att vara Gud och s�tter sig i Guds tempel s�som en Gud." Det �r der han kr�nes s�som gudomlig verldsherskare. Mig synes, att antikrist under sin korta regeringstid, som till st�rre delen �r upptagen med krigsbedrifter, knappt kan s�gas bo n�gonst�des. Hans f�rsta infall synes st� i f�rbindelse med det stora verldskrig, som han f�r till st�nd vid det andra inseglets brytande, Uppb. 6:3. Ryttaren p� den r�da h�sten �r nog ingen annan �n antikrist sjelf. Redan d� skall han "v�nda sina tankar emot det heliga f�rbundet," Dan. 11:28, d� nyligen uppr�ttadt med Israel och deras nybyggda tempel. Han synes d� komma i spetsen f�r det gamla romerska rikets tio konungar, framst�llda genom "de tio t�rna p� Nebukadnezars bel�te," Dan. 2:41, och genom "de 10 hornen p� Daniels fjerde djur," 7:7. Det �r i dessa l�nder de arm�er finnas, som han l�ttast kan f� i r�relse, Frankrike troligen i spetsen. Hans residensstad �r d� m�jligen Rom s�som centralpunkten f�r det �terupplifvade romerska riket, f�r s� vidt han ej lik Napoleon har sitt s�te i Paris. Hans anfall f� emellertid samma sn�pliga utg�ng som Napoleons fick vid sin framfart i Palestina. Napoleon m�ste nemligen lemna sin arm� p� f�ltet och undkom sjelf med knapp n�d uti en liten b�t till Europa. "Stenen," d.v.s. Gudsriket, 2:34, 44, sl�r d� till bildstoden, den antikristiska makten, p� f�tterna, d.�. gifver den det f�rsta slaget eller, s�som Daniel uttyder det f�r oss: "Dom vardt h�llen �t den H�gstes heliga," 7:22. Detta d�mande eller Herrens kraftiga upptr�dande till f�rm�n f�r Israel emot dess fiender sker dock upprepade g�nger, s�som ju ocks� bilden visar. Att bildstoden fick ett slag var en sak, att han slogs s�, att han f�ll omkull, var en annan, och att dess olika delar sedan krossades af samma sten, Dan. 2:45, �nnu en annan. Till detta fullst�ndiga krossande eller s�ndermalande till fint stoft, "s�som agn fr�n logen," och det af icke endast jernet (det romerska riket) och leret (det turkiska), utan �fven af kopparen, silfret och guldet, d.�. de riken, nemligen Grekland, Persien och Babylon, som med dem �syftas (under den antikristiska tiden), beh�fs n�gra �r. Och f�rst vid Herrens nedstigande p� oljoberget sker deras "bortf�rande af v�dret, s� att intet rum vardt funnet f�r dem," 2:35. Redan den lilla stenens eller Gudsrikets f�rsta slag visa sig vara s� kraftfulla, att de �tminstone kunna "sarga," Sak. 12:3, de tio rikenas d� samlade h�rar. Ty �fven om antikrist lik fordom Antiokus vid hans f�rsta anfall p� Palestina, Dan. 11:28, anst�ller blodsutgjutelse och talar stor h�delse, 1 Makk. 1:24, och plundrar och osk�rar det nybyggda templet, 1 Makk. 1 16-24, skola dock hans arm�er f�rsvinna, under det Israel f�rblifver. Det �r d� Jerusalem skall blifva "till en rusgifvande sk�l," Sak, 12:2, till och med under det staden "varder bel�grad," Antikrist blir varse, att alla, som lyfta p� "lyftesstenen," v. 3, hvarmed nog menas samma sten, som den Daniel omtalar hade "lossnat"--eller det i Jerusalem befintliga Gudsriket --endast "sarga sig derp�," och att hvad helst han �n tager sig till, skall dock "Jerusalem allt framgent sitta qvar p� sitt rum i Jerusalem," v. 6. Men antikrist g�r snart ett nytt infall i Palestina, beskrifvet i Uppb. 12:13, i midten af veckan, d� hans h�rar f�rst vinna s�dan framg�ng, att hela den judiska nationen (qvinnan) drifves ut i Sinais �ken, det dagliga offret afskaffas, och han sjelf s�tter sig i Guds tempel s�som en Gud. Men han har ingen ro vid tanken p�, att de af honom s� f�rhatade judarne, hvilka han aldrig som en hel nation kan f� att bryta f�rbundet med Jehova, Dan. 9:27, skola finnas till, hvarf�r han drager ut efter dem i �knen, likasom Farao efter Israel. Det �r d�, det stora undret sker, att jorden �ppnar sin mun och uppslukar hans arm�er, 12:16, eller att bildstoden f�r ett s� kraftfullt slag p� f�tterna, att den ramlar omkull. Enligt Dan. 8:9 uppkommer "det lilla hornet," som skulle afskaffa "det dagliga offret" o. s, v., s�som der beskrifvet, fr�n ett af Alexanders fyra riken och anses i allm�nhet syfta p� det nuvarande turkiska riket. Turkiet blir det "delade rikets ler," v. 4, den "br�ckliga" delen af det delade romerska riket, och det �r denna lerfot, som nu krossas och som f�rorsakar, att bildstoden faller omkull. Om detta mera framdeles. Det �r att l�gga m�rke till, att Daniel omn�mner tv� sm� horn, ett i 7:de kapitlet och ett i 8:de. Dessa tv� m� vi icke f�rvexla, ty hornet i det 7:de kap. uppstod fr�n det fjerde verldsriket, det romerska, under det att hornet i det 8:de kap. uppstod fr�n det tredje, det grekiska. B�da tv� syfta p� antikrist, dock med den skilnaden, att det f�rsta framst�ller hans f�rsta infall i Palestina med tillhjelp af de 10 vestromerska rikena, hvaremot det grekiska v�ldets eftertr�dare, n�mligen Turkiet, hjelper honom vid det andra. Det �r troligt, att antikrist vid detta sitt andra infall i Palestina kommer fr�n Konstantinopel, hvars sultan han d� lyckats f� p� sin sida. Antikrist torde blifva en v�lkommen hjelp f�r sultanen gent emot det p�tr�ngande Ryssland, som troligen vid det laget redan intagit Syrien (och kanske en del af Mindre Asien) och der insatt sin vasallkonung, "konungen i norr," s�som motvigt till Englands vasallstat, Egypten, "konungen i s�der." Bakom dessas framtida gr�l om Palestina, hvartill krigen under Antiokus voro ett f�respel, Dan. 11, st� naturligtvis de egentliga k�mparna om Palestina, den egentlige "konungen i norr" och "konungen i s�der," n�mligen Ryssland och England. Den turkiske sultanen, som har nominell �fverh�ghet �fver b�de Mindre Asien och Egypten, torde dock, till f�ljd af antikrists intriger, hellre gynna Rysslands �n Englands vasallstat s�som innehafvare af Palestina. Men antikrist gifver ej �nnu upp sitt �nskem�l, ty s�som vi redan sett stod draken vid folkhafvets strand, Uppb. 12:18, v�ntande, att hans trogne tjenare skall f� till st�nd nya h�rar f�r sitt tredje och sista anfall, och dessa synes han d� f� fr�n de utom det forna romerska riket liggande l�nderna, hufvudsakligast fr�n Ryssland ("Ros, Mesek och Tubal"), Tyskland och �sterrike ("Gomer"), Hes. 38:2, 3, 6, fr�n l�nder s�lunda, som alla �ro k�nda f�r sin starka antisemitism (judehat). Dessa v�ldiga skaror samlas fr�n norr, under det att fr�n s�dern, fr�n Afrika, komma "etioper och puteer" och fr�n �stern "perser." Likasom Ros, Mesek, Tubal och Gomer i f�rsta hand betecknade folkslag, som l�go n�ra Palestina, men sedan f�r den profetiska blicken intogo l�nder, till hvilka dessa folk utvandrat och der deras uppblandade afkomlingar bo, s� ocks� med etioper, puteer och perser. Melin s�ger om dessa folk: "Rosh, ett folk boende f�rst p� Taurusbergen i Armeniens grannskap ... anses allm�nt f�r samma folk som rosslaner och ryssar. Namnen Mesek och Tubal p�minna starkt om Moskwa och Tobolsk. Perser, etiopier och puteer, allts� de afl�gsna sydfolken fr�n Turans stepper i en stor b�ge �fver Iran och Etiopien till Afrikas vesterland." Om tv� af Gomers s�ner, 1 Mos. 10:3, s�ger han: "Askenas �r den skandinavisk-germanska folk�tten," om Rifat, att den �r "Frankrikes och Britanniens kymrisk-keltiska folkgren." Irl�ndarne h�ra s�lunda dit. D:r Fjellstedt s�ger om Togarma, att fr�n dem h�rstamma armenierna och de nuvarande kaukasierna m.fl och om Magogs efterkommande, Hes 38:2, att de finnas troligen i Ryssland, Tartariet och efter n�gras mening i Kina. Det �r s�lunda att m�rka, att dessa folkslag, som h�r uppr�knas, hufvudsakligast �ro s�dana folk, hvilka romarne aldrig underkufvade, och hvilka aldrig tillh�rt det romerska riket. S� �r f�rh�llandet med Ryssland, med st�rre delen af Tyskland och �sterrike norr om Donaufloden och �ster om Rhenfloden. Likas� med Kina och Tartariet, d.�. Mongoliet. Likas� med Irland. Det var just dessa keltiska folkslag, s�som irl�ndarne, inv�narne i nordligaste Skotland m.fl., hvilka romarne aldrig kunde besegra. Persiska folkraser och religioner finnas uti sjelfva Indien, s�lunda utom det forna romerska riket �sterut. Uti Afrika str�ckte sig troligen romarnes v�lde ej heller s� l�ngt som dit, der afkomlingarna af de n�mnda folken, "etioper och puter," nu bo. Man kan icke undg� att l�gga m�rke till, huru Tyskland p� senaste tider p� alla uppt�nkliga s�tt s�ker n�rma sig Ryssland. Likas� Rysslands stora inflytande i Kina och �fven �fver Persien, Abessinien (ett af Etiopiens folkslag) och till och med �fver Turkiet. Hvad betyder allt detta? Jo, att det icke skall blifva sv�rt f�r antikrist att f� till st�nd ett _stort folkf�rbund med Ryssland i spetsen_ af alla de riken i Europa, Asien och Afrika, hvilka liksom en ring omsluta det gamla romerska rikets omr�de. Sm� f�rberedelser g�ras till och med redan f�r antikrists tredje infall i Palestina, d� folken och "konungarne fr�n �stern," Uppb. 16:12, d.�. fr�n Babylon, Persien, Afghanistan, Indien, Kina och Japan (japaneserna �ro ock mongoler) och fr�n s�dern, d.�. fr�n Abessinien m.m., och fr�n norr, d.�. Ryssland, Tyskland, en del af �sterrike, Irland och Mongoliet, d� dessa folk skola lika villigt st�lla sig till antikrists f�rfogande, som f�rut de tio rikena gjorde det. Antikrists utg�ngspunkt f�r sitt sista infall i Palestina blir s�lunda Petersburg. Det �r dock ganska m�jligt, att zaren af Ryssland haft sin hand med i spelet, b�de vid det f�rsta af Frankrike ledda anfallet p� Syrien och Palestina och vid det andra fr�n Konstantinopel. Vi vilja sedermera visa, huru dessa tre infall af antikrist i Palestina med en f�rv�nansv�rd noggrannhet st�mma med s�v�l Antioki tre infall i Palestina, Dan. 11:28, 30, 41, som med det antikristiska v�ldets f�reskuggande anfall p� Palestina (under _�rs_uppfyllelsen), n�mligen f�rst af romarne �r 70, sedan af turkarne �r 637 och s� fr�n Ryssland (hvilket sista ju faller samman med den bokstafliga uppfyllelsen.) De st�mma ock, s�som �r visadt, �fverens med Uppenbarelsebokens tre stora krig: under andra inseglet, 6:4, i midten af veckan, 12:13, 16, och i slutet af veckan, 19:19-21. Den femte sk�lens utgjutande �fver vilddjurets tron �r s�lunda straffdomarna �fver hans v�lde och auktoritet. Skall man t�nka p� n�gon s�rskild stad f�r hans tron, der han skulle hafva sitt hufvudqvarter vid femte sk�lens utgjutande d.v.s. alldeles vid slutet af de sju �ren, d� blir det i sanning Petersburg, ty det �r just der han d� drifver sitt spel f�r �tt uppegga ryssarne att hjelpa honom er�fra Palestina. Ryssland �r redan nu m�rkt nog, och dock l�sa vi, att antikrists rike vardt f�rm�rkadt. Dock �r nog h�r �fven Rom inbegripet, i ty att "konungarna p� hela jorden," 16:14, skola f�rsamlas till den sista drabbningen. Vi betraktade femte basunen s�som h�nsyftande p� domen �fver spiritismen och sjette basunen p� muhammedanismens framfart med den nybildade babyloniska staten s�som utg�ngspunkt. Att nu sjette sk�len, som f�rorsakar Eufrats uttorkande, syftar p� straffet �fver den babyloniska muhammedanismen �r klart nog, och d� skulle man ju helst kunna antaga, att femte sk�len framst�ller slutdomen �fver spiritismen, hvilken, s�som ledande sitt upphof fr�n satan sjelf, kan anses utg�ra antikrists "tron," d.�. v�lde och auktoritet, mer �n n�got annat. Eufrats uttorkande f�r fattas b�de sinnebildligt, d.v.s. att det nybildade babyloniska v�ldet f�r ett v�ldigt d�dsslag, att stenen hamrar p� detsamma utan misskund, men �fven bokstavligt, s� att den stora flodens vatten ej skall f�rorsaka n�got hinder[10] f�r "konungarne fr�n �stern" att l�tt komma �fver densamma p� deras t�g att f�rena sig med de andra antikristiska fr�n norden till vestern kommande arm�erna. Men med Eufrats dubbla uttorkande beredes ock v�g f�r de judar, som finnas �ster om Eufrat, hvarest m�nga af de tio stammarna nog �nnu d� �ro, n�mligen uti Persien, Armenien, Afghanistan och Indien, att �terv�nda och f�rena sig med sina br�der i Palestina. Det �r �fven d� draken, antikrist och den falske profeten (den onda treenigheten) skola samtidigt genom de 3 onda andarna ur deras mun, 16:13, anv�nda allt sitt inflytande �fver alla jordens konungar "att f�rsamla dem till strid p� den dagen, den allsv�ldige Gudens stora dag." Icke underligt heller, att de nu �ro p� det yttersta uppretade till f�ljd af de pl�gor, som nyligen drabbat deras tillbedjare. Antikrist �r vred, ty hans anh�ngare hade ju blifvit straffade redan vid den f�rsta vredessk�len och hans "trons" ledande m�n vid den femte. Den falske profeten �r vred, ty hans spiritister straffades likaledes vid den femte sk�len och hans babyloniska muhammedaner vid den sjette. Ej underligt, att nu b�de de tv� sjelfva, s�v�l som deras f�rman satan sjelf, g�ra sitt b�sta. Draken f�r nu hednaverlden p� sin lott (Kina tillbeder draken och har hans bild som sitt riksvapen), antikrist den s.k. kristna verlden, och den falske profeten den muhammedanska. Det vapen, som antikrist begagnar, �r nog hufvudsakligen: revolutionsanda; den falske profetens: religi�s spiritism uti sin allra kraftigaste form f�r att h�mnas den femte sk�lens bitterhet, 16:10; och draken: den afgrundsdiplomati, som utg�r f�reningsl�nken emellan de andra b�da. Sk�nt �r att se, huru Gud till och med under vredessk�larna har ett folk p� jorden, hvilket uppmanas att "vaka och bevara sina kl�der," v. 15. Platsen, der dessa arm�er, de st�rsta verlden n�gonsin sk�dat, skola sammandragas, �r Harmageddon, en ofantlig h�gsl�tt i Palestina, som str�cker sig �nda fr�n Karmel till Tabor, och der f�rr m�nga slag hafva st�tt. Ordet betyder Mageddons berg. Mageddo eller Megiddo var en stad vid b�cken Kison. Det var deromkring de kananeiska konungarne under Deboras domaretid ledo ett s� f�rkrossande nederlag genom israeliterna, d� "Kisonb�cken bortsk�ljde dem," Dom. 5:19. D:r Clarke s�ger: "Denna sl�tt har blifvit vald till l�gerplats i hvarje strid ifr�n Nebukadnesar, Assyriens konung, allt intill Napoleon Bonapartes olyckliga t�g till Syrien. Judar, hedningar, saracener, kristna korsfarare och Kristusfientliga fransm�n, egyptier, perser, druser, turkar och araber, krigare af hvarje folk under himmelen hafva uppslagit sina t�lt p� Esdraelons sl�tt och hafva sett deras olika l�nders fanor v�tas af Tabors och Hermons dagg." Vid den sjunde sk�len skedde en f�rf�rlig allm�n jordb�fning, kanske den, som omtalas i Es. 24:19, 20: "Jorden brister och brister, jorden remnar och remnar, jorden darrar och darrar, jorden raglar och raglar s�som en drucken och gungar s�som en h�ngmatta" o.s.v. Denna jordb�fning �r s�lunda verldsomfattande uti sina verkningar, och st�der l�ngt skilda fr�n hvarandra ber�ras deraf. Jerusalem blir d� deladt i tre delar. "Folkens st�der f�llo." Det �r d� Rom, Konstantinopel, Petersburg, London, Paris, Berlin, New York, Chicago, ja, �fven K�penhamn, Stockholm och Kristiania m.fl. skola falla. D� kommer Gud �fven ih�g staden Babylon, hvars dom beskrifves uti kap. 18. Den stora sk�kan. L�gg m�rke till, att allt �r stort under vederm�dans tid. Vi l�sa om "den stora vederm�dan," 7:14, "den stora jordb�fningen," 16:18, den siste, store antikrist, som Johannes talar om, 1 Joh. 2:18 (enligt somliga l�sarter antikristen), "den stora sk�kan" och "det stora Babylon:" Se vidare "stora tecken," 11:13, "Guds vredes stora vinpress," 14:19, o.s.v. M�ngen har undrat, hvarf�r Herrens ande s� noga och utf�rligt beskrifvit alla de h�ndelser, som afsluta denna tids�lder, hvarf�r han dermed upptagit s� mycket utrymme, nemligen st�rre delen af Uppenbarelseboken. Saken �r helt enkelt den, att dessa kapitel 6-19 af Uppenbarelseboken beskrifva mognandet af sk�rden fr�n allt det sataniska uts�de, som blifvit s�dt under m�nga f�reg�ende �rhundraden eller �rtusenden, och utaf denna sk�rd kan man sedan l�ra sig sp�ra de fr�ns och knoppars utseende, som f�rut existerade, samt faran af att gifva dem n�ring. Men r�rande den stora sk�kan �r det godt, att vi ej beh�fva sv�fva i okunnighet om, hvad som dermed menas. Hon f�rklaras nemligen vara en stad --"den stora staden Babylon," 17:18; 18:2. Det �r alltid tryggast att blifva vid det, som �r skrifvet. Den sk�ka eller det Babylon, som h�r omtalas, �r vidare den sk�ka eller det Babylon, som finnes till under den tid, som h�r �syftas, nemligen vredestiden eller den stora vederm�dans tid. Att dermed ej framst�lles falsk religion under alla tider �r klart af Uppb. 1:1. Detta nya Babylon kommer utan tvifvel att byggas vid Eufrats str�nder likasom det forna. En ingalunda liten stad med flera tusen inv�nare fins der allaredan. Jernbanor �ro redan planerade att l�pa till densamma, och der blir det den falske profeten skall f�rl�gga sk�kans hufvudqvarter. Han sjelf, s�som antikrists trogne evangelist, �r v�l st�rre delen af tiden stadd p� resa! Hvarf�r v�ljes d� just Babylon dertill? Vi m� nu ej gl�mma, att den falske profeten vill uppr�tta en verldsreligion. Skulle han v�lja endera Rom, Petersburg, London, Berlin eller New York till sk�kans residensstad, d� hade visserligen hvart och ett af de namnen god klang, men endast f�r en af de tre stora kristna kyrkorna, romersk katolska, grekisk-katolska och protestantiska, och ej f�r de andra och �nnu mindre f�r muhammedaner, brahmaister och buddhaister. Skulle han �terigen v�lja Konstantinopel, Benares eller Peking, d� hade det god klang f�r muhammedaner, brahmaister och buddhaister, men ej f�r vesterns religi�sa menniskor. Skulle han v�lja Jerusalem, passade det f�r judar, men ej f�r de andra. Han �r derf�r klok nog att v�lja en stad, som passar f�r dem alla. Hans val faller d� p� det gamla �rev�rdiga Babylon, Namnet anses f�rst hafva blifvit det gifvet af Nimrod, dess grundl�ggare och "den f�rste v�ldige p� jorden," "den v�ldige j�garen," 1 Mos. 10:8, 9. Han p�st�s dock hafva kallat den Babil, hvilket betyder Guds. port, men att detta namn efter tungom�lsf�rbistringen blef �ndradt till Balal eller Babel, hvilket betyder f�rbistring. Det var i forntiden bekant f�r sina vallar, jernportar och h�ngande tr�dg�rdar, som voro de st�rsta ibland konstens under. Med de sju berg, p� hvilka qvinnan sitter, menas utan tvifvel de sju stora verldsst�der, som underst�dja henne och hvilka g�ra, att hon kan "sitta som en drottning" �fver de andra, Uppb. 18:7. St�der byggas vanligen p� berg f�r sundhetens skull, och det �r nog icke sv�rare att finna ett berg i hvardera af dessa sju st�der �n sju berg uti en stad. I Jerusalem kan man r�kna till sju berg, s�som vi n�mnde, men n�r ordet berg begagnas om Jerusalem, anv�ndes alltid endast Sions berg, emedan konungaborgen var byggd p� den. Likas� "Samarias berg," Amos. 6:4, "Esaus berg," Obadja v. 19. Det �r dock icke s� s�kert, att vi absolut m�ste h�lla oss till det bokstafliga utaf ett ord, som s� allm�nt begagnas som ett uttryck f�r en tanke. Ordet "lammet" begagnas s� ofta i Uppenbarelseboken, men hvar och en vet af andra bibelb�cker, hvad dermed f�rst�s. "Lammet, som �r midt f�r tronen," heter det. Det beh�fs ingen f�rklaring. Likas� begagnas ordet berg best�ndigt s�som ett uttryck f�r styrka. "Eho du �r, du stora berg ..., till sl�ttmark skall du varda," Sak. 4:7. "Bygga huset p� berget," Luk. 6:48. David s�ger ju, att Herren �r hans klippa, Ps. 18:3. "P� denna klippa skall jag bygga min f�rsamling," sade Herren till Petrus. Eftersom det nu s�ges, att dessa sju hufvud �ro sju berg och sju konungar, blir v�l l�ttast att fatta bergen s�som uttryck f�r dessa konungars fasta riken eller hufvudst�der med dess konungsborgar. N�r qvinnan s�ges sitta p� de sju bergen, �r det ju enklast att f�rst� det om sju st�der, uti hvars konungaborgar sju regenter finnas, hvilka representera jordens religi�sa system, dem han nu samlar till ett. F�r romerska kyrkan hafva vi d� Rom (m�jligen Paris), f�r grekiska Petersburg (m�jligen Konstantinopel), f�r den protestantiska London (m�jligen Berlin; men p� n�gon af nya verldens st�der f� vi v�l ej t�nka), f�r muhammedanismen Konstantinopel (troligen ej Mekka, emedan der ingen monark gerna kan komma att sitta), f�r judendomen Jerusalem, f�r brahmaismen Kalkutta, (m�jligen: den heliga staden Benares), f�r buddhaismen Peking (m�h�nda Tokio, Japans hufvudstad). �fver dessa �r Babylons stad drottning, likasom Jerusalem en g�ng kallas f�r "herskarinnan," Jer. Kl. 1:1. L�s beskrifningen p� Jerusalem der, och det blir ej sv�rt att f�rst�, huru "det stora Babylon" kan vara en verklig stad lika s�v�l som Jerusalem. Jerusalem s�ges vara en "enka," 1:1. Babylon s�ger: "Jag �r icke enka," Uppb. 18:7. Om Jerusalem s�ges: "Hennes furstar likna hjortar ... som vanm�ktiga fly undan j�garen," Klag. 1:6. Om Babylon s�ges: "Jordens konungar skola gr�ta," Uppb. 18:9. Att spiritismen �r Babylons religion ses deraf, att till sist demonerna ("de onda andarne") v�lja det till sitt residens. Med "de heligas och Jesu vittnens blod," 17:6, och "de profeters och heligas blod och alla deras, som hade blifvit slagtade p� jorden," 18:24, f�rst�s naturligtvis blodet af de heliga, de vittnen och profeter, som lefde p� jorden under den tid det Babylon, hvarom h�r �r fr�ga, existerade, likasom de jordens konungar, v. 9, jordens k�pm�n, v. 11, och skeppare, v. 17-19, som h�r omtalas, icke menas jordens konungar och k�pm�n under alla tider, utan under den tid, hvarom det �r fr�ga. Af detta uttryck synes emellertid, att allt det slagtande, som under denna tid sker p� hela jorden, ledes fr�n staden Babylon. Det �r derifr�n befallningen skall gifvas om uppr�ttande af den tidens inqvisitionsdomstolar och om dess Bartolomein�tter. Den babyloniska sk�kans inflytande skall dock efter n�gon tid m�rkligt aftaga, och det p� grund deraf, att folkopinionen blir emot all religion. De tio konungarne skola begynna hata sk�kan, 17:16. Detta hatande forts�tter med, att de "�ta hennes k�tt," d.�. roffa till sig hennes rikedomar och till sist s�tta eld p� sjelfva hennes hufvudstad. Detta allt emedan "Gud har gifvit dem i hjertat att utf�ra hans r�d," 17:17. Hela trakten vid Eufrat inneh�ller mycket jordbeck och bergolja, 1 Mos. 11:3. Det beh�fs s�lunda ej mycken anstr�ngning f�r att en outsl�cklig jordbrand skall uppst�. De synder sk�kan s�rskildt gjort sig skyldig till, �ro: spiritism, 17:2; bolande med verldsmakterna, under det hon skulle f�rkunna den sanna religionen, v. 3, 9; vidare yppigheten (den rike mannens synd), v. 3, 7, hvilket exempel f�ljts af jordens konungar, l�nder och st�der, hvilkas sk�kod�ttrar antagit samma kostsamma (v. 12) religion och v�llefnad bland dess prester, v. 9, som "modern till sk�korna" p� jorden gjort, 17:5; vidare f�rf�ljelse mot Guds folk, v. 6; och hennes _f�rskr�ckliga h�gmod_, v. 7; samt slutligen det slafveri, uti hvilket hon bragt menskligheten och s�rskildt s�dana, som blifva innest�ngda inom hennes klostermurar f�r att der l�ra sig den nya verldsreligionen. Hon handlade nemligen �fven med "tr�lar och menniskosj�lar," 18:13. Kap. 19. Babylons fall, som f�rorsakar s� mycken klagan p� jorden, ja som g�r, att b�de konungar, k�pm�n och skeppare f�lla t�rar, v. 9, 11, 19, f�rorsakar deremot ett ofantligt jubel i himmelen. Flera skaror uppst�mma sitt halleluja, ett uttryck, som h�r f�rekommer fyra g�nger, men eljest ingenst�des i Uppenbarelseboken. P� jorden ropa konungarna, k�pm�nnen och skepparne hvar sina tv� "ve," v. 10, 16, 19, Den f�rsta hallelujaskaran, v. 1, �r kanske gamla testamentets heliga. Gamle Daniel, kommande ih�g allt ondt, som redan det gamla Babylon �stadkom, och hafvande bevittnat de �nnu hemskare ogerningar, som det moderna Babylon kunnat g�ra, �r glad �fver att se systemet om intet och staden f�rvandlad till en eldsj�. S� med alla de gamla profeterna och helgonen. Nya testamentet synes g�ra en skilnad p� gamla testamentets heliga och p� Guds f�rsamling. Uti Ebr. 12 kap. uppr�knar dess f�rfattare inv�narne uti det himmelska Jerusalem, den lefvande Gudens stad. Han framst�ller tydligt det Sions berg, hvarom han der talar, s�som en motsats till det berg, "hvarp� man kan taga," v. 18, hvaraf f�ljer att intet af allt, han i v. 22-24 uppr�knar �r p� jorden. �fven Jesus, som ock uppr�knas bland den himmelska stadens inv�nare, framst�lles s�som varande i himmelen, stadd i ut�fning af sitt medlarekall. Der omtalas tv� klasser i himmelen (utom �nglarne samt Gud och Jesus), nemligen: 1) "h�gtidsskaran och f�rsamlingen af de f�rstf�dda" och 2) "de fullkomnade r�ttf�rdigas andar." Det g�r s�lunda h�r ej an att tala om, s�som somliga g�ra, att en af dessa skaror, d.�. den, som har sitt namn "uppskrifvet i himmelen," �r f�rsamlingen p� jorden, och den andra f�rsamlingen i himmelen. Uttrycket: "De fullkomnade r�ttf�rdigas andar" st�mmer v�l med samma slags uttryck i f�reg�ende kapitel: "P� det, att de (nemligen gamla testamentets heliga) ej utan oss skulle blifva fullkomnade." Gamla testamentets heliga voro f�re Kristi uppst�ndelse uti ett ofullkomlighetstillst�nd till sina andar, men i och med det �gonblick, d� han, v�r "f�rel�pare," som "nedfarit till jordens nedra rum," uppfor "�fver alla himlar," Ef. 4:9, 10; intr�dde en f�r�ndring i deras tillst�nd, i det att den afdelning af d�dsriket, hvari de troende voro f�re Kristus, af Herren f�rdes upp�t till tredje himmelen. Dermed begynte deras fullkomnande, och nu f�lja de med lifligt intresse v�rt segerlopp, Ebr. 12:l, ity att vid dess slut deras fulla fullkomnande intr�der samtidigt med v�rt. I texten st�r icke: I hafven kommit till "f�rsamlingen af de f�rstf�dda" kroppsligen, men till de "fullkomnade r�ttf�rdigas andar" i tron, hvilken ober�ttigade �tskilnad man m�ste g�ra, om man tror de f�rra vara endast f�rsamlingen p� jorden och endast de senare de fr�lsta i himmelen. Liksom det endast �r i tron vi kommit till "Gud," i tron vi kommit till "Jesus," i tron vi kommit till de "r�ttf�rdigas andar," s� �r det ock endast i tron vi �ro komna till den del af den i himmelen "f�re verldens grundl�ggning" uppskrifna f�rsamlingen, som g�tt hem f�re oss. Icke l�r v�l det, att de hafva sina namn i himmelen, f�rneka, att de sjelfva, d.�. deras andar ock �ro der, hvilket ju vore detsamma som att antaga, tv�rtemot Uppb. 3:5, att de fr�lstas namn utstrykas ur lifvets bok, s� snart de sjelfva komma hem. B�da skarorna �ro naturligtvis i himmelen och b�da hafva sina namn der, ehuru somliga �ro antecknade s�som tillh�rande en skara och andra en annan. Den jemf�relse, brefvets f�rfattare vill g�ra, �r tydligt emellan det, "hvarp� man kan taga," hvartill ju �fven, den del af Guds f�rsamling, som �r p� jorden, h�r, och det, hvarp� man ej kan taga, d.�. allt det, som �r i himmelen och som kan ber�ras endast med trons och hoppets hand. Uti Uppb. 19:4 hafva vi �ter denna f�rsamling s�som den andra skaran under de oss s� k�ra vordna uttrycken "de tjugofyra �ldste och de fyra lifsv�sendena," som ropa: "Amen, halleluja!" Den tredje skaran i Uppb. 19 �r troligen alla de, som blifvit f�rvandlade under vredestiden och upptagits. Deras ropande lj�d f�r Johannes s�som ett stort vattenfall, eller som om �skan hade g�tt, v.6,--s� m�nga voro de. De synas ej heller vara afundsjuka p� den tidigare upplyftade brudskaran, utan de fr�jdas i st�llet �fver, att br�llop nu skall firas. Det �r ocks� passande, att just nu br�llopet firas, ty nu �ro icke endast de heliga der, med hvilka "den gamle af dagar" redan under gamla f�rbundet "trolofvat sig till evig tid i r�ttf�rdighet och r�tt och i trohet," Hes. 2:19, 20, och hvilka v�l nu f� tjena som brudf�rare vid "lammets br�llop," nu �r icke endast f�rsamlingen sjelf, sjelfva bruden der, utan �fven den antikristiska tidens martyrer hafva nu hunnit komma dit f�r att tjena s�som brudt�rnor vid den h�gtidliga vigselakten. �nglarne f� v�l tjena, med s�ng och musik, allt afl�per "med lust och gamman," till dess att brudgummen tillk�nnagifver, att sjelfva br�llops_m�ltiden_ skall dukas p� jorden och att han vill resa p� en br�llopstur med sin brud, under hvilken han skall taga riket i besittning. �fven de, som inbjudas till g�ster vid denna m�ltid, kallas "saliga." Dessa utg�ras af alla de troende, som vi s�go �nnu vara qvar p� jorden, s�som de 144,000 p� Sions berg, de i kap. 16:15, som uppmanas att "vaka," de i kap. 18:4, som uppmanas att "g� ut fr�n Babylon," och de som fr�lsas, n�r Herren nedstiger p� oljoberget. Dan. 12:12. Att det finnes olika klasser af fr�lsta menniskor i himmelen �r uppenbart, men det �r att m�rka, att dessa olika klasser fr�lsas under olika n�deshush�llningar. Alla, som blefvo fr�lsta under gamla f�rbundet, utg�ra en klass, alla, som blefvo fr�lsta under f�rsamlingens n�deshush�llning, utg�ra likaledes en klass, och alla, som fr�lsas under vredestiden och under de tusen �ren, utg�ra �terigen andra klasser. Att somliga varit mer eller mindre trogna under hvardera af dessa n�deshush�llningar, det g�r, att somliga f� st�rre l�n, andra mindre, men i de f�rh�llanden de st� till Herren, �ro gamla testamentets heliga en klass, f�rsamlingen en annan, o.s.v. Somliga tro, att t.ex. under f�rsamlingens tid, uti hvilken vi nu lefva, endast vissa uttagas att utg�ra bruden, andra tro, att endast vissa uttagas att utg�ra Kristi kropp. De f�rra anse bruden f�r den h�gsta klassen; de senare, att Kristi kropp �r den h�gsta. Men i brefvet till efesierna finna vi tydligt sagdt om hela f�rsamlingen, att hon �r b�de kroppen och bruden. "Gud lade allt under Kristi f�tter och gaf honom till ett hufvud �fver allting �t f�rsamlingen, som �r hans kropp," Efes. 1:22, 23. "F�rdenskull skall en man �fvergifva sin fader och moder och h�lla sig till _sin hustru_ och de tv� skola varda till ett k�tt. Denna hemlighet �r stor, men jag s�ger det om Kristus och om f�rsamlingen," 5:32. Kan n�got vara tydligare, �n att b�da bilderna anv�ndas om f�rsamlingen och om alla dess medlemmar. Vi f� t�nka p�, att Jesus �r v�rt hufvud, d� vi beh�fva ledning, insigt, visdom; och vi f� t�nka p�, att han �r v�r brudgum, d� vi beh�fva k�rlek. Jesus �r v�rt hufvud i verksamheten, v�r brudgum, d� vi tillbedja. De, som under denna tids�lder icke duga till att blifva Kristi kropp eller Kristi brud, de duga icke till att blifva fr�lsta, ty _nu uttages kroppen eller bruden och inga andra_. Annat �r det med dem, som s�som ofr�lsta blifva qvarlemnade, n�r Herren kommer; de kunna m�jligen sedermera fr�lsas och blifva med bland brudt�rnorna och g�sterna, detta emedan de blifva fr�lsta under den tid brud_t�rnor_ eller den tid "g�ster" uttagas. Ryttaren p� den hvita h�sten och hans h�rskaror. Uti Uppb. 4 kap. s�go vi himmelen �ppen och Johannes i anden ing� genom portarna f�r att sedan kunna beskrifva f�r oss det, som komma skall. H�r se vi �ter himmelen �ppen och Herren komma p� den hvita h�sten. Han har nu m�nga diadem p� sitt hufvud, under det han i kap. 6:2 hade endast en "krans" (grt.); ty nu har han vunnit m�nga segrar, f�tt flera klasser fr�lsta till himmelen och besegrat n�stan hela jorden. Endast en strid �terst�r. "H�rskarorna," som �tf�lja honom, �ro naturligtvis de olika klasser af fr�lsta i himmelen, som vi f�rut hafva betraktat. Det ord, som h�r �r �tergifvet med linne, f�rekommer endast tre g�nger uti Uppenbarelseboken och p� alla st�llen om menniskor; tv� g�nger i kap. 19:8, 14. Det ord, som begagnas om �nglar: "rent gl�nsande linne," 15:6, �r ett helt annat ord. (Det f�rra �r byssinos, det andra linon.) Att �nglar �tf�lja de fr�lsta, �r alldeles klart af andra st�llen, s�som Matt. 25:31, men det n�mnes icke h�r. H�r �r fr�ga om hvilka som skola f� vara med f�r att intaga och regera �fver jorden. Och det veta vi, enligt Ebr. 2:5, att det ej �r �nglarne utan helgonen. De folk, han skall sl� med det skarpa sv�rdet, 19:15, �ro de antikristiska arm�erna, d� samlade emot honom till strid. Det �r nu hela Palestina skall f�rvandlas till en enda stor vredesvinpress, som �r lika stor som landet �r l�ngt, 14:19, 20; 19:15. Det �r nu, som "v�dret," Dan. 2:1, bortf�r bel�tets stoft, s� "att intet rum vardt funnet f�r det." Det �r nu den sista stora striden utk�mpas emellan den onda treenigheten och Herren och hans heliga. Antikrist och den falske profeten kastas i eldsj�n och satan bindes f�r tusen �r. Antikrists soldater blifva dr�pta af sv�rdet fr�n ryttarens mun, d.v.s. genom det ord eller de straffdomar han talade och p�lade. Herren skall icke sjelf l�gga hand p� dem, utan s�som vi se af andra bibelst�llen, skola flera olika slags straffdomar �fverg� dem. "Enhvar skall draga sv�rd emot den andre. Och jag skall g� till r�tta med honom med pest och blod; och �fversv�mmande st�rtregn och stenar af hagel, eld och svafvel skall jag l�ta regna �fver honom och �fver hans h�rar och �fver de m�nga folk, som �ro med honom." Hes: 38:21, 22. "Han skall l�ta deras k�tt ruttna, medan de �nnu st� p� sina f�tter, och deras �gon skola ruttna i sina h�lor, och deras tunga skall ruttna i deras mun ... och den enes hand skall lyftas emot den andres." Sak. 14:12, 13. Blifva inga fr�lsta vid detta tillf�lle, n�r Herren nedstiger p� oljoberget? S�som vi komma ih�g, �r det just d�, gossebarnet skall fr�lsas "utan v�rk," Es. 66:7, och d� Herren "utgjuter �fver Davids hus och borgarne i Jerusalem n�ds och b�ns ande, att de skola v�nda sina blickar till mig, hvilken de stungit hafva." Sak. 12:10. L�gg m�rke till, att Herren tydligt s�ger, att "det skall ske p� den dagen, �tt jag skall f�retaga mig att utrota alla hednafolk, som draga emot Jerusalem," v.9. Det �r dessa fr�lsta bland judarne, hvilka d� utg� med fr�lsningens budskap till de �nnu qvarblifna hedningarne, och om hvilka vi l�sa hos Joel, att Herren �fver dem skall "utgjuta sin ande" och att deras "s�ner och d�ttrar skola profetera" o.s.v. samt att "hvar och en, som �kallar Herrens namn, han skall varda fr�lst." P� pingstdagen utg�ts af anden, nu utgjutes fullheten. Jemf�r det tv� g�nger upprepade uttrycket "min ande," Joel 2:28, 29, men det likaledes tv� g�nger upprepade uttrycket "af min ande." Apg. 2:17, 18. Allt det h�rliga, som skedde p� pingstdagen, var dock endast droppar af anden, men nu kommer hela hafvet af andeutgjutelse. Dessa andeuppfylda judar skola d� utg� med budskapet i verlden. Det �r troligen d�, vid dessa fr�lsta judars omv�ndelse, som Sak. 8:20-23 g�r i uppfyllelse: "I dessa dagar skola _tio m�n af alla hednafolkens tungom�l_ samf�ldt fatta kl�desfliken p� _en judisk man_ och s�ga: Vi vilja g� med eder, ty vi hafva h�rt, att Gud �r med eder." * * * * * Skola d� inga �ndra �n israeliter fr�lsas vid Herrens nedstigande? Jo, Esaias synes visa oss, att �fven bland de andra folken, som han "samlat," kap. 66:18, skall han l�ta ske "ett under och s�nda n�gra undsluppna af dem s�som s�ndebud till de hednafolk, som icke hafva h�rt talas om mig, och som ej hafva sett min h�rlighet, att de m� f�rkunna min h�rlighet bland hedningarne." "Och de skola f�ra alla dina br�der ifr�n alla hednafolk s�som offerg�fvor �t Herren." Uttrycket "alla dina br�der" tror Fjellstedt syfta p� hedningar s�v�l som judar. Att deremot "s�ndebuden" (evangelisterna), som h�r s�gas skola f�rkunna Herrens h�rlighet, �ro omv�nda hedningar och ej judar, synes tydligt. Genom dessa s�ndebud utg�r den sista bjudningen f�re de tusen �ren. �nglar synas �fven denna g�ng hjelpa till med predikandet eller �tminstone med att "samla hans utvalda." Matt. 24:31. L�gg m�rke till, att det �r efter den stora vederm�dan, v. 29, efter att "m�nniskans sons tecken," kanske hans eget namn,[11] visat sig, efter att jordens folk jemrat sig vid �synen af menniskans sons uppenbara tillkommelse, som dessa �nglar uts�ndas att f�rsamla hans utvalda fr�n de fyra v�derstrecken. Likasom under sjelfva vederm�dans tid menniskor och �nglar hjelpas �t, t.ex. de tv� vittnena, 11:4, och "de tre �nglarne," 14:6-12, s� ocks� nu. �nglar s�ndas nu med �fven derf�r, att det nu g�ller att samla alla folk, som �ro qvar p� jorden, till en plats, troligen Josafats dal. Det �r detta, som �r beskrifvet uti det missf�rst�dda bibelst�llet i Matt. 25:31 och f�lj.: "N�r menniskans son kommer i sin h�rlighet och alla heliga �nglar med honom, d� skall han sitta p� sin h�rlighets tron, och inf�r honom skola f�rsamlas alla folk, och han skall skilja dem fr�n hvarandra s�som herden skiljer f�ren ifr�n getterna" o.s.v. M�nga hafva trott, att detta �r detsamma som domen efter de tusen �ren, men ju mer man studerar saken, desto mera klart blir det, att s� icke kan vara. Alla som d�mas i Matt. 25, d�mas efter, huru de behandlat "br�derna," d.�. Jesu vittnen, visande, att de haft dem ibland sig; hvaremot de i Upp. 20 d�mas efter sina gerningar i allm�nhet. H�r n�mnas endast de lefvande, i Uppb. 20 endast de d�da. Domen i Matt. 25 sker p�, denna jorden, den i Uppb. 20 sedan jord och himmel f�rsvunnit. Nej, domen i Matt. 25 �r f�re de tusen �ren, och de "f�r" och "getter," som der omn�mnas, �ro resten, qvarlefvan af jordens nationer, sedan de antikristiska straffdomarne f�rut bortsopat de flesta af menniskorna. Denna qvarlefva, inbjudes nu genom "br�derna" (den tredje der n�mnda klassen, som troligen best�r b�de af judar och hednakristna), v. 40, till fr�lsning. Skilnaden p� denna inbjudan och de f�reg�ende under vederm�dan blir den, att menniskorna icke f� stanna qvar p� hela jordens yta s�som f�rut, utan m�ste samlas till den p� oljoberget st�ende domaren. Under hela vederm�dans tid blefvo �nglar anv�nda f�r att binda ogr�set "i knippor" f�r att uppbr�nnas; somliga i ett knippe omkring satan och hans afgrundsdiplomati; andra omkring antikrist, s�som soldater i hans olika arm�er; andra omkring den falske profeten, s�som medlemmar af en eller annan af de m�nga afdelningarna af hans universalkyrka uti verldens olika l�nder. Men �nnu �terst�r ett knippe f�r �nglarne att samla, n�mligen getterna. De arm�er, som voro i r�relse vid verldskriget, Uppb. 6:3, utgjorde det f�rsta af dessa stora knippen; derefter kommer det f�rf�rliga knippet af �fver 300 millioner, hvilka d�das genom krig, hunger och pest vid fjerde inseglet, 6:8; s� det omkring lika stora antalet i kap. 9:15; s� det vid antikrists andra infall i Palestina, 12:15; s� vid hans tredje infall vid Kristi nedstigande p� oljoberget, d� begrafningen af liken skall r�cka i sju m�nader, Hes. 39:12; jemte m�nga andra klasser, ty n�stan vid hvarje insegel, hvarje basun och hvarje vredessk�l bortsopas m�nga. Men i trots af allt finnes �nnu en del menniskor qvar bland jordens folk, och bland dem �r �nnu ett ondt knippe att binda, n�mligen getterna, d.�. s�dana som f�rkasta �fven detta sista budskap af "br�derna," behandla dem illa, eller �tminstone visa sig s� likgiltiga f�r dessa fr�mlingar, att de hvarken gifva dem mat, husrum, kl�der, sk�tsel eller deltagande, v. 42, 43. Sedan nu dessa getter f�tt sitt straff, �terst� endast f�ren, och om dessa l�sa vi, att de f� "evigt lif." Matt. 25:46. De hade f�rut varit "r�ttf�rdiga," v. 37, i samma bem�rkelse som Kornelius kallas "r�ttf�rdig," Apg., 10:22, eller att de likasom Kornelius "gifvit allmosor" och bevisat sina medmenniskor godt--gjort r�ttf�rdiga gerningar i allm�nhet. L�nen f�r den r�ttf�rdige Kornelius blef, att han fick "syndernas f�rl�telse och, den helige ande," Apg. 10:43, 44; och l�nen f�r dessa "r�ttf�rdiga," Matt. 25:37; blir, att de f� evigt lif, v. 46, d.�. blifva f�dda p� nytt. D� �r jorden s�lunda fullt rensad och ingen ofr�lst finnes mera qvar p� jorden. "Br�derna," "s�ndebuden" och, "f�ren," dessa fr�lsta begynna d� (kanske tillsammans med andra, som ej upptagits eller d�tt) att befolka jorden, likasom de �tta efter syndafloden, och de tusen �rens h�rlighet intr�der. Alla dessa sluth�ndelser: nemligen "br�dernas" (Matt. 25:40) egen fr�lsning (d.�. de judiska, evangelisternas, enligt Sak. 12:10, och de andra bland, hednakristna uttagna "s�ndebudens" efter "undret bland dem," Es. 66:19); vidare deras uts�ndande med det sista budskapet till judar och hedningar; vidare samlandet af alla folk, d.�. alla nationer, till domst�llet och utf�randet af domen �fver getterna, synes taga 75 dagar enligt Dan. 11:12. Vi l�sa der: "S�ll den, som f�rbidar och hinner fram till 1,335 dagar." De 75 dagar som dessa l,335 �fverstiga, de sista 1,260 dagarne ("en tid, tv� tider och en half," v. 7) synes vara den sista rensningsperioden och sluta s�lunda 75 dagar efter Kristi nedstigande p� oljoberget. Alla, som n� fram till den, �ro "s�lla," d.�. fr�lsta, ty efter denna tid tr�ffar man p� hela jorden inga os�lla mer, utan endast fr�lsta menniskor. De f�rsta 30 dagarna af dessa 75 (1,290 dagar efter veckans midt, v. 11) komma kanske att upptagas med att predika bland dem, och de andra 45 med att samla och att d�ma dem. N�r vi nu sammanr�kna de olika klasser, som fr�lsas under vederm�dan, f� vi jemnt sju klasser af Israel och sju af hedningarne. De sju klasserna af Israel �ro: 1. Gossebarnet, kap. 12, som upptages. 2. De 144,000, "f�rstlingen," kap. 7, som beseglas emot pl�gorna och f� stanna s�som Guds vittnen p� jorden. 3. De som d� af dem, som hafva "Guds bud och Jesu vittnesb�rd," 14:12, 13. 4. Skaran p� glashafvet, 15:2, som upptages. 5. De, som bo i Babylon och uppmanas att g� ut, innan staden brinner upp, 18:4. 6. De, som omv�ndas vid Jesu nedstigande p� oljoberget, d.�. gossebarnet "utan v�rk," Es. 66:7; Sak. 12:10, hvilka tillsammans med klass 2 och 5 utg�ra den skara, fr�n hvilken de sista judiska evangelisterna utg�. 7. Alla Israels "br�der" fr�n alla hednafolk, som dessa evangelister samla, Es. 66:20. De sju klasserna af hedningakristna �ro: 1. Sj�larna under altaret, 6:9; 20:4, som d�. 2. Palmb�rarne, kap. 7, som upptagas. 3. De som d� af dem, som blifvit fr�lsta genom �ngelns predikan, 14:6, 13; (= tredje klass i 20:4). 4. Den mognade "s�den," 14:15, som upptages ("sk�rdas," v, 16) 5. De, som uppmanas att "vaka," 16:15, hvilka synas f� stanna p� jorden, tills Herren nedstiger p� oljoberget. 6. De, som fr�lsas vid "tecknet," Es. 66:19, d� Herren nedstiger p� oljoberget, och som tillsammans med klass 5 blifva de sista hednaevangelisterna. 7. F�ren i Matt. 25:33; Sak. 2:11; de sista som fr�lsas genom dessa evangelister. SJETTE AFDELNINGEN. De tusen �ren m.m.--Uppb. 20. Vi se s�lunda, att Herren icke �mnar sluta med sin "kastskofvel," f�rr�n han gjort "sin loge ren" och samlat "hvetet i ladan," d.�. antingen till himmelen eller till de tusen �rens lada, och f�tt "uppbr�nna agnarna i outsl�cklig eld," Matt. 3:3. Detta hade Jesus, som f�rut �r visadt, gerna velat g�ra vid sin f�rsta tillkommelse, men nu skall han g�ra det vid sin andra. Den id�n, att evangelisering skall p�g� bland oomv�nda hedningar under hela de tusen �ren, �r s�lunda alldeles obiblisk, ty "en afg�rande och kort r�kenskap skall Herren h�lla p� jorden," Rom. 9:28. Likas� har den uppfattningen intet st�d f�r sig, att m�nga oomv�nda skola finnas p� jorden under de tusen �ren. Guds ord l�rer n�got helt annat. Vi hafva sett, att alla jordens folk samlas af "br�derna" och af �nglar, antingen dessa blifva f�r eller getter. Getterna g� till sitt straff, och f�ren, som f� lif, som blifva fr�lsta, blifva ensamma qvar med de andra fr�lsta skarorna. "Logen skall blifva ren." Endast "hvete," endast "r�ttf�rdiga" skola finnas i "ladan," sedan de onda "knipporna" hafva blifvit uppbr�nda af �nglarna, och det redan vid denna (och ej f�rst vid n�sta) tids�lders �nde. Matt. 13:30, 41, 43. Likas� skola "de onda fiskarna" kastas ut och de goda samlas i k�ril, sedan dels evangelii not och dels till sist �nglarnas notvarp samlat alla folk p� en plats eller dragit noten upp p� stranden, v. 48. Detta s�ges ock skola ske vid denna (ej n�sta) tids�lders �nde, Matt. 13:49. Om konung Asa redan p� sin tid kunde best�mma, att "hvar och en, som ej s�kte Herren, Israels Gud, han skulle d�das, b�de liten och stor, b�de man och qvinna," 2 Kr�n. 15:13, skulle Herren icke g�ra det �nnu mera uti sitt rike! Herren skall icke f�ra jernspiran f�rg�fves, det blir d� antingen--eller. "Han skall h�mta tillhopa ur sitt rike alla f�rargelser och dem som g�ra or�tt," Matt. 13:41, "Han skall borttaga den sl�ja, som besl�jat alla folk och det t�ckelse, som t�ckt alla hedningar," Es. 25:7. De sju liknelserna om himmelriket uti Matt. 13 f� endast en f�reskuggande uppfyllelse under f�rsamlingens tid. Deras egentliga uppfyllelse blir i f�rbindelse med rikets uppr�ttelse. De hade alla blifvit uppfyllda vid Kristi f�rsta ankomst, om ej konungen blifvit f�rkastad, men de skola uppfyllas vid hans andra ankomst under de sju �ren. Till och med Kristi personliga s�ende af s�den (f�rsta liknelsen) finner en ny uppfyllelse vid f�rsta inseglet genom den kr�nte ryttaren p� den hvita h�sten, Uppb. 6. 2. De, som derigenom fr�lsas, uts�ttas snart f�r den yttersta tidens f�rvillelser och blifva "ov�nnens ogr�ss�dd midt ibland hvetet." Matt. 13:25-28 (andra liknelsen.) Den tredje liknelsen framst�ller himmelrikets v�xande under dessa sju �ren fr�n ett litet senapskorn, s�som det efter f�rsamlingens upplyftande begynner, till ett stort tr�d, uti hvars grenar alla "himmelens f�glar," d.�. de f�rut upptagna (jemf�r "�rn," Uppb. 4:7; 8:13) sjunga, fr�jdande sig �fver Guds rikes framg�ngar p� jorden, hvarigenom de f� v�lkomna till himmelen den ene efter den andre af dessa skaror, som fr�lsas efter deras upplyftande. Dessa himmelska "�rnar" utr�tta Herrens befallningar redan under vederm�dans tid, 8:13, de komma sedan ned med honom p� oljoberget, ja, de komma �fven under de tusen �ren att ofta bes�ka dem, �fver hvilka de skola regera, s�som Jesus gjorde de fyratio dagarne. Den fjerde liknelsen framst�ller, huru riket skall till sist s� genomsyra hela degen, d.�. alla menniskor, s� att inga oomv�nda, inga getter, intet ogr�s mera skall finnas, utan alla skola k�nna Herren fr�n den minste till den st�rste. Detsamma framst�ller ock sista liknelsen, eller att den uti folkhafvet utkastade noten skall till sist dragas upp af �nglar och "de onda kastas i den brinnande ugnen," v. 50. Den femte och sjette liknelsen syftar p�, att ehuru den tid, som med dessa liknelser �syftas, har till m�l hela folks fr�lsning, det likv�l blir d� som nu den enskildes och ej en nationell sak att l�ra uppskatta rikets v�rde, och huru de, som s� g�ra, skola, n�r de f� se rikets sk�nhet--"skattens" v�rde och "perlans" kostbarhet--"_s�lja allt de hafva_". v. 44, 46, d.v.s. offra till och med lifvet, som ju oftast d� blir fallet, f�r att f� det. Hela Matt. 25 kap f�r ock sin egentliga uppfyllelse under vederm�dan. Det �r himmelriket och ej f�rsamlingen, som �r liknadt vid tio jungfrur, hvarmed framst�lles den stora v�ckelse under det f�rsta inseglet, som f�rorsakas af f�rsamlingens f�rsvinnande. Den andra liknelsen om pundens anv�ndande finner ock sin slutliga och egentliga uppfyllelse p� de Herrens tjenare af judar och hednakristna, hvilka missionera under de sju �ren. Den tredje liknelsen om br�derna, f�ren och getterna hafva vi redan betraktat. En fr�ga, som ofta framst�lles, �r denna: Om nu riket begynner med endast fr�lsta, hvarifr�n komma d� de stora skaror efter de tusen �rens slut, hvilka "omringa de heligas l�ger och den �lskade staden?" Svar: det st�r ju tydligen, att satan "f�rvillar" dem, Uppb. 20:8, d� han sl�ppes l�s. Man kunde likas�v�l fr�ga, hvarifr�n de tv� fallna menniskorna, Adam och Eva kommo, d� ju Gud hade skapat dem r�ttf�rdiga! Svaret blir: satan kom in i paradiset och "f�rvillade" dem. De voro ej f�rut f�rvillade utan heliga och Gud behagliga, men kunde falla. Likas� de tusen �rens befolkning: de kunna falla bort. Hvar och en, som ej f�rnekar m�jligheten af att falla bort, b�r ju ej hafva n�gon sv�righet att forst� en s� enkel sak. Men ske inga affall under de tusen �ren? Jo, i mindre skala, men de behandlas d� enligt samma regel som i f�rsamlingen i den apostoliska tiden. Ananias och Saffira, som f�llo bort i girighet och skrymteri, blefvo �gonblickligen d�dade. M�nga af de troende i Korint, som hade firat nattvarden p� ett opassande s�tt, blefvo sjuka till kroppen och somliga afsomn�de, d.�. dogo. 1 Kor. 11:30. S� ock d�. De, som begynna att affalla, blifva slagna med sjukdom, men om de bek�nna sina synder, s� skola "tr�dets l�f tjena till deras helbregdag�relse." Dessa l�f bringas troligen ned fr�n den �fver jorden sv�fvande himmelska staden af de f�rklarade heliga, Uppb. 22:8, och begagnas kanske i sv�rare fall, d� de "l�f" som d� v�xa p� jorden, Hes. 47, 12, icke hafva �nskad verkan. Menniskornas lefnads�lder under de tusen �ren blir lik "tr�dets" (somliga tr�d uppn� en �lder af �rtusenden.) Det synes, som skulle ingen d� under den tiden, om han ej syndar, ty om n�gon d�r, som icke uppn�r 100 �r, skall han "anses f�rbannad," d.v.s. anses hafva d�tt i f�ljd af synd. Och han skall anses hafva "d�tt s�som yngling." Es. 66:20. Metusalah blef 969 �r, men rikets inv�nare synas uppn� det fulla tusendet, d.v.s. genomlefva hela perioden. Om det skulle intr�ffa, att n�gra ej draga upp och tillbedja konungen, Herren Sebaot, "skall regn icke komma �fver dem." Sak. 14:17, 18. Att s�dant betraktas s�som ett undantagsfall, om det n�gonsin alls intr�ffar, synes af v. 16: "Och det skall ske, att alla �fverblifna af de folk, som hade kommit emot Jerusalem, �r efter �r skola draga upp f�r att tillbedja konungen." Att ett s�dant brott emot de tusen �rens lag troligen aldrig f�rekommer, �tminstone af en hel nation, bevisas �fven deraf, att Egypten, som h�r s�rskildt �r n�mndt s�som ett exempel, ej skall g�ra s�. Detta kan ses af Es. 19:21, 23, 25: "Och Herren skall vara k�nd af egyptierna och egyptierna skola k�nna Herren p� den dagen, och _de skola framb�ra slagtoffer och syndoffer_ och lofva l�ften och h�lla dem och egyptierna med assyrier skola tjena Herren." Herren Sebaot skall v�lsigna _hela jorden_, s�gande: "V�lsignadt vare mitt folk Egypten, mina h�nders verk Assyrien och min arfvedel Israel" (Israel s�ges d� blifva den tredje till Egypten och Assyrien, v. 24). Men att lagen likafullt st�r der s�som en helsosam varning, att "jernspiran" (eller "jernriset") �r synlig, ifall den skulle beh�fvas, �r utan tvifvel till lika stor v�lsignelse f�r jordens folk d�, som barnets medvetande om, att mamma har ett ris i huset �r f�r detsamma, eller som de nytestamentliga f�rmaningarna �ro f�r oss (Uppb. 2:27, �tergifves af somliga med "vara herde �fver dem med jernspira"). Och det skall ske, att icke allenast alla skola antingen fr�lsas till sina sj�lar eller utrotas vid rikets b�rjan, ("alla jordens �ndar f�rnimma fr�lsningen fr�n v�r Gud," Ps. 98:3) utan �fven alla sjuka skola botas, de blinda f� sin syn o.s.v. "D� skola de blindas �gon �ppnas och de d�fvas �ron uppl�tas. D� skall den lame springa s�som en hjort och den stummes tunga jubla." Huru sk�nt att l�sa om konungen, n�r han f�rsta g�ngen kom hit ned till jorden: "Alla dem som ondt hade, botade han." Det blir i sanning icke s�mre, n�r konungen kommer n�sta g�ng f�r att f�r _alla jordens folk_ blifva den v�lg�rare, som han f�rsta g�ngen ej fick blifva, icke ens f�r judarne. Uti Matt. 19:28 anv�ndes uttrycket "nya f�delsen", om den stora f�r�ndring, som f�rh�llandena p� jorden och hela naturen d� skall genomg�. De, som efterf�ljt Jesus h�r, hafva l�ftet att f� regera med honom der. D�mandet eller regerandet �fver de tolf Israels stammar inbegriper uti sig regerandet �fven �fver de andra nationerna, ibland hvilka ju Israel d� �r den f�rn�mste. Uti Luk. l:31-33 finna vi uti �ngelns helsning till Maria n�gra delar, som redan, g�tt i uppfyllelse, s�som att Maria skulle "f�da en son, hvilkens namn skulle blifva Jesus" och att han "skulle vara stor och kallas den h�gstes son." Deremot se vi, att profetians senare h�lft �nnu icke g�tt i fullbordan, eller att Gud skulle gifva �t Jesus "Davids tron," och att han skulle vara "en konung �fver Jakobs hus." Turkarne h�rska nu p� Davids tron, och de tolf stammarne �ro, l�ngt ifr�n att utg�ra ett eget rike, kringspridda kring hela jorden. Uti Luk. 19:12-37 framst�lles rikets uppr�ttande s�som varande en h�ndelse, som intr�der f�rst sedan "mannen af �del b�rd" d.v.s. Jesus, �terkommit fr�n "det afl�gna landet," eller himmelen. Under det han �r der och mottager riket af sin fader, framst�llas de troende s�som varande p� jorden, handlande hvar och en med det pund han f�tt. F�rst efter deras Herres �terkomst tilldelas dem l�nen, som best�r uti regementet �fver tio eller fem st�der o. s v. Ett parallellst�lle till detta �r Apg. l:6-7, der Jesus ock framst�ller rikets, Israelrikets, uppr�ttande s�som en h�ndelse, som skall intr�ffa f�rst sedan vittnesb�rdet om Kristus n�tt till "jordens �nde." I Apg. 3:21 kallas de tusen �ren f�r "tiderna f�r alltings �terst�llelse," och Petrus p�st�r helt tryggt b�de att dessa tider f�rst d� skola intr�da, sedan himmelen �terlemnat den upptagne fr�lsaren, och att Gud af �lder talat om dessa tider "genom alla sina heliga profeters mun." I Apg. 15:16 kallas den tiden f�r "Davids fallna hyddas" �teruppr�ttande, i Rom. 8:19-21 f�r "Guds barns uppenbarelse," "Guds barns h�rliga frihet" och "skapelsens frig�relse fr�n f�rg�ngelsens tr�ldom," samt i Rom. 11:12, 15 f�r "Israels fullhet" och "Israels upptagande" (under bilden af "lif fr�n de d�da.") Vi vilja i korthet p�peka n�gra flera karakt�rsdrag af denna h�rliga tid. Vi hafva redan sett, att Kristus d� skall regera. "Denna verldens riken hafva blifvit v�r Herres och hans smordes." S� l�sa vi. Vi veta, hvilken betydelse en god styrelse har f�r ett land. Hvarje folk suckar derefter. Man har f�rs�kt alla m�jliga styrelseformer, fr�n demokrati till env�lde. Str�mmar af blod hafva flutit f�r att f� f�r�ndring uti regerings�ttet eller f�r att f� andra personer in i styrelsen. Men bel�ten har man aldrig blifvit och blir ej heller, f�rr�n Jesus, som �r den egentliga kronprinsen i alla jordens riken, sjelf tager regeringst�mmarne i sin hand och blir konung. Det andra draget af denna tid blir, att satan blir bunden, s� att han ej mer kan bedraga folken. Nu �r han ej bunden, s�som m�ngen inbillar sig, utan g�r omkring s�som ett rytande lejon och s�ker hvem han m� uppsluka. O, huru ofta finna vi ej nu, att satan motst�r Guds planer uti att fr�lsa och bringa budskapet om fr�lsning till en fallen verld. Ofta, d� en stor plan �r p� v�g att verkst�llas, m�rka vi tydligt hans hand, som s� listigt och planmessigt s�ker att hindra. Det st�r visserligen i bibeln, att vi skola �lska v�ra fiender, men jag har aldrig �nnu k�nt n�gon samvetsf�rebr�else �fver, att jag icke kunnat �lska djefvulen. Han har nemligen gjort mig s� mycket emot, att n�gon f�rlikning oss emellan ej kan ega rum, och jag kan knappt undg� att hysa en slags skadegl�dje vid tanken p� den �ngel, som kommer med kedjan f�r att binda satan f�r tusen �r. Se Uppb. 20 kap. Detta uttryck: "tusen �r" f�rekommer icke mindre �n sex g�nger uti sex p� hvarandra f�ljande verser af detta kapitel. Uti Hab. 2:14 finna vi det tredje sk�na draget af denna tid: "Jorden skall vara full af Herrens h�rlighets kunskap, liksom vattnet t�cker hafvets botten." Hvad �r det, som gjort oss, Guds barn, s� lyckliga? Svar: "Herrens h�rlighets kunskap." Genom att l�ra k�nna Herren blefvo vi fr�lsta och derigenom blifva vi bevarade. Guds barn kunna liksom p� f�rhand bereda sig ett litet tusen�rigt rike, d� de djupt intr�nga i och blifva uppfyllda af Herrens h�rlighet. Dock v�ntar oss i kommande tider allt i l�ngt st�rre fullhet, hvartill kommer, att alla menniskor d� blifva delaktiggjorda deraf. Liksom vattnet bet�cker hvarje sandkorn p� hafvets botten, skall Herrens kunskap d� bet�cka hvarje menniska. Om de h�rliga v�ckelsetider, som utgjutandet af denna str�m af Herrens kunskap vid rikets b�rjan skall medf�ra, kunna vi f� en id� af Sak. 8:20-23. Hela st�der, ja hela nationer skola d� omv�nda sig p� en g�ng, under det att nu endast enskilda individer falla Jesus till fota. "I dessa dagar skola tio m�n af alla hednafolkens tungom�l samf�ldt fatta kl�desfliken p� en judisk man och s�ga: Vi vilja g� med eder, ty vi hafva h�rt att Gud �r med eder." Uti Es. 2:4 l�sa vi, att intet krig och inga krigsskolor vidare skola t�las, sedan fridsfursten gripit tag i regeringst�mmarne. "De skola smida sina sv�rd till plogbillar, sina spjut till ving�rdsknifvar. Folk skall icke lyfta sv�rd emot folk och icke mer l�ra sig krig." Men icke allenast till menniskorna skall denna fridens ande meddelas, utan till och med till djuren. I Es. 11:6-8 l�sa vi: "Och varg skall bo tillsammans med lamm, och leopard ligga ibland kid och kalf och ungt lejon och g�dboskap om. hvarandra."--"Och ko och bj�rn skola tillsammans g� i bete och deras ungar ligga tillhopa och lejonet skall �ta str� s�som oxen. Och ett spenabarn skall leka vid en huggorms h�l, ett afvandt barn skall utstr�cka sin hand till basiliskens kula." Frid s�lunda menniskorna emellan och djuren emellan, s�v�l som emellan menniskorna och djuren. I Es. 30:24, 55:12,13 m.fl. st�llen visas oss den stora fruktbarhet, hvarmed jorden d� skall v�lsignas: "P� alla h�ga berg och p� alla stora kullar skola b�ckar finnas med rinnande vatten." "I st�llet f�r t�rne skall cypress uppv�xa och i n�sslans st�lle skall myrten uppv�xa." "Bergen och h�garne skola f�r eder utbrista i jubels�ng och alla markens tr�d skola klappa h�nderna." Den kommande tids�ldern skall blifva en tid af ljus: "M�nens sken skall varda likt solens sken och solens sken skall varda sjufaldt starkare, likt skenet af sju dagar." Es. 30:26. Es. 60:17 synes gifva vid handen, att jorden d� skall frivilligt gifva ifr�n sig sin stora rikedom p� �dla metaller. Genom de stora jordb�fningar, som intr�ffa vid b�rjan af de tusen �ren, synes jordens dolda rikedom utan n�gon mensklig anstr�ngning komma till ytan: "Jag vill l�ta guld komma i st�llet f�r koppar, och silfver i st�llet f�r jern, och koppar i st�llet f�r tr�," o.s.v. S� l�sa vi. Nu �r det ofta sm�tt om guld och silfver, s�rskildt d� det g�ller missionens sak. D� blir det annorlunda. Det kan understundom komma �fver oss en undran, hvarf�r Gud, som �r s� rik och som bor uti en stad, hvars gator till och med �ro af guld, ej sk�r af ett stycke af en guldgata och sl�pper ned �t oss, eller hvarf�r han ej redan nu s�nder �nglar att proklamera det h�rliga evangelii budskap. Orsaken �r den, att verlden skall besegras genom tron. Tron �r segern, som �fvervinner verlden. Det synes, som om Gud ej skulle kunna p� n�got annat s�tt r�ttf�rdiga sig inf�r satan �n genom att visa honom, att han kan besegra verlden genom sina barns tro. Toge Gud till sin allmagt, skulle djefvulen alltid inv�nda: "Detta �r ingen j�mlik kamp, allmagten mot vanmagten. Skall det vara en duell, m� det vara en duell med n�gorlunda lika vapen." Guds allmagt st�r oss till f�rfogande, det �r sant, men endast i den m�n, som vi tro; och jag blir mer och mer �fvertygad derom, att ingen framg�ng sker p� jorden � andligt omr�de, utan att n�got Guds barn trott Gud derom. Jag har funnit, d� v�ckelser utbryta p� platser, der inga troende eller endast halfd�da kristna finnas, att der f�r n�gra �r sedan lefvat ett Guds helgon p� platsen, som trott f�r v�ckelse, och--s� kom den. L�tom oss komma i h�g detta, syskon, att verldens besegrande �r beroende af v�r tro. Och l�tom oss flitigt anv�nda detta starka vapen och aldrig f�rv�nas �fver nederlag, om vi n�gon g�ng sticka det i skidan. L�tom oss ej heller n�gonsin lycka, att det �r h�rdt af Gud att tvinga oss att tro f�r hvarje ny batalj, utan m� vi betrakta det hela s�som ett �rligt s�tt att f�ra kriget emot v�r arffiende. Under sjelfva vederm�dans tid skola dock, s�som. vi redan sett, �nglar anv�ndas att f�rkunna evangelium. Kanske de ock s�ndas p� grund af de troendes b�ner. Vidare synes det, att den patriarkaliska lefnads�ldern skall �terv�nda. "Och derifr�n skall man ej h�ra talas om n�got dibarn, n�gra dagar gammalt, eller n�gon �ldring, som icke har fyllt sitt �ldersm�tt; ty s�som yngling d�r den hundra�rige, och den, som icke uppn�r hundra �r, skall anses s�som f�rbannad." Metusalah blef visserligen gammal, ty han uppn�dde en �lder af 969 �r, men hans tal gick dock ej fullt upp till tusen �r. Under de tusen �ren deremot synes det, som om alla menniskor, med undantag af s�dana, som synda och till f�ljd deraf straffas med sjukdom eller d�d, skulle f� genomlefva alla de tusen �ren. Vi n�mnde "synda," och n�gon torde f�rundra sig �fver, att m�jligheten att synda f�refinnes under denna h�rliga tid. Vi m� d� ih�gkomma, att hela denna nu beskrifna h�rlighet dock endast �r den jordiska h�rligheten, unders�tarnas tillst�nd uti riket. Regenterna �fver denna lyckliga skapelse, d.v.s. de f�rklarade helgonen, hvilkas boning icke �r p� jorden, utan i den h�rliga staden, det nya Jerusalem, �ro naturligtvis f�r evigt h�jda �fver all m�jlighet att synda. Det gifves nemligen en jordisk och en himmelsk h�rlighet under denna tids�lder, ett jordiskt och ett himmelskt Jerusalem, jordiska och himmelska regenter. Israel, som �r jordens f�rn�msta folk och genom hvilket folk Jesus och hans brudeskara skola styra de andra folken, �r d� samladt i Palestina, omkring ett jordiskt tempel och uti ett jordiskt Jerusalem. Hes. 40-48. De lefva �nnu i sina jordiska kroppar, ehuru v�lsignade med all jordisk och all andlig v�lsignelse, man kan t�nka sig. Men h�gt �fver detta folk, detta tempel, detta Jerusalem, uti det nya Jerusalem, Uppb. 21, 22 kap., tronar Jesu brudeskara uti uppst�ndelsedr�gt s�som de himmelska regenterna. Uti hvilket f�rh�llande nu de f�rh�rligade skola st� till jordens folk, �r en vigtig fr�ga f�r oss. Vi kunna allra b�st f� n�gon l�sning h�rp�, om vi t�nka p� Jesu f�rh�llande efter sin uppst�ndelse (d� han ju s�lunda hade uppst�ndelsekropp) till sina l�rjungar (som icke hade det). Det oaktadt kunde Jesus b�de vara deras l�rare, profet, prest och konung. I Apg. 1:6, 7 se vi, huru han undervisade ang�ende Israels rikes uppr�ttande--han var d� deras profet--af Luk. 24:20, huru han s�som prest v�lsignade dem, och af Matt. 28:18-20, huru han s�som konung befaller dem att utg� med fridens evangelium. V�rt regerande �fver jordens folk best�r naturligtvis deri, att vi f� vara medel till v�lsignelse f�r dem genom att meddela dem den himmelska visdom, som vi d� besitta, genom att bedja f�r dem och v�lsigna dem samt genom att s�tta dem i verksamhet att sprida, bibeh�lla och f�r�ka den salighetskunskap, som vi d� i fullkomlighet �tnjuta. Att vi s�lunda komma att, i likhet med Moses och Elias p� f�rklaringsberget och i likhet med hvad �nglarna g�ra nu, bes�ka jorden, �r mer �n troligt. Men att vi ej komma att hafva jorden till v�rt hem, lika litet som �nglarne hafva det nu, �r ocks� s�kert. N�r jag var ett barn, ingick ofta uti mina dr�mmar eller �nskningar det att kunna flyga och att kunna g�ra mig osynlig. N�r jag vaknade, hade jag dock alltid mistat vingarne, och min �nskan att kunna osynlig genomresa verlden gick aldrig i uppfyllelse. Det �r likv�l m�jligt att dessa, liksom s� m�nga andra af v�ra lyckliga barna�rs �nskningar och dr�mmar, dock skola g� i uppfyllelse. D� vi f� uppst�ndelsekroppar, skola vi kunna f�rflytta oss med l�ngt st�rre hastighet och l�tthet �n f�geln; och--r�rande den andra punkten--v�r fr�lsare visade sig och f�rsvann efter behag fr�n sina l�rjungars �syn. Han kunde g� igenom lyckta d�rrar. Vi skola likna v�r fr�lsare, v�ra kroppar skola blifva lika hans. Filipp. 3:21.--�ra vare Herrens namn! Broder och syster! Du, som tr�nar efter att f� vara till v�lsignelse f�r menniskors barn, du skall f� vara det, redan h�r i sm�tt och sedan i stort. * * * * * De tv� uppst�ndelserna och slutdomen. I f�rbindelse med beskrifningen p� de tusen �ren vilja vi l�gga m�rke till de tv� uppst�ndelserna. Redan i gamla f�rbundet finnes antydningar till en f�rsta uppst�ndelse. Esaias s�ger: "Dina d�da skola f� lif" p� den tid, d� man "sjunger denna s�ng i Judas land": "En fast stad hafva vi" o.s.v. Es. 26:l, 19. Daniel talar om, att "m�nga af dem, som sofva under jordens stoft, skola uppvakna, somliga (eg. dessa) till evigt lif, och somliga (d.�. de andra) till evig f�rsm�delse och blygd." Dan. 12:2. Lukas talar om "l�n uti de r�ttf�rdigas uppst�ndelse," 14:14, och om att �ktenskap ej skall f�rekomma bland dem, som f� "del af uppst�ndelsen fr�n (eller bland) de d�da"--d.v.s. de d�da i allm�nhet lemnas qvar i sina grafvar, men n�gra uppst� fr�n dem. I 1 Kor. 15 kap. l�sa vi om uppst�ndelsens ordning "Kristus (ensam) s�som f�rstling, sedan de som tillh�ra Kristus vid hans tillkommelse" (de tre klasserna, omtalade i Uppb. 20:4). Emellan Kristus, den egentliga f�rstlingsk�rfven, och uppst�ndelsen af Guds f�rsamling, som ock kallas en "f�rstling," Jak. 1:18, och de tv� andra klasserna, Uppb. 20:4, se vi snart 1900 �r. "Derefter �nden, d� han �fverlemnar riket �t Gud och fadern." Enligt Uppb. 20 kap. ligger 1000 �r emellan de r�ttf�rdigas uppst�ndelse och �nden. Vid den f�rsta uppst�ndelsen skall "v�r f�rnedrings kropp" (hvardagsdr�gten) "f�rvandlas till likhet med Kristi h�rlighets kropp," Filipp. 3:21. Af 1 Tess. 4:14-18 l�ra vi, att Herren d� skall framf�ra v�ra afsomnade v�nner, hvilkas uppst�ndelse skall intr�ffa n�got litet (troligen endast n�gra minuter eller timmar) f�re v�r f�rvandling, vi som lefva. I Ebr. 11:35 kallas denna uppst�ndelse f�r en "b�ttre uppst�ndelse," n�mligen b�ttre �n den f�rut i versen omtalade, genom hvilken qvinnor �terf�tt sina d�da, t.ex. enkan i Sarpat, 1 Kon. 17:23; den sunemitiska qvinnan, 2 Kon. 4:36. (Liknande fall under senare tid �ro Maria och Marta, Joh. 11 kap.; enkan i Nain m.fl.) Dessa uppstodo till timligt lif, men de som f� en b�ttre uppst�ndelse till evigt lif. Uppb, 20 kap. visar oss, att de �ro "saliga och heliga, som f� del af den f�rsta uppst�ndelsen," samt att den intr�ffar 1000 �r f�re den sista. Men dock f� vi ej tro, att vid den sista uppst�ndelsen endast ofr�lsta uppst�. Tv�rtom l�sa vi �fven d� om s�dana, som hafva sina namn i lifvets bok; och att endast "om n�gon icke fanns skrifven i lifvets bok, vardt han kastad i den brinnande sj�n," ett uttryck, som snarare synes visa, att flertalet �fven d� m�jligen hafva sina namn der. Men att icke alla hafva sina namn i lifvets bok, se vi tydligt af kap. 21:8, der den ena klassen efter den andra uppr�knas, hvilka "f� sin del i eldsj�n." All tanke p� allas slutliga fr�lsning �r h�rmed utesluten, i ty att Uppb. 21: l-8 beskrifver det egentliga evighetstillst�ndet. Ibland dessa "d�da," som hafva sina namn i lifvets bok, 20:12, �ro nog s�dana hedningar, hvilka aldrig h�rt evangelium, medan de lefde, men hvilka f� h�ra det i d�dsriket, och af hvilka d� s�dana, som "med t�lamod i god gerning s�kt h�rlighet och �ra och of�rg�nglighet," Rom. 2:7, med andra ord handlat efter det ljus de haft och gjort "det lagen bjuder," v. 14, skola f� "evigt lif" p� den dag, "d� Guds r�ttvisa dom blir uppenbar," v. 7, d.�. p� domens dag, som nu afslutas vid de _tusen �rens slut_. M�rk, huru Paulus indelar hedningarna uti tv� klasser, s�dana som s�kt "g�ra det lagen bjuder," v. 14, och s�dana som "synda" mot den, v. 12. Vidare �ro nog alla barn, som d�tt i unga �r, der. Vi l�sa: "Och jag s�g de d�da stora och sm� st� inf�r tronen," nemligen _domare_tronen. H�r kommer en vigtig fr�ga in: * * * * * Hvad skall Gud g�ra med barnen, s�v�l uti uppst�ndelsen som vid Herrens tillkommelse? Att nu icke alla barn f� sin del i den f�rsta uppst�ndelsen �r klart af detta st�lle. Vi kunna vara f�rvissade om, att hedningarnes barn �ro bland dessa "sm�," som uppst� f�rst efter de tusen �ren, likas� troligen barn i familjer �fverallt i verlden, der f�r�ldrarna �ro ofr�lsta. Der den ene maken deremot �r troende, �ro barnen genom den troendes inflytanden blifna "heliga." 1 Kor. 7:14. Skall d� Herren kunna g�ra skillnad p� de troendes och de ofr�lstas barn vid sin tillkommelse? Han har gjort s� f�rr, ty vid syndafloden, vid Sodoms f�rst�relse, vid straffdomarne �fver Egypten och Jerusalem undkommo de troendes barn (hvilka voro med f�r�ldrarne) el�ndet, men ej de otrognas. Att icke Herren kommer att borttaga alla barn, som lefva vid hans tillkommelse, �r s�lunda klart redan deraf, att han ej gjort s� f�rr, d� stora straffdomar s�ndts �fver folk och l�nder. Den stora vederm�dan �r nemligen just en s�dan straffdom. Men barnen �ro derf�r icke f�rtappade, om de blifva qvarlemnade. Om de d� genom pl�gorna, s� g� de till paradiset, der de f� vara till den sista uppst�ndelsen, och om de f� lefva, s� v�xa de upp s�som unders�tar i riket. Skulle Herren hafva den principen, att inga barn alls f� finnas under vederm�dan, d� m�ste han icke endast taga upp alla barnen vid sin tillkommelse, utan dagen derp� taga upp �fver 100,000 barn, som blifvit f�dda under de 24 timmar, som d� f�rflutit, och s� i forts�ttningen. Det blefve d� ett oupph�rligt, dagligt, nej minutligt upptagande af barn. Skulle Herren �ter lemna qvar de troendes barn, hvem skulle d� taga vara p� dem? Hafva f�r�ldrarna (eller den ena af dem) v�lsignat sina barn och �fverlemnat dem i full tro under b�n och h�nders p�l�ggning �t fr�lsaren, s� g�r nog Herren dem passande f�r himmelsf�rden, s�som han gjort med deras f�r�ldrar. Barnen skola lika litet frukta f�r Jesus d�, som n�r han kallade dem till sig och de utan fruktan s� trodde p� den v�nlige fr�mlingen, att de l�to honom taga dem upp i sin famn. Detta �r troligen meningen med orden: "Dessa sm�, som tro p� mig." De voro icke r�dda f�r honom. I f�r�ldrar, som �lsken Herren, �fverlemnen edra barn i full tro �t fr�lsaren, att han m� taga upp dem vid sin tillkommelse. Och du, troende man eller hustru, som har en oomv�nd make, g�r det �fven du, om du ock m�ste g�ra det allena, eller s�k att f� andra att hjelpa dig dermed. Herren kan g�ra n�got med edra sm� genom anden vid h�nders p�l�ggning, likas�v�l som n�got skedde med dem d� han lade sina h�nder p� de sm� under sin vandring p� jorden, eller som Johannes redan i moderlifvet kunde blifva uppfylld af denne ande. "Allt hvad I bedjen, skolen I f�." "Bedjen, att eder gl�dje m� vara fullkomnad," g�ller nog �fven h�rvidlag. Det mest antagliga �r s�lunda, att de troendes barn f� f�lja med sina f�r�ldrar b�de uti f�rsta uppst�ndelsen och uti f�rvandlingen och att de ofr�lstas barn f� blifva qvar i paradiset eller p� jorden. SJUNDE AFDELNINGEN. Det nya Jerusalem. Uppb. 20-21. Denna stora stad, som �r 12,000 stadier eller �fver 200 sv. mil i l�ngd, med lika bredd och h�jd, och som �r byggd uteslutande af guld, fanns till redan p� Abrahams tid. Vi l�sa nemligen, att "han v�ntade p� den stad, som har grundvalar, hvilkens byggm�stare och skapare �r Gud." Ebr. 11:10. Denna stad �r Guds och v�r fr�lsares boning, de heliga �nglarnes boning. Och det troliga �r, att �fven v�ra afsomnade v�nners andar �ro der uti den afdelningen af den, som kallas "paradiset" eller "under altaret." Att icke sjelfva brudens afdelning �nnu �r i ordning, se vi af Joh. 14:3, ty s� snart den �r beredd, kommer han tillbaka. Den g�res i ordning, synes det, lika fort som bruden beredes h�r nere. Ja, det troliga �r, att liksom "de tolf apostlarnas" namn st� p� de tolf "�delstenarna" och de tolf "patriarkernas" namn p� de tolf "p�rlorna," att hvarje Guds barns namn st�r inristadt n�gonst�des uti och afbildas genom n�gon del af brudpalatset. Men skulle s� ej vara fallet, st�r det dock i _lifvets bok_. Dess tolf p�rleportar, i �ster tre, i norr tre o.s.v., bevakade, af tolf �nglar, p�minna s� sk�nt om uttrycket: "De skola komma fr�n �ster och vester o.s.v. och sitta till bords i Guds rike." Luk. 13:29. De tolf stadsmurarnes grundvalar utgjorde hvardera en sk�n �delsten. "Guds h�rlighet upplyser staden," s�lunda hvarken sol eller m�ne, gas eller elektriskt ljus. Intet tempel finnes uti densamma, ty Herren Gud sjelf och lammet �r dess tempel. Att nu detta �r en verklig stad, �r alldeles klart af beskrifningen. Somliga p�st�, att allt endast �r ett bildspr�k, och att staden endast afbildar de fr�lsta. Detta strandar mot Guds tydliga ord, som g�r skillnad p� folket, hvilket skall ing� i staden, och staden sjelf. Vi l�sa i Uppb. 21:27: "Och intet ondt skall der inkomma och ingen som g�r styggelse och l�gn, endast de, som �ro skrifna i lammets lifsbok." Hvad kan vara tydligare? F�rs�ket att f�rklara staden vara en bild af bruden och dessa, som skola ing� i staden, vara hedningar, som sluta sig till bruden, �r alldeles oegentligt, ty om bruden �r framst�lld genom en stad, s� fordrar konseqvensen, att �fven dessa hedningar skulle framst�llas genom n�got liknande en stad, s�som en f�rstad eller dylikt, som l�gges till den himmelska staden. Men derom vet bibeln intet. Men visar icke �ngeln staden f�r Johannes, d� han skulle visa honom bruden? Jo, alldeles p� samma s�tt, som jag skulle g�ra, om jag ville visa en fr�mling drottningen af Sverige. Jag skulle naturligtvis f�rst taga honom till Stockholm och till kungliga slottet och visa honom dessa, ty der bodde hon. Men d�raktig skulle han i sanning vara, om han d� trodde att Stockholm eller slottet vore drottningen. Nej, n�r �ngeln sade: "Kom, jag vill visa dig bruden," d� menade han ej: "Kom jag vill visa dig endast en bild af bruden," utan han menade, hvad han sade, att han ville visa honom _bruden sjelf_, som bodde i staden, ja, i stadens slott, det s�rskilda brudpalats der inne, som Jesus varit sysselsatt med att g�ra i ordning i snart 1900 �r. Talet om bruden i f�rbindelse med staden, uti v. 2, bevisar lika litet. Ty der st�r det endast, att staden �r tillredd, s�som en brud �r prydd f�r sin man. J�mf�relsen �r uti prydandet. Om n�gon skulle s�ga till en brudt�rna: "Du �r prydd, s�som om du vore bruden," d� menades icke dermed, att hon vore bruden. Likas� litet menar Johannes, att det nya Jerusalem �r bruden derf�r, att den �r prydd s�som en brud f�r sin man, och �nnu mindre menade han, att Jesus vore dennas brudgum. Skulle meningen vara, att staden skulle vara brud till n�gon, s� blefve den en brud till jorden, ty till den kom staden ned och f�r den var den prydd. Men, som sagdt �r, kallas icke staden alls f�r n�gon brud, utan s�ges endast vara prydd s�som en brud (i allm�nhet) f�r sin man. Om staden f�rklaras vara ett visst folk, s� fordras det naturligtvis, om man vill vara konseqvent, att man �fven f�rklarar den jord, till hvilken den kommer ned, f�r ett folk. Skulle man eljest hafva lust att utf�ra bilden om staden. s�som en brud �t jorden, s� kunde man der finna n�gra sk�na j�mf�relsepunkter. Staden under v�r tid �r nemligen endast litet bekant med jorden. Under de tusen �ren sker stadens trolofning med sin brudgum--den kommer d� ned�t ett godt stycke mot jorden, mot sin brudgum--, men f�rst vid slutet af de tusen �ren sker br�lloppet, d� staden kommer ned i sin brudgums--jordens--famn, eller d� staden kommer �nda ned p� jorden.[12] Denna sk�na stad finnes till b�de under och efter de tusen �ren. Under de tusen �ren �r staden s� n�ra jorden, att folken kunna "vandra i dess ljus," 21:24, och att "jordens konungar b�ra sin h�rlighet in i den." Ordet, som �r �fversatt med "in i," kan lika v�l betyda "emot." Samma ord �r nemligen �fversatt med emot uti Luk. 15:21: "Fader, jag har syndat emot himmelen." "Jordens konungar," troligen de jordiska konungarna, g� in i det jordiska Jerusalem, som d� �r praktfullt uppbyggdt, men b�ra sin, v. 24, och folkens, v. 26, h�rlighet och �ra emot den himmelska staden. Icke endast deras tillbedjan, b�n, pris och tack g�r upp emot denna stad, utan �fven deras h�rlighet och �ra. De representera s�lunda sina olika folk b�de s�som prester och konungar (jordiska nemligen.) Es. 61:6; 66:21. Om vi �terigen med "jordens konungar" t�nka oss de f�rh�rligade, skulle meningen blifva den, att de, s�som representanter af jordens nationer, bringa in sin och deras h�rlighet i det himmelska Jerusalem, alldeles s�som vid drottning Viktorias kr�ning representanterna fr�n alla l�nder, �fver hvilka hon regerar, bragte dessas h�rlighet och �ra in i London. Den f�rra meningen �r dock mera sannolik. Att beskrifningen p� det nya Jerusalem fr�n kap. 21:9 till kap. 22:15 framst�ller tillst�ndet under de tusen �ren, visar �fven uttrycket "Guds och lammets tron," 22:l,3. N�got s�dant uttryck finnes ej uti de f�rsta �tta verserna af kap. 21, hvilka �tta versar framst�lla stadens st�llning efter de tusen �ren, sedan, Gud slagit upp sitt tabernakel, nemligen det himmelska Jerusalem, Ebr. 9:24, "bland menniskor" f�r att "bo bland dem," v. 3. D� finnes ingen lammets tron l�ngre, i ty att 1 Kor. 15:24-28 visar oss, att Kristus icke skall regera l�ngre �n till slutet af de tusen �ren, till "�nden." "Han m�ste regera, till dess han lagt alla sina fiender under sina f�tter" och s� "�fverlemna riket �t fadern," d� "Gud skall vara allt i alla." �nnu en sak visar oss, att vi fr�n kap. 21:9 till kap. 22:15 hafva en beskrifning p� stadens st�llning till jordens folk under de tusen �ren. "Tr�dets l�f tjenade till folkens l�kedom." Nationer finnas ej till p� den nya jorden, utan endast individer ("menniskor," hvarom mera sedan), och �nnu mindre folk, som beh�fva l�kedom. Allra minst beh�fvas dessa l�f i det nya Jerusalem, hvars inv�nare endast �ta af tr�dens frukt. L�fven �ter igen beh�fva jordens nationer under de tusen �ren, f�r hvilka �nnu b�de synd, sjukdom och till och med d�d �ro en m�jlighet, ehuru de h�ra till undantagen. Vi sade tr�dens l�f. Det st�r egentligen "tr�dets l�f" och "lifvets tr�d," skenbart gifvande vid handen, att det skulle endast finnas ett tr�d. Men s�v�l grundordets betydelse som uttrycket "p� b�da sidor" visar oss, att det menas flera tr�d. Ordet anv�ndes i samma bem�rkelse som om vi t.ex. i en beskrifning �fver Palestina skulle s�ga: "H�r v�xer palmen, h�r v�xer vinrankan." Detta �r ett mycket vanligt uttryckss�tt, och hvar och en f�rst�r, att dermed icke menas en palm eller en vinranka, utan m�nga. Melin s�ger h�rom: "Icke ett utan en fortl�pande rad af lifstr�d p� h�gra och venstra flodstranden." Vi skola s�lunda utropa, n�r vi komma hem till v�r stad: "Ja, nu �ndtligen �ro vi komna, icke till palmens eller vinrankans land, utan till lifstr�dets land, till lifstr�dets r�tta jordm�n." �TTONDE AFDELNINGEN. Efter de tusen �ren. S�som redan �r antydt, �r det egentligen de �tta f�rsta versarne af kap. 21, som framst�lla det egentliga evighetstillst�ndet. Kristus beh�fver ej d� regera, ty all tanke p� uppror eller bristande villighet eller f�rm�ga f�r n�gon enda att intaga sin r�tta plats, �r d� f�r alltid f�rbi. Det finnes d� inga nationer, inga furstar, inga konungar p� jorden, utan endast individer, "menniskor," som ej intaga n�gon �fver- eller underordnad st�llning till hvarandra. Lika punktligt som solen g�r upp hvarje morgon och stjernorna l�pa sina banor, lika punktligt skola d� menniskorna p� den nya jorden utan att hvarken styra eller blifva styrda fullg�ra Herrens vilja, som d� hufvudsakligast best�r uti att �lska Herren Jesus och fadern, �lska hvarandra och den himmelska stadens och den nya jordens inv�nare. Lika endr�gtiga som lemmarne i en kropp �ro, blir d� menniskornas f�rh�llande till hvarandra. Men det synes, som skulle �fven d� en skillnad f�rekomma, nemligen emellan dem, som bo p� jorden och dem, som bo i staden, ty ehuru den �fver 200 svenska mil h�ga staden kommit s� l�gt ned, att den hvilar p� jorden, m�ste vi �nd� t�nka oss, att jorden �r ett och staden ett annat. V�r f�rsta fr�ga blir: Hvarifr�n komma v�l dessa "menniskor," till hvilka vi--de himmelska inv�narne--skola komma ned, samtidigt med att staden, i hvilken vi bo, kommer ned? Bibeln gifver ej n�got direkt svar h�rp�, men det troliga �r (f�rs�vidt ej Gud skapar nya menniskor helt och h�llet), att de myriader af menniskor, hvilka icke deltogo uti upproret, d� satan blef l�s, och hvilka, myriader naturligtvis utg�ra den oj�mf�rligt st�rre delen af jordens d� s� oerh�rdt talrika befolkning, blifva �fverflyttade p� den nya jorden sedan eldsfloden rensat densamma. L�gg m�rke till, att Petrus talar om en eldsflod, genom hvars f�rf�rligt starka "hetta" elementen skola uppl�sas och jorden och de verk, som �ro derp�, skola f�rbr�nnas. "Men nya himlar och en ny jord v�nta vi efter hans l�fte, i hvilka r�ttf�rdighet bor" (icke endast b�rskar, som under de tusen �ren, utan bor.) Denna storartade rensning skall f�rsigg�, p� det att "Guds dag" skall kunna begynna, ty s� l�sa vi: "Medan I v�nten och ifrigt �stunden Guds dags tillkommelse, f�r hvars skull himlarna skola uppl�sas af eld" o.s.v. 2 Petr. 3:10-13. F�rut var det Herrens dag (under de tusen �ren) nu blir det Guds "dag," likasom det �r Guds "tabernakel," Uppb. 21:3, Guds "folk," v. 3, och Guds "son," v. 7, (som hvarje �fvervinnare skall vara). I Uppb. 21:l l�sa vi ock, att den f�rsta himmelen och "den f�rsta jorden hafva f�rg�tts och hafvet (som finns till under de tusen �ren, men ej sedan) �r icke mer." De tusen �ren sluta s�lunda med en eldsflod. Den eld, som f�ll ned af himmelen fr�n Gud, kap. 20:9, och som f�rst�rde de upproriska, gjorde s�lunda n�got vida mera, den satte _hela jorden i brand_. Intet ord f�rekommer om hvart de r�ttf�rdiga g�, som ej deltagit i upproret. Men eftersom de f�rut tillh�rde jorden, och det icke s�ges, att de f�rgingos genom eldsfloden (hvilket dessutom vore tv�rt emot Guds forna handlingss�tt), �r det mest antagligt, att Gud tog dessa till sig i sin himmelska ark, s�som det skedde med Noah och hans familj under tiden f�r _vatten_floden och att han sedermera sl�ppte ned dem igen, alldeles som det skedde med arken, hvilken stannade p� Ararats berg, d� Gud sade till Noah: "G� ut ur arken, du och din hustru och dina s�ner och dina s�ners hustrur med dig!" Noah, som tillh�rde jorden f�rut, fick komma ned p� den igen, och "de heligas l�ge," som Herren s� v�l skyddade emot upprorsmakare, 20:9, och hvilka heliga han s�lunda ej synes vilja l�ta drabbas af d�d, komma nog ned igen p� den jord de f�rut bebott. N�r Gud landsatte Noah p� den efter floden f�rnyade jorden, sade han till dem: "Varen fruktsamme och f�r�kens och uppfyllen jorden!" Skall m�nne Gud s�ga detsamma till dessa "menniskor" p� den nya jorden? S� egendomligt som detta l�ter, begynner den tanken mer och mer att hyllas af framst�ende bibelforskare. Den f�rut omn�mnde framst�ende lutherske teologen d:r Seiss p�st�r det. Han s�ger: "Uti ordet: 'Se jag g�r allting nytt,' ligger ock det inneslutet, att menniskosl�gtet blir nytt. �fverhufvud st�r det ingenst�des i bibeln, att menniskosl�gtet som en sig alltjemt fortplantande skapelse skall upph�ra. Menniskorna skola allts� som Adam och Eva f�re syndafallet p� syndfritt s�tt f�r�ka sig, som det bj�ds de f�rsta menniskorna." D:r Seiss synes s�lunda vara af den meningen, att Herren f�rvandlar de menniskor, som finnas p� jorden under de tusen �ren till samma tillst�nd som Adam och Eva f�re syndafallet, och att i orden: "Se, jag g�r allting nytt," 21:5, �fven �r inneslutet, att det blir ett nytt menniskosl�gte. Den bekante d:r Grattan Guinness i London anser icke heller detta f�r otroligt och anf�r bland annat Efes. 3:21 s�som bevis derf�r. Der st�r: "Honom vare �ra i f�rsamlingen genom Jesus Kristus bland alla sl�gten i evigheters evighet" (eg. "till alla sl�gtleden af tids�ldern af tids�ldrar.") Hvar och en f�rst�r v�l, att vi h�r ej tala om de f�rh�rligade i det himmelska Jerusalem, i staden, om hvilka det tydligt s�ges, att de, som befinnas v�rdiga att f� del af "uppst�ndelsen fr�n de d�da, de hvarken gifta sig eller bortgiftas," utan: �ro derutinnan "lika �nglarna," Luk. 20:35, utan h�r �r fr�ga om de "menniskor", som bo p� den nya jorden. Det �r ganska m�rkligt att l�sa om, huru Gud p� m�nga st�llen i sitt ord begagnar uttrycket "tusende led." "Gud g�r barmhertighet _till tusende led_," 2 Mos. 20:6. Han "bevarar k�rlek intill tusende led," 2 Mos. 34:7. Han "g�r barmhertighet till tusende led," 5 Mos. 5:10. Han "bevisar barmhertighet intill tusende led." 7:9. "Kommen ih�g ... det ord han budit tusende sl�gter." 1 Kr�n. 16:15. "Han kommer evigt ih�g sitt f�rbund, det ord han har budit tusende sl�gter." Ps. 105:8. Enligt Luk. 3 kap. �r det endast 75 sl�gtled fr�n Adam till Kristus p� omkring 4000 �r. Tusende sl�gtled skulle s�lunda upptaga en tid af �fver 50,000 �r (n�rmare 53,333.) Ehuru bibeln s�lunda synes vara temligen klar r�rande denna punkt, f�r man dock vara h�gst f�rsigtig uti n�gra p�st�enden. Orimligt kunde det ju ej vara, att Gud, som antagligen gerna vill genomdrifva sina en g�ng fattade planer, skulle hafva f�r afsigt att visa satan, alla menniskor och alla �nglar, att hans f�rsta plan i paradiset skall genomf�ras. Att nu detta icke sker under de tusen �ren �r klart, i ty att de f�rh�rligade helgonen �ro i h�gre st�llning �n Adam och Eva voro, under det att den jordiska befolkningen under de tusen �ren �ro i en l�gre. Dessa senare b�ra �nnu i sin natur m�nga m�rken och b�jelser efter fallet, hvilka Adam och Eva ej hade, och hvilka kanske knappast de tusen �ren kunna eller hinna att fullt utpl�na. Det troliga �r derf�r, att de m�ste genomg� n�gon genomgripande f�r�ndring, innan de placeras p� den nya jorden--en f�r�ndring, som g�r dem fullkomligt lika med Adam och Eva f�re fallet. Man har ofta fr�gat: Huru skulle det hafva g�tt, om icke fallet hade kommit? Befallningen att fortplanta sig blef nemligen gifven f�re fallet. 1 M�s. 1:28; 2:24. Om ingen synd, hade kommit i verlden, hade ingen d�d kunnat komma, och d� hade ju jorden till sist blifvit alldeles uppfylld af menniskor. Barn hade blifvit aflade och f�dda utan synd, de hade varit fullkomliga s�som barn, fullkomliga s�som ynglingar, s�som m�n och s�som �ldringar. �n sedan d�? De kunde aldrig d�. Svar: Gud hade v�l d� f�tt plocka dem hem s�som mogna frukter och gyllene ax till sin himmel likasom Enok och Elia. Nu skedde det ej s�, utan fallet kom, och det visste Gud p� f�rhand. Men om nu menniskor skola finnas p� den nya jorden i samma st�llning, s� uppst�r ju samma sv�righet. D:r Grattan Guinness s�ger derom: "Denna fr�ga inneb�r dock ingen verklig sv�righet... V�r planet utg�r f�r �frigt icke hela universum: 'I min faders hus �ro m�nga boningar.' Och midnattens myriader stjernor �ro solar i andra planetsystem f�r att icke tala om de afl�gsna nebulosorna. Kan Gud icke f�rflytta sina trogna till andra verldar? F�rst�r icke till och med menniskan att grundl�gga nya kolonier och befolka nya och afl�gsna l�nder med den gamla verldens �fverbefolkning. S�kerligen har den allvise skaparen redan fr�n b�rjan f�rutsett och ordnat allt detta." S� l�ngt Guinness. Men utan att flyga s� l�ngt med v�ra tankar tro vi, att den kubformade nya Jerusalems stad, hvars ofantliga ytinneh�ll, s�rskildt p� grund af dess oerh�rda h�jd, vi knappt kunna fatta, har rum f�r alla de lyckliga varelser, som jorden skall kunna frambringa �tminstone under m�nga tiotusentals �r. Och vidare �r det ju ej s�kert, att denna fortplantning skall forts�tta i o�ndlighet. Det f�rut n�mnda st�llet, Efes. 3:21, om sl�gtleden under tids�ldern af tids�ldrar bevisar �tminstone icke, att s�dant skulle ske mer �n under en s�dan oerh�rdt l�ng tidsperiod, att den f�rtjenar namnet af en tids�lder af tids�ldrar. Men andra st�llen i bibeln tala om flera s�dana l�nga perioder, ty vi l�sa om "tids�ldrar af tids�ldrar." Uppb. 5:13; 10:6; 14:11; 20:10 m.fl. Skall det kanske till sist f�runnas oss att �fver det nya Jerusalems murar blicka ned �fver en jord, en menniskosl�gt, som i allt uppfyller Guds ursprungliga plan? Huru skola vi icke d� beundra Guds storhet uti att hafva kunnat g�ra godt af ondt! D� satan f�rhindrade "rikets uppr�ttande" genom att d�da h�rlighetens Herre, trodde han v�l att han omintetgjort Guds plan. Men n�r Herren nu snart kommer tillbaka f�r att uppr�tta riket, har han icke endast en konung att bjuda jorden p� utan �fven en drottning, som han vunnit under mellantiden. N�r satan frestade Eva i paradiset, trodde han v�l �fven d�, att han vunnit sitt spel, men nej, Gud skall �ter frambringa ett paradisiskt tillst�nd p� en ny jord, och under tiden har han vunnit alla det nya Jerusalems inv�nare. Satan f�rlorar s�lunda till sist, huru han �n b�r sig �t. Halleluja! N�r Herren Gud i paradiset vandrade bland menniskorna, d� var han ensam, d� h�rde menniskorna endast "ljudet af Herren Gud, som gick omkring i lustg�rden, d� dagen svalkades." 1 Mos. 3:8. Men n�r han p� den nya jorden tager sig en aftonpromenad, n�r �ter "_Gud sjelf skall vara med dem, deras Gud_," Uppb. 21:3, d� kan han inbjuda hela den himmelska familjen, i vilken Jesus �r den �ldste brodern, att g�ra sig s�llskap. Och denna familjs olika klasser och olika individer hafva nog n�got att ber�tta f�r jordens folk om utk�mpade strider och gjorda erfarenheter, som skall f�rv�na s�rskildt den nya jordens nya sl�gten. Aftonpromenad, sade vi, men det blir ju ingen natt. Det �r i staden, der ingen natt finnes. Men p� jorden �r det nog m�jligt, att natt f�rekommer s�som en behaglig omvexling. Adam "sof," innan �nnu synden kommit i verlden. Att menniskorna p� den nya jorden skola �ta �r troligt. Det f�rsta budet till menniskan i paradiset r�rde, hvad de skulle och hvad de icke skulle �ta. Att dock intet kunskapens tr�d p� godt och ondt finnes p� den nya jorden, kunna vi vara vissa p�. Men �fven om det funnes, skulle nog de 7000 �rens sorgliga erfarenheter af synd och syndens f�ljder gifvit Guds barn s�dan afsmak f�r detta tr�d, att de aldrig skulle vilja smaka det. "Br�ndt barn skyr elden." Dessutom finnes satan ej mer. Han kan icke fresta dem mera, han �r d� icke endast "bunden" utan "kastad i eldsj�n" d.v.s. borta f�r alltid. Skola de f�rklarade andarna ock �ta? I Uppb. 22:l, 2 st�r b�de om lifvets vatten och om "lifvets tr�d, som b�r tolf sk�rdar, en sk�rd hvarje m�nad." Och i Uppb. 2:27 l�sa vi: "Den, som �fvervinner, honom skall jag _gifva att �ta_ af lifvets tr�d, som �r i Guds paradis." Paradiset synes s�lunda blifva de f�rh�rligades matsal, om vi s� v�ga uttrycka oss, och �r ej att f�rvexla med sjelfva brudgemaket--tillbedjandets afdelning. Kanske vi genom att n�got betrakta bibelns l�ra om paradiset kunna f� n�gon id� om hvad slags �tande h�r �r fr�ga om f�r dem. Ordet paradis f�rekommer endast p� tre st�llen i bibeln, nemligen i Luk. 23:43: "I dag skall du vara med mig i paradiset" (detsamma som "Abrahams sk�te,") och i 2 Kor. 12:4: Paulus blef "uppryckt till paradiset" samt i detta Uppb. 2:27. I allm�nhet, kallas ju dock �fven Edens lustg�rd f�r paradiset. S� f�rstodo ock judarna saken, s�som vi kunna l�sa i deras Talmud: "I paradiset kunna endast de r�ttf�rdiga ing�, hvilkas sj�lar f�ras dit af �nglar. N�r israeliten bortg�r till det eviga huset, s� kommer en �ngel, som f�rest�r Edens lustg�rd, och som mottager hvarje omskuren Israels son och inf�r honom i Edens lustg�rd. Abraham skall sitta vid Gehennas port och skall icke till�ta n�gon omskuren att stiga dit ned. Gehennas eld har ingen magt �fver syndare af Israel, emedan Abraham stiger ned och �terf�r dem derifr�n." Paradiset var troligen f�rst p� jorden, men f�rsvann derifr�n vid syndafallet, efter hvilken tid det f�rst tjenade som uppeh�llsort f�r det gamla f�rbundets aflidna heligas andar (= "Abrahams sk�te," Luk. 16:23.) Det var d� bel�get i "jordens nedersta rum," ty dit nedsteg Jesus och dit (till paradiset) tog han r�fvaren. Sedan blef detta i och med Kristus upplyftadt till tredje himmelen (troligen till nedre afdelningen af den himmelska staden, detsamma som "under altaret,") ty Paulus blef uppryckt till "tredje himmelen" och "till paradiset." Den afdelningen af d�dsriket, som hette paradiset, blef s�lunda d� skild fr�n den andra delen deraf, som hette Gehenna, hvilka tv� afdelningar f�rut voro s� n�ra hvarandra, att dess inv�nare kunde samtala med hvarandra, s�som Lasarus och den rike mannen, ehuru ej komma �fver till hvarandra. Det �r p� grund af denna f�r�ndring af paradisets l�ge, som de gamla heliga alltid talade om att stiga ned i de d�das rike, 1 Mos. 37:35, under det att vi tala om, att v�ra v�nners andar g� upp�t. Efter den allm�nna uppst�ndelsen vid de tusen �rens slut, d� alla de, som hafva sina namn i lifvets bok, lemna paradiset och uppst�, synes det, som om paradiset skulle blifva tomt, f�rs�vidt ej Herren d� anv�nder det till r�ddningsark f�r de fr�lsta p� jorden, hvilka ej deltogo i upproret vid de tusen �rens slut och under den tid, d� eldsfloden g�r �fver jorden och till dess, att de intaga den nya jorden. Att nu ej paradiset f�r samma �de som den andra afdelningen af d�dsriket (Gehenna), eller att kastas i eldsj�n, ses tydligt deraf, att vi �terfinna det med dess lifstr�d uti Uppb. 22:2, d� l�ftet i kap. 2:7 till �fvervinnarne att f� �ta af dess frukt skall uppfyllas. Dessa lifstr�d funnos s�lunda till i detta paradis redan p� Johannes tid, ty det talas om "lifvets tr�d, som �r i Guds paradis." Uppb. 2:7. Dess frukt m� s�lunda vara n�got, som �fven de aflidnas andar kunna f�rt�ra, hvaraf vi draga den slutsatsen, att �tandet s�lunda hufvusakligen �r ett andligt �tande, s�som vi genom tron �ta Kristi lekamen och blod i nattvarden samtidigt med, att kroppen �ter br�det och vinet. Vi kunna dock �ta Kristi lekamen och blod genom andra medel, nemligen genom ordet i ty att allt, som p�minner om Kristus och riktar v�ra trosblickar p� honom, meddelar evigt lif. De afsomnade kunna nog ej njuta af Kristus eller �ta af detta lifvets tr�d annat �n s�som vi njuta af Kristus, d� vi t�nka p� honom, bedja till, tacka eller tillbedja honom, men sedan vi f�tt f�rh�rligade kroppar, kunna vi nog njuta af honom s�som vi g�ra i nattvarden, d.v.s. �fven genom begagnande af yttre symboler. Det blir s�lunda ett verkligt lifstr�d och ett verkligt lifsvatten, liksom det i nattvarden �r ett verkligt br�d och ett verkligt vin. Men lika litet som vi i nattvarden �ta och dricka f�r att tillfredsst�lla v�r lekamliga hunger och t�rst, lika litet komma vi att spisa af lifvets tr�d och dricka af lifvets vatten i och f�r stillande af hunger och t�rst. Allt, som finnes i himmelen, skall f�r oss framst�lla Jesus. Alla v�ra fem sinnen skola vi d� s�som nu betjena oss af f�r att tillgodog�ra oss Jesus och njuta af honom. V�ra f�rklarade �gon, d� de se lammet midt i tronen, v�ra �ron, d� de tjusas af den himmelska musiken, v�ra luktorgan, ty d� vi der inandas himmelens sk�na blomsterdoft, skola vi icke gl�mma, huru sk�n han sjelf �r eller gl�mma att njuta af aromen fr�n hans �lskliga person. Vidare skola v�ra k�nselorgan, om de ock erfara en aldrig s� ljuf elektrisk str�m vid ber�ring af en �ngels eller ett helgons hand, dock aldrig kunna f�rleda oss till att ej begagna hvarje tillf�lle att f� k�nna den �nnu �dlare str�mmen fr�n Jesu och faderns hand och hjerta. Och likas� skall f�r hvarje g�ng vi plocka af de �dla frukterna fr�n lifvets tr�d eller njuta af lifsvattnet, detta endast bringa oss till att samtidigt njuta af n�gra af hans �dla egenskaper, s�som v�lvilja, v�nlighet, f�rtrolighet, godhet och k�rlek. Skall d� icke h�gkomsten af, huru han h�r nere har fr�jdat oss, hvarje g�ng vi nj�to af honom i nattvarden o.s.v., och allt hvad han eljest sk�nkt oss p� jorden s�som underpant p� sin k�rlek (och det redan f�re br�llopet s�lunda) fylla v�ra hjertan med salighet! Himmel och jord, kronor och palmer, perlor och �delstenar, lifstr�d och lifsvatten, umg�nget med helgon och �nglar, himmelska utsigter, himmelsk musik och himmelsk blomsterdoft, minnet af det f�rflutna, besittningen af det n�rvarande, vissheten om en evig lycklig framtid--allt, allt skall endast g�ra att han, han blir s� �lsklig f�r oss, att vi ej veta, antingen vi skola, "tiga stilla i v�r k�rlek" eller utbrista i lofs�ngsljud, som skaka hela den himmelska staden, antingen vi skola le af salighet eller gr�ta af s�llhet. Men skulle n�gon s�llhetst�r falla fr�n v�ra �gon, skall Gud �fven aftorka den. Det �r d� brudskarans f�renade k�rleksblickar skola komma hennes �lskade brudgum att utropa: "V�nd dina blickar fr�n mig, de komma mig att darra." H�g. V. 6:4. Det �r d�, han skall s�ga: "Huru sk�n �r du, och huru t�ck, min �lskade, i k�rleks lekar!" H�g. V. 7:6. O hvilket samlif i denna stad emellan fader och son, emellan brud och brudgum, emellan helgon och �nglar! Och midt under det att v�ra hjertan �ro f�rdiga att brista af s�llhet utan m�tt, h�ra vi kanske en �ngel alltemellan�t utropa: "Och d�den skall icke vara mer, icke heller sorg, icke heller rop, icke heller v�rk varder mer, ty det f�rsta har g�tt till �nda." Uppb. 21:4. * * * * * Vi sade, att uti dessa 8 f�rsta verserna af Uppb. 21, hvilka beskrifva det egentliga evighetstillst�ndet, det ej talas om lammets tron s�som i 22:1 utan endast om Guds tron, 21:5. Vi b�ra ock l�gga m�rke till, att uttrycket: "Herren Gud" ej heller f�rekommer h�r om Gud utan endast Gud. Deremot f�rekommer detta uttryck: "Herren Gud" tre g�nger uti beskrifningar p� tillst�ndet under de tusen �ren, 21:22; 22:5, 6. Uti dessa �tta verserna, 21:1-8, deremot endast Gud--ett ord, som f�rekommer 6 g�nger (och om vi dertill l�gga ordet Gud uti uttrycket "Guds dag," 2 Petr. 3:12, som tyder p� samma tid, blir det ett jemnt sjutal.) Efter de tusen �ren �r det s�lunda hvarken behof af, att Kristus regerar, ej heller att Gud ens b�r namnet Herre, hvilken ben�mning, s� uttrycksfull den �n �r, dock skulle tyda p� m�jligheten af bristande lydnad. F�rut var det Kristus, som var "allt och i alla," Kol. 3:11, nu �r det Gud, som �r "allt i alla." 1 Kor. 15:28. N�dens hush�llning begynte med: "Det �r fullkomnadt." Joh. 19:30. De tusen �rens med: "Det �r gjordt." Uppb. 16:17. Men evighetens tids�lder skall begynna med ett nytt: "Det �r gjordt," 21:6, af �nnu st�rre betydelse. Med "det f�rsta," som har "g�tt till �nda," 21:4, menas nog de 7000 �ren. Gud vare lof, att dessa icke utgjorde det hela, nej icke en g�ng det f�rra, utan endast "det f�rsta," visande oss, att ett andra, ett tredje, ett fjerde o.s.v. skall komma, hvarom mera i n�sta kapitel. Tids�ldrarna. D� vi nu vilja n�got studera sanningen om bibelns olika tids�ldrar, �r det vigtigt att vi komma ih�g, att det grekiska ord "aion," som egentligen betyder tids�lder, ofta �r �fversatt med ordet "verld," under det att grekiska spr�ket har tv� andra ord, som betyda verld, det ena den bebodda jorden och det andra verldsaltet. Ibland �r samma ord "aion" �fversatt med "evighet", en g�ng med "skick." Efes. 2:2. Vi begagna nu det allm�nt erk�ndt r�tta ordet tids�lder p� alla s�dana st�llen. I Ebr. 1:2 l�sa vi d� om Guds son, att Gud har "gjort tids�ldrarna genom honom" och i Ebr. 11:3, att "tids�ldrarna hafva blifvit ordnade genom Guds ord" eller p� Guds befallning. Deri ligger en ofantlig tr�strik sanning. Gud har icke allenast skapat verldarna genom Kristus, hvilken sanning vi l�ra af andra st�llen i Guds ord, s�som Ebr. 1:10; Joh. 1:3, 10; Kol. 1:16 m.fl. st., utan �fven ordnat tids�ldrarna genom honom. I Efes. 3:11 l�sa vi: "Efter det upps�t af evighet," hvilket b�r heta: "Enligt tids�ldrarnas plan." H�r l�ra vi, att Gud, n�r han arrangerade tids�ldrarna, gjorde det efter en best�md plan, hvilken han gjorde "i Kristus Jesus v�r Herre," v. 11. Hvad Paulus i Efes. 3 kap. synes vilja framst�lla �r, att Gud, n�r han lade denna plan, ocks� gjorde rum uti densamma f�r Guds f�rsamling--en "hemlighet, som fr�n tids�ldrarna har varit f�rdold i Gud." Efes. 3:9. Denna hemlighet bestod ej uti, att hedningar skulle genom Israel fr�lsas, ty det visste redan Esaias, som talade om Kristus s�som "hedningarnas ljus," Es. 49:6, utan hemligheten bestod uti, att hedningar skulle komma i samma h�ga st�llning som Israel, och vidare deri, att af de b�da skulle formas en klass heliga, hvilka skulle st� i samma innerliga f�rh�llande till Kristus som en kropp till sitt hufvud. Judas framst�ller tids�ldrarna p� ett tr�ffande s�tt, d� han s�ger: "Honom tillkommer �ra ... och magt f�re hvarje tids�lder och nu och i alla tids�ldrar," v. 25. Paulus talar om, att evigt lif var utlofvadt "f�re tids�ldriga tider" eller, l�ttare uttryckt, "f�re alla tids�ldrar," d.v.s. f�rr�n man begynt att uppdela tiderna uti tids�ldrar. En tid har s�lunda funnits till, d� inga tids�ldrar r�knades, och kanske en annan skall finnas till, d� man upph�r att s� r�kna. Det �r troligt, att de olika skapelsedagarna utgjorde s�dana tids�ldrar, ty att man ej beh�fver tro, att de utgjorde endast tjugufyra timmar hvardera, �r klart redan der af, att sol och m�ne, som ju afm�ta v�ra dagar, ej funnos till f�rr�n p� den fjerde af dessa dagar, 1 Mos. 1:19, samt deraf, att alla de sju skapelsedagarna tillsammans kallas f�r en dag, 2:4. Somliga hafva antagit, att hvardera af de sju skapelsedagarna utgjorde en s�dan f�rutn�mnd tids�lder af tids�ldrar, med en l�ngd af 7000 �r. Riket skulle s�lunda blifva detsamma som det 49:de klang�ret, och den nya jordens tids�lder, Uppb. 21, skulle d� passa in p� jubel�ret eller det 50:de �rtusendet. Vi komma ih�g, att Israel fick befallning att l�ta jorden hvila hvart sjunde �r, som kallades "klang�r," och att efter sju s�dana klang�r fira jubel�ret. Klang�ren blefvo s�lunda 7, 14, 21, 28, 35, 42 och 49:de �ren, och det 50:de blef jubel�r. Klart �r s�lunda, att judarne d� fingo tv� hvilo�r, ty det 49:de var ett klang�r och det 50:de ett jubel�r. Likas� skulle d� de tusen �ren blifva det 49:de af de tusen�rsl�nga klang�ren, och det nya Jerusalems nedkommande p� den nya jorden blifva jubel�ret. Dessa 7000 (6000 + 1000) �ren skulle d� f�rtjena namn af den sjunde dagen eller Herrens hvilodag i den bem�rkelse, att han intet nytt skapar under denna tid, utan endast uppeh�ller, det han har skapat, och l�ter allt utveckla sig efter sin art. Efter denna hvilodags slut skulle s�lunda skapelsen begynna p� nytt, d� han "skapar nya himlar och en ny jord" och ett nytt menniskosl�gte. Man skulle ju kunna inv�nda, att de troende dock �ro "en ny skapelse," och att han s�lunda forts�tter att skapa �fven nu. Det �r sant, och p� samma g�ng �r det lif vi f� endast ett meddelande af detsamma eviga lif, som redan finnes i Gud och �r af honom beroende dag efter dag p� ett helt annat s�tt �n det naturliga. Att nu dessa 7000 �ren i alla fall utg�ra en tids�lder af tids�ldrar �r alldeles klart, �fven om vi ej skulle vilja acceptera den teorien att kalla den f�r hvilodagen, en teori, som vi lemna �t dess v�rde. De 7 tids�ldrar, af hvilka den best�r, kanske kunna afdelas s�lunda: 1. Den antediluvianska, fr�n menniskans skapelse och till floden--_fr�n Adam till Noah_. Se, sl�gtregistret f�r denna tids�lder hvilken vi ock kunna kalla de f�rsta 10 f�dernas tids�ldrar, uti 1 Mos. 5 kapitel. 2. Den (f�rsta) postdiluvianska eller tiden n�rmast efter floden--fr�n Noah till Abraham. Se sl�gtregistret f�r denna tids�lder, hvilken vi ock kunde kalla de andra 10 f�dernas tids�lder, uti 1 Mos. 8 kapitel. 3. Den patriarkaliska eller tiden fr�n Abraham och till utg�ngen ur Egypten genom Moses. 4. Den israelitiska eller tiden fr�n utg�ngen ur Egypten, d� Israel blef ett fritt folk, och till Nebukadnesars dagar, d�, det vid begynnelsen af "hedningarnas tider" f�rlorade sin nationella existens. 5. Tids�ldern f�r "hedningarnes tiders" f�rra del--fr�n Nebukadnesar till Kristus. 6. F�rsamlingens tids�lder--fr�n Kristi f�rsta till Kristi andra tillkommelse. Fullbordandet af "hedningarnes tider." 7. De tusen �rens tids�lder. Efter domen vid de tusen �rens slut f� vi icke endast "nya himlar" och en "ny jord" utan �fven ett "nytt Jerusalem." Den himmelska staden sjelf synes nemligen underg� n�gon slags f�rnyelse. Det �r d�, den "tids�lder af tids�ldrar" begynner, som omtalas i Efes. 3:21, _Under hvilken de m�nga sl�gtena skulle lefva_, och under hvilken Guds f�rh�rligande skall ske liksom nu och �nnu mera i f�rsamlingen i Kristus Jesus (i grt. st�r "i," ej genom Kristus Jesus.) F�rsamlingen eller bruden �r d� i Kristus, sitt hufvud och brudgum i fullaste bem�rkelse, och hennes enda g�rom�l �r d� att f�rh�rliga Gud, icke s�som nu att f�rh�rliga Gud och vinna syndare, ty det finnes d� inga syndare att vinna. O, huru vi d� skola �ra honom! �fven om somliga af oss hafva "t�nkt" s� h�gt som p� de "m�nga sl�gtleden," skola vi dock d� utropa: "Men honom, som f�rm�tt g�ra ut�fver allt, vida mer �n vi beg�ra eller t�nka, efter den kraft som verkar i oss, honom vart �ra," o.s.v., v. 20. Huru l�ng denna tids�lder af tids�ldrar skall vara �r oss ej bekant. Men det �r ej alls om�jligt, att den ocks� varar i 7,000 �r, under hvilken tid alla de Guds k�rleks afsigter skola vinnas, hvilka satan hade f�rhindrat honom att vinna under de f�rsta 7,000 �ren. Hvad som �terigen kommer efter slutet p� denna s�lla tids�lder af tids�ldrar, veta vi ej annat �n s�, att "honom tillkommer all �ra, majest�t, v�lde och magt ... i alla tids�ldrar," Jud. v. 25, och att Herren skall "i de kommande tids�ldrarna[13] bevisa den �fversvinneliga rikedomen af sin n�d i huldhet (enl. P. W. 'mildhet') emot oss i Kristus Jesus." Efes. 2:6. (Prof. Myrberg). Det blir h�jden, bredden, djupet och l�ngden af Guds h�rlighets afsl�jande och hans k�rleks �tnjutande, om hvilka vi nu ej kunna g�ra oss mer �n en dunkel f�rest�llning. "Hvad gjorde Gud, innan han skapade verlden?" fr�gade n�gon Luther. Luther, som ej syntes vara h�gad att f�r �gonblicket ing� p� s�dana djupa �mnen, svarade: "Han satt i en bj�rkskog och skar sp�n f�r folk, som g�ra f�rvetna fr�gor." Dock Joh. 17:24 s�ger oss tydligt, hvad han gjorde: "Du har �lskat mig f�re verldens grundl�ggning." Hvad Gud gjorde, var s�lunda, att _han �lskade Jesus_. 17, 24. Hvad Gud skall g�ra under alla kommande tids�ldrar blir: Han skall �lska sin son och sin sons brud, han skall �lska och bli �lskad, och detsamma blir v�rt g�rom�l. Halleluja! N�gra st�llen till sist, hvarest ordet "tids�lder" borde st� i st�llet f�r "verlden," och n�gra jemf�relser emellan denna tids�lder--f�rsamlingens --och den n�sta--de tusen �rens. Under denna �r satan "denna tids�lders gud," 2 Kor. 4:4, under den f�ljande �r Herren det. Denna kallas "denna verldens tids�lder," Efes. 2:2, den n�sta �r "himlarnas konungarikes" tids�lder. Denna kallas "den n�rvarande onda tids�ldern," den n�sta �r den goda. Vi uppmanas, att "icke skicka oss efter denna tids�lder." Rom. 12:2. Efter den n�sta deremot f� de troende s�ka att likforma sig. Vi l�sa om "denna tids�lders barn," Luk. 16:8; 20:34, och om "denna tids�lders bekymmer." Mark. 4:19. Vidare om "vishet, som icke tillh�r denna tids�lder eller denna tids�lders h�rskare." 1 Kor. 2:6. Timoteus uppmanas, att f�rmana dem, "som �ro rika i denna tids�lder," i Tim. 6:17, och i Tit. 2:12 talas om att "lefva gudligt i denna tids�lder." I 2 Tim 4:10 beklagar Paulus, att Demas har "f�tt k�rlek till denna tids�lder." Af Matt. 12:23 l�ra vi, att "h�delse mot anden icke skall f�rl�tas, hvarken i denna tids�lder eller i den n�sta," samt af Ebr. 6:5, att vi redan under denna tids�lder kunna, "f� smaka den kommande tids�lderns krafter." Med den kommande tids�ldern menas alltid "de tusen �ren." I f�rbindelse med Kristi profetiska tal begagnas ofta uttrycket "tids�lderns �nde." "Hvad �r tecknet f�r denna tids�lderns �nde?" Matt. 24:3, "Sk�rdetiden �r tids�lderns �nde," kap. 13:39 o.s.v., samt l�ftet: "Jag �r med eder alla dagar intill tids�lderns �nde," Matt. 28:20 m.fl. Vi vilja lemna de �friga verserna uti Uppb. 22 kap. till. slutet af boken och nu �fverg� till en vigtig fr�ga. NIONDE AFDELNINGEN. N�r kommer Kristus? Mark. 13:29, 32 synes varna f�r tv� ytterligheter i denna vigtiga punkt. Den senare versen s�ger oss, att vi icke kunna f� veta "dagen och timmen" f�r Herrens tillkommelse, och den f�rra, att vi kunna f� veta _den ungef�rliga tiden_. "N�r I sen detta ske, s� veten, att det �r _n�ra f�r d�rren_." Det �r ock ganska betecknande, huru Gud i forna dagar har uppenbarat f�r sina f�rtrogna, n�r stora ting skulle intr�ffa, och s�rskildt n�r tids�ldrarna skulle sluta. Noah visste p� f�rhand �r och dag, n�r den antediluvianska tids�ldern skulle sluta, nemligen efter 120 �r. 1 Mos. 6:3; 7:4. Moses visste p� f�rhand, n�r den patriarkaliska tiden skulle sluta, nemligen efter 430 �rs vistelse eller 400 �rs f�rtryck i Egypten. 2 Mos. 12:40; 1 Mos. 15:13. "Och det var _just p� den dagen, d� de 430 �ren voro f�rlidna_, som alla Herrens skaror drogo ut ur Egyptens land," v. 41, Den, mosaiska tids�lderns afslutning var uppenbarad f�r Daniel och nedtecknad, s� att folket p� den tiden kunde veta, n�r den skulle n� sitt slut. Daniel fick nemligen uppenbarelse om, att Kristus skulle d� 483 �r efter befallningens utgifvande att uppbygga staden Jerusalem, �r 454 f.Kr., Neh. 2 kap., och enligt detta kunde de d� lefvande heliga temligen noga ber�kna, n�r han skulle f�das. Om nu Herren s�lunda p� f�rhand uppenbarat, n�r de tre vigtigaste af de f�rg�ngna n�deshush�llningarne skulle sluta, nemligen den antediluvianska, den patriarkaliska och den mosaiska, hvarf�r skulle han icke ocks� gifva sina f�rtrogna nu f�r tiden en vink om, n�r han skall komma, eller �tminstone den ungef�rliga tiden derf�r? Ehuru v�r tid, b�de p� det sociala och politiska omr�det, �r full af m�rkliga f�rebud till Herrens tillkommelse, vilja vi h�r inskr�nka oss till dem, som st� i f�rbindelse med Israels st�llning och "hedningarnas tider". Israels st�llning �r angifven i Dan. 12:7 s�som ett best�mdt tecken f�r �nden: "N�r _slut �r p� f�rskingringen_ af det heliga folkets magt, skall allt detta varda fullkomnadt." Israel g�r nu tillbaka till sitt land med snabba steg. Redan har Jer. 31:38, 40 om stadens uppbyggande "ifr�n Hananeels torn intill h�rnporten," p� "Garebs- och Goah�jderna" och i "as- och askedalen" g�tt i fullbordan. Likas� Sakarjas profetia om, att Jerusalem skall "byggas s�som en �ppen plats f�r myckenheten af folk och boskap der inne," 2:4, i ty att nu omkring lika m�nga menniskor bo utom murarna som f�rut inom desamma. I augusti m�nad detta �r 1897 h�lls en stor verldskonferens af framst�ende judar f�r att fatta beslut om Palestinas �nnu grundligare kolonisering, och detta ehuru det redan nu finnes n�ra tre g�nger s� m�nga judar i Palestina som de, hvilka �terv�nde fr�n Babylon. Underhandlingar p�g� med turkiska sultanen om landets k�pande, och Rothschildarnas inteckning i landet s�ges vara ute n�sta �r. En skarp, h�lsosam skillnad har gjort sig g�llande emellan ortodoxa och reformjudar, hvilka senare snart skola b�rja "hata och f�rskjuta," ja h�na de f�rra. Es. 66:5, 6. De visa sig redan nu ganska skeptiska till och med r�rande deras egna profetior och bry sig icke alls om, planen att kolonisera Palestina. F�r n�gon tid sedan kom ett st�rre antal judar till Palestina fr�n Arabien, tillh�rande Gads stam. De p�stodo sig f�tt uppenbarelse om att dit �terv�nda, ty "Messias ankomst vore f�r handen." D� man gaf dem det hebreiska nya testamentet blefvo de ganska f�rundrade att l�sa om den judiske profeten Jesus, som deras landsm�n hade behandlat s� illa. "Vi �ro icke skyldiga till hans d�d," sade de, "ty v�ra f�rf�der, som aldrig �terv�ndt fr�n den assyriska f�ngenskapen, voro ej i Palestina p� den tiden." I Persien p�g� just nu, �r 1897, stora f�rf�ljelser mot judarne, som gjort, att en hel del st� f�rdiga att utvandra till Palestina, hvars kolonier blomstra l�ngt b�ttre �n de judiska kolonierna i Sydamerika (Argentina). En hel del judar i Ryssland har sjelfmant begynt att studera nya testamentet p� grund af att de sett, huru deras profetior, s�som dem synes, icke hafva g�tt i uppfyllelse. Icke f� judar i Ryssland, Ungern, England, Tyskland, Amerika och �fven n�gra i Skandinavien hafva gifvit Jesus sina hjertan och v�nta p� upplyftandet i skyn och den derp� f�ljande nationella �teruppblomstringen. De s.k. "sionisternas" antal f�r�kas oupph�rligt i alla l�nder. De hafva som sitt m�l Israels konungarikes uppr�ttande, och redan hafva de hissat sin nationalfana b�de i London, Chicago m.m. De s�ga sig �mna visa verlden, att de mena n�got, att de t�nka utf�ra sina planer. Hesekiels torra ben hafva icke endast "n�rmat sig" hvarandra, utan �fven f�tt "senor" (= viljekraft) p� sig. Till och med delar af det nya templet, s�som portar, pelare m.m. p�st�s blifva fabricerade h�r och der i sydeuropeiska faktorier. Sions dotter lyssnar nu till uppmaningen i Es. 52: "Vak upp, vak upp, kl�d dig i din praktskrud ... skaka dammet af dig, upp, s�tt dig p� din tron, Jerusalem, l�s af dig dina halsbojor." Sion gl�mmer "sin ungdoms skam och sitt enkest�nds bitterhet" och �terv�nder under lofs�nger till Jerusalem. Redan 1892 existerade i Rum�nien icke mindre �n 49 olika f�reningar med syfte att befr�mja utvandringen till Palestina, hvilket f�ranledde det antisemitiska partiet i Rum�niens parlament att s� mycket som m�jligt gynna denna r�relse. I en rysk stad blefvo judarne f�rdrifna fr�n sina hem under ropet: "G�n till Palestina!" De synas taga uppmaningen i akt. I �sterrike och Tyskland �r �fven den antisemitiska r�relsen ganska stark. Det judiska fikontr�det skjuter i v�ra dagar knopp p� knopp. Och: "N�r I sen detta ske, veten d�, att han �r n�ra f�r d�rren." Att fikontr�dets knoppande �fven innesluter det judiska fikontr�dets (�fven om detta uttryck icke uteslutande syftar derp�) synes deraf, att alla de tre evangelister, som begagna denna bild, omedelbart derefter tala om detta sl�gte, som "icke skall f�rg�s, f�rr�n allt detta har skett." Matt. 24:32, 34; Mark. 13:28-30; Luk. 21:29-32. Att med "detta sl�gte" menas den judiska nationen, �r klart af f�reg�ende kapitel bos Matteus, der samma ord "sl�gte" f�rekommer om judarne: "Allt detta skall komma �fver detta sl�gte." Matt. 23:36. Jesu bild om fikontr�det, p� hvilket han �fven i det fjerde �ret f�rg�fves s�kte frukt, och det fikontr�d, som han bannade, syfta likaledes p� judarne. V�r fr�lsare s�ger, att Jerusalem skall varda f�rtrampadt af hedningarna (d.v.s. af icke judiska nationer) till dess "hedningarnas tider varda fullbordade." Luk. 31:24. Att Jerusalems f�rtrampande begynt att upph�ra, �r ganska s�kert, och skulle det endera dagen intr�ffa, att Israel f�r hand om sitt land (hvilket sionisterna arbeta f�r), kunna vi blifva alldeles vissa, att hedningarnas tider dermed �ro slut och "hedningarnas fullhet," Rom, 11:25, �r inkommen, hvilket �r detsamma som att vi f� g� hem, att bruden upptages. Medan detta skrifves, komma just underr�ttelser fr�n _Sionistkongressen i Basel_, visande, att Hesekiels torra ben f�tt b�de "k�tt" och "hud," d.�. en fast organisation. Den har antagit f�ljande m�rkliga program f�r sitt framtida arbete: l. Man m� mycket verksamt arbeta f�r att uppmuntra till kolonisering af Palestina med tillhjelp af judiska �kerbrukare, handtverkare och industriidkare. 2. Man skall s�ka gruppera de olika landens judar i lokala organisationer, allt under st�ndig h�nsyn till hvarje s�rskildt lands lagar. 3. Man skall s�ka h�ja den nationella tanken och k�nslan f�r den personliga v�rdigheten hos juden. 4. Man m� arbeta f�r f�rberedande steg till uppn�ende af staternas till�telse till, att sionisternas m�l realiseras. S� l�ngt programmet. Vidare har kongressen valt en st�ende kommitt� med ett verkst�llande utskott med makt att handla till n�sta m�te. Denna kongress �r en m�rklig f�reteelse och den f�rsta i sitt slag, sedan Jerusalems f�rst�relse, i ty att till densamma ordentligt valda ombud blifvit s�nda fr�n judiska samh�llen. Den har s�lunda nationell och ej endast religi�s betydelse. Icke mindre m�rkliga �ro besluten, som den fattat. Och s�rskildt �r den andra punkten anm�rkningsv�rd och det mest i f�rh�llande till Ryssland. Sionisternas m�l �r, s�som synes af denna punkt, att _f�rblifva unders�tar under och ansvariga inf�r det land_, hvarifr�n de inflyttat, alldeles som mission�rerna i Kina, hvilka ej st� under kinesiska regeringens styrelse utan under sina respektiva l�nders konsuler. Om judarna lyckas f� de olika regeringarna att erk�nna denna punkt, hafva de dermed gjort sig till stor del oberoende af Turkiet. Och hvarf�r skulle ej t.ex. Ryssland vara glad �fver att f� s�nda sina tre a fyra millioner judar som kolonister till Palestina, i synnerhet som dessa kolonister vilja fortfarande vara ryska unders�tar! Finnes n�got enklare och fredligare s�tt f�r Ryssland att er�fra Palestina �n just detta! Genom att sanktionera detta steg skulle Ryssland intet f�rlora utom tv�rtom vinna alla m�jliga f�rdelar och icke minst den, att till stor del omintetg�ra Englands planer r�rande landet. England har n�mligen ett h�gst obetydligt antal judar ibland sig, jemf�rdt med Rysslands millioner. N�st Ryssland f� ju �sterrike och Balkanstaterna och derefter Tyskland f�rdel af detta steg. Sionisterna kunde aldrig hafva fattat ett mera praktiskt och till sina verkningar vidtomfattande beslut �n just det som de hafva fattat. "Konungen af Norden," (Ryssland), har s�lunda vunnit en stor f�rdel �fver "konungen af S�dern" (England), men b�das anspr�k g�ras om intet, n�r Herren nedstiger p� oljoberget och tilld�mer judarna landet samt der g�r dem beroende af sig sjelf allena. D� kommer ocks� hela det �t Israel af Herren tillm�tta landet, d.�. "emellan Egyptens flod �nda till den stora floden, floden Frat," 1 Mos. 15:18 att gifvas dem. Med "Egyptens flod" menas utan tvifvel Nilen (och ej den obetydliga s.k. Egyptens b�ck) och Frat �r detsamma som Eufrat. N�r man ser p� en karta, blir man p� det h�gsta �fverraskad �fver hvilket ofantligt stort omr�de detta �r. Hela landet Gosen med Port Said, Kairo och Sueskanalen, ja Abyssinien, Gallaslandet, m.m. ligger p� Palestina-sidan af Nilfloden och skall s�lunda tillfalla Israel. Dock icke omr�det der det gamla Memfis var bel�get, ej heller den stora staden Alexandria, hvilka st�llen j�mte st�rre delen af Egypten �ro bel�gna p� v�stra sidan af Nilfloden. Vidare ligger Sinaihalf�n och st�rre delen af Arabien emellan Nilen och Eufrat, och det troliga �r, att Israel f�r hela Arabien. Araberna, Hagars afkomlingar, skola ej �rfva med l�ftets barn, Isak. Gal. 4:25-31. G� vi till norra gr�nsen, se vi, att v�stra Eufratsfloden str�cker sig lika l�ngt �t norr som Hellesponten och Dardanellerna, intagande s�lunda det mesta af Mindre Asien. Icke endast Damaskus, Beyrut och Smyrna h�ra till det omr�det, utan �fven Brassa, Erzerum m.fl. Arabiens och Syriens �knar skola blifva fruktbara och "blomstra som en ros." Es. 35:1. Efter mycket l�g ber�kning kommer det morderna Palestina att intaga ett tio g�nger s� stort omr�de som det nuvarande. Den delning af Palestina, som beskrifves i Hes. 47 och 48 kap., �r troligen (och likas� hela den der beskrifna offergudstj�nsten, m.m.) endast tillf�llig och sker kanske omedelbart efter landets �fverlemnande �t Israel. Men som Palestinas gr�nser sedermera s� betydligt utvidgas, �r antagligt, att ny indelning sedan f�retages. Assyrien, troligen kontrolleradt af armenierna, blir under de tusen �ren Israels n�rmaste granne i nordost, liksom Egypten dess granne i sydv�st, enligt Es. 19:23-25. Guds ord visar s�lunda, hvilka skola blifva arftagare till asiatiska Turkiet efter muhammedanerna. Det blir de tv� af dem nu f�rtryckta folken, Israel och armenierna hvilka skola f� dela arfvet vid Herrens nedstigande p� oljoberget. Den m�rkliga "r�relse," Hes. 37:7, bland judarnas "torra ben," s�m nu p�g�r, visar oss p� det tydligaste, att Herrens tillkommelse �r "n�ra f�r d�rren." Likas� �r fallet med en hel del profetiska tidstal, hvilka utl�pa just dessa �ren. Vi komma dermed in p� det uti Luk. 21:24 f�rekommande uttrycket: "Hedningarnes tider." Med dessa hedningarnes tider menas de tider, d� hedniska nationer erk�nnas af Gud s�som f�rare af verldsspiran, hvaremot med "hedningarnes fullhet," Rom. 11:25, menas dem, som skola fr�lsas af hedningarna, till dess att brudantalet (som ju best�r af b�de judar och hedningar) blir fullt. Vi se s�lunda, att det f�rra uttrycket �r mycket mera rymligt och vidtomfattande �n det senare. Dessa "tider" p�gingo, under det att Jesus talade dessa orden, hvaremot uttagandet af "hedningarnas fullhet" ej begynte f�rr�n efter pingstdagen. Dessa tider (se tabell 1) anses hafva begynt med det babyloniska verldsrikets grundl�ggande. Guds ursprungliga plan var, att Israel skulle vara jordens f�rn�msta folk, och i Davids och Salomos dagar var det p� god v�g att s� blifva. Jerusalem var d� "h�rskarinna bland folken, furstinnan i landet." Jer. Kl. 1:1. (M�rk icke bland folket och i landet, utan "folken, landen.") Men d� Israel blef Herren otrogen, tog Gud det �t Israel till�mnade verldsv�ldet och gaf det �t Nebukadnesar (eg. f�rst �t hans fader, �t hvilken Nebukadnesar att b�rja med var medregent.) Att det var Gud, som gjorde det, se vi af Dan. 2:37, 38: "Du, o konung �fver konungar, �r den, �t hvilken Himmelens Gud har gifvit riket" o.s.v. "Du �r det gyllene hufvudet." Det babyloniska verldsv�ldet begynte �r 625 f.Kr.[14] och varade 89, �r, till �r 536, d� Cyrus under sin spira f�renade b�de Medien och Persien och dermed det andra verldsv�ldet, Dan. 2:39, begynte. �fven detta s�ges tydligen hafva kommit till p� Guds tillskyndelse. Esr. 1:2. Detta--det medo-persiska--varade 200 �r, fr�n �r 536 till �r 336 f.Kr., d� det grekisk-macedoniska verldsv�ldet eller det tredje riket af koppar, Dan. 2:32, begynte dermed, att Alexander den store blef konung �fver Macedonien och Grekland. Detta rike varade till �r 31 f.Kr., d� det romerska riket grundlades genom slaget vid Actium. Detta �r Daniels fjerde rike, starkt som jernet. Och detta rike skulle sedan f�rst s�nderfalla uti tv� delar, det vestromerska och det �stromerska, framst�llda genom de tv� benen p� vilddjuret, och till sist uti tio riken, framst�llda genom de tio t�rna. Delningen uti tv� ben begynte redan �r 476 e.Kr., d� den siste romerske kejsaren, Romulus Augustulus, f�ll, hvarp� indelningen i tio stater begynte. Romerska v�ldets �stra gren fortsatte dock att ega Jerusalem �nda till �r 637 e.Kr., d� kalifen Omar intog Jerusalem och det romerska v�ldet f�ll f�r det muhammedanska. Det vestromerska riket, hvarur det nya Europas stater sedan uppkommit, blef s�lunda till sist den egentliga forts�ttningen af det romerska v�ldet. Dessa stater hafva hela tiden h�llit sig omkring antalet tio, ibland n�gra flera, ibland n�gra f�rre. De nuvarande �ro jemt tio, n�mligen: _Storbritannien, Holland, Belgien, Frankrike, Portugal, Spanien, Italien, Schweitz_, en del af Tyskland och det mesta af �sterrike. "Jernet" eller den fasta uth�lliga romerska andan, Dan. 2, kunde s�lunda ej riktigt "h�nga tillhopa" med "leret," d.�. de f�rslappade �sterl�ndingarnas seder och bruk. Riket skulle vara ett "deladt" rike, v. 41, och "till en del starkt och till en del br�ckligt." I det vestromerska riket gingo de vekliga folk under, som ej ville b�ja sig f�r romerska lagar och f�rfattningar; icke s� i det turkiska, p� hvars omr�de nog bildstodens "ler" hufvudsakligast syftar. Turkarna kunde er�fra "leret" men ej "jernet." D:r Melin, hvars f�rklaring af en del af bildstoden �r mycket afvikande fr�n den vanliga, tror dock, att jernet syftar p� ett visst land och leret p� ett annat. Det �r intressant att se, huru leret dock skall ega best�nd �nda till �ndens tid, d� det skall krossas tillsammans med jernet, och med kopparn, silfret och guldet. Det romerska riket s�som verdsv�lde �fver Palestina r�ckte s�lunda jemnt 666 �r, hvarp� vilddjurets tal 666 Uppb. 13:18, kanske syftar (men endast uti vilddjurets f�reskuggande uppfyllelse.) Turkarne hafva nu, �r 1897, regerat i 1,260 �r. Allt detta �r nu historiska fakta, hvilka ej kunna bestridas. Och det �r p� grund af dessa fakta, som man nu, vid tids�lderns f�rest�ende slut, begynt att sp�ra en slags f�reskuggande _�rs_uppfyllelse af de sju �ren, eller de 2,520 bokstafliga dagarna, hvilka, som vi f�rut visat, skola utl�pa emellan Guds f�rsamlings upplyftande i skyn och Herrens nedstigande p� oljoberget. Det m�rkliga sakf�rh�llandet framst�r n�mligen f�r v�ra �gon, att det nu i �r, d� den stora judiska nationalkongressen h�llits i Basel f�r att s�ka �terf� Palestina, �r jemt 2,520 �r, sedan det babyloniska v�ldet grundlades.[15] Men icke endast det, utan dessa 2,520 �ren �ro, genom turkarnas er�fring af Jerusalem, d� den grekiska patriarken Sophonius,[16] som tillika var stadens guvern�r, m�ste lemna dess nycklar �t Omar, delade uti tv� skarpt afm�tta lika halfvor af 1,260 �r hvardera, ty det babyloniska v�ldet varade 89 �r, det medo-persiska 200 �r, det greko-macedoniska 305 �r och det romerska �fver Palestina 666 �r. Nu utg�ra 89 + 200 + 305 + 666 jemnt 1,260 �r (fr�n 625 f.Kr. till 637 e.Kr.), och fr�n �r 637 e. Kr, d� senare h�lften af 1,260 dagar begynte (turkarnes er�fring af Jerusalem,) till �r 1897 utg�r ocks� jemnt 1,260 �r. Att Daniels 70:de �rsvecka (af 7 �r eller 2,520 dagar) skulle f� f�reskuggande uppfyllelse under 2,520 �r, var nog n�got, som han aldrig t�nkt p�. Lika litet t�nkte nog Nebukadnesar, d� han var vansinnig 2520 dagar eller "7 tider" (= 7 �r,) Dan. 4:13, 20, 22 och 29, p� grund af sitt vilddjurslika h�gmod, att samma vilddjurslika tillst�nd skulle forts�tta i verlden lika m�nga �r, som han trodde sig vara ett vilddjur i dagar. Nebukadnesar blef �dmjukad efter 2520 dagar, men alla de riken, som komma skulle i verlden, beh�fde 2520 �r, innan de skulle blifva kufvade. Gud synes h�r hafva gifvit "ett �r f�r en dag" s�som i Hes. 4:4-6 och i 4 Mos. 14:34; �fven 3 Mos. 26:28 om "de 7 tiderna" (eng. �fvers.), der ordet tid antages betyda detsamma som det g�r i uttrycket: "tid, tv� tider och en half tid" i Dan. 7 eller �r, tros syfta p� samma l�nga tid af f�rtryck f�r Israel. Herren skall under dessa "7 tider" (7 x 360 = 2520) "tukta dem f�r deras synders skull." N�r Daniel framst�llde sin fr�ga: "Huru l�ngt �r det till slutet p� dessa f�runderliga ting?" (n�mligen slutet p� antikrists skr�ckv�lde, Dan. 11, den stora, n�den, kap. 12:l, Israels fr�lsning, v. l, och den f�rsta uppst�ndelsen, v. 2), fick han icke endast till svar, n�r det blir slut p� "f�rskingringen af det heliga folkets makt," utan �fven, att slutet skulle komma "efter en tid, tv� tider och en half," 12:7. Efter f�rloppet af den tid, som �r framst�lld genom detta mystiska tal, skulle slutet vara inne. Det kan synas f�rm�tet, om vi s�ka tolka detta uttryck om "tiderna," d� icke ens den store profeten Daniel f�rstod dem, som sjelf upptecknade dem. Och �nnu mera synes det s�, d� vi l�sa v�r fr�lsares ord i Apg. l:7 till de tolf, att det icke heller tillkom dem att veta dessa tider och stunder, �tminstone ej f�rr�n de fullgjort predikandet af evangelium till "jordens �nde," v. 8. Ty att Jesus med uttrycket "tider" ("tider och stunder") uti Apg. l:7 menade desamma tider, som Daniel omtalar, �r mycket troligt. Jemf., huru Jesus h�nvisar till Daniel i Matt. 24:15: "N�r I f�n se f�r�delsens styggelse, om hvilken �r taladt af profeten Daniel." Daniel talar just derom i kap. 11:31. F�r att vi s�lunda skola v�ga hoppas f�rst� detta tal om "tiderna," m�ste vi kunna bevisa tv� ting: 1) att evangelium blef predikadt till jordens �nde, 2) att Gud derefter gaf uppenbarelse till n�gon ang�ende dessa "tider". Dessa tv� punkter kunna vi--Gud vare lof!--bevisa. R�rande den f�rsta punkten l�sa vi i Kol. 1:23, att d� Paulus skref detta bref, var evangelium redan "predikadt i hela skapelsen under himmelen." Uttrycket h�r �r starkare �n i Apg. 1:8. H�raf bevisas, att apostlarna utf�rde uppdraget om evangelii predikan �fver hela verlden. R�rande den andra punkten, se vi af Uppb. 12, att betydelsen af det mystiska uttrycket om tiderna ("tid, tider och half tid") �r der f�rklaradt. B�gge uttrycken begagnas nemligen utan �tskillnad om qvinnans vistelse i �knen (v. 6, 14). Denna uppenbarelse till Johannes gafs ocks� flera �r efter, sedan Paulus skref Kolosserbrefvet. Uttrycket i Apg. 1:7 bevisar icke ens, att det aldrig skulle tillkomma apostlarna att f� reda p� dessa tider. Det st�r icke: det skall aldrig tillkomma eder, utan endast "det tillkommer eder icke," o.s.v. Uttrycket kan endast p� det h�gsta bevisa, att dessa tiders betydelse ej skulle blifva dem klar, f�rr�n de utf�rt arbetet med evangelii predikan. Allra minst b�ra de, som, ej tro, att aposteln Johannes, utan en annan Johannes fick "Joh. Uppb.," betona ordet "eder" i detta st�lle. Att nu af dessa verser vilja bevisa, att vi, som lefva sedan evangelii predikan n�tt "hela skapelsen," Kol. 1:24, att vi, som lefva, sedan Uppenbarelseboken skrefs, ej skulle f�rst� dessa. tider--vi, som lefva sedan de 1260 dagarna icke endast blifvit oss gifna som f�rklaring p� det der mystiska uttrycket om tiderna, utan som lefva _sedan dessa 1260 dagar blifvit uppfyllda_ (uti dess historiska bem�rkelse nemligen), blir i sanning att bevisa f�r mycket, och det s� mycket mer, som Daniel tydligen s�ger oss, att de skulle f�rst�s vid "�ndens tid". Dessa 1260 dagar f� ju sin bokstafliga daguppfyllelse under vredestidens sista halfva, men de synas haft en f�reskuggande �rsuppfyllelse under de 1260 �ren fr�n 637, d� turkarne begynte er�fringen af Jerusalem, eller fr�n �r 638, d� de fullbordade den, och till �r 1897-98. Uppb. 11:2. TIONDE AFDELNINGEN. Historisk och pr�teristisk tolkning af skrifterna. Efter den principen af ett �r f�r en dag har man s� begynt att studera andra tidstal i Daniel och Uppenbarelseboken, och det �r detta, som man l�r kalla: Den historiska uppfattningen. Under det att vi nu n�got vilja betrakta detta system att tolka profetiorna, f� vi f�rst komma ih�g, att det icke kan vara det egentliga, i ty att Guds ord menar i f�rsta hand bokstafligt, just hvad det s�ger. Kan man nu p� slutet uppt�cka en f�reskuggande uppfyllelse under s� m�nga �r, s� f� vi taga det f�r hvad det �r, nemligen en skugga af sjelfva varelsen, som ju aldrig kan blifva detsamma som varelsen sjelf. Vidare kunna vi aldrig r�kna p�, att profetians ordalydelse skulle kunna fullst�ndigt passa in p� de h�ndelser, som intr�ffa under dessa �rsperioder. Om vi t.ex. anse, att de senare 1260 dagarna i Uppb. 13:5 och 11:2 (42 m�nader = 1260 dagar) f� en f�reskuggande uppfyllelse under 1260 �r, s� kan ju ej den antikrist (vilddjuret), som omtalas i kap. 13:7 och som i kap. 17:11 tydligt s�ges vara en enda person--"en konung," som skall h�rska under denna tid af 1260 dagar, lika litet som den falske profeten, som skulle Verka lika l�nge, blifva en enda person. Ty en person kan ju ej lefva s� l�nge som 1260 �r, utan d� m�ste man t�nka p� n�got system, som varat i 1260 �r, och blir det vanligtvis tydt p� p�fved�met och muhammedanismen. Men bibeln s�ger, att dessa tv� vilddjur �ro tv� personer, och detta �r den egentliga betydelsen. Likas� med de tv� vittnen och deras 1260 dagar, de kunna d� ej tolkas p� tv� personer och 1260 �r af samma sk�l, utan p� en hel rad af vittnen, som upptr�da emot det uppkommande p�fved�met m.m. Vi m� s�lunda ej l�ta oss s� tjusas af �rsdagsuppfyllelsen, att vi gl�mma den egentliga, s� tjusas af den historiska tolkningen, att vi gl�mma den bokstafliga, som �r den futuristiska (d.�. den, som h�r till framtiden). Detta �r s� mycket vigtigare att bet�nka, som den historiska tolkningen har en utomordentlig tjusningskraft, d� man med den ej gerna kan undg� att g�ra ber�kningar r�rande tiden f�r Kristi tillkommelse. Vi m� komma ih�g, att om alla dessa ber�kningar, som uppg�ras p� grund af �rsuppfyllelsen, sl� fel, s� stor dock ordet qvar, och ordet sjelf framst�ller den bokstafliga uppfyllelsen under s� m�nga dagar och ej �r. Med dessa f�rutskickade anm�rkningar g� vi nu att se p� denna tolkning af Daniels profetior m.m. Daniels andra kapitel hafva vi redan betraktat. Vi b�ra komma ih�g, att s�v�l Dan. 2 som Dan. 7, hvilka afhandla samma sak, framst�lla verklig historia, och ej endast en f�reskuggande historisk uppfylles. Skillnaden mellan de tv� kapitlen �r endast den, att, medan Nebukadnesar f�r se verldsrikena under bilden af en stor bildstod, ser Daniel dem, som Gud ser dem, d.�. i deras r�tta gestalt som fyra vilddjur. Det f�rsta djuret, likt ett lejon, som s�ges hafva "�rnavingar," hvarmed dess hastiga er�fringar afbildas, �r det babyloniska, som varade de 89 �ren. Det andra djuret, likt en bj�rn, med "de tre refbenen i dess gap," nemligen Medien, Persien, Babylonien, syftar p� det medo-persiska riket, som varade de 200 �ren. Det tredje djuret, likt en leopard, framst�ller det grekisk-macedoniska v�ldet. De fyra "f�gelvingarna" och de fyra "hufvudena" framst�lla de fyra riken, uti hvilka detta v�lde uppdelades efter Alexander den stores d�d. Detta rike varade i 305 �r. Det fjerde djuret, f�r hvilket ingen passande liknelse fanns, med "t�nder af jern" och "de tio hornen," framst�ller det romerska, som hade verldsv�lde �fver Palestina 666 �r, hvarefter det muhammedanska v�ldet, som intager ungef�r samma omr�de som den �stromerska halfvan, fortsatte i 1260 �r. Under hela denna period af 1926 �r (= 666 + 1260) hafva f�rst romerska kejsare och derefter romerska lagar och f�rfattningar styrt det vestromerska riket, hvilket hela tiden varit uppdeladt i omkring tio stater, framst�llda genom "de tio hornen" och "de tio t�rna" p� bildstoden. P� grund af, att alla dessa fyra djur, s�v�l som bildstodens alla delar, finnas till uti den yttersta tiden, kap. 7:12; 2:35, hafva somliga antagit, att det f�rsta djurets kropp d� till sist framst�ller endast Babylon, det andra de folk, som bo mellan Eufrat och Macedonien, det tredje Macedonien och Grekland och "de tio hornen och de tio t�rna" det vestromerska riket ensamt, hvaraf det nyare tidens Europa ju har uppst�tt. Sir Isaac Newton hade denna uppfattning. Detta �r troligen det r�tta s�ttet att r�kna, �tminstone efter den tid, d� det �stromerska riket tillf�ll turkarna. (Andra r�kna dock annorlunda). Det lilla hornet, Dan. 7:8, uti hvilkens hand de heliga skola varda gifna under "en tid, tv� tider och en half tid," v. 25, (= 3-1/2 �r eller 1260 dagar) syftar uti den historiska uppfyllelsen p� de tio vestromerska rikena under inflytande af p�fved�met, hvilket, liksom turken, har h�rskat ungef�r 1260 �r, ty s�som Luther sagt: "P�fve ocb turk kommo upp p� en g�ng." Men uti dess bokstafliga och egentliga bem�rkelse uppfylles det p� _den pers�nlige antikrist_ i hans f�rbindelse med de tio sista vestromerska konungarna. Det lilla hornet i kap. 8:9 deremot, som uppkom fr�n det tredje verldsriket, det grekiska, syftar i f�rsta hand p� Antiokus (nemligen hornets f�rra tid) och p� det turkiska v�ldet (dess senare tid) under inflytandet af muhammedanismen, hvilken nu i 1260 �r innehaft ungef�r samma omr�de som f�rut det grekiskt-macedoniska. I dess verkliga bokstafliga uppfyllelse syftar �fven detta lilla horn p� _den personlige antikrist_, men i hans f�rbindelse med �sterns l�nder. Ryssland torde nog blifva den magt, som i sista hand g�r anspr�k p� Alexanders arf och efter hvars kommando Turkiet m�ste foga sig.--Hvad vi emellertid l�ra �r, att efter dessa verldsv�ldens slut "skall himmelens Gud uppr�tta ett rike," nemligen de tusen �rens, Dan. 2:44, och att "dom skall h�llas �t den h�gstes helige" af "den gamle af dagar" och "tiden intr�dde d� de heliga togo riket i besittning," 7:22. �fven om nu den historiska �rsdagsuppfyllelsen af de 2,520 �ren snart synas kunna vara ute, kan man dock t�nka, att minst den tid, som �tg�r f�r den bokstafliga uppfyllelsen af de 2,520 dagarna, �terst�r att uppfyllas. Oss tillh�r, som sagdt �r, att veta den ungef�rliga tiden, men Herren att veta "dag och timme." Det 8:de kapitlet i Daniels bok. Detta kapitel framst�ller striden mellan det andra verldsriket eller det medo-persiska, "v�duren med de tv� hornen," och det tredje verldsriket eller det grekiskt macedoniska, "getabocken som gick �fver hela jorden utan att r�ra vid marken," d.�. Alexander den store. Det f�rsta verldsv�ldet, det babyloniska, var s�lunda redan f�rbi vid denna tid. De fyra hornen, som uppv�xte derifr�n, �ro desamma fyra riken, som vi f�rut sett uppst� vid det grekiskt-macedoniska rikets delning under bilden af "de fyra f�gelvingarna" och "de fyra hufvuden," 7:6. (Riket delades s�, att Antipater erh�ll Macedonien, Ptolomeus Egypten, Seleucus Syrien jemte det �friga �sterlandet och Antigonus Mindre Asien.) "Det lilla hornet" var i f�rsta hand Antiokus Epifanes, och p� honom f�r profetian en f�reg�ende tillf�llig dagsuppfyllelse. Och h�rmed �ro vi komna in p� det tredje s�ttet att tolka profetian, nemligen: Den pr�teristiska uppfattningen. Denna g�r ut p� att bevisa, att profetiorna allaredan hafva blifvit uppfyllda. Uti Antiokus finna, s�ga dessa, de 2300 dagarna i Dan. 8:14 s�v�l som hela det 11 kap. fr�n v. 21 och delen af det 12 sin enda uppfyllelse, och n�gon mera, det m� s� vara historisk eller pr�teristisk uppfyllelse, vilja de ej h�ra talas om. P� samma s�tt f�rklaras de 70 �rsveckorna hafva f�tt sin enda uppfyllelse p� de 490 veckor (= 1 �r, 4 m�n., 10 dagar), som utgjorde den ungef�rliga tid, som f�rfl�t fr�n Daniels syn, 9:1, �r 538 f.Kr. i Darii (= Cyaxares) f�rsta regerings�r, till �r 536, d� befallning gafs att uppbygga templet. Esr. 1:1. "Den smorde," som d�das, blir d� Darius. Offrens afskaffande f� syfta p� den renare gudsdyrkan, som inf�rdes af Cyrus och p� judarnas till�telse att f� sluta upp med att offra �t hedningarnas gudar, som de ju delvis gjorde �fven derigenom, att deras tempelk�rl blifvit insatta uti Nebukadnesars "guds hus." Esra 1:7. F�r�delsens styggelse f�r d� betyda de hedniska bilderna i templet; f�rbundets st�rkande h�nf�res d� p� Esras hopsamlande af judarne f�r att �terv�nda m.m. Likas� f�rklara somliga af pr�teristerna, att det mesta af Uppenbarelseboken gick i fullbordan antingen f�re eller under Jerusalems f�rst�ring (d.v.s. de af dem, som antaga, att Uppenbarelsebokens profetior blefvo gifna f�re Jerusalems f�rst�ring). Dock medgifva numera de flesta pr�terister, som v�l �r, att de profetiska synerna i m�nga detaljer str�cka sig ut�fver deras f�rsta uppfyllelse och ing� p� den yttersta tiden, och med detta underf�rst�dt �r den pr�teristiska uppfattningen visst icke att f�rakta. M�nga profetior hafva nemligen denna trefaldiga uppfyllelse, d.�. de hafva uppfyllts, de uppfyllas och de komma att uppfyllas. De hafva f�rst en n�ra till hands liggande bokstaflig _dags_uppfyllelse afseende tiden strax efter profetiornas uttalande--den pr�teristiska;[17] vidare en f�reskuggande _�rs_uppfyllelse under hela tiden intill �nden--den historiska; och till sist en profetians djupaste inneb�rd, en utt�mmande bokstaflig dagsuppfyllelse i f�rbindelse med den antikristiska n�den--den futuristiska. Jesu profetiska tal i Matt. 24:25 �r exempel h�rp�, ty ehuru inga tidstal finnas, f� dock de der p�pekade h�ndelserna och f�rmaningarna f�rst en pr�teristisk uppfyllelse och till�mpning p� tiden f�re Jerusalems f�rst�ring, sedan en historisk under hela tiden och slutligen en futuristisk under vederm�dans tid efter f�rsamlingens upplyftande. Uti detta ljus vilja vi nu i hast genomg� Antioki historia s�som en f�rel�pande uppfyllelse af profetian om den kommande antikrist. Antioki framfart har nemligen en sl�ende likhet med den kommande antikrist, till hvilken han var en f�rebild. Hans fyra anfall mot konungen i s�dern, d.�. Egyptens konung, r�ckte i omkring sju �r (171-164 f.Kr.), och under de tre sista kom han i ber�ring med Palestina. Till och med hans f�rsta anfall i Egypten (171 f.Kr.) skedde i afsigt att f�rsvara sin f�rmenta r�ttighet till Palestina, som Egypten gjorde anspr�k p� (s�som varande en del af drottning Kleopatras hemgift). Under hans andra f�ltt�g mot Egypten plundrade han och osk�rade templet �r 169, 1 Makk. 1:16-24, och verkst�llde onda planer "mot det heliga f�rbundet." Dan. 11:28. Sk�ndliga �fversteprester hade d� f�ranledt inb�rdes krig bland judarna, uti hvilket Antiokus passade p� att inblanda sig. "Han anst�llde d� blodsutgjutelse och talade stor h�delse." 1 Makk: 1:24. M�nga aff�llo d� fr�n det heliga f�rbundet. P� �terv�g fr�n hans tredje infall i Egypten, hvarifr�n han blef tillbakadrifven genom romarnes mellankomst, ("skepp fr�n Kittim," Dan. 11:30) begynte han, full af raseri, den f�rf�ljelse mot Israel i midten af �r 167, som slutade med, att "f�r�delsens styggelse," kap. 11:31 (= ett altare �t den olympiske Jupiter) uppst�lldes ofvanp� Guds altare (i dec. samma �r.) Detta intr�ffade s�lunda ungef�r i midten af Antioki sju�rs period (liksom Antikrists f�rsta anfall p� Palestina intr�ffar i midten af de f�rsta 3-1/2 �ren). P� detta krigst�g drog han som en "�fversv�mmande flod genom l�nderna, och till det h�rliga landet skall han komma" (eller "�dla landet," Melin) n�mligen Palestina, och "f�rf�ljelsen skall vara stor" (v. 41.) Det var p� detta t�g mot Egypten, som nyheten om infall fr�n �ster (Persien) och norr (Armenien) f�rskr�ckte honom, emot hvilka l�nder han drog ut i stor vrede. Men han dog, innan han hunnit qv�fva uppropet, och det under de gr�sligaste pl�gor och den hemskaste f�rtviflan. Den 25 December 164 blef templet renadt af Judas Makkabeus, och Antiokus dog p� v�ren 163 f.Kr. Den personlige antikrist, p� hvilken senare delen af Dan. 11 ytterst och egentligast syftar, skall utan tvifvel g�ra tre liknande infall i Palestina. Hans f�rsta infall synes sl� in p� den tid, som �r angifven (p� tabellen III) med dagar 693 fr�n b�rjan af sju�rsperioden, och der det �r anm�rkt: "Antikrist g�r sitt f�rsta anfall p� Palestina." S�som f�rr �r p�pekadt, kommer han d�, underst�dd af de tio vestromerska konungarna. Det andra infallet st�r i f�rbindelse med gossebarnets upplyftande i midten af veckan (dagar 1260 fr�n b�rjan), d� qvinnan (Israel), jagas ut i �knen och de antikristiska arm�erna, som d� ledas fr�n Konstantinopel och utg�ras af muhammedaner, f�rg�s genom att jorden uppslukar dem. Uppb. 12. Hans tredje f�ltt�g blir, n�r han kommer fr�n norr, �tf�ljd af de stora arm�er, f�r hvilka Ryssland st�r i spetsen, om hvilka Hesekiel talar, 39:12, till hvilkas begrafning skall �tg� sju m�nader, d� "han skall uppsl� sitt palatslika t�lt mellan hafven omkring det lustiga heliga berget," Dan. 11:15, d. �, "mellan Medelhafvet och D�da hafvet i n�rheten af tempelberget, m�h�nda p� oljoberget." (Fjellstedt.) Han skall d� s�ka utt�mma allt sitt raseri p� Israel, men tr�ffas pl�tsligt af "sv�rdet fr�n hans mun, som sitter p� den hvita h�sten," Uppb. 19:11, hvarp� han kastas i eldsj�n tillsammans med hans medhjelpare, den falske profeten. Antioki historia passar ock s�som ett f�rspel till hela den l�nga period af 2,520 �r, hvarp� tabell I h�nvisar, n�mligen hedningarnas tider. Hans f�rsta anfall p� Palestina passar d� in p� romarnes anfall mot Jerusalem ungef�r i midten af den f�rsta halfva perioden af 1260 �r eller �r 70, hans andra anfall p� Jerusalem �r 637 e.Kr. i midten af de 2,520 �ren, och hans sista anfall sammanfaller d� med antikrists f�rut beskrifna sista anfall "fr�n yttersta Norden" mot Palestina vid Kristi uppenbara tillkommelse. Vi se s�ledes, att �fven denna profetia i Dan. 11 har f�rutn�mnda trefaldiga uppfyllelse, den pr�teristiska p� den d�varande tiden, den historiska under de 2500 �ren och den futuristiska under de sista sju �ren eller 2,500 dagar. Det �r troligt, att �fven Antioki allra f�rsta krig med Egypten r�rande Kleopatras arf f�r sin uppfyllelse p� antikrist. Egypten �ppnade kriget f�r att utf� detta arf, till hvilket ock Palestina h�rde, men Antiokus, till hvars rike �fven Babylon d� h�rde, besegrade "konungen af s�dern" i slaget vid Pelusium, 171 f.Kr. Det �r m�jligt, att Egypten (under p�tryckning af England) strax f�re eller strax efter Guds f�rsamlings upplyftande skall g�ra anspr�k p� Palestina, hvilket skall f�rorsaka det just d� grundade babyloniska riket (hvilkets omr�de fordom tillh�rde Antiokus) att anfalla Egypten. Indiens millioner af muhammedaner komma nog, som f�rr p�pekats, att hjelpa till b�de med grundandet af detta nya babyloniska rike och med kriget mot Egypten. Det �r ganska troligt, att alla de fyra verldsrikena, det babyloniska, medo-persiska, grekisk-macedoniska och romerska komma att �nnu en g�ng uppblomstra under lika m�nga dagar som f�rut under �r, d.�. respektivt under 89, 200, 305 och 666, samt hvart och ett i sin tur att herska �fver Palestina. Den plats, der det forna Babylon stod, eges nu, p�st�s det, af en jude. M�nga tro, att antikrist eller den kommande "syndens menniska" m�ste vara en jude f�r att lyckas f�rm� judarna att erk�nna honom som Messias. Antikrist kommer nog att hafva sin hand med uti det nybabyloniska v�ldets grundande, hvartill Palestina, p� grund af Babylons seger �fver Egypten, s�lunda kommer att h�ra. Babylons stora framg�ng f�rorsakar afundsjuka hos grannlandet Persien, och resultatet blir, att ett nytt medo-persiskt v�lde grundl�gges p� Babylons bekostnad, hvarmed Palestina kommer under Persien. Antikrist, som snart blir besv�rlig f�r Persien, som f�rut f�r Babylon, g�r d� �fver till Europa, hvarp� turen kommer till det tredje riket, Grekland, att i f�rbindelse med Macedonien g�ra ett lika gl�nsande triumft�g genom Asiens l�nder som f�rr Alexander den store--lika gl�nsande och modigt som deras senaste t�g mot Turkiet var f�raktligt och fegt. Detta nya grekisk-macedoniska rike s�nderfaller snart uti fyra sjelfst�ndiga riken, n�mligen: 1. Grekland-Macedonien; 2. "Konungen af s�dern," d.�. Egypten; 3. "Konungen af norr," d.�. Syrien, och 4. resten af Turkiet, n�mligen Mindre Asien och Tracien med Konstantinopel, hvilket d� blir allt hvad sultanen f�r qvar af sitt rike. Dern�st kommer turen till Rom eller det fjerde riket att f� v�ldet i Asien, och dermed �ro vi inne p� det f�rsta af de tre stora anfallen af antikrist p� Palestina, f�reskuggade af Antiokus. Det f�rsta af dessa med tillhjelp af de tio vestromerska rikena med Frankrike i spetsen. S�som en f�ljd deraf och s�som bel�ning f�r hans f�rtjenst s�som �fverbef�lhafvare, blir antikrist nu f�r f�rsta g�ngen insatt till en verklig konung och det �fver Syrien. Han blir d� "konungen af norr." Frankrike som h�rvidlag f�r ordet, troligen i hemligt f�rst�nd med Ryssland, s�ker sedan bringa �fverkontrollen �fver Syrien i sin goda v�n zarens h�nder. Men som dennes tid ej d� �nnu �r kommen, ing�r antikrist f�rbund med sultanen och eggar honom till krig f�r att �terer�fra Palestina. Detta �r anfallet i midten af veckan. Vid veckans slut finner dock antikrist det mera f�rm�nligt att n�rma sig Ryssland, med hvars tillhjelp det sista anfallet mot Palestina f�retages. Vid Kristi nedstigande p� oljoberget f�rg�s dessa antikrists sista arm�er, hvarf�r det stackars Palestina, som under de sju �ren successivt varit f�rtryckt af Babylon (89 dagar), Persien (200 d.), Grekland (305 d.), Rom (666 d.), Turkiet (1260 d.), och till sist var p� v�g att komma under Rysslands f�rtryck, kommer att styras af Herren och hans Israel under "de tusen �ren." Denna l�nga period af 2,300 �r innefattar uti sig enl. Dan. 8:11 fyra mindre perioder, n�mligen: l. "Det dagliga offrets" tid, fr�n 405 f.Kr., d� det begynte, tills �r 29(31) e.Kr., d� det i Guds �gon upph�rde i och med det stora offret p� Golgata. Denna period utgjorde 434 �r. 2. "Den �del�ggande syndens" tid fr�n och med ropet: "Hans blod komme �fver oss och v�ra barn" och till �r 70 e.Kr., d� sjelfva f�r�delsen i intr�dde, under hvilka 39 �r Israel som ett helt gjorde sig f�rtjent af Stefani ord: "I h�rdnackade och oomskurna till hjertan och �ron! _I st�n alltid, emot den helige ande_." Att dr�pa den andra personen i gudomen och motst� den tredje vari sanning s�dan "synd", som ej kunde annat �n bringa ned �del�ggelsen. Perioden fr�n �r 31 till �r 70 �r = 39 �r. 3. Domprosten Melin angifver den ordagranna �fvers�ttningen af uttrycket "den �del�ggande synden" att vara: "�fvertr�delsen, som f�r�des," till�ggande: "det �r: som drager �fver sig f�r�delse." Detta sista st�mmer ock med Luthers �fvers�ttning. Tiden f�r syndandet var en och f�r straffet en annan. Sjelfva f�r�delsen eller �del�ggelsen begynte med Jerusalems f�rst�relse och folkets f�rskingring och fortsatte, tills turkarne trampade p� staden och h�nade folket genom att l�ta uppbygga Omars mosk� p� sjelfva "g�rden utanf�r templet," Uppb. 11:2, det tempel, hvilket de mera �dla romarna s� ifrigt s�kte skona �r 70. L�gg m�rke till, huru romarna endast �del�gga, hvaremot saracenerna f�rtrampa. �del�ggelsens tid varade fr�n �r 70 till �r 637, d� turkarne intogo Jerusalem, s�ledes i 567 �r. Ett noggrant aktgifvande p� Luk. 21:24 visar oss tre skeden af straffet, f�rst: "de skola falla f�r sv�rdsegg," som uppfylldes med Jerusalems f�rst�relse �r 70 under Titus, vidare: "bortf�ras i f�ngenskap till alla hednafolk," hvilket f�rst fullst�ndigt uppfylldes 60 �r derefter under kejsar Hadrianus, och slutligen turkarnas "f�rtrampande," som begynte �r 637 e.Kr. 4. De 1260 �ren af muhammedanskt f�rtrampande fr�n �r 637 bringa oss till 1897, till det �r, d� bland andra judevigtiga h�ndelser, �fven den f�rsta stora verldskongressen af r�ttrogna judar h�lles i Basel (i Augusti) f�r att utkarta planen f�r en judisk stats grundl�ggande under turkisk �fverhet (liknande t.ex. det �fver Bulgarien.) Dessa, 2,300 �ren, Dan. 8:14, hafva naturligtvis sin f�rsta uppfyllelse under de omkring 2,300 dagarna (= 6 �r 4 m. och 20 dagar, enl. 360 dagar per �r) fr�n 170 f.Kr., tills det �r 164 f.Kr., d� templet renades af Judas Makkabeus. De sista 1260 dagarna af dessa 2,300 str�cka sig fr�n Maj 167 f. Kr:, d� det dagliga offret upph�rde tills i Nov. 164, d� tempelreningen skedde. S�v�l Fjellstedt som Melin tro dock, att detta tal s�v�l som de stora tilldragelserna �fverhufvud i slutet af kap. 8 och �fven kap. 11 h�nsyfta p� andra tider och f� sin slutuppfyllelse uti antikrists tyranni uti det bel�te--den f�r�delsens styggelse--som han skall uppst�lla att tillbedja, m.m. Detta framg�r ock ganska tydligt af sammanhanget af kap. 11 med kap. 12, hvilket senare kap. ju tydligt talar om h�ndelser, s�som; den stora vederm�dan, uppst�ndelsen m.m., hvilka ju icke finna n�gon till�mpning p� Antioki tid. Orden: "p� den tiden," 12:1, s�tter den saken utom alla tvifvel. Ja, det troliga �r, att icke endast hela den f�rut p�pekade l�nga perioden af 2520 �r (= "hedningarnas tider") finna sin bokstafliga uppfyllelse under de 2520 dagarna (= 7 �r,) hvilka f�rflyta fr�n Guds f�rsamlings upplyftande i skyn och tills Herren s�tter sina f�tter p� oljoberget (under Daniels 70:de �rsvecka s�lunda) utan att �fven alla de sex olika tidsperioderna (och kanske �nnu flera) (171, 49, 434, 39, 567 och 1260), n�mligen af �r (se tabell II) f� sin uppfyllelse under lika m�nga perioder af dagar (se tabell III). S�som f�rut �r n�mndt, begynna hedningarnas tider �r 625 f.Kr. i och med det babyloniska verldsv�ldets uppr�ttande. Fr�n denna tid hafva vi en tidsperiod af 171 �r f�r Israel dels af f�rtryck i Palestina, dels af landsflykt fr�n landet uti den babyloniska f�ngenskapen till �r 454 f.Kr., d� den i Neh. 2 kap. beskrifna befallningen gafs att �teruppbygga staden. Det var i den persiske konungen Artaxerxes I Longimanus (= "L�nghand") eller som han i Neh. 2 kap. kallas Artahsastas 20:de regerings�r. D� begynte de 70 �rsveckorna, s�som f�rut �r p�pekadt. Derefter hafva vi en period af 49 �r (de f�rsta sju �rsveckorna), som upptogs af arbete p� stadens uppbyggande "med sv�rdet i ena handen och murslefven i den andra," till �r 405 f.Kr., d� offren kunde p�g� lugnt och stilla uti den �terst�llda staden. Det var med detta �r, som de 2,300 dagarna, Dan. 8:14, uti deras �rsuppfyllelse begynna, s�lunda de 2,300 �ren, hvilkas indelning uti fyra mindre perioder vi just visat. R�rande den historiska tolkningen af Uppenbarelseboken, m�tes man strax af den sv�righeten, att n�ra h�lften af "hedningarnas tider" voro f�rlupna, d� den gafs. N�gon pr�teristisk tolkning af den �r ock endast i det fall m�jlig, om man kunde blifva s�ker p� att den gafs f�re Jerusalems f�rst�ring, n�got som �r l�ngt sv�rare att blifva viss p�, �n att den gafs efter, n�mligen under Dominitiani regering, mellan �ren 91 och 96 e.Kr. Kyrkofadern Iren�us vittnesb�rd derom b�r vara afg�rande, i synnerhet som de andra kyrkof�derna ej angifva n�got �rtal, utan man har n�dgats sluta sig till �ren 68-70 efter vissa antydningar i boken sjelf. Betecknande �r dock, att de bevis, som anf�ras f�r dessa �r 68-70, t.ex. de, som skulle ligga i kap. 13 och 18, grunda sig p� den f�ruts�ttningen, att Uppenbarelseboken endast skulle hafva uppfyllelse p� tiden f�re Jerusalems f�rst�ring. Kap. 11 anf�res �fven s�som bevis p�, att Jerusalems tempel �nnu stod d� boken skrefs. Men att det ej var det Jerusalems tempel, hvilket f�rst�rdes �r 70, som �syftas i kap. 11, b�r vara klart deraf, att (s�som synen tyckes visa) endast "g�rden" utanf�r det tempel, som Johannes syftar p�, skulle f�rtrampas af hedningarna, men _ej templet sjelft_. Detta slog n�mligen icke in vid Jerusalems f�rst�ring �r 70 e Kr., ty d� f�rst�rdes �fven templet, men det kan godt sl� in p� det nya templet, som skall byggas i Palestina. �ngeln utesluter i Uppb. 11:2 templet fr�n det omr�de, som f�r f�rtrampas, i ty att det icke skall g� lika illa med templet n�sta g�ng som det gick med det f�rra. Iren�us s�ger: "Det �r icke l�nge sedan synen sk�dades, utan n�ra nog i det n�rvarande sl�gtets dagar, mot slutet af Dominitiani regering." I detta inst�mma flera andra kyrkof�der, s�som framg�r af Eusebii kyrkohistoria, der �r 95 angifves s�som det ungef�rliga �ret f�r Johannes landsf�rvisning till �n Patmos. Men, som sagdt, �fven om Uppenbarelseboken har haft en delvis uppfyllelse under det f�rflutna, �terst�r ju dock, s�som de flesta medgifva, den futuristiska uppfyllelsen. R�rande den historiska tolkningen af Uppenbarelseboken hafva vi redan gjort n�gra antydningar, visande, att man d� t. ex! uttydt f�rsta vilddjuret p� romerska kyrkan eller p� romerska staten och det andra vilddjuret p� muhammedanismen. R�ttare �r ju d� att, s�som andra g�ra, inbegripa hela perioden af 2520 �r under den historiska �rsuppfyllelsen af vilddjuret. Dess sju hufvuds sju riken blifva d�, om vi medr�kna det assyriska verldsv�ldet, hvarigenom de tio stammarna bortf�rdes n�gon tid f�re de tv�, dessa: Assyrien, Babylon, Medo-Persien, Grekland, Rom odeladt, Rom deladt och slutligen antikrists verldsv�lde. Antikrists och den falske profetens sista halfva af 1260 �r framst�lla den verldsliga och den religi�sa magtens fullst�ndiga f�renande under de 1260 �ren fr�n p�fved�mets uppkomst i vester och muhammedanismens i �ster. Den falske profetens "tv� horn liksom lammet" syfta enklast p� p�fven och turken, med deras religi�sa pregel, ehuru de dock "tala om en drake," d.�. anv�nda den verldsliga magten f�r att utbreda sin religion. Att det kommer jorden och dem, som bo derp�, att tillbedja det f�rsta vilddjuret (eller den verldsliga magten) syftar ju p� den tacksamhetstjenst, som dessa tv� falska religionssystem gjort den verldsliga magten uti att l�ra sina anh�ngare respekt for dess lagar, till tack f�r att den f�tt "ut�fva det f�rsta vildjurets hela magt i dess �syn," d.�. haft lagens arm till hjelp uti att utbreda sin religion. Uppb. 12 om qvinnan m�ste d� ock uti sin historiska uppfyllelse syfta p� hela perioden af 2520 �r: f�dslov�ndan p� hennes f�rf�ljelser under denna tid; gossebarnets upplyftande syftar p� Kristi himmelsf�rd, qvinnans vistelse i �knen p� Israels bortf�rande i f�ngenskap till alla folk. Detta begynte dock ej strax efter Kristi himmelsf�rd, ej en g�ng vid Jerusalems f�rst�ring �r 70, utan f�rst fullst�ndigt derefter genom kejsar Hadrianus, som �delade hela Palestina, dref judarne i landsflykt och f�rbj�d dem vid d�dsstraff att ens n�rma sig den romerska stad, som uppbyggdes p� det forna Jerusalems ruiner, efter hvilken tid Palestina aldrig har varit befolkadt af Israels barn. Dock blefvo ej judarne egentligen f�rf�ljda (tv�rtom l�ngt mera aktade �n de kristna) f�rr�n efter Konstantins omv�ndelse till kristendomen, d� de s� sm�ningom f�rlorade hans och de f�ljande kejsarnes ynnest. Om vi under den derp� f�ljande tiden skulle peka p� n�gon period af qvinnans 1260-�riga vistelse i �knen, d� blefve det fr�n omkring midten af femte �rhundradet och till det �r, 1723, d� Ludvig XV gaf judarne till�telse att besitta fast egendom i Frankrike, samtidigt med att engelska parlamentet f�r f�rsta g�ngen erk�nde dem som britiska unders�tar. De 1260 �ren 463-1723 skulle kunna utm�rkas s�som en s�rskildt sv�r f�rf�ljelsetid, men som vi veta, hafva ju f�rf�ljelserna fortsatt hela tiden och icke minst de sista �ren. Enklast �r nog d� att l�ta de 1260 �ren, Uppb. 12:6, begynna med turkarnes er�fring af Palestina �r 637 e.Kr. och sluta med de nu p�g�ende f�rberedelserna f�r judarnes �terv�ndande till sitt land. Under denna period fr�n �r 637 e.Kr. har halfm�nen i �stern och korset i vestern t�flat om att f�rf�lja dem. Deras landsf�rvisning fr�n England intr�ffade �r 1020; korsfararnes s.k. "heliga krig" med syftem�l att m�rda alla judar i hela Europa, hvilka ej ville mottaga dopet, begynte 1096 och fortsatte omkring tv� �rhundraden. Deras utvisning ur Spanien under Ferdinands och Isabellas tid skedde �r 1492, deras utvisande ur Ryssland af Peter den store 1687 m.m. m.m., till dess de sista �rens grymma f�rf�ljelser i Ryssland och de nu i Persien p�g�ende afsluta den l�nga kedjan af f�rf�ljelser mot detta m�rkv�rdiga folk, som likt Mose buske brunnit utan att f�rt�ras. De mellanliggande 606 �ren fr�n Kristi himmelsf�rd (gossebarnets upplyftande) �r 31, och kvinnans flykt till �knen, �r 637 e.Kr., skulle s�lunda upptagas dels af "striden i himmelen" dels af samlandet af arm�ernas mot Israel. Att satan i f�rbindelse med Kristi d�d, uppst�ndelse och himmelsf�rd verkligen blef utkastad, ses af Joh. 12:31: "Nu g�r en dom �fver denna verlden, nu skall denna verldens furste utkastas." Han utkastades d� fr�n "sjelfva himmelen," Ebr. 9:24, dit han f�rut haft tilltr�de (se Jobs 1:6; 1 Kon. 22:19-22; Sak. 3:l, 2), och tog d� sin tillflykt till lufthimmelen. Detta utkastande skedde dock ej af "Mikael och hans �nglar" utan af Kristus personligen. Det var denna Herrens seger i himmelen, s�m medverkade till att Israel, som gjort sig skyldigt till mordet p� "h�rlighetens Herre," ej totalt bortsopades fr�n jordens yta. N�r satan blifvit nedkastad, sprutar han vatten ur sin mun, d.v.s. uppretar jordens arm�er till strid mot Israel. Romarne, hvilka intogo deras stad �r 70 och drefvo allt folket i landsflykt sextio �r derefter, samt turkarne, hvilka fullbordade f�rtrampandet af staden och tempelplatsen �r 637, utm�rka s�rskilda svallv�gor af denna flod, hvars afsigt att "bortf�ra qvinnan" dock ej vanns, i ty att Israel lefver �n, under det att dessa arm�er �ro f�rsvunna i jorden. Draken stod derf�r, v. 18, vid folkhafvets strand, v�ntande p�, att det skulle lyckas den antikristiska verldsmagten att f� till st�nd nya f�rf�ljelser, hvilket ock skedde under de f�ljande 1260 �ren, s�som redan p�pekats. Att nu dessa 606 �ren f� sin egentliga daguppfyllelse p� 606 dagar under de sista sju �ren �r klart. Det kommer d� att blifva 606 dagar ifr�n det att m�nga af Israel genom sitt motst�nd "korsf�sta h�rlighetens Herre p� nytt" (se tabell III) och till midten af veckan, under hvilken tid stora segrar skola vinnas genom det egentliga kriget i himmelen, som b�rjar, sedan det egentliga gossebarnet--en hel fr�lst skara af Israel--upptagits. Resultatet af detta krig blir, att satan kastas, icke endast till skyn, utan (s�som det st�r) �nda ned "p� jorden." Daniel omtalar ett krig i himmelen p� hans tid, som varade 21 dagar emellan samme Mikael och den onde �nglafurste, som h�rskade �fver Persien. Dan. 10:13. Resultatet af detta krig blef, att Daniel "steg i magt hos Persiens konungar," d.�. fick s�dant inflytande �fver dem, s� att de ej f�rhindrade tempelbyggnaden. Om 21 dagars krig i himmelen kunde bringa detta h�rliga resultat med sig, hvilka v�lsignelser skola icke d� det kommande kriget medf�ra f�r jorden. Genom detsamma rensas himlarymden, och satan och hans �nglar nedkastas. Det �r p� detta krig, som Uppb. 12:te kap. egentligen h�nsyftar, ty d� blir det enligt ordalydelsen "Mikael och hans �nglar," som strida. Huru l�nge denna strid varar, kan man ej s� noga s�ga. Dock �r nog satan nedkastad redan f�re antikrists f�rsta infall i Palestina (likasom i den f�reskuggande uppfyllelsen �r fallet). Kriget skulle s�lunda vara n�got mindre �n de 39 dagarna. Se tabell III. Satan skall n�mligen ocks� d� genom sin trotjenare antikrist g�ra tvenne anfall p� Palestina, f�rst genom romarne och s� genom turkarne. Derefter skall han, s�rskildt under de sista 1260 dagarna, f�rf�lja judarne p� alla uppt�nkbara s�tt, tills hans sista arm�er mot dem vid de 1260 dagarnas slut f�rderfvas vid Kristi nedstigande p� oljoberget.[18] Till den historiska tolkningen af Uppenbarelsebokens olika delar h�r ock den uppfattningen, som m�nga bibeltolkare, och det icke utan grund, hafva af de sju f�rsamlingarna i mindre Asien. Att dessa sju f�rsamlingar i mindre Asien funnos p� de sju i dessa kapitel n�mnda platserna, Efesus, Smyrna, Pergamus, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea, �r ett erk�ndt faktum. Likas� �r det tydligt, att dessa bref g�llde dessa f�rsamlingar eller Guds barn p� dessa platser i fr�msta rummet. Dock v�ga vi ju icke f�rneka, att dessa bref, med de l�ften, f�rmaningar, varningar och hotelser, som der f�rekomma, lika mycket g�lla Guds barn i v�r tid, som ju h�ra till samma brudeskara. De utg�ra likasom ett album med sju portr�tt; och hvarje p� jorden under hvarje tid befintlig f�rsamling finner sitt eget tillst�nd afm�ladt uti n�gon af detta albums sju bilder. M�nga bibell�sare hafva, icke utan grund, trott sig uti dessa sju f�rsamlingar, f�rutom hvad som blifvit n�mndt, �fven finna _en historisk teckning af den bek�nnande kristenhetens tillst�nd �nda fr�n apostlarnas dagar till Kristi tillkommelse_. Underligt �r, att Jesus skulle v�lja ut just dessa sju f�rsamlingar samt tillskrifva dem uteslutande, d� andra, st�rre, vigtigare f�rsamlingar funnos p� samma tid, s�som i Rom, Alexandria o.s.v., om han icke hade haft ett s�rskildt m�l i sigte, nemligen att just dessa sju (sjutalet �r ett fullkomlighetstal i bibeln) f�rsamlingar passa f�r att gifva Guds f�rsamling i sin helhet n�got att t�nka p�. Denna �sk�dning delas af m�nga engelska och amerikanska br�der samt ibland de svenska af t.ex. d:r Fjellstedt. F�rsta f�rsamlingen synes framst�lla det allm�nna tillst�ndet i f�rsamlingarna uti sista h�lften af f�rsta �rhundradet. Mycket godt s�ges om denna f�rsamling, om densammas arbete, t�lamod, kyrkotukt, pr�fningsf�rm�ga af falska apostlar m.m., s�som ock ordet Efesus betyder sk�nhet. En sak klandras dock, nemligen att den hade lemnat den f�rsta k�rleken. P� det s�ttet begynner allt affall, b�de hos den enskilde och hos en f�rsamling, och p� det s�ttet begynte �fven det affall, hvilket sedermera utvecklade sig till katolska kyrkans tillst�nd, som den fjerde (Tyatira-) f�rsamlingen framst�ller. �nnu en rekommendation f�r Efesus-f�rsamlingen, att den hatade "nikolaiternas gerningar." Hvilka voro nikolaiterna? N�gra antaga, att de voro menniskor, som ville f�rena andens och k�ttets frihet och som s�lunda drogo Guds n�d till l�saktighet. Andra �terigen tro, och s�som det synes p� b�ttre grunder, att dermed �syftades det redan d� framskymtande beg�ret hos n�gra af predikanterna att tillv�lla, sig magt �fver folket. Sjelfva namnet betyder folk�fvervinnare. Detta beg�r efter prestv�lde hatades af f�rsamlingen i Efesus, hvarf�r den f�r ber�m af Jesus, som ocks� s�ger sig hata det. Det medel, Gud nu anv�nder, f�r att bringa sina barn tillbaka till den f�rsta k�rleken, hvarifr�n de "fallit", var _de stora f�rf�ljelserna uti det andra och tredje �rhundradet, hvarp� den andra eller Smyrna-f�rsamlingen syftar_. D:r Fjellstedt s�ger: "Efesus syftar mera p� f�rsamlingens tillst�nd i den apostoliska tiden och Smyrna f�retr�desvis p� den kristna f�rsamlingens egentliga martyrtid i det andra och tredje �rhundradet." Vi l�sa i den tionde versen om tio dagars vederm�da. Nu veta vi af kyrkohistorien, att tio s�rskilda stora f�rf�ljelser �fvergingo Guds folk i andra och tredje �rhundradet, hvarp� dessa tio dagars n�d tydligt syftar. Sjelfva namnet Smyrna betyder bitterhet, och i sanning var det en bitter tid f�r den tidens kristna, d�, s�som vi ju veta, de sv�raste marter, pino- och d�dss�tt anv�ndes f�r hvar och en, som bek�nde Kristus offentligt. Att steglas, br�nnas, lefvande begrafvas, h�ngas, s�nderslitas af vilda djur, halshuggas, indr�nkas med olja och sedan ant�ndas f�r att tjena s�som facklor p� t.ex. Roms gator voro vanliga d�dss�tt. Betecknande �r, att uttrycket "d�d" f�rekommer tre g�nger uti detta bref. "Var trofast intill d�den", heter det, "s� skall du f� lifvets krona!". Eljest f�rekommer, d�den mycket s�llan i sammanhang med de troendes h�danf�rd. I st�llet �r det Kristi tillkommelse, som framst�lles s�som de troendes saliga hopp. Vidare f� martyrerna p� den tiden tr�sta sig med, att Jesus, som varit "d�d," blifvit "lefvande," v. 8; samt att "den, som segrar, skall ingen skada f� af den andra d�den," v. 11. Allt detta, jemte talet om lidande, f�ngelse, pr�fning, som f�rekommer i detta bref, syftar mycket tydligt p� martyrtiden. Under denna tid var det ett friskt lif i f�rsamlingen. Ingen fara f�r att hafva f�rlorat den f�rsta k�rleken och hafva endast bek�nnelsen qvar, s�som i Efesus-f�rsamlingen, ej heller n�got tillf�lle f�r nikolaiternas l�ra att g�ra sig g�llande. Icke ett ord till klander f�rekommer heller, m�rkv�rdigt nog, till Smyrna-f�rsamlingen. Den tredje f�rsamlingen var den i Pergamus, hvilken synes beskrifva f�r oss �verg�ngsperioden ifr�n martyrtiden till den katolska kyrkans tid (som den fjerde f�rsamlingen afm�lar), "Balaams l�ra," v. 14, och "nikolaiternas l�ra", v. 15, begynte nu att vinna insteg. Hvem var Balaam eller Bileam? Svar: en profet, lejd af en hednisk konung att profetera, en trollkarl, en horkarl, en girigbuk. Martyrtiden var nu slut, kejsar Konstantin hade antagit kristendomen �r 313, djefvulen hade inbillat Guds folk, att det tusen�riga riket nu hade intr�dt. Nu hade denna verldens riken blifvit v�r Herres och hans Krists, under det de gl�mde att se till, huru lifvet alltmer flydde och formen tog dess plats. I st�llet f�r de fattiga fiskare- och t�ltmakarepredikanterna f�r man nu se m�gtiga prelater, biskopar och �rkebiskopar, tillsatta och med stora l�ner underh�llna af den verldsliga regeringen. De predikade godt i predikstolen s�som Bileam gjorde (l�s hans m�rkv�rdiga profetia i 4 Mos. 24:17-19), men liksom Bileam, d� han kom ned derifr�n, var Guds folks bittraste fiende, s� hafva dessa ocks� varit det. Namnet Balaam betyder folkuppslukare. Och d� vi se, att denna l�ra gick hand i hand med nikolaiternas l�ra om prestv�lde, f�renad med likgiltighet om vandeln (endast l�ran var r�tt), s� kunna vi f�rst�, att icke allenast presterna gjorde sk�l f�r namnet folkuppslukare. Presterna uppslukade visserligen folkets b�de egendomar och andra r�ttigheter; men �fven sjelfva f�rsamlingen, som ej var s� noggrann om lefvernet, uppslukade folken, d� enda villkoret f�r medlemsskap alltmer blef iakttagandet af endast vissa yttre f�reskrifter och ceremonier, hvilka mera �tlyddes f�r de i f�rbindelse med dem st�ende medborgerliga f�retr�dena �n f�r n�got annat. Sjelfva namnet Pergamus betyder "torn", och ett andligt Babelstorn begynte nu att p� detta s�tt uppbyggas. V�gen var nu �ppen f�r den fjerde eller Tyatira-f�rsamlingen, som m�lar f�r oss _den katolska kyrkans magt och v�lde �fver konungarna, samt dess oerh�rda lastbarhet och el�nde_. Kristus �r icke nu l�ngre den mest framst�ende personen, det �r en qvinna, "den qvinnan Isabel." Den falskeligen s.k. kyrkan har nu f�tt intaga en plats, som allena tillkommer Jesus sjelf. Liksom den afgudiska qvinnan Isabel styrde konung Akab, som hade den verldsliga magten, s� styrde den katolska sk�kan en tid de flesta af Europas konungar s�, att hon efter behag af- och tillsatte dem och afkunnade bannlysning �fver land och folk. Ordet Tyatira betyder offer. Liksom qvinnan Isabel d�dade Herrens profeter, men l�t f�rs�rja de falska profeterna fr�n sitt eget bord, s� har �fven den katolska kyrkan l�tit f�rf�lja och d�da Herrens trogna vitnen (s�som t.ex. hugenotterna i Frankrike), under det att falska profeter i m�ngd blifvit underh�llna fr�n hennes bord. I detta bref f�rekommer det m�rkv�rdiga uttrycket "satans djupheter." Isabels anh�ngare s�ga, att deras l�ra inneh�ller djupheter d.�. djupa andliga sanningar, s�dana som ingen kan f�rst� eller fatta mer �n presterna sjelfva; men Kristus kallar allt s�dant f�r satans djupheter. Vallfarter, aflatskr�meri, sk�rselden och i synnerhet de sju s.k. sakramenterna (s�som af dem uppfattade) hafva varit s�dana satans djupheter. I sanning kan man s�ga, att dessa utgjort icke en salighetstrappa, s�som de menat, utan en beqv�m trappa till f�rd�melsen med lika m�nga trappsteg. Och gifve Gud, att katolikerna voro de enda, som h�lle p� att f�rf�rdiga salighetstrappor med s� svaga trappsteg, som utv�rtes handlingar alltid befunnits vara! Sjelfva namnet Isabel betyder "smutsh�g" M�rkv�rdigt �r, huru Herren i Tyatira uttalar l�ften icke till kyrkan i sin helhet, utan till en s�rskild grupp derinom, "de �friga i Tyatira; s� m�nga, som icke hafva denna l�ra." En del (gren) afs�ndras nu, som Herren erk�nner f�r sin f�rsamling. H�rmed komma vi nu in p� den femte eller Sardisf�rsamlingen. "Sardis" betyder "rensning," hvilket synes tyda p� de protestantiska kristna. Vittnesb�rdet af dem, som hade skilt sig fr�n Tyatira-f�rsamlingen, hade icke varit f�rg�fves. Hela nationer hade f�tt �gonen �ppna, om icke f�r Kristus, s� �tminstone f�r den myckna ruttenhet, som hade existerat. D:r Fjellstedt s�ger om denna f�rsamling: "Sardis var fordom en praktfull hufvudstad i konungariket Lydien i Mindre Asien; nu �ro der blott stenhopar och grush�gar, intet hus, ingen hydda, utan blott n�gra herdet�lt funno vi der. I denna p� sin tid m�ktiga stad bildades en kristen f�rsamling, som var (kursiveringen �r af oss) _utsatt f�r verldsmaktens qv�fvande inflytande. Denna f�rsamling kan anses s�som en tr�ffande bild af den andligen d�da protestantiska kyrkan, liksom vi i Tyatiraf�rsamligen med dess Isabel hafva en bild af den romerska_." Kristus s�ger h�r, att han har de sju stjernorna, men icke att han h�ller dem i sin h�gra hand, s�som i f�rsta f�rsamlingen. Reformation blef det visserligen, och det af hela l�nder, men det �r ej detsamma som p�nyttf�delse. Och �fven denna ifver afsvalnade snart, hvadan Kristus-fientliga folkkyrkor i m�nga l�nder eftertr�dde katolska v�ldet. Uppmaningen att "bevara" de sanningar, den "undf�tt" och "h�rt," samt att "�ndra sinne" �tlyddes icke. Gud har dock haft och har �nnu "n�gra f� namn i Sardis, som icke hafva befl�ckat sina kl�der," till hvilka l�ftet �r gifvet, att deras namn icke skulle utpl�nas "utur lifvets bok," �fven om de blefvo det ur en statskyrkas b�cker, s�som f�rh�llandet var inom den svenska statskyrkan med t.ex. en doktor Rutstr�m, som blef landsf�rvisad f�r sin predikan om fri n�d f�r syndare. Statskyrkorna hafva gjort ett misstag deri, att de ej syfta p� hjertats f�r�ndring, utan uppbl�sta af reformatorernes stora insigt, blifvit uppblandade med verlden, hvarf�r de ocks� hotas med samma behandling som verlden eller att Kristus skall komma till dem s�som en tjuf, v. 3. Den sjette �r Filadelfia-f�rsamlingen. Denna f�rsamling, jemte den sjunde, afm�lar v�r tid. Sannolikt �ro vi vid slutet af den sjette scenen och vid b�rjan af den sjunde. _"Namnet Filadelfia betyder br�drak�rlek, och denna f�rsamling kan anses s�som en f�rebild af de f� troende, kringspridda i �tskilliga l�nder i sm� f�raktade samfund med olika ben�mningar."_ (D:r F.) Denna f�rsamling har f�tt "en �ppen d�rr och ingen kan tillsluta den," och det af tvenne sk�l, f�r det f�rsta derf�r, att den har "liten makt," n�mligen f�r "kraftverkningen," 1 Kor. 12:10, och f�r det andra derf�r, att den "har bevarat Herrens ord och icke f�rnekat hans namn", vers 8. Underligt �r, huru Gud under de senaste femtio �ren har �ppnat och fortfarande �ppnar det ena landet efter det andra f�r evangelium, huru bibeln nu �r �fversatt p� �fver 300 olika spr�k, huru det bevarad _Herrens ord_ blifvit uts�ndt p� alla f�lt snart sagdt. Hvilka �ro de, som hufvudsakligast bidragit h�rtill? �r det katolska kyrkan. Nej, ty de tro ju ej p�, att folket skall l�sa bibeln. �r det statskyrkorna d�? De hafva i allm�nhet varit t�mligen likgiltiga f�r hedningarnas n�d. Hvilka �r det d�? Svar: Dessa sm� grupper af troende s�v�l inom som utom de best�ende folkkyrkorna i alla l�nder, som utaf de andra �ro f�raktade, men af Gud erk�nda, och bland hvilka jemf�relsevis god br�drak�rlek finnes. Till denna f�rsamling s�ger ocks� Jesus de v�lsignade ord, som vi h�r �terfinna f�r f�rsta g�ngen: "Si, jag kommer snart." Underligt �r, huru s�rskildt denna h�rliga sanning begynt att uti den sista tiden p�aktas. Men h�r talas icke allenast om Kristi tillkommelse, utan �fven om "en frestelsetimme, som skall komma �fver hela verlden till att fresta dem, som bo p� jorden," samt att de, som hafva bevarat hans t�lamods ord, skola blifva bevarade ifr�n icke allenast frestelsen utan ifr�n _sjelfva frestelsens timme_, d.v.s. slippa att d� alls vara med p� jorden. Vi hafva n�mligen h�r samma h�rliga sanning framst�lld f�r oss som p� m�nga andra st�llen i Guds ord, eller att bruden skall undkomma den f�rf�rliga antikristiska vederm�dan. Dessa h�rliga sanningar blifva p�aktade ibland Filadelfia-f�rsamlingens folk. L�ftet h�r till "den, som vinner," v. 12, att den ej skall beh�va "mer utg�," blir s�rskildt dyrbart, d� vi bet�nka, huru f�r Filadelfia-f�rsamlingens uppriktiga sj�lar varit ett best�ndigt utg�ende �n fr�n en och �n fr�n en annan organisation, som efter en tid blifvit f�rstelnad i former. Efter de h�rliga v�ckelsetider, som denna f�rsamling syftar p�, kommer en tid af allm�n ljumhet att intaga st�rre delen af de f�rut s� varma kristna hjertan, och det �r detta, som den sjunde eller Laodicea-f�rsamlingen s� tydligt afm�lar. Ordet Laodicea betyder folkgunst. "Jag ville, att du vore antingen kall eller varm, men efter du �r ljum, skall jag utspy dig utur min mun," s�ger Jesus om den. Jesus tycker s�lunda b�st om de varma, dern�st de kalla, d.v.s. de oomv�nda, och minst om de ljumma. Jesus hotar att utspy dessa utur sin mun. Och hvad dermed menas, se vi af det fjerde kap., der bruden upplyftes genom den �ppnade d�rren, under det att formkristna, utanf�r hvilkas f�rsamlings-, familje- och hjerted�rrar Jesus hade st�tt utan att f� komma in, v. 20, blifva qvarlemnade. Herren tydligg�r d� f�r verldens befolkning, att han icke erk�nner dessa, som g�llt f�r kristna (ty det �r till dem, som kalla sig kristna, han h�r talar), derigenom att han lemnar dem qvar! ELFTE AFDELNINGEN. Inv�ndningar mot Guds ords tydliga l�ra, att Herrens ankomst kan intr�ffa n�r som helst. Med uttrycket "n�r som helst" f�rst�s ju icke, att han kan komma alla dagar och alla timmar, ty det �r ju en viss dag och en viss timme, n�r han kommer, och s�lunda ingen annan dag och ingen annan timme. Men som vi ej veta, hvilken denna dag och denna timme �r, s� uttrycka vi oss s�, att han kan komma n�r som helst, d.v.s. efter hvad vi veta. Vi mena dermed, att det �r ingenting uppenbaradt i Guds ord, som gifver oss anledning att tro, att Herren ej skulle kunna komma detta �gonblick. Att det dock �r n�got, som hindrar hans ankomst, �r alldeles klart, ty eljest komme han ju. Men dessa hinder, s�som t.ex. att antalet ej �r fullt, eller att brudskaran ej kraftfullt nog ropar sitt: "Kom, Herre Jesus!" �ro af s�dan art, att vi ej kunna veta, n�r de blifvit undanr�jda. Antalet kanske blir fullt i dag, brudens rop kanske ljuder f�r allt vi veta kraftfullt nog i sin brudgums �ron i dag, men om s� �r fallet, det vet endast Herren sjelf. De st�llen, som ofta anf�ras f�r att bevisa, att Herren Jesus ej skulle kunna komma nu, vilja vi nu n�rmare sk�rsk�da. Det f�rsta �r: "Detta evangelium om riket skall varda f�rkunnadt i hela verlden till ett vittnesb�rd f�r alla folk, och d� skall �nden komma." Matt. 24:14. Man f�rvexlar h�r �nden med Kristi tillkommelse att taga hem sin brudskara och l�ser: "Och d� skall Kristus komma att hemta bruden," ehuru det icke st�r s�. Den "�nde," som �syftas, �r samma "tids�lders �nde," ang�ende hvilken l�rjungarna hade fr�gat, v. 3. De ville hafva reda p�, n�r denna onda tids�lder skulle sluta och Herren uppr�tta sitt rike. N�r Jesus t�gade upp till Jerusalem, menade de, att han d� skulle uppr�tta riket, Luk. 19:11, och bringa in n�sta tids�lder eller de tusen �ren. Efter uppst�ndelsen fr�gade de ang�ende samma sak. Apg. 1:6. Likas� nu. L�rjungarna ville veta, n�r l�ftet till dem skulle uppfyllas, att de skulle f� "sitta p� troner och d�ma Israels tolf sl�gter." Matt, 19:28. Det var ang�ende Herrens tillkommelse att uppr�tta riket, som de hade fr�gat. Att de ej kunde fr�ga ang�ende f�rsamlingens upplyftande �r redan klart deraf, att denna hemlighet ej d� var k�nd af dem, utan blef uppenbarad senare, n�mligen f�r Paulus. Efes. 3:3. Denna onda tids�lder kan ej s�gas sluta med, att Guds f�rsamling hemlyftas, i ty att ondskan kommer att forts�tta med �nnu st�rre kraft under vredestiden. Men n�r Herren nedstiger p� oljoberget och nedg�r de antikristiska arm�erna, d� inbryter n�sta tids�lder med det allra f�rsta. Herren s�ger h�r, att evangelium skall varda f�rkunnadt f�r alla folk, innan denna tids�lder slutas och n�sta begynner. Och detta �r ej sv�rt att f�rst�, d� vi l�sa, att efter Guds f�rsamlings upptagande en �ngel under sjelfva vredestiden skall f�rkunna evangelium f�r "alla folkslag," o.s.v. Upp. 14:6. Till och med, n�r Herren nedstiger p� oljoberget, skall det finnas s�dana "�ar (eg. kustl�nder), som ej hafva h�rt talas om Herren." Es. 66:19. Men de skola d� f� h�ra om honom genom de sista budb�rarne, hvilka d� utg� under de 75 dagarna (skillnaden p� de 1260 och 1335. Dan. 12:7, 12). Det �r f�rst efter dessa 75 dagars slut, som n�sta tids�lder skall afl�sa "denna tids�ldern," om hvars "�nde" l�rjungarna fr�gat, v. 3. Detta st�lle �r s�lunda intet bevis f�r, att Jesus ej skulle kunna komma nu. � andra sidan �r det klart, eftersom Guds f�rsamling skall best� af folk "utur alla stammar och tungom�l," o.s.v., att dessa under n�gon tidsperiod f�tt h�ra evangelium. Men det bevisar ej, att alla folk f�tt h�ra det p� en g�ng, s�som man velat p�st� m�ste ske. Evangelium s�ges p� Pauli dagar "hafva blifvit predikadt i hela skapelsen under himmelen." Kol. l:23. Och under de f�ljande �rhundradena har evangelium genomsyrat �n ett land och s� f�rsvunnit derifr�n, �n ett annat land o.s.v. I Kina predikades evangelium i hvarje provins redan i det 8:de �rhundradet. Ifr�n Centralafrika hafva vi representanter i de m�nga omv�nda negerf�rsamlingarna i Amerika, hvilkas medlemmar r�knas i millioner o.s.v. Skulle Herren komma detta �gonblick, kunna vi vara vissa p�, att han har representanter fr�n alla jordens folk, och det �fven om icke alla nationer just i det �gonblicket skulle vara under evangelii inflytande. De voro s� kanske f�r �rhundraden tillbaka. Det andra st�llet �r Matt. 24:22: "F�r de utvaldas skull skola de dagarna blifva f�rkortade." Man har sagt: "Dessa utvalda �ro Guds f�rsamling, och den skall s�lunda vara p� jorden under den vrede och den vederm�da, som h�r omtalas." ordet "utvalda" f�rekommer h�r tre g�nger, v. 22, 24, 31. Dessa uppmanas att bedja, att deras flykt icke sker om vintern eller p� sabbaten, ty d� skall det blifva en stor vederm�da, "s�dan, som icke varit fr�n verldens begynnelse intill nu, ej heller n�gonsin skall varda." Den flykt, som h�r omtalas, skedde icke vid Jerusalems f�rst�ring, s�som skedde med den, som omtalas i Luk. 21 20-23,[19] ty denna s�ges tydligt ske i den stora vederm�dan, uti hvilken s�lunda ett slags utvalda finnas, hvilka skola g�ra en viss "flykt" (se Sak. 14:2), och om hvilken flykt de skola bedja, att den ej m� ske p� sabbaten. Att dessa utvalda ej �ro Guds f�rsamling utan judar, �r s� solklart, att det �r h�gst f�rv�nansv�rdt, att n�gon kunnat komma p� n�gon annan mening. Guds f�rsamling har aldrig f�tt n�gon befallning att h�lla sabbaten, men judarne deremot hafva s�som ett folk h�llit den, och de skola dermed forts�tta b�de under vederm�dans tid och under de tusen �ren. Es. 66:23. Ordet "utvalda" f�rekommer ocks� tre g�nger uti Es. 65:te kap., i verserna 9, 15, 22. En viss harmoni finnes emellan de tre "utvalda" i Matt. 24 och de i Es. 65. Jemf�r det f�rsta i Es. 65: "Likasom n�r man finner must i en vindrufva, n�gon s�ger: F�rderfva den icke, ty v�lsignelse �r deruti; likas� vill jag g�ra f�r mina tjenares skull, att jag ej f�rderfvar dem alla," v. 8, med det f�rsta i Matt. 24: "Och om de dagarna icke blefve f�rkortade, blefve intet k�tt fr�lst, men f�r de utvaldas skull skola de dagarna blifva f�rkortade," v. 22. Det �r alldeles samma sak, ehuru Esaias tillika anv�nder en bild f�r att belysa den sanningen, att "f�r Guds tjenares skull," eller "f�r de utvaldas skull," ej alla skola f�rderfvas. Dessa "utvalda" �ro ocks� desamma som de "heliga" i Uppb. 13:7, 10, och att dessa "heliga" �ro af Israel, framg�r tydligt af Daniels bok, der liknande uttryck af honom "den h�gstes heliga," 7:25, 27, "ditt folk," 12:l, m.fl. ofta begagnas om Daniels folk eller Israel. Dessa "heliga" s�gas i Daniel vara under antikrists v�lde i 3-1/2 �r, 7:25, och i Uppb. 13:5 i 42 m�nader (= 3-1/2 �r). Det �r samma tid s�lunda, och samma Daniels folk b�da g�ngerna. N�sta st�lle �r 1 Kor. 15:51 om "den yttersta basunen." Man har sagt: "Denna yttersta basun h�r �r densamma som den sjunde i Uppenbarelseboken, och f�ljaktligen skola de troende vara p� jorden under alla de sex inseglen och �fven under det sjunde inseglets sex f�rsta basuner." Vi m� d� f�rst m�rka, att det icke st�r den sjunde basunen, hvadan detta st�lle aldrig kan duga till n�got bevis. Vidare b�ra vi komma ih�g, att Paulus p� sin tid ingenting visste om Uppenbarelsebokens sju basuner, i ty att han hade legat i sin graf omkring 29 �r, innan uppenbarelsen blef gifven till Johannes, nemligen fr�n omkring �r 67, d� Paulus dog och till �r 96, omkring hvilken tid uppenbarelsen gafs. Icke heller kunde Paulus f�re Johannes f�tt reda p� de sanningar, som der inneh�llas, ty Johannes s�ger, att han var den f�rste till hvilken den gafs. Uppb. 1:1. Paulus fick sin uppenbarelse ang�ende f�rsamlingens "hemlighet," Efes. 3:3-7, och Johannes fick sin ang�ende tilldragelserna p� den Herrens dag, till hvilken han "i anden" f�rsattes, 1:10. Guds basuner hafva nog ljudit m�nga g�nger under hvar och en af de n�deshush�llningar, som Herren haft sedan skapelsen, och den yttersta basunen, kunde ganska v�l syfta p� de sista af de basuner, som ljudit i himmelen sedan pingstdagen. �nglarna �ro musik�lskande v�senden och gifva nog st�tar i sina basuner vid hvarje m�rklig tilldragelse p� jorden, s�som vid syndares fr�lsning, Luk. 15:7, vid mission�rers uts�ndande till hednaverlden o.s.v. Den enklaste f�rklaringen p� uttrycket "yttersta basunen" ligger dock i samma vers och i de omedelbart p�f�ljande orden: "Ty basunen skall ljuda, och de d�da skola uppst�." Flera basuner ljuda nemligen i omedelbar f�rbindelse med Kristi nedstigande att hemta sin brud. Af 1 Tess. 4:16 se vi, att en basun ljuder, just d� Herren �ppnar himlaporten och stiger ned�t. Vidare s�ger oss Paulus h�r, att basunen skall ljuda, "n�r de d�da (n�mligen de r�ttf�rdiga) skola uppst�." Den basun, som ljuder, n�r de lefvande troende f�rvandlas, blir ju s�lunda den yttersta af dessa tre. Liksom tre basuner lj�do, innan de gamla romarne begynte sina dagsmarscher, den f�rsta, d� soldaterna skulle stiga upp, den andra, d� de skulle uppst�llas i led, och den sista d� de t�gade i v�g, s� ocks� n�r Jesus kommer; en basun ljuder, n�r Herren nedstiger, den andra, d� de i Kristus d�da uppst�, och s� den yttersta, d� vi som lefva f�rvandlas. 1 Tess. 4:16,17. Den f�rklaring, som f�ljer efter ordet "ty," blir s�lunda den bibliska p� det f�reg�ende uttrycket, "yttersta basunen." Allt annat �r endast antagande. Och att f�rst antaga, att denna yttersta basun skulle vara densamma som uppenbarelsebokens sjunde basun och sedan derp� grunda ett bevis f�r, att Jesus ej kan komma n�r som helst, �r alltf�r godtyckligt. N�sta st�lle �r 2 Tess. 2:2-9, af hvilket st�lle man velat bevisa, att antikrist skall komma f�re Kristus. N�got s�dant st�r dock der icke alls, �fven om vi begagna oss af den vanliga felaktiga �fvers�ttningen. Det st�r endast, att "syndens menniska" skall komma f�re Herrens dag, och om vi med Herrens dag skulle f�rst� detsamma som de tusen �ren, 2 Petr. 3:7,8, s� st�r h�r endast, att antikrist, syndens menniska, skall komma f�re de tusen �ren, n�got som ju ingen t�nkt att f�rneka. Men detta �r dock n�got helt annat, �n att antikrist skall komma, innan Herren hemtar hem sin f�rsamling. Nu st�r dock icke "s�som om Herrens dag vore f�r handen" utan "s�som om Herrens dag �r n�rvarande," 2:2. S� �r det �fversatt uti den nya engelska och likas� uti P. W--s �fvers�ttning. Det grekiska ord, som h�r begagnas, �r nemligen detsamma, som b�de uti Rom. 8:38 och i 1 Kor. 3:22 st�r i rak motsats till det kommande: "Hvarken de ting, som �ro, eller de ting, som skola komma." "Det, som nu �r, eller det, som skall komma." Tessalonikerna hade icke blifvit f�rskr�ckta derf�r, att det hade blifvit dem sagdt, att brudgummen vore alldeles f�rdig att komma, ty derefter stod deras innerliga l�ngtan, utan derf�r, att de falska profeterna hade sagt, att Herrens dag, det �r de straffdomar och den vrede, hvarmed de tusen �rens l�nga dag �ppnas, vore n�rvarande, d.v.s. hade begynt. Paulus hade l�rt dem, att Kristus skulle h�mta dem hem f�re vreden, 1 Tess. 1:10, och s� p�st� dessa falska profeter, att vredesdagarna allaredan hade begynt, under det att de troende dock voro qvar p� jorden. D� skrifver Paulus till dem, att de icke skulle l�ta f�rskr�cka sig, som om Herrens dag hade begynt, ty "dessf�rinnan," det �r, innan n�gon kunde s�ga, att den _hade begynt_, skulle de samtidigt kunna se syndens menniska. Upptr�dandet af syndens menniska och Herrens dags begynnelse voro f�r Paulus samtidiga h�ndelser, det ena kunde ej s�gas hafva kommit, utan att det andra samtidigt kunde p�visas. Antikrist �r nemligen "Guds vredes gissel," Es. 10:5, den "yxa", den "s�g", den "staf" och den "k�pp", v. 15, som Herren skulle anv�nda f�r att derigenom utf�ra sin vrede. Han �r den, som skall "hafva framg�ng, till dess vreden varder fullkomnad," Dan. 11:36; s�lunda under vredestiden. Han �r den, som skulle frambringa den "kraftiga villfarelse," hvarmed de skulle f�rvillas, som ej velat mottaga k�rlek till sanningen. 2 Tess. 2:10,11. Han �r den, som uppkommer s�som straff, just "n�r syndam�ttet �r fullt." Dan. 8:23. Paulus ville s�lunda s�ga dem: "Huru kunnen I l�ta eder s� bedraga, att I tron, att Herrens dag eller vreden har begynt, d� I ej sett till vredens verktyg?" Det vore nemligen lika galet att tro, att skolan begynt, innan skolm�staren ankommit, att predikan begynt, innan predikanten kommit, som att tro, att jordens rensningsprocess begynt, f�rr�n den qvast kommit, hvarmed Gud skulle sopa, att afstraffningen begynt, f�rr�n gisslet kommit. Lika orimligt som det var, att antikrist kunde komma och icke samtidigt vredesdagen, lika orimligt vore det att tro, att vredesdagen, Herrens dag, vore kommen, om de ej samtidigt s�ge antikrist. Detta senare var dock just, hvad de falska profeterna hade p�st�tt: de hade p�st�tt, att Herrens dag hade inbrutit, fast�n ej antikrist synts till, och dertill s� l�ngt inbrutit, att s�dana tydliga straffdomar, som till och med hos dessa falska profeter kunnat v�cka uppm�rksamhet, _hade redan blifvit s�nda_. S�dana sv�ra straffdomar begynna nemligen icke vid det f�rsta inseglets brytande, utan f�rst vid det andra. Uppb. 6:3. Ordet "dessf�rinnan" bibringar naturligtvis en helt annan betydelse, om det n�rmast f�rut st�ende uttrycket "Herrens dag vore f�r handen," r�ttas till "Herrens dag �r n�rvarande" eller "hade begynt." Vi hafva i v�ra dagar samma slags f�rvillelse. I Norge finns en del personer, de s.k. domsbasunisterna, princeister m.fl., som p�st�, att n�dens dag �r slut och att domens dag har begynt. S�dana l�ror hafva ock nyligen predikats af n�gra i Sverige och �nnu mera i England och Amerika. �fven adventisterna tro, att domens dag nu p�g�r, och den begynte �r 1844, ehuru de lyckligtvis endast h�nf�ra d�mandet till de d�da. Alla s�dana b�ra taga varning af 2 Tess. 2 och l�ta tillr�ttavisa sig af Paulli ord ang�ende dessa f�rvillelser uti hans tid. Sedan nu Paulus gjort det klart f�r dem, att hvarken Herrens dag ej heller antikrist kommit, s�ger han: "Och nu veten I, hvad det �r, som hindrar," nemligen antikrist att upptr�da, v. 6. Tessalonikerna kunde veta det, ty de hade h�rt Paulus predika derom. Men huru kunna vi veta det? Jo, han hade i f�rsta brefvet till samma f�rsamling sagt dem, att det vore _de troendes n�rvaro_, som hindrade vreden att komma, eller att Guds barn skulle f�rst upptagas, "fr�lsas fr�n vreden," 1:10. Om nu Guds barns n�rvaro p� jorden hindrade vreden eller Herrens dag att begynna, och _antikrist tillh�rde denna vrede_, ja, vore sjelfva det gissel, hvarigenom Gud skulle utf�ra vreden, s� f�ljer deraf helt naturligt, att Guds barns n�rvaro p� jorden ocks� hindrade antikrist. "De �ro v�l svaga, men skydda v�r jord," s�ger en s�ngf�rfattare. "I Sverige kunna socialisterna ej vinna m�nga anh�ngare, ty der finnas f�r m�nga l�sare," sade en g�ng en socialist, f�rtretad �fver hans l�ras l�ngsamma framfart i Sverige. Den slags socialism eller r�ttare anarkism, som har till m�l omst�rtning af allt best�ende, kan nog icke f� n�gon egentlig stor framg�ng p� jorden, s� l�nge Guds barns b�ner stiga upp till n�dens tron f�r den best�ende ordningen. Likas� med de stora verldskrigen. De kunna ej bryta ut, f�rr�n de troende, som oupph�rligt bedja om fred, �ro borta. N�gra hafva menat, att det �r den best�ende ordningen, som hindrar antikrist att komma. Detta �r visserligen till en del sant, men d� �ter st�r i alla fall den fr�gan att besvara: Hvad �r det d�, som g�r, att den best�ende ordningen f�r ega best�nd? Vi komma d� till samma grundorsak, nemligen: Guds barns n�rvaro och f�rb�ner. Lagl�sheten h�lles tillbaka af den best�ende ordningen som uppr�tth�lles genom de troendes f�rb�ner och n�rvaro p� jorden. De �ro "jordens salt" och "verldens ljus." Ruttet och m�rkt �r det nog �fven nu p� jorden, men ej att f�rlikna med hvad som blifver, n�r de troende tagas bort. Man har �fven anf�rt 1 Tess. 5:1-4 och 2 Tess. 1:9,10 och velat bevisa, med det f�rra, att Guds barn �ro qvar p� jorden, n�r Herrens dag begynner, och med det senare, att de ogudaktiga skola lida f�rderf p� samma dag, som Herren skall f�rh�rligas i sina heliga. Visst �ro de troende qvar p� jorden, n�r "Herrens dag" begynner, ty de upplyftas f�rst, n�r denna dags morgonstjerna uppg�r, och visst skall f�rh�rligandet af de troende, d.v.s. deras upplyftande ske samtidigt med, att de ogudaktiga l�mnas kvar �t f�rderfvet. Dessutom st�r endast, att dessa b�da saker skola ske p� samma dag, likasom det i Joh. 6:39,40 st�r, att Herren skall uppv�cka de troende p� samma dag som de ogudaktiga, nemligen p� den "yttersta dagen." Men detta hindrar icke, att tusen �r der ligga emellan de r�ttf�rdigas uppst�ndelse och de andras. Den sanningen, att Herren kommer f�rst att taga hem sin brud och sedan nedstiger p� oljoberget, �r s� klar, som n�got kan vara. L�s t.ex. 1 Tess. 4:15-18! Der st�r, att Herren nedstiger, men endast till skyn, och att de troende upptagas dit "till Herrens m�te i luften". Hvart g�r nu det h�ga herrskapet efter detta m�te? Joh. 14:3 visar oss, att Jesus, sedan han g�tt att g�ra i ordning boningarna, skall komma igen f�r att taga oss till sig, d.v.s. till dessa af honom beredda boningarna, nemligen till brudpalatset i den stora guldstaden. Det h�ga herrskapet g�r s�lunda ej till jorden efter m�tet i skyn utan till himmelen. Ett litet barn b�r kunna f�rst�, att Herren Jesus vid detta tillf�lle ej s�tter "sina f�tter p� oljoberget." Sak. 14:4. Att icke heller "allas �gon" kunna se honom vid detta tillf�lle �r alldeles klart, ty han kommer icke alls till jorden. Vi hafva s�lunda ett tillf�lle, d� han kommer till skyn, ett annat till jorden; vid ett tillf�lle ser endast hans brud honom, vid ett annat tillf�lle "alla �gon," "d� alla jordens folk skola j�mra sig �fver honom." Uppb. 1:7. Vid ett tillf�lle h�mtar, han bruden, vid ett annat kommer han med bruden, "med sina otaliga heliga," Jud. v. 14; med "h�rskarorna p� de hvita h�starna." Uppb. 19:14. Att icke alla "j�mra sig," n�r han h�mtar f�rsamlingen, �r klart deraf, att bruden d� skall jubla b�de �fver sin egen och sin brudgums lycka. Uppb. 20:4 anv�ndes ock understundom f�r att visa, att Herren icke kan komma nu. Man s�ger: "H�r st�r ju, att den f�rsta uppst�ndelsen skall ske f�rst efter satans bindande, och som de troendes f�rvandling sker samtidigt, s� skall Guds f�rsamling vara p� jorden under b�de vederm�da och vredestid." Man f�rbiser h�r helt och h�llet den klass af heliga, som omtalas i f�rsta delen af v. 4, nemligen "de, som sutto p� tronerna." Dessa, som sutto p� troner, �ro desamma, som i. 1 Kor. 6:2 och Uppb. 3:21 f�tt l�ftet att sitta p� troner och att d�ma verlden; desamma som i Uppb. 4:4 redan intagit dessa troner, p� hvilka de suttit under hela vredes- och domstiden; desamma som efter br�llopet i guldstaden, 19:7, komma med Herren p� de hvita h�starna vid hans nedstigande p� oljoberget, 19:14, och hvilka nu satte sig (eg. sutto) p� tronerna. Dessa uppstodo icke nu, utan hade varit uppst�ndna under alla de sju �ren, medan vreden g�tt �fver. Icke heller st�r det ett ord om, att dessa nu uppstodo. �terigen talas om, att tv� andra klasser uppstodo, nemligen "de halshuggnas sj�lar" eller "sj�larna under altaret," 6:9, det �r de, som blifvit fr�lsta och d�dade under f�rra h�lften af vederm�dan, och vidare de, som icke hade tillbedt vilddjuret (antikrist), d.v.s. de, som hade blifvit fr�lsta och d�dade under den senare delen af vederm�dan. Dessa tv� klasser s�gas uppst�, men icke den Guds f�rsamling, som varit uppst�nden redan i flera �r. Dessa tre klasser utg�ra tillsammans den f�rsta uppst�ndelsen, hvilken s�lunda begynner med Guds f�rsamlings uppst�ndelse, forts�tter med de tv� vittnenas uppst�ndelse, 11:11, och afslutas med dessa tv� andra klassers uppst�ndelse. Med f�rsta uppst�ndelsen menas nemligen enligt v. 5 alla, s�m uppst� f�re de tusen �ren, d.v.s. alla, som ej �ro inbegripna uti uttrycket: "de andra d�da," hvilka senare uppst� efter de tusen �ren. Det sm�rtar mig p� det h�gsta, d� jag h�r dem, som skola vara Jesu vittnen, g�ra allt f�r att bevisa, att Jesus icke kan komma �nnu. Det g�r mig genom m�rg och ben, d� jag f�r h�ra s�dana offentligt p�st�, att "Herren icke kan komma p� minst femtio �r �nnu." Detta l�r oss i sanning, att tiden �r mycket n�ra, ty "den stund I (l�rjungar) icke menen, kommer menniskosonen." En annan sm�rtsam f�reteelse bland de troende �r, att de p� flera st�llen begynt att smittas af den s.k. h�gre kritikens d�rskaper. En del af dessa anv�nda, likt Jehudi fordom, Jer. 36:23, sin "knif" p� en "spalt," andra p� en hel bok. Somliga tycka ej om f�rsta Mosebok, andra ej om Jonas eller om Daniel eller om Uppenbarelseboken. Det b�sta alla s�dana kunna g�ra �r, att med allra f�rsta stoppa ned sin knif, ih�gkommande, att de med kritik �fver nya testamentet komma minst 17 �rhundraden f�r sent och r�rande gamla testamentet �nnu mera. Huru mycket vi �n m� beundra det 19:de �rhundradets stora t�nkare, m�ste vi dock medgifva, att de l�rde m�n, som lefde i de f�rsta �rhundraden efter Kristus, voro mera kompetenta att afg�ra, hvilka b�cker, som voro �kta och borde tillh�ra nya testamentet, �n de nu lefvande. Likas� voro judarna (hvilka dessutom voro s� noga med sina heliga skrifter, att de tillsatte personer, hvilkas enda g�rom�l var att r�kna, huru m�nga bokst�fver och ord funnos uti hvarje bok och p� hvarje boks hvarje sida, allt f�r att f�rekomma misstag) b�ttre qvalificerade att samla gamla testamentets b�cker �n dessa moderna dumdristiga l�rda. Jesus trodde p� f�rsta Mosebok enligt Matt. 19:4-6; p� Jonas enligt Matt. 12:40; p� Daniel enligt Matt. 24:15 och p� Uppenbarelseboken enligt Uppb. 1:17-19; 22:16-20. Den, som ej vill tro, att Uppenbarelseboken skrefs af en gudomligt inspirerad person, m�ste antingen tro, att det var satan, som uppenbarade sig f�r honom, eller att den skrefs af en l�gnare och bedragare, i ty att bokens f�rfattare best�mdt p�st�r, att det var Jesus, som befallde honom att skrifva och hvad han skulle skrifva, 1:17-19; 22:16, och att det var Jesus, som sjelf uttalar de skarpa hotelserna �fver dem, som "l�gga n�got till eller taga bort n�got fr�n orden i denna boks profetias ord." Straffet skulle blifva, att de skulle f� lida de pl�gor, som �ro "skrifna i denna bok," och att de skulle blifva uteslutna fr�n den himmelska staden, 22:18-20. Herren hjelpe allt sitt folk att undg� dessa straffdomar! TOLFTE AFDELNINGEN. Brudens inbjudning till sin brudgum. Uttrycket: "Jag kommer snart" f�rekommer tre g�nger uti Uppenbarelsebokens sista kapitel. F�rsta g�ngen st�r det i f�rbindelse med att studera profetiorna, och studera dem p� ett s�dant s�tt, att man "bevarar profetians ord," v. 7. Somliga mottaga de profetiska sanningarna endast i hufvudet, andra i hjertat. Den f�rsta verkan som sanningen om, att Jesus skall komma snart, har p� oss, �r studium af profetiorna, och det kan man s�ga, att f�r en femton � tjugu �r sedan stod det svenska Sion liksom p� t� v�ntande, allt p� grund af profetiornas tr�gna studerande. Men--_Herren kom icke_. Se nu hvilken olika st�llning de troende d� intogo! Somliga begynte undra, om de ej gjort misstag, att s� der vaka och ifrigt v�nta. N�r de t�nkt s� en tid, begynte de undra p�, om icke �fven de f�rsta troende gjort ett misstag uti att st� uti denna v�ntande st�llning, ty--Herren kom ju icke. Andra buro fram saken till Herren och fr�gade efter orsaken. Svaret blef: "Jag l�ngtar efter att f� komma, men antalet �r ej fullt. Arbeten derf�r och bringen in k�rfvar b�de i heml�nderna och i hednal�nderna. N�dgen dem der hemma, bjuden dem der ute!" De fingo h�ra hans andra: "Si, jag kommer snart och har min l�n med mig" f�r arbete, v. 12. Men nu hafva vi arbetat, n�dgat, bjudit. Skaror hafva g�tt ut p� f�ltet. M�nga missionss�llskap hafva s�ndt alla de budb�rare, som de kunna underh�lla, och man begynner �ter att undra, hvarf�r Herren ej kommer. M�nga, m�nga framb�ra saken till Herren, och de f� d� h�ra detta svar: "Jag har ej blifvit inbjuden att komma, och derf�r kommer jag ej." De hafva f�tt h�ra hans tredje: "Ja, jag kommer snart," och detta har frambragt ropet och inbjudningen till jordens r�ttm�tige, ehuru nu landsflyktige herskare: "Amen, kom Herre Jesus!" "Kom som Herre att visa din magt och r�ttighet till jorden; kom som Jesus, som fr�lsare, r�dda s� m�nga som m�jligt, under det att du er�frar jorden!" Min lifliga �fvertygelse �r, att Jesus icke kommer, f�rr�n han blir ordentligt inbjuden att komma; f�rr�n de troende l�ra sig att af hela hjertat bedja bibelns sista b�n: "Kom, Herre Jesus!" De flesta troende bedja ej denna b�n annat �n med l�pparna. I sjelfva verket tro de ej, att det �r b�st, att han kommer, och huru skola de d� kunna inbjuda honom! Somliga k�nna sig i sjelfva icke rigtigt redo och s�ga derf�r: "Herre, dr�j!" Andra t�nka p� de m�nga sofvande Guds barn och s�ga: "Dr�j, tills de uppvaknat!" Och detta ehuru de kanske hellre borde s�ga: "Skynda, kom, innan de somna in, innan de d� allesammans!" N�gra s�ga i sitt of�rst�nd: "Dr�j, Jesus, s� att s� m�nga som m�jligt m�tte fr�lsas!" Och s� gl�mma de, att om de derigenom lyckas f� Jesus att dr�ja tio �r, hafva under den tiden �fver 500 millioner menniskor g�tt in i evigheten (50 mill. d� n�mligen hvarje �r), och de flesta af dessa ofr�lsta. M�nga bedja: "Dr�j, till dess �tminstone v�ra och alla de troendes alla sl�gtingar f�rst blifvit fr�lsta!" Och s� gl�mma de, att om deras sl�gtingar blifva fr�lsta, s� hafva dessa i sin tur andra sl�gtingar, f�r hvilka de bedja samma b�n, och om dessa blifva fr�lsta, hafva de �ter i sin tur andra o.s.v. P� detta s�tt kunde ju Jesus icke komma, f�rr�n hela verlden blefve fr�lst, och dock s�ger Herren, att det skall vara blott en "liten hjord." Hade Herren kommit f�r 1,000 �r sedan, hade de, som d� upptagits, haft ofr�lsta sl�gtingar qvar, och detsamma blir h�ndelsen, om han dr�jde �nnu i tusen �r. Vi m� s�lunda v�nja oss vid den tanken, att m�nga af dem, som upplyftas, skola f� oomv�nda sl�gtingar qvarlemnade. Vi skola ej gifva upp v�ra sl�gtingar utan bedja och arbeta f�r deras fr�lsning, men vi skola ej vara s� f�stade vid dem, att vi best�mdt s�ga: Dr�j, Jesus, till dess de blifvit fr�lsta. Det var ett �gonblick, d� �nglarne sade till Lot: "R�dda dina sl�gtingar," men det kom l�ngre fram ett �gonblick, d� samma �nglar sade: "R�dda _ditt eget lif_ och lemna dina sl�gtingar." M�nga ofr�lsta hafva allaredan blifvit n�dgade, och det har g�tt i uppfyllelse p� dem: "_De ogudaktiga skola f�rblifva ogudaktiga_," Dan. 12:10, och "den or�ttf�rdige fortfare att g�ra or�tt" o.s.v., Uppb. 22:11. M�rk, "fortfare," detsamma som: "L�t honom fortfara, m� han fortfara." Gud synes gifva upp den ogudaktige kort f�re Herrens tillkommelse. Och _de sista m�ten_, som komma att h�llas, blifva icke v�ckelsem�ten utan helgelsem�ten. "De heliga fortfare att helga sig!" "Se, jag kommer snart." Att lemna v�ra sl�gtingar qvar, synes oss vara en alltf�r sm�rtsam tanke. Och dock skulle vi nog alla hellre lemna dem qvar �n att se dem d� ofr�lsta, i ty att de i f�rra fallet dock �ro p� jorden och ej i d�dsriket. Man pl�gar ju s�ga: "S� l�nge lifvet varar, �r det hopp," och dock �r detta ej heller sanning, i ty att f�r dem, som sm�dat anden, �r n�dens tid f�rbi, �fven om de lefva p� jorden. S� kan det ock vara med en del af v�ra sl�gtingar. Men att det absolut skulle vara s� med alla, att de till den grad f�rh�rdat sig, att all m�jlighet till fr�lsning blir om�jlig, kan man nog ej v�ga s�ga. Det �r ju m�jligt, att bland de m�nga juveler, som Herren skall plocka upp efter f�rsamlingens upplyftande, �fven skola blifva m�nga af de troendes qvarlemnade sl�gtingar. Om s� �r, f� de dock aldrig brudens h�rlighet och ej heller en naturlig d�d, utan m�ste d� genom "hals huggning," Uppb. 6:9; 20:4, eller (senare) p� annat kanske qvalfullare s�tt. Jag lemnar endast denna antydan, p� det att tanken p� sl�gtingarna ej m� hindra n�gon att ropa: "Kom, Herre Jesus!" och--mena det. Ack, att Herren Jesus finge v�cka upp de troende �fver hela jorden till att g�ra upprop om en allm�n b�nevecka f�r att uteslutande eller hufvudsakligast bedja bibelns sista b�n. M�nne han skulle kunna motst� sin brudeskaras f�renade b�nerop! Att ett p�skyndande af Herrens tillkommelse �r oss m�jligt, framg�r af Petr. 3:12. I st�llet f�r "ifrigt �stunden" hafva de flesta �fvers�ttningar "p�skynden," och att detta ej heller st�r i strid med talet om, att dagen och stunden �r best�md (n�mligen i Guds allvetenhet), �r klart deraf, att Herren Gud, n�r han af evigt best�mde dag och timme, just tog h�nsyn till sin f�rsamlings st�rre eller mindre villighet till att verka hans verk och till att inbjuda honom att komma igen, och best�mde tiden f�r sin ankomst just p� grund deraf. Det �r s�lunda vi, som f�rdr�ja hans tillkommelse och ej han, vi, som kunna p�skynda genom att verka och nu till sist genom att ropa: "Kom, Herre Jesus!" B�sta s�ttet att vara vaken �r dessutom att ropa: Kom! B�sta s�ttet att f� de ogudaktiga att vakna upp ur syndas�mnen �r att s�ga: "_Domaren st�r f�r d�rren_." H�ren det, I ofr�lsta sj�lar, och I, som lemnat den fr�lsare, I en g�ng egt: T�nken I verkligen p� att blifva med vid himlabr�llopet, skynden eder d� att med ens kasta eder till den fr�lsares f�tter, som nu st�r med �ppna armar f�r att mottaga eder! L�ten honom sluta eder till sitt hjerta, s� ov�rdiga I k�nnen eder! Om I s� g�ren, skolen I komma i ber�ring med det blod, som flyter fr�n hans sida och som �gonblickligen renar fr�n alla synder. SLUTORD. Reformatorn Martin Luther trodde, att Herren Jesus skulle komma n�gon p�skvecka. Han bevisar p� det s�ttet, att eftersom den patriarkaliska n�deshush�llningen slutade i p�skveckan vid Israls barns utg�ng utur Egypten, och eftersom den mosaiska slutade i p�skveckan, d� Kristus dog p� Golgata, skall ock den kristna sluta i p�skveckan. Och ingen kan djupare �n Luther gjorde l�ngta efter denna dag. Se h�r n�gra uttryck af honom, hemtade ur hans predikan p� andra s�ndagen i Adventet ang�ende domedagen: "F�rdenskull �r det tillb�rligt, att vi icke allenast med gl�dje f�rbida denna saliga dag, utan ock med hjertans �stundan sucka och ropa till v�r Herre Kristus och s�ga: Du har lofvat oss denna dag att f�rlossa oss fr�n allt ondt, o, s� l�t honom d� blott komma, ja, om det vore i denna stund, och l�t det blifva ett slut p� denna jemmer." Och vidare: "_Borde vi d� icke dag och natt innerligt och af allt hjerta �fverljudt bedja och ropa till v�r Herre Kristus, att han en g�ng ville sl� till_ och i grund f�rg�ra allt, p� det att en g�ng detta sk�ndliga v�sende m�tte upph�ra och detta jemmerliga el�nde taga ett slut." Fr�n Australien har redan f�r n�gra �r sedan utg�tt en uppmaning att sluta sig till en allm�n b�nef�rening, hvilken der har sin upprinnelse, och hvars medlemmar lofva att dagligen bedja om Kristi tillkommelse. P� samma g�ng, som det �r sk�nt att dagligen bedja t.ex. de b�ne�mnen, som Evang. alliansen �rligen uts�nder, har denna allians dock funnit f�r godt att uppmana till s�rskild b�n under en viss vecka, nemligen den f�rsta hvarje �r. Hvarf�r skulle ej de troende, f�rutom det dagliga bedjandet om Herrens tillkommelse, taga sig en _s�rskild b�nevecka hvarje �r, tills Herren kommer_, f�r att bedja derom. P�skveckan, uti hvilken den 69:de �rsveckan slutar (n�mligen p� l�ngfredagen, Dan. 9:25) voro dertill mycket passande. Som jag vet, att personer af de mest olika l�ger uti Kristi kyrka i de nordiska l�nderna och fr�n de l�gsta �nda till de allra h�gsta samh�lls-klasser hjertligt inst�mma med mig uti denna uppmaning, v�gar jag f�resl� en s�dan b�nevecka p�skveckan �r 1898 att begynna redan palms�ndagen. Och st�ller jag h�rmed en hjertlig uppmaning till troende prester, till predikanter, mission�rer, evangelister, ledare af K.F.U.M. och K.F.U.Q., ledare af ungdomsf�reningar, s�ndagsskolf�rest�ndare, kaptener i fr�lsningsarm�n, o.s.v., att i den m�n de veta sig kunna sjelfva inst�mma i denna b�n, de d� m� betona vigten deraf f�r de grupper af �ldre och yngre, barnen icke att f�rgl�mma, �fver hvilka de hafva inflytande. M� de ih�gkomma, att under det den, som med ett pund f�rv�rfvat tio eller fem o.s.v., blir satt �fver respektive tio eller fem o.s.v. st�der, skall "den kloke tjenaren," som "i r�tt tid" gifvit Herrens "husfolk" denna f�r dem "best�mda kosten," Luk. 12:42, "deras mat," Matt. 24:45, om hans tillkommelse, blifva satt �fver "alla hans egodelar." Huru m�nga af eder skola v�l f� den hedern! Att f� de troende att p� allvar inbjuda Jesus att komma igen, skall icke minst kraftigt bidraga �fven till v�ckelse, till inh�standet af de sista k�rfvarna. M� allas v�r b�n blifva: Fr�ls de sista, helga din brud och: Kom, Herre Jesus! Amen! �FVERSIGTSTABELLERNA. R�rande de tre �fversigtstabellerna vilja vi anm�rka, och det s�rskildt f�r nyb�rjare uti profetiska studier, att de helst b�ra studera i den ordning de f�rekomma, s� att man ej begynner med tabell II, f�rr�n man fullt f�rst�tt tabell I, och s�rskildt att ej begynna med tabell III, f�rr�n man b�de f�rst�tt de tv� f�rsta och dessutom tillgodogjort sig det mesta af bokens inneh�ll. Diagrammet deremot torde l�mpa sig att betrakta f�re n�gon af tabellerna. Anm�rkning till tabell III. Om den "tid." 10:5, som begynte med freden i Augsburg �r 1555, finge blifva full (hvilket den ej f�r), och den s�lunda blefve 360 �r (i st�llet f�r 342, eller s� omkring), skulle vi uti �rsuppfyllelsen f�ras till 1914 �rs slut, eller jemt 2520 �r, r�knadt fr�n �r 606 f.Kr., d� Nebukadnesar begynte den er�fring af Jerusalem, som han afslutade �r 588 f.Kr. Att man nu ej kan r�kna "hedningarnes tider" fr�n �r 588 �r klart redan deraf, att detta �r ej en g�ng var kommet, n�r Daniel sade till Nebukadnesar: "Du �r det gyllene hufvudet." Dan. 2:38. Daniel hade (enligt Melin) sin syn �r 603-2 eller i andra �ret af Nebukadnesars env�lde, 2:1. Det allra senaste �r, vi skulle kunna r�kna fr�n, vore s�lunda �r 604, d� Nebukadnesar fick env�lde. Men redan de tv� f�reg�ende �ren var han medregent, och vid b�rjan af dessa tv� �ren intog han Jerusalem f�rsta g�ngen �r 606. Skulle vi nu r�kna de 2520 �ren fr�n �r 606, s� skulle det �nd� icke bringa oss l�ngre fram �n till �r 1914. (606 + 1914 = 2520). Men som "dagarna skulle f�rkortas," eller den sista "tiden" ej skulle bli full, borde vi v�l f� afr�kna det mesta af dessa 17 �r (som utg�ra skillnaden p� 1897 och 1914), d� de ju ej utg�ra mer �n 1/20 af 360. Men det r�ttaste �r nog att r�kna "hedningarnas tider" fr�n det �r 625, d� det babyloniska verldsv�ldet grundlades. Ty att Daniel med ordet "du" i uttrycket: "Du �r det gyllene hufvudet," menar Nebukadnesars rike och ej hans person, bevisas deraf, att ordet "dig" uti det f�ljande uttrycket: "Efter dig skall uppst� ett annat rike," ej kan syfta p� personen Nebukadnesar utan p� hans rike. Det medo-persiska riket uppkom nemligen icke omedelbart efter Nebukadnesar utan efter hans son Belsasar, med hvars d�d det babyloniska riket upph�rde att existera. Om ordet "dig:" i v. 39 m�ste betyda riket och ej personen, s� betyder nog ordet "du" i v. 38 likaledes riket och ej personen. Att Daniel kunde mena hela riket, ehuru han serskildt n�mner endast en konung deraf, bevisas �fven af Dan. 7:17, der de fyra djuren (hvilka ju framst�lla samma fyra verldsriken som bildstoden i kap. 2) s�gas vara fyra konungar. Han kunde s�ga s�, i ty att, ehuru uti hvart och ett af dessa fyra riken funnos flera konungar, det dock var i hvarje rike en, som fungerade som dess hufvudperson. Nebukadnesar var denna hufvudperson i det babyloniska riket. Att detta �r det r�tta s�ttet att r�kna, bevisar �fven det h�gst m�rkliga f�rh�llandet, att denna l�nga tidrymd af 2520 �r blir, genom att r�kna fr�n _rikets grundl�ggande_, afdelad uti tv� lika l�nga perioder, af 1260 �rs l�ngd hvardera, detta genom turkarnes intagande af Jerusalem �r 637 e.Kr. (eller senast �r 638, enligt somliga historieskrifvare)--en h�ndelse, som ju �r af l�ngt st�rre betydelse �n byggandet af Omars mosk�, som ju ej kunde blifva f�rdig p� en g�ng, �fven om befallningen att bygga den gafs strax efter stadens er�fring. Vi kunna emellertid ej nog beundra, huru s�v�l det, att "dagarna skulle f�rkortas," som att den sista "tiden" ej skulle blifva full, st�mmer s� noga �fverens med, att Herren ensam vet "dag och timme" och vi endast den ungef�rliga tiden. Mark. 13:29, 32. ANM�RKNINGAR: [1] Det grekiska ordet f�r "Herrens" (Kyriak�) uti uttrycket "Herrens dag," Uppb. 1:10, har adjektiv form och kan b�st �fvers�ttas med: "_Den Herren tillh�riga_." T�nk, hvilket sk�nt uttryck f�r de tusen �ren: "Den Herren tillh�riga dagen." Samma form anv�ndes om nattvarden, 1 Kor. 11:20: "Den Herren tillh�riga." M�ltiden �r Herrens, men den �r ock v�r. Riket �r Herrens, och dock skola vi regera med honom. "I anden" �fverflyttas vi nu likt Johannes p� den dagen.--"Han var i anden p� Herrens dag"--men snart skola b�de han och vi vara der i verkligheten. [2] N�got helt annat �r, om n�gon framst�ller dessa forntida h�ndelser endast s�som en f�reskuggande uppfyllelse till den egentliga, d.�. till profetians enkla ordalydelse. Mera derom framdeles. [3] Enligt den �ldre rabbinska l�ran �ro �fver�nglarna till antalet sju. Uti Tobias bok l�sa vi: "Jag �r Rafael, en af de sju heliga �nglar, som framb�ra de heligas b�ner och tr�da inf�r den heliges h�rlighet." Tob. 12:15. (Melins �fvers.) [4] Denna �r ej att f�rvexla med d:r Tischendorfs egen textkritiska upplaga, uti hvilken ordet saknas. [5] De fyra djur, som Hesekiel omtalar, voro troligen �nglar. De hade fyra ansigten och fyra vingar, hvaremot de i Uppb. hade ett ansigte och sex vingar. De i Hesekiel voro �tf�ljda af besynnerliga hjul, 1:20, och �fven i andra afseenden olika dessa i Uppb. 4. De f�rra representera hela verldsalltet, de senare det lilla urvalet (af troende) bland menniskor. [6] Somliga hafva till och med trott, att den f�rsta ryttaren skulle framst�lla antikrist. Dock �r det nog mer, som talar f�r, att det �r Kristus som �syftas. Af alla de fyra ryttarne �r denne f�rsta den ende, som har "krona," hvilket nog h�nsyftar p� kr�ningen af den nyligen till konung utropade Herren Jesus, som omedelbart derp� drager ut till nya segrar. Att nu Herren har endast en krona (eg. krans) h�r, men deremot i Uppb. 19:12 "m�nga kronor" (eg. diadem) p� sitt hufvud, torde man f� f�rst� s�, att Jesus uti kap. 6 har gjort endast en stor er�fring bland jordens folk, n�mligen brudskarans fr�lsning och hemf�rande, hvaremot han uti kap. 19 redan er�frat omkring hela jorden. Kronorna skulle s�lunda utdelas f�rst efter vunnen seger, hvilket ock �r det mest naturliga. H�stens hvita f�rg tyder p� b�da st�llena p� seger och triumf. Domprosten Melin s�ger om f�rsta inseglet: "Ryttaren p� den hvita h�sten och med den f fjerran tr�ffande stridsb�gen �r Kristus." D:r Fjellstedt s�ger: "H�r f�rest�lles Kristus under bilden af en segerhjelte p� en hvit h�st, bev�pnad med en b�ge f�r att beteckna, att han verkar mera medelbarligen med sanningens skarpa skott." [7] N�mligen under de 6 f�rsta basunerna, ty den sjunde basunen s�nderfaller uti de 7 vredesst�larna, hvarom mera framdeles. [8] Att den "syndens menniska," som Paulus omtalat i 2 Tess. 2 och detta vilddjur �r samma person �r alldeles klart, och som han i sanning �r en stor antikrist, kalla vi honom med det namnet, �fven om uttrycket antikrist, som Johannes ensam begagnar sig af, mera �r en gemensam titel p� alla, som f�rneka fadern och sonen, �n ett namn p� endast den sista af alla s�dana. Ordet Farao var ocks� en titel och ej ett namn p� n�gon viss af Egyptens regenter. [9] D:r E. J. Ekman s�ger h�rom i sin bok: "De yttersta tingen:" "Emedan det enligt v�r uppfattning h�r handlar om det fr�lsta Israel, s� tro vi ock, att med 'Sions berg' menas det jordiska Sion och det jordiska Jerusalem, ty der skall Israel m�ta sin konung, och hans f�tter skola p� den dagen st� p� oljeberget." Sak, 14:4. [10] Djupet i �fre Eufrat �r 8 fot, i nedre fr�n 20 till 33 fot. Bredden vexlar fr�n 200 till 400 meter. Floden skulle s�lunda, om den icke uttorkades, bereda stora arm�er icke liten sv�righet. [11] Hvad detta "tecken," Matt. 24:30, �r, �r sv�rt att afg�ra; somliga antaga, att det �r ett kors p� himmelen, andra lammet, andra en "str�lglans lik morgonrodnadens f�re solen." Det mest troliga �r, att liksom antikrists tecken p� handen och pannan �r antikrists namn, och likasom tecknet p� de 144,000 �r faderns och lammets namn, s� skall �fven det tecken, som i str�lglans visar sig efter den f�rf�rliga f�rm�rkelsen af solen och m�nen, som just f�reg�r, v. 29, blifva ett s�dant undertecken, som ingen kan missf�rst�. Formationen af ett kors kan l�ttare antagas vara endast en naturlig f�reteelse, men om t.ex. namnet Jesus Kristus st�r der med eldbokst�fver p� skyn, kan det ej gerna missf�rst�s. [12] Uttrycket: "Hans tabernakel, dem som bo i himmelen," Uppb. 13:6, bevisar endast, att tabernaklet understundom, s�som p� detta st�lle, anv�ndes s�som en bild af att fr�lsa. Herren g�r h�r s�som annorst�des i Uppb., n�r han m�ngen g�ng menar, att vi skola taga ett uttryck bokstafligt, han s�ger till derom. Detta uttryck, 13:6, f�rnekar f�r det f�rsta icke, att en verklig stad finnes der uppe, ty om en stad st�r h�r intet. Det f�rnekar icke en g�ng, att ett bokstafligt, himmelskt tabernakel finnes der, lika litet som anv�ndandet af det gamla testamentets tabernakel eller tempel s�som en bild p� Kristus, Joh. 1:14, eller p� f�rsamlingen, Efes. 2:22; 3:17, eller p� sjelfva himmelen, Ebr. 9:24, f�rnekar, att ett verkligt, jordiskt tabernakel och tempel fanns till. [13] Om vi skulle t�nka p� en �rsuppfyllelse �fven af de tusen bokstafliga �ren, skulle man kunna antaga, att Guds folk efter 360,000 �r skulle f� intr�da i n�got nytt skede af f�r�kad h�rlighet. Det blefve efter n�got mer �n 51 s�dana tids�ldrar af tids�ldrar. [14] Se, detta viktiga �rtal vid den uti kungl. Bibelk. bibelupplaga bifogade noten till Hes. 1:1, som ock st�mmer med "Encycl. Britannica." De andra historiska talen som angifvas, �ro tagna hufvudsakligen fr�n dompr. Melins bibelverk. [15] Fr�n �r 31 f.Kr. till 637 e.Kr. blir egentligen 668 �r, men enligt de astronomisk-kronologiska ber�kningarna �r v�r tidr�kning omkring tv� �r f�r tidig. En troende engelsk astronom s�ger h�rom: "Med afseende p� tidr�kningen 'efter Kristus' kan s�gas, att de kristna begynte att r�kna sitt 'efter Kristus' s� sent som 523, och af de verldsliga regeringarna blef detta r�knes�tt ej antaget f�rr�n 1,431. D� man referade tillbaka, begynte man med 4,000 i st�llet f�r med 4,001, s� att ett �r m� dragas fr�n v�rt �rtal, och som de begynte �ret i Mars sex m�nader f�re det verkliga skapelse�ret, m� ocks� detta half�r dragas fr�n, ty det f�rsta �ret fick endast sex m�nader. Likas� m� �nnu tre m�nader strykas emedan man senare flyttade �rets b�rjan fr�n Mars till 1 Januari (i England p�bj�d parlamentet denna �ndring �r 1752.) I allt �r s�lunda denna ber�kning e. Kr. 1 3/4 �r f�re sol�ren, och denna tid m� vi taga bort, om vi vilja ber�kna de f�rm�rkelser de gamla tala om." Dompr. Melin tror ock, att �ret 31 (och ej 29) �r "det tidigast m�jliga, p� hvilket Kristi d�d faller." Fr�nr�knandet af dessa tv� �ren g�r, att tiden fr�n �r 31 f.Kr. till �r 637 e.Kr. blir 666 �r (och ej 668) och fr�n �r 625 f.Kr. 4111 �r 1897 e.Kr. icke 2522, utan j�mnt 2520 �r. Vi m� i sanning s�ga h�rom, s�som dompr. Melin s�ger r�rande de 69 �rsveckornas m�rkliga uppfyllelse i och med Kristi framtr�dande; att uppfyllelsen �r "ett vid en s� sv�r utr�kning h�gst underbart sammantr�ffande." [16] N�r patriarken m�ste �tf�lja den segrande kalifen Omar genom Jerusalems gator, s�ges han hafva utropat: "Nu st�r f�r�delsens styggelse p� heligt rum." [17] Den pr�teristiska--den f�rflutna, nemligen fr�n v�r tid r�knade. [18] Somliga tro, att �fven de 75 dagarna (30 + 45), Dan. 12:11, 12, f� en �rsuppfyllelse under de f�rsta 75 �ren, efter Kristi nedstigande p� oljoberget (d� de 1260 �ren, Dan. 12:7, sluta). Efter dessa 75 �rens slut skulle d� en �nnu st�rre grad af s�llhet intr�da �n efter 75 bokstafliga dagar. [19] M�rk, huru l�rjungarna i Luk. 21:7 endast fr�ga om tecknen f�r templets f�rst�ring, hvaremot de i Matt. 24:3 fr�ga om tids�lderns �nde. Det �r icke alls s�kert, att den fr�ga, som Lukas omtalar, skedde samtidigt med den fr�ga, Matteus omn�mner. Men om de framst�lldes vid samma tillf�lle, kunde dock en fr�ga framst�llas och besvaras f�rst och sedan en annan.